Filip, 25 år, arbetar idag heltid som revisors-assistent på Deloitte i Östersund.

Läs mer om studier i Jämtland Härjedalen

Filip ser framtiden i Östersund

Filip Andersson har sin sambo Elin Thorstensson att tacka för att han hamnade i Östersund. Hade han följt sin ursprungliga plan hade han förmodligen bott i södra Sverige idag, men då hade han inte kunnat kombinera karriären som ekonom med skidåkning på fritiden. Idag är han ytterst tacksam för beslutet.

Flyttade till Östersund för kärlekens skull
Sedan våren 2024 arbetar Filip, 25 år, heltid som revisors-assistent på Deloitte, ett av Sveriges ledande konsult- och revisionsföretag. Anställningen han har idag började med ett studentjobb under tiden på ekonomiprogrammet på Mittuniversitet, men låt oss backa några steg.

Filip Andersson är 19 år och i och med sitt skidintresse har han valt att jobba i fjällen – närmare bestämt i Sälen. Där träffade han sin nuvarande sambo Elin från Ljusdal, och efter ett par vintersäsonger i Dalarna är Elin sugen på att studera. Elin, som precis som Filip älskar att åka skidor och vara i naturen har sedan länge haft siktet inställt på att söka Turism- och destinationsutvecklingsprogrammet i Östersund. Där kan hon kombinera sina intressen med studier och arbete.

Filip, som hade planer på att börja studera i Uppsala, Linköping eller Göteborg följer istället hjärtat, och flyttar till Östersund för kärlekens skull.

– Vi kom båda in på våra förstahandsval och ordnar med lägenhet på ett par veckor. Det här är höstterminen 2020, mitt i pandemin och ingenting är som det ska, säger Filip.

Filip som hade sett framför sig en typisk universitetsupplevelse möts av motsatsen när alla klasser och föreläsningar sker på distans. Det han såg fram emot, med alla sociala sammanhang, uteblir – och han tar ett beslut.

– Det blev inte riktigt som jag hade tänkt, så jag väljer att göra ytterligare en säsong i Sälen och kommer tillbaka till Östersund igen våren 2021, berättar Filip.

Ännu en gång blir han antagen till ekonomiprogrammet, och ordningen är mer eller mindre återställd. Med tiden kommer Filip in i livet i Östersund, en stad han sedan tidigare inte haft någon relation till. Lagom till att vintern har anlänt börjar han känna sig som hemma.

– All den snö som finns här är fantastisk. Att kunna åka längdskidor i stan eller åka till Åre över dagen är väldigt värdefullt.

Dessutom gillar jag storleken på staden, den är lagom och det passar mig. Östersund har allt, det enda jag saknar är Ikea, säger Filip.

Förutom vintern och skidåkningen uppskattar Filip som så många andra i Östersund att staden har så nära till naturen. Att man med bil eller buss snabbt kan befinna sig på fjället eller på en vandringsled. Här finns allt på en och samma plats, om man frågar Filip i alla fall.

– De enda anledningnarna till att vi skulle överväga att flytta härifrån är att det är långt till nära och kära. Våra familjer och vänner bor många mil bort, säger Filip.

Det kan vara svårt att få allt i livet, men i Östersund kan man få väldigt mycket
Under studietiden såg Filip till att hitta en sysselsättning. Han märkte med tiden att det fanns luckor att fylla i vardagen, tid han gärna ville få ut något av.

– Min första sommar som student började jag sommarjobba på Swedbank på Frösön. Det var perfekt för mig då jag kunde schemalägga mina timmar efter studierna, säger Filip.

Han hade inga planer på att se sig om efter annat, men efter att Deloitte besökt universitetet ledde det ena till det andra.

– Jag fick en väldigt bra känsla, och så gick det som det gick, säger Filip.

Medan Filip arbetar på Deloitte jobbar hans sambo Elin med kompetensförsörjning på Handelskammaren Mittsverige. Efter att båda avklarat tre år med studier testar de nu på livet i Östersund som heltidsarbetande. För framtiden finns här, menar Filip – och definitivt som ekonom.

– Jag har insett att man inte kan få allt i livet, men här får jag väldigt mycket, säger han.

Fler berättelser från Östersund

Lunchdopp i Storsjön väckte drömmen om ett kallbadhus

Lunchdoppen utvecklades till en dröm om en samlingsplats vid Storsjön, där alla ska känna sig välkomna. Med gräsrotsengagemang och en vilja att doppa kropp och knopp tillsammans med andra, kan ett kallbadhus komma att bli verklighet i Östersund.

→

Illustratör och bildkonstnär Anna Fors: ”Här finns mer rymd för mitt skapande”

Bildkonstnär, illustratör och hemkär hemvändare. Anna Fors berättar om att återvända till bildskapande efter femton års uppehåll. Att återvända till Jämtland efter 25 år. Hur tiden förändrar platser och människor. Sist men inte minst, om bildmeddelandet som skulle bli den slutgiltiga knuffen norrut.

→

En urban själ i Östersund

Timothy Kalkan flyttade inte norrut för fjällen, men livet tog honom till Åre. I dag bor han i Östersund, med ett starkt driv och höga ambitioner för den jämtländska staden. Långt från Göteborg och Majorna där han växte upp.

