Livet i Jämtland Härjedalen
I Jämtland Härjedalen blandas det småskaliga och trygga med modiga satsningar och internationella evenemang. Här hittar vi spännande arbetsgivare, driver eget eller jobbar i nätverk. Det finns alltid tid för fritid – oavsett om vi föredrar en häftig träningsrunda i skidspåret, en stilla skogspromenad eller en middag på stans mysigaste restaurang.
Scrolla ner för att inspireras av olika berättelser om livet hos oss.
@stories_jamtlandharjedalen
På Instagramkontot @stories_jamtlandharjedalen kan du varje vecka följa en person som visar upp sitt Jämtland Härjedalen och berättar om varför hen valt att bo just här. Initiativet handlar om att bygga stolthet, inspirera andra och visa på möjligheterna som finns här. #jämtlandhärjedalen #whereicomefrom
En bild jag tycker mycket om. På Minna Pålsson, från Högvålen. Från en gång för länge sedan. Buföring, och strumpstickningen i handen. Händer som aldrig vilade. Som hölls ständigt syllselsatta. Arbetandes, skapandes, knogandes, vårdande, tröstande, bärande. Kvinnokraft. Något som kan göra mig gråtmild ända in i märgen är just den där kraften, som liksom rinner ner från hand till hand genom blodet. Genom generationerna. Om man tillåter sig att tänka så, kan man se kraften överallt. Den där trasmattan som inte ser mycket ut för världen nu och som vi trampar på, men som i flitens ljus trampats och slagits och vävts med omsorg. Ett par lovikkavôtta som stickats av händer som lärts upp av en farmors vana händer. Från en generation till en annan. Lite så är det med ideell arbetskraft tänker jag, att det är något som varit och är en så stor del av generationer men som riskerar att försvinna om inte yngre händer tar vid. När jag var lite älskade jag att följa med mamma på byalagsmöten i föreningslokalen. Jag tyckte det var så mysigt med ljudet från perkulatorn, alla kakor som plockades upp ur lådor ur frysen, och hur viktiga alla vuxna kändes när de satt och doppade hallongrottor och prasslade med sina papper. Jag förstod inte då vilken kraft som låg bakom allt, hur många som lade ner sin tid och själ - för byn och ongan. Hur många kakor som bakats, hur många grytlappar och vantar som stickats till lotterivinster, hur många sena kvällar det planerats och arbetats och nötts och stötts och blötts. Jag hoppas att min generation, och de som kommer sen kan ha eldsjälarna i sig. Som driver på, inte för sin egen skull utan för att få maskineriet att fortsätta tugga på framåt.
Mar 27
Ja, jag tänker mycket på det stora i det lilla. På allt det där som bara pågår, arbetet bakom kulisserna. Vidder och vyer, anläggningar, enorma liftsystem och spårsystem. Vårt landskaps främsta varumärke. Löftet om hur enkelt ett liv kan få vara om man bara väljer att vara här. Jag slås så ofta av hur mycket mer det finns, det där som inte syns på samma sätt men som utgör hela grundfundamentet till det vi alla kallar vår vardag och liv. Plogbilen som ser till att vi tar oss till jobbet och tillbaka hem. Rörmokarn som harvat på med sitt ett helt yrkesliv. Blomsteraffären som bundit kransar till begravningarna, och den ödmjuka hand som sätter spaden i backen där en en kista ska sänkas ned. Kassabiträdet som med psyket i behåll hanterar hela Stockholmsområdets inköp av mat vecka nio. Lärarna som bygger framtiden. Snickarna som klättrar på tak och fasad i snålblåst och regn. Vårdbiträdet som lägger en hand mot en fårad kind. Lindrar och tröstar. Pizzabagaren. Bilbärgaren. Veterinären. Frisören. Alla dessa yrken som pågår och utförs för att jag och du ska kunna leva ett gott liv. Vart och ett ett liv och en vardag att vara ödmjuk inför. Sånt man kan tänka på när man kokar kaffe! #whereicomefrom #tasteget #jämtlandhärjedalen
Mar 27
”Vi flyttade till fjällen för tystnaden” är en mening jag ofta hör. Att det är tystnaden och lugnet som lockat och lockar. Det är fint, för tystnad och lugn är verkligen en bristvara och en lyx i den värld vi lever i idag. Men är det verkligen tyst här? Om jag utgår från mig själv så är det väldigt sällan tyst, möjligtvis den lilla stund mellan att barnen somnat och jag själv sluter ögonen för dagen. För ett liv blir väl inte helt tyst, oavsett vart man bor? Men kanske kan man välja vad man vill lyssna till och vad man bara hör? Jag kan höra vardagens ljudbild, jobbets ljud, sportlovskaoset i kön på Ica, barn som bråkar, makaroner som kokar över och hundar som skäller. Men jag kan lyssna till så mycket annat som får plats att höras när det inte dränks av en stadspuls, tunnelbaneträngsel och trafik. Jag kan höra räven skälla i natten. Jag kan höra takdropp. Plopp plopp. Vinden som får fäste i huset och får virket att knaka. Skaren som brister under skon. Isborrens skär som går igenom dubbelisen. Donglan från tjyn som går på täkta. Perkulatorn som gurglar i föreningslokalen. Stickor som slår mot varandra när ett par strumpor blir till. Det finns så mycket att lyssna till som jag aldrig vill ska tystna. Det är aldrig helt tyst, och tur är väl det. #whereicomefrom #jämtlandhärjedalen #tasteget