→

En av de saker Linnea, 30 år, uppskattar mest med att bo i Vemdalen är variationen av årstider och säsonger.

Lär känna besöksnäringen

Jämtland Härjedalen turism – vår samverkansplattform för utveckling av besöksnäringen

Adventure Sweden – a showroom for adventures in Jämtland Härjedalen

Turism- och destionationsutveckling på Mittuniversitetet

ETOUR – Sveriges största turismforskningscentrum

Plugga till vildmark och äventyrsguide

Åredalens folkhögskola utbildar inom friluftsliv och fjäll

Från sportlov till fjälliv – Linneas lovestory i Vemdalen

Som liten tillbringade Linnea Frisk från Stockholm varje sportlovsvecka i Björnrike, och ur det föddes en förkärlek till fjällvärlden, mer specifikt Vemdalen. Många år senare bor och jobbar hon inte bara i samma fjällby, hon bygger hus och väntar barn med mannen hon träffade under sin första säsong.

Från Stockholm till Vemdalen
Att Linnea, 30 år, skulle bo och leva i Härjedalen var inget hon hade planerat för som liten, men så blir ju sällan livet som man tänkt sig. Efter studenten började hon sommarjobba i mataffären på Utö i Stockholms skärgård, och frågade sig själv vad hon skulle göra den andra delen av året. Hon sökte flera jobb i samma matvarukedja som hon redan arbetade för, men längre norrut. Hoppet var att få tillbringa vinterhalvåret på en skidort. Det slutade med Vemdalen, och en säsong skulle bli till flera.

– Jag träffade min nuvarande man som är härifrån redan under min första vinter i Vemdalen. Jag åkte fortfarande hem till Stockholm på somrarna, men efter ett par år kom jag fram till att jag ville satsa på ett liv i Härjedalen, så jag började titta efter en utbildning, säger Linnea.

Linnea började på Turismvetenskapsprogrammet på Mittuniversitetet i Östersund, och pendlade till Vemdalen på helgerna.

– Efter tre års utbildning fick jag en praktikplats på destinationsbolaget här, vilket ledde till ett vikariat som senare skulle bli en fast tjänst, säger Linnea.

Ett liv i fjällen finns
Livet här är inte för alla, men innan man vågar testa vet man inte, menar hon.

– Jag är från Sveriges största stad, men trots det finns det väldigt mycket som jag uppskattar med det här livet. Jag gillar årstiderna och säsongerna här uppe. Det skapar väldigt stor variation i vardagen, säger Linnea.

Efter många år på Destination Vemdalen har Linnea nu börjat arbeta på Storhogna Högfjällshotell & Spa som event- och kommunikationskoordinatior. Hon är själv ett exempel på hur man kan bo och leva där man vill, och ändå arbeta med något man gillar.

– Vemdalen blomstrar, många företag etablerar sig här vilket är positivt. Många drivna människor flyttar hit och bygger upp ett liv, säger Linnea.

Ett liv i fjällen finns, men ska man trivas här ska man ha ett öppet sinne, menar Linnea.

– Man kanske måste anpassa sig lite till en början. Man får ta de jobb som finns under en period, för att lära känna folk, lära känna kulturen och hitta mer långsiktiga möjligheter, säger Linnea.

Livet i Vemdalen by beskriver hon som enkelt, fyllt med upplevelser och i gemenskap. Hon tipsar om att gå med i en förening eller testa på en hobby för att knyta kontakter. Vardagen består ofta av någon form av aktivitet, vare sig det är barmark eller snö.

– Det aktiva livet är mer tillgängligt här. Om jag inte tränar så kanske jag tar en fjälltur, eller så tar vi med middagen ut. Det finns så mycket fint att uppleva här, säger Linnea.

Sanna, 35 år, arbetar som fysioterapeut inom hemvården och särskilt boende på Ragunda kommun.

Kommunala jobb inom vårdsektorn

Offentliga arbetsgivare

Region Jämtland Härjedalen

Landsbygden lockade Sanna

Sanna Wiljeskén har hittat hem på landsbygden. Här lever hon och hennes familj ett liv fyllt av friluftsliv, frihet och trygghet – och hon är övertygad om att det är den bästa platsen för hennes barn att växa upp på.

Sanna, 35 år, kommer ursprungligen från Husum utanför Örnsköldsvik. Idag arbetar hon som fysioterapeut inom hemvården och särskilt boende på Ragunda kommun, och bor tillsammans med sin sambo Henrik, deras tvillingdöttrar och hunden Uffe i Krångede. Här har de hittat hem.

– Jag älskar den orörda och omåttligt vackra naturen här. Friluftslivet, friheten, lugnet och tryggheten. Det här är den bästa platsen för våra barn att växa upp på, säger Sanna.

I jobbet som fysioterapeut ser hon till att andra människor mår så bra som möjligt, i slutskedet av deras liv.

– Mitt jobb är att försöka göra personens sista år i livet till någonting bra, och det ger mig stor mening. Det finns något fint och värdefullt i det jag jobbar med, säger Sanna.

Innan flytten gick till Ragunda bodde hon och Henrik i Umeå. Men landsbygden lockade, och så föll de för Krångede.

– Vi ville bort från den stressade stadsmiljön. Glesbygden ligger mig varmt om hjärtat, jag önskar bara att glesbygdskommunerna fick den uppmärksamhet som de förtjänar här i Sverige, säger Sanna.

På fritiden åker familjen gärna längdskidor och skridskor, och under sommaren blir det mycket vandring eller utflykter till östkusten som inte ligger allt för långt bort.

– Här har vi närheten till både fjäll och hav, säger Sanna.

Vi tog steget till Jämtland Härjedalen

Vid fjällets sluttning fann de tryggheten

Roya och Ali Afzali flydde från Afghanistan för att finna trygghet och hittade det vid fjällets kant. Nu driver de egen firma tillsammans och väntar sitt första barn. – Det känns som att jag lever i en dröm, så bra är det här, säger Roya Afzali.

→

Maartje och Mark

De hade pratat om Nya Zeeland, för den vackra naturens skull och möjligheten att vistas mer utomhus. Men att flytta så långt bort från sitt hemland? Nej, det kändes inte rimligt. Och efter ett besök i Sverige insåg de att drömmen kunde förverkligas på närmare håll. Nu är det tre år sedan holländarna Maartje Dijkers och Mark Huizing slog sig ner i Bräcke, något de inte ångrar för en sekund.

→

Linda i Mörsil

Linda Hestner har bott på flera olika ställen under sitt liv, men aldrig utanför länet. Mörsil, där hon numera bor – är enligt henne den perfekta mittpunkten mellan stad och fjäll, med äventyren runt husknuten.

→

Ali har arbetat på Bergegården parallellt som han har studerat för att bli undersköterska.

Länkar till vårdstudier

Studera till sjuksköterska i Östersund

Plugga “på distans” – decentralicerad sjuksköterskeutbildning

Vuxenutbildningar inom vård

Ali vill bli den bästa sjuksköterskan

I snart tio år har Ali Alizadeh från Afghanistan bott i Sverige. Under sin tid här har han både studerat och arbetat, och än är han inte klar.

Under sin första tid bodde Ali 25 år, i Östersund, för att senare flytta till Stugun. Här hittade han lugnet, naturen och arbete på Bergegårdens äldreboende.

– Jag har arbetat på Bergegården parallellt som jag har studerat för att bli undersköterska, berättar Ali.

Men Ali har hunnit göra mycket mer än så. Han har studerat både hotell och restaurang och språkintroduktion på Jämtlands gymnasium. Efter studenten har han bland annat arbetat på hotell, innan han bestämde sig för att ta sig in i vårdyrket där han både stortrivs och är omtyckt.

Drivet och ambitionen är tydlig, och nu vill Ali röra på sig igen, men inte vidare – han vill tillbaka till Östersund för att bli sjuksköterska.

– Jag lärde känna många under min tid där. Även om jag trivs i Stugun så saknar jag dem, plus att jag skulle vilja vidareutbilda mig. Jag vill bidra till samhället och bli den bästa sjuksköterskan jag kan så att jag kan hjälpa andra, säger Ali.

Ali uppskattar allt som finns att göra när man är ledig
Ali känner sig som hemma i både Sverige och Jämtland, och har inga planer på att ge sig av. Utöver en sjuksköterskeutbildning vill han fortsätta utvecklas inom det svenska språket.

– Jag trivs väldigt bra här i Jämtland, alla har tagit emot mig väl och hjälpt mig på vägen. Men jag har också sett till att ordna det för mig, jag förstår att andra inte har all tid i världen, så jag har alltid letat jobb och boende på egen hand, säger Ali.

Förutom alla framtidsplaner uppskattar han även allt som finns att göra när han är ledig, som skridskoåkning, åka slalom eller vara ute i naturen.

– Jag älskar snön, och jag har ingenting emot kylan. Det är därför jag älskar den här platsen, här får man uppleva riktig vinter, säger Ali.

Om han inte vistas utomhus går han till gymmet och simhallen, kollar film eller träffar vänner och tittar på fotboll, om de inte gör någon utflykt ihop.

– Jag har vänner från mina första år här, men jag har också lärt känna nya, som mina kollegor, säger Ali.

Ali betonar vikten av att vara självständig, att man måste ta för sig och ge saker en chans, men med det sagt välkomnar han gärna hjälp om det finns att få.

– Det här är mitt liv nu, jag bor och arbetar här och vill se till att fortsätta bygga på min framtid här i Jämtland, säger Ali.

Vi tog steget till Jämtland Härjedalen

Vid fjällets sluttning fann de tryggheten

→

Maartje och Mark

→

Linda i Mörsil

→

Victor, 19 år, har redan fått sitt första jobb som skogsmaskinförare.

Från Skåne till Strömsund

Victor Ekström var bara elva år när hans familj flyttade från Skåne till Strömsund, Jämtland. Tillsammans med sin pappa, mamma och lillasyster startade de upp något helt nytt, på en ny plats – drygt 120 mil norrut.

Familjen Ekström hade ingen större koppling till Strömsund sedan tidigare, men Victors pappa gillade naturen och djurlivet som finns häromkring. I samband med att det var dags för Victor, idag 19 år, att byta skola frågade familjen sig själva om det inte ändå var nu de skulle testa på något nytt, något annat än Skåne.