Mar 26
Jag tyckte inte om att åka skidor när jag var liten. Jag kunde inte tänka mig en värre plats än slalombacken, och jag höll mig långt ifrån längdspåret. Skogen var min plats. Snögrottor och klätterträd, kojor och troll. I tonåren lockade bussen till Sveg, hemmafest och häxblandning mer. För mig blev Härjedalen för trångt och jag bestämde mig för att jag skulle bort. Jag skulle fara till något annat, något som hade plats för en sån som jag. När det stod klart att jag själv skulle bli mamma drog rötterna i mig och jag for hem till byn. Till tryggheten, till min skog. Till det stora i det lilla. Nu krymper det stora, och det lilla växer. Den som förr var en urmäling som bara råkade vara född här är nu en local, och vi vill att fler flyttar hit med löfte om ett liv där du kan råda över din egen tid och arbeta från skidbacken. Ett litet korn av stress föds inom mig i den exploatering vi alla är en del av. Där den enorma kärleken och längtan till äventyret i fjällvärlden skymmer vardagen. Den vardag och de liv som pågår, med vanliga jobb och arbetstider. Hämtning och lämning, bilbesiktning, tandläkartider och föreningsliv - samma stundom grå trista vardag som alla kämpar på med. Kanske är det så, iallafall för mig, att en plats som den här gör att den grå trista vardagen kan bli mer färgglad. Jag har grävt ner mina rötter i hemgammal jord, och ser nu hur de frön jag sått växer upp och spirar. Upptäcker skogen, fjället, vart storôren nappar och vart alla grusvägar leder. Det är det stora äventyret för mig. Det som blev för trångt för mig när jag var ung, kan förhoppningsvis räcka till alldeles bra för dem. Och gör det inte det, får de väl ut och fara då. Hemma står alltid kvar. #whereicomefrom #jämtlandhärjedalen #tasteget
Mar 25
Hej! Lovisa heter jag, och ska få hänga här i veckan! Jag bor i Tännäs i västra Härjedalen tillsammans med mina två barn, min man och hunden Göta. När det stod klart att jag skulle gästa det här kontot tänkte jag att det nog blir ett platt fall. Jag är ingen äventyrare, jag toppturar inte och har aldrig lockats av att tälta på vintern. Jag har ett vanligt litet liv, med ett vanligt litet arbete och lagomt mycket äventyr. Och ändå älskar jag platsen jag lever det lilla livet på. Kärleken till hembyn drog mig tillbaka igen efter att ha varit ut luftat mig några år efter gymnasiet. Jag skulle ut och se världen med buller och bång, och aldrig återvända. Jag kom till Värmland. Bullret och bånget uteblev, och jag for hem till byn. Och det har jag aldrig ångrat. Det här är min lilla vrå av världen och min plats på jorden. Vi får väl se vad vi hittar på under veckan, kul att få vara här iallafall!
Mar 24
Min sista dag! ⭐️Vad roligt det var att hänga med er. Jag avslutar med lite random bilder från vår vardag. Vi ville åt en livsstilsförändring när vi flyttade till Hackås. Det vi fick var att naturen är närmare vardagen - fjäll, vatten och skog. Jag upplever att byn ligger på ett gyllene avstånd från stan. Med det menar jag att det är nära nog att pendla in, men tillräckligt långt bort för att inte förlita sig på det som händer där inne. Här skapar vi tillgänglighet till träning, kultur, loppishelger, konserter, middagar, pubar, diskussionsgrupper osv. tillsammans. Hoppas ni blir inspirerade av livet på landet. 🌞 Tack och hej 👋 /Moa
Mar 23
Vi vill att du ska känna fjällen i dig. ❤️ Det kommer perioder i livet där annat tar mer plats, är mer spännande. Ungdomens effektsökeri, den unga vuxna som längtar bort. När du växer och platsen inte gör det. Jag nämnde det i ett tidigare inlägg, när jag som ung kämpade emot och frigjorde mig. Jag flyttade. Det är sunt, tror jag. Men rötterna kommer alltid vara jordade på platsen du växte upp och jag har alltid haft en känsla för fjällen. Det finns ett citat som jag läste i en intervju med Stina Wollter en gång. Hon sa "Har du ett ledset, vilset barn. Ta ungen till en höjd. Det hjälper, jag lovar. Jag vet". Att stå på en höjd ger perspektiv. Du blir ödmjuk för din egen existens och förhoppningsvis får du benstyrka att ta dig upp för de brantaste uppförsbackar i livet. #tasteget #jämtlandhärjedalen #bergskommun #whereicomefrom
Mar 22