Sagt och gjort. Till en början hyrde familjen en stuga, men med tiden hittade de ett hus som de renoverade och fortfarande bor kvar i.

Från jaktutbildning på Torsta till färdig skogsmaskinförare
Idag har Victor tagit studenten och han ligger inte på latsidan. Han har redan fått sitt första jobb som skogsmaskinförare hos en av de lokala skogsbrukarna.

– När jag skulle börja gymnasiet ville jag studera något som skulle möjliggöra mycket tid i naturen, säger Victor.

Till slut föll valet på naturbruksprogrammet med jaktinriktning på skolan Torsta. Men allteftersom växte intresset för skogsmaskiner, något som jag insåg att jag också skulle kunna jobba med, så då bytte jag till skogsmaskinlinjen, säger Victor.

Utbildningen ger alla behörigheter man behöver för att jobba som skogsmaskinförare, vilket Victor nu gör. Samma arbetsgivare som gav honom praktikplats valde också att erbjuda honom en anställning, som en av de yngre på företaget.

Att flytta till en helt ny plats är inte alltid enkelt. Alla i familjen har haft olika utmaningar, men med tiden har de hittat jobb, vänner för livet och en plats att kalla hemma.

– Jag fastnade framförallt för skogen här uppe. Alla tallar, barrskogen – det hittar man inte söder över. Jag uppskattar också att det är så nära till naturen, det känns enklare att komma ut med vänner och familj, säger Victor.

Med närheten till naturen kommer lugnet
Precis som sin pappa uppskattar Victor djuren och naturen. Det liv som finns bortom Strömsund och Jämtland uppfattar han som stressigt i jämförelse. Här finns lugnet, menar han – utan att det blir tråkigt.

– Jag är framförallt tacksam för all den erfarenhet den här resan har gett mig. Genom att flytta till en ny plats har jag vuxit som människa. Jag har fått se något annat, en annan kultur, ett annat sätt att leva, ett annat sätt att vara. Jag har träffat nya människor och fått många nya perspektiv, säger Victor.

Även årstiderna är något som Victor lyfter.

– Att få ta del av det snölandskap som finns här på vintern är en upplevelse i sig. Där jag växte upp fick man vara tacksam om man fick se några snöflingor på julafton, säger Victor.

Här har victor fått vänner för livet, och i kombination med att han hittat en yrkesbana och en omgivning han trivs i är han tillfreds med livet, i alla fall för nu.

– Jag ser definitivt min framtid någonstans i Jämtland. Jag kommer aldrig flytta tillbaka till Skåne i alla fall, säger Victor.

Jack, 35 år, tillhör en familj som huserat i och runt om Ottsjö i flera generationer.

Länkar

Upptäck mer av Södra Årefjällen

Flytta till Åre kommun

100% Ottsjö – Jack har valt att stanna i Jämtland

Jack Ottendahl har inte valt att flytta till Jämtland, utan valt att stanna här. I Ottsjö, södra Årefjällen, bor han tillsammans med sin fru Anna och deras två barn, och han kan inte tänka sig ett bättre ställe att bo på än i den lilla fjällbyn – med nära till allt han älskar.

Jacks familj har huserat i och runt om Ottsjö i flera generationer
Jack, 35 år, tillhör en familj som huserat i och runt om Ottsjö i flera generationer. Hans farfar växte upp i Vallbo, som ligger på andra sidan sjön, medan hans farmor kommer från Ottsjö by, där de valt att slå sig till ro. Jacks föräldrar valde en gång i tiden att stanna i byn, precis som han själv gjort, och som det ser ut nu så finns alla möjligheter för Ottsjö att leva vidare så att även den yngre generationen kan göra samma sak.

– Jag har alltid tyckt att det varit bra att växa upp här, jag längtade aldrig härifrån, säger Jack.

Idag bor Jack i samma hus som han själv tillbringat större delen av sin uppväxt i.

– Jag valde att gå gymnasiet i Östersund, då fanns en viss längtan efter att se något annat och träffa nya människor, men efter studenten flyttade jag tillbaka till Ottsjö igen, jag ville hem, säger Jack.

Väl färdig i skolan fanns en given plats i familjeföretaget, Vallbo Grus, som Jacks farfar en gång startat upp och där även Jacks pappa arbetat många år. Möjligheterna att göra något annat, flytta någon annanstans, fanns – men det lockade inte.

Fjällfysiken växer fram
Under åren som kommer är Jack med om en olycka som leder till kronisk smärta. Det i sin tur gör att han börjar träna, med förhoppningen om att må bättre.

– När jag väl gör något, då gör jag det till hundra procent, och jag märkte ganska snabbt att jag har kapaciteten och förutsättningarna för styrketräning. Jag blev snabbt starkare och det motiverade mig ännu mer, säger Jack.

Jack bygger ett gym hemma i Ottsjö för att kunna träna när han vill, så pass mycket att han börjar tävla i Strongman och vinner svenskt mästerskap fyra gånger, i två olika viktklasser.

Hittills har han främst arbetat inom familjeföretaget, men känner nu att han vill utveckla träningen till något mer – och det är någonstans här han startar Fjällfysiken. Ett företag grundat utifrån det han tycker är roligt, som motiverar honom och som han hoppas att han ska kunna jobba med från den plats han vill leva på.

– Jag ville göra någonting, men att starta ett gym i en by med 150 personer var inte ett alternativ, så istället förverkligade jag idén med Fjällfysiken. Ett träningsläger i fjällen med boende, mat, träning och naturnära upplevelser, berättar Jack. Han hade inte sett något liknande någon annastans, men ifrågasatte inte sin idé – istället testade han, och det flög.

Jack byggde om ett lastbilsgarage till gym och hyrde in sig i några stugor för att kunna erbjuda sina gäster boende. Verksamheten spred sig, genom vänner, bekanta och gäster som besökt honom. Han bjöd in influencers på träningsresor, och det gav ringar på vattnet, vilket resulterat i att Jack kunnat lägga sin tid enbart på Fjällfysiken under sommarmånaderna.

– Det är otroligt roligt att jag kan livnära mig på något som också ger mig så mycket, på en plats som jag vill bo och leva på, och sen att få visa upp allt det här för dem som kommer hit, säger Jack.

Jack är gärna med och driver på utvecklingen, men på ett hållbart sätt
Förutom Fjällfysiken driver Jack en fjällkåta som går att abonnera för evenemang och middagar, samt några enklare övernattningsstugor i fjällmiljö, som visat sig vara väldigt populära. Sist men inte minst är han också högst engagerad i Fjällräddningen, både lokalt och nationellt.

– Bland alla mina uppdrag är det nog det roligaste och viktigaste jobbet jag har. Oavsett vad jag gör i stunden, så måste jag släppa allt när de ringer. Då är det på riktigt, det handlar om att rädda liv och jag får göra stor skillnad, vare sig det handlar om en människa i nöd eller att hjälpa brandkåren att släcka bränder, säger Jack.

Det händer minst sagt mycket i Jacks liv, och i Ottsjö.

– Jag är för utvecklingen, jag är med och driver den – men man måste tänka sig för. När det kommer till exploatering och utveckling av en by som Ottsjö är det viktigt att först och främst tänka på lokalborna, sen turisterna. Annars är det inte hållbart att bedriva en mataffär eller förskola, vilket i sin tur gör det omöjligt för folk att bo här. Då blir det svårt att ta emot turisterna i alla fall, säger Jack.

Med sitt hus i Böle, och sin hund Zito, känner sig Sofie som hemma.

Länkar

Upptäck mer av Södra Årefjällen

Upptäck mer av livet i Bergs kommun – Bergsliv.se

Sofie flyttar inte tillbaka till staden

Sofie Kindahl gjorde ett försök att flytta närmare fjällen redan efter studenten. Då med hopp om ett säsongsarbete. Men livet hade andra planer och Sofie blev kvar i Stockholm. Tills nu.

Från en hektisk vardag till en annan tillvaro
Nu är det sex år sedan Sofie, 40, efter många års hårt arbete, var på väg in i väggen. Hon tog tjänstledigt, och för en gångs skull började hon fundera på vad hon ville göra. Tanken slog henne, att det kanske äntligen var dags att göra den där vintersäsongen – och nu fick hon napp.

– Jag sökte mig till ett antal olika fjällanläggningar, vilket resulterade i ett säsongsjobb på Skistar i Vemdalen, säger Sofie.

Tanken var att Sofie skulle få ett avbrott från den hektiska vardagen i Stockholm, göra något helt annat och återhämta sig – för att sedan återvända när vintern var över. Men livet hade andra planer.

– När jag väl hade testat på det här livet var det helt otänkbart att gå tillbaka till mitt gamla. Storstaden, tunnelbanan, jobbet. Jag hade nåtts av insikten att man kunde leva på ett helt annat vis, säger Sofie.

Det blev tre säsonger i skidorten, och med tiden kände sig Sofie redo att bosätta sig i Vemdalen, permanent. Idén var att köpa ett eget boende, något att kalla hemma, men Sofie behövde ett nytt jobb. Efter några säsonger i skidsystemet var det dags att hitta något mer hållbart, med en stadig inkomst året runt – inte minst för att kunna söka bolån hos banken.

– Just den här biten kan vara knepig. Jag behövde hitta ett jobb för att få bolån, men var jag skulle jobba påverkades av var jag skulle bo, säger Sofie.

Till slut fick hon anställning på Jämställdhetsmyndigheten, med generösa distansvillkor, vilket innebar att Sofie kunde köpa hus var hon ville. Då dök gården i Böle upp.

– När det här huset blev mitt var det som att en sten lossnade. Jag har inte ångrat mig en sekund, säger Sofie.

Idag kan Sofie inte förstå att hon levt ett annat liv. Ett med hård arbetsbelastning, konstant stress och ett tempo som få borde mäkta med.

– Jag har gått från extremt hög arbetsbelastning och armbågar i tunnelbanan till ett liv där jag bara får vara i mig själv. Jag har inte så stora krav, livet finns utanför dörren, i skidspåren, i skogen, i backen, säger Sofie.

Sofie berättar att hon är enormt tacksam för den tillvaro hon har idag, att det har löst sig så bra med jobb och boende. Får man de pusselbitarna att falla på plats, och kanske inte låser sig vid att saker måste vara på ett visst sätt, så tror hon att allt är möjligt.

– Jag var tvärsäker på att det här var rätt, så jag hade tålamod och litade på att det skulle lösa sig. Det fanns bara det här nu, jag hade kommit att älska den här tillvaron, säger Sofie.

Att det blev just Böle var en slump
Responsen har varit positiv, från både vänner och familj.

– De flesta säger att jag är modig. Jag tror egentligen att många längtar efter något liknande, men att man tycker att det är svårt med förändring. Jag går mycket på magkänsla, och i det här fallet har jag följt mitt hjärta, säger Sofie.

Att det blev just Böle i Bergs kommun och Vemdalen från första början är en slump. Men med sitt hus, och sin nyligen införskaffade hund Sito, känner hon sig som hemma.

– Trots att jag bor själv känner jag mig aldrig ensam. Man träffar alltid någon på promenaderna, och alla är väldigt välkomnande och uppmuntrande till att jag flyttat till byn, säger Sofie.

I Böle bor man på landsbygden med naturen runt hörnet, medan man har hyfsat nära till både skidsystem och stad, med Vemdalen och Östersund inom räckhåll. I byn finns ett starkt lokalt engagemang, och vill man så finns det flera sociala sammanhang att ta del av.

– Min förhoppning är att fler unga ska välja att flytta hit så att byn fortsätter att utvecklas. För min egen del hoppas jag i framtiden att jag ska kunna arbeta mindre framför datorn, och mer utomhus – kanske med guidning eller något liknande, säger Sofie.

Till andra, som är nyfikna, säger hon.

– Bara gör det. Du vågar! Lyssna till din längtan. Var inte så pliktskyldig och bry dig inte om vad någon annan tycker. Man behöver inte ha en färdig plan för flera år framöver, testa bara.

Timothy bor idag i Östersund, med ett starkt driv och höga ambitioner för den jämtländska staden.

Länkar

Östersund Included – för dig som är nyinflyttad

Flytta till Östersunds kommun

En urban själ i Östersund

Tillsammans med sin dåvarande fru Linda flyttade Timothy, 44 år, och familjen från Göteborg till Åre för drygt tio år sedan. När Timothy stiger av tåget på stationen är det första gången han sätter sin fot i skidorten, men han är inte där för skidbackarna.

– Det var en förändring. Linda hade fått jobb här uppe och ville testa på något nytt, även om jag trivdes med det vi hade så är jag inte heller den som säger nej till ett äventyr, säger Timothy.

Snart hamnade de i Undersåker. Här växte familjen, de byggde hus och Timothy fick jobb som avdelningschef på byggkoncernen Attacus. Att hitta ett jobb är något han då som nu, inte upplever som någon större utmaning.

– Jobbar man inom rätt bransch med rätt kompetens är det inte svårt att få jobb här uppe, tvärtom har många företag svårt att hitta folk som är här för att stanna, säger Timothy.

Från Åre till Östersund
Byggbranschen har Timothy arbetat inom länge, och gör än idag, som projektledare på WSP, ett strategi- och teknikkonsultföretag med kontor runt om i världen.

När en jobbmöjlighet dök upp blev flytten till Östersund från Åre självklar för Timothy.

– Jag är en urban själ, och föredrar att leva närmare pulsen än att pendla, som många annars gör, säger Timothy.

För förutom sitt dagliga kontorsjobb finns ett stort engagemang inom kultur och stadsliv.

– Jag söker mig aktivt till människor och olika projekt. Vare sig jag initierar dem själv eller medverkar, så hittar jag alltid ett sätt att bidra. Det ligger i min person att engagera mig, driva på och utveckla – jag ser möjligheter överallt, säger Timothy

Från graffitikonst och nattklubb till samtalsgrupper med Hej främling och sociala aktiviteter via Äldrekontakt. Umgås han inte med barnen på sin lediga tid tränar han boxning på BK Ängeln. Det finns gott om saker att göra, men Timothy önskar gärna att det fanns mer, och fler som ville engagera sig.

– Jag har nog ett Göteborgsperspektiv. Jag tänker alltid, vad skulle man kunna göra här i Östersund? Det finns potential till att göra massor, för unga som gamla. Har jag en idé så finns det sällan konkurrens som det annars gör i större städer där alla har något att komma med. Här är utmaningen att det inte hör till vanligheterna. Man lever efter devisen ”man gör som man alltid gjort”, så jag kan få kämpa lite för mina idéer, det är sällan en räkmacka, säger Timothy.

Det finns ett vanligt stadsliv i Östersund
Den graffitimålade väggen är ett av hans första projekt i staden, något som ofta blir fotograferat av såväl turister som Östersundsbor.

– Det är väldigt kul att se att det är uppskattat, att man kunnat sätta färg på stan. Jag bor i närheten så jag går ofta förbi och ser att folk tittar, säger Timothy.

Om Timothy inte befinner sig hemma i stan är han oftast på resa i andra delar av Sverige, eller världen. Men han lämnar sällan Östersund för att besöka de närliggande fjällen.

– Det där är inte min grej, det är inte därför jag bor här, och det är väl bra att veta att man kan leva ett liv i Jämtland utan att gå på topptur eller fiska. Det finns ett vanligt stadsliv, med nio-till-fem jobb, restaurangbesök och gym också, säger Timothy.

När vi pratar om framtidsplanerna, och huruvida han ser sig själv bo kvar i Jämtland blir han osäker.

– Jag trivs bra här just nu. Det ska vara att man flyttar till Brooklyn, New York kanske, avslutar han.

Linda, 48 år, var länge osäker på om hon skulle bli kvar i Mörsil. Idag har det gått nio år.

Vill du jobba i skolan?

Skolfakta från Jämtland Härjedalen

Här går det i genomsnitt 140 elever/skolenhet (jämfört med 238 i riket) och i snitt är det 11 elever/lärare vilket skapar goda förutsättningar för nära, sociala relationer mellan lärare och elever.

Här finns totalt 87 grundskolor, däribland Hovs skola i Alsen där Linda arbetar.

Här finns också en av Sveriges största gymnasieskolor JGY Wargentin och 34% av
alla gymnasielever i länet driver UF-företag i linje med vår starka entreprenörsanda.

Vill du arbeta inom skolan är möjligheterna många och förväntas öka fram till 2033.

Lindas Mörsil - Mittpunkten mellan stad och fjäll

Linda har bott i Mörsil i nio år
Som liten besökte Linda, 48 år, ofta Mörsil, en liten ort intill Indalsälven mellan Åre och Östersund. När hon sedan i vuxen ålder skulle slå sig till ro hamnade hon här igen, men var länge osäker på om hon skulle bli kvar. Idag har det gått nio år.

– Efter några år på Frösön ville jag och min sambo flytta närmare fjällen. Vi letade en del i Undersåker, men när jag fick jobb på Gåvans föräldrakooperativ i Mörsil dök även möjligheten att hyra ett hus av en släkting upp, säger Linda.

Pendlar hellre till jobbet för att ha äventyren utanför dörren
Idag arbetar Linda som lärare på Hovs skola i Alsen, runt två mil hemifrån, medan sambon Linnea pendlar till Östersund där hon driver cykelbutiken Velo Rapide. De pendlar hellre till jobbet för möjligheten att ha livet, upplevelserna och äventyren utanför dörren. Det är precis som de vill ha det.

– Vi åker ofta på utflykter till exempelvis Trillevallen eller Storlien, om vi inte drar ut med skotern upp på myren eller cyklar till Sällsjö på sommaren, säger Linda.

Sonen Sigge, som är 13 år, har gångavstånd till skolan vilket förenklar vardagen. I Mörsil finns även en aktiv idrottsförening året om.

– Många i byn engagerar sig för att driva och utveckla aktiviteterna, framför allt för barnens skull, säger Linda.

Linda och Linnea har profilerat sig som spårdragare, då de med sin skoter möjliggör längdskidåkning på 2,5 kilometer, 6 kilometer och 1,6 mil i Mörsil.

– Det började med att vi hjälpte till någon gång ibland och så har det bara vuxit. Folk visar sådan uppskattning och tacksamhet för att man hjälper till, säger Linda.

Förutom längdspår har Mörsil en idrottsplats med fotbollsplan, ett ute- och inomhusgym, diskgolfbana, vandringsleder och cykelstigar. I byn kan man besöka Kretsloppshuset med sin närodlade mat och butik, Kajsa på Sundings konditori, Ica och Ockes Trädgård – sådant som också bidrar till att orten känns levande.

– Mörsil är ett väldigt trevligt ställe att bo på. Det är en fin känsla här, man hjälper varandra och bidrar med det man kan. Jag kan inte se att jag någonsin skulle lämna allt det här, avslutar Linda.

Beställ magasinet hem till dig!

Omöjligt att odla?

Intill älv, fjäll och på väderutsatt mark hittar vi trädgårdsentusiasterna i Jämtland Härjedalen. Vi träffar tre som motbevisar alla fördomar om odling på nordliga breddgrader och representerar våra tre växtzoner.

Växtzon 6

Inger Eriksson, 84 år, är född och uppvuxen i Jämtland, men inte på samma plats som hon har sin blomstrande trädgård. Ursprungligen kommer hon från Krokvåg utanför Hammarstrand, men kärleken tog henne till Stugun, där hon bor än idag.

– Jag tror att trädgården håller mig frisk, säger Inger.

Ingers bor i ett hus alldeles intill Indalsälven, och hennes vackra trädgård, som består av blommor och växter av alla de slag, är i full blom i juni. Pioner, rosenbuskar och vallmo är exempel på några av de ståtliga blomster som skymtar i rabatten. Blomintresset har Inger haft hela livet, och både inresset och kunskapen har växt med tiden.

– När jag blev medlem i Trädgårdsamatörerna för många år sedan tog mitt intresse verkligen fart, jag lärde mig massor och planterade mer, säger Inger

– Det är klart att allt inte trivs här, man får anpassa sig. Jag kan till exempel inte ha ett magnoliaträd, men min rhododendron har jag lyckats bra med, den är jag väldigt glad för, säger Inger.

Under den långa vintern sköter hon om sina pelargoner och läser på inför vårens odling, när det är dags att så igen.

– Jag tror på trädgård. Det är väl bevisat tror jag, att det är bra för människan, säger Inger.

Växtzon 7

Sanne Björö, 29 år, från Stockholm och Martin Liljekvist, 32 år, från Örebro drogs till Åre av samma anledning, vintern och skidåkningen. Drygt tio år senare bor de kvar, några mil öster ut, på sin gård Mällbyn i Mattmar. Idag är sommarhalvåret minst lika viktigt som vintern de först kom för, inte minst för deras inkomst.

– Jag älskar vårt liv och vår gård här. Jag älskar att bo här i Mattmar, säger Sanne.

Intresset för jordbruk har Martin haft med sig så länge han kan minnas och utöver skidåkningen är det nu odlingen som han lägger sin tid på.

– Vi började småskaligt med jordbruk på en bit mark en bit från där vi bodde. Men vi insåg ganska snabbt hur mycket tid och energi det tog att pendla mellan bostad och odling, det var inte hållbart, säger Martin.

Martins intresse växte snart på Sanne, som blev mer och mer intresserad. Plötsligt fann de sig själva söka efter gårdar på Hemnet.

– Det har varit en process och är fortfarande, vi har varsin resa och ser på saker lite olika, men med en gemensam vision, säger Sanne

– Vi vill inte vara månskensbönder med jobb vid sidan, vi satsar fullt ut och gör detta helhjärtat, tillägger Martin.

Idag arbetar Sanne och Martin med Mällbyn på heltid.
De levererar grönsaker till lokala restauranger och verksamheter, men för att kunna livnära sig på sitt jordbruk i längden vill de kunna skala upp sin odling, och vara mer tillgängliga för konsumenterna.

– Vi måste hitta ett sätt att nå ut till folk och få dem att välja oss framför att handla importerade grönsaker på mataffären. Det jobbar vi extra mycket med nu, säger Martin.

Visionerna och ambitionerna är tydliga. Sanne och Martin gör inte det här för skojs skull – enbart.

– Vi vill hitta ett hållbart sätt att driva Mällbyn, så att det kan leva länge, även för kommande generationer, säger Sanne.

Växtzon 8

Ida Siggelin, 34 år, är en hemvändare som inte hade en tanke på att bo eller odla intill trädgränsen, när hon en gång flyttade från Bruksvallarna. Men med åldern kom längtan smygande tillbaka.

Efter många år i Gränna, tog hon med sig mannen i sitt liv och flyttade hem till Härjedalen.

– Jag ville njuta av naturen, inte staden, till vardags, säger Ida.

Idas föräldrar driver sedan länge Bruksvallarnas Fjällhotell, där även hon fick möjlighet att börja jobba, medan hennes sambo utbildade sig till elektriker. När Ida inte arbetar lägger hon tid på odlingen.

– Det är ett intresse som gått överstyr och det eskalerade ännu mer när vi skaffade barn, säger Ida.

Ida brinner för närodlat och vill helst vara självförsörjande när det kommer till grönsaker. Något många kanske inte tror är möjligt om man bor i växtzon 8.

– Jag tycker att det är väldigt viktigt att titta på vad vi stoppar i oss. Även grönsaker, som ibland transporteras från andra sidan jordklotet, kan vara besprutade eller vara av dålig kvalité. Det är sådan otrolig skillnad om man jämför med lokalt och närodlat, inte minst i smak, säger Ida.

Idag består odlingen främst av olika grönsaker som Ida odlar i landet eller i sitt växthus. Hon understryker att det finns utmaningar, men det är långt ifrån omöjligt.

– Jag kan tycka att det är skönt att inte allt går, man får jobba med de förutsättningar man har. Men fördelarna är att vi har färre problem med sniglar eller skadedjur, och med ett växthus kommer man väldigt långt, säger Ida.

Ida listar morötter, potatis, sallad och kål som exempel på sådant som mår väldigt bra i växtzon 8, även broccoli, sockerärtor och blomkål trivs i det svalare klimatet. Tomater och gurka fungerar utmärkt i ett växthus, eller inomhus. Frodiga fruktträd, som plommon och äpplen, är däremot sådant man kanske inte ska hoppas på. Men så kan man inte få allt.

– Jag hade inte tänkt att det var här jag skulle hamna, men idag känns det otroligt att kunna ge våra barn en uppväxt här, säger Ida.

Fler berättelser från Jämtland Härjedalen

Lunchdopp i Storsjön väckte drömmen om ett kallbadhus

→

Med sydsamiska som växtkraft för framtida samiska generationer

Förskolepedagogen Anne Laila Buljo Åhrén bidrar till att kommande generationer pratar sydsamiska. ”Om jag inte trott på språkets överlevnad hade jag aldrig jobbat med det här. Det hade varit som att jobba som präst men inte tro på gud.”

→

Moa & Patrik flyttade nyligen till Jämtland och fann ett ”smörgåsbord av klättring”

De hittade varandra när de arbetade säsong i Abisko. Tillsammans hittade de till Jämtland. Nyinflyttade Moa Almqvist och Patrik Mäler bestämde sig för att lämna Norrköping och bege sig norrut för att skapa ett nytt hem. Paret välkomnades av mer klätteräventyr än de väntat sig, både inom- och utomhus.

→