Namn
Alexander Rydén

Plats
Åre

Våga följa drömmen

Alexander Rydén har lyckats med nåt alldeles extraordinärt, att försörja sig på sin passion. Genom idogt arbete och hängivenhet så har han etablerat sig som ett världsnamn inom actionsportfilm. Vi träffar honom i hans hem i Åre, ett örnnäste på åttonde våningen med fin utsikt över Åresjön och dalgången.

Alexander tar emot i sin välstädade lya och bjuder på kaffe och bulle. Lägenheten är full med fantastiska foton från världens alla hörn, bilder av klättring, cykling och skidåkning i olika konstellationer. På köksbordet ligger diverse kameraattiraljer uppradade och redo, det är inte svårt att se vad Alex brinner för!

Alexander är född och uppvuxen i Edsåsdalen, och bor sedan en tid tillbaka i Åre och har skapat ett yrke åt sig som tar honom över hela världen. Han är en actionsportfilmare av rang och gör bland annat jobb åt Red Bull och Peak Performance. Det är inte ovanligt med resor till Chile, Alaska, Kanada, men han tycker alltid det känns skönt att komma hem till Jämtland mellan jobben.

”Det är härligt att bo här. Jag kan utöva de sporter jag är intresserad av och det är liksom lätt att leva. Det finns många här med samma intressen och det är lätt att få kontakt med folk.”

Intresset för extremsport kom tidigt (även om det bara hette cykling, skidåkning och klättring då), och han visar oss några gamla foton som hans mamma nyligen skickat till honom. På fotona är Alexander någonstans mellan åtta och tio år och är antingen i ett träd, på skidor eller på en klippa.

Karriären som filmare växte fram ur den livsstil som han och hans kompisar hade – de tränade och lärde sig trick och hopp, och filmade varandra för att kunna bli bättre. På så sätt lärde han sig både själva sporten och filmandet, en kombination som sätter honom i en klass för sig idag. Det började med jobb på TV Åre och det gav i sin tur kontakter som ledde honom vidare ut i världen, tillsammans med skidåkare på elitnivå.

”Det roligaste är ju just att kunna följa åkaren vart som helst. Jag känner mig trygg med att veta att min kropp kan klara extrema förhållanden och fungera, även om jag är rädd.” Att skapa sig en yrkeskarriär där fritidsintressen och arbete kan kombineras eller balanseras är kanske mångas mål och dröm, och för Alexander är den redan uppfylld. ”Jag vågar knappt tänka på vad jag ska göra härnäst. Jag lever min dröm redan!” berättar han. Hans medskick till både unga och gamla som vill skapa sig en drömtillvaro någonstans i Jämtland Härjedalen är att våga följa och jaga sina drömmar. Han berättar att han faktiskt tror att allting är möjligt, bara man är beredd att jobba för det. Och han lyfter fram det klassiska tillvägagångssättet i all sin svåra enkelhet; ”Skapa och sätt upp mål och jobba sedan hårt för att nå dem.”

Namn
Johan Ranbrandt, mångsysslande friluftsentreprenör

Länkar

Johan på Instagram

Gården i Marieby

Böcker som Johan skrivit

Coworking Gomorron Östersund

Johan bygger för framtiden och låter passionen styra

Johan Ranbrandt har alltid varit helt klar över att han ska leva livet med utgångspunkt på gården i Marieby utanför Östersund. ”Jag har aldrig velat göra något annat. Men det är klart, det fanns perioder i tonåren när det inte var speciellt lätt att stå för, det var liksom inte coolt att vara bonde då.”

Johan Ranbrandt gör många saker. Bland annat driver han coworkingmiljön Gomorron Östersund, konsultar inom olika friluftsrelaterade uppdrag, utvecklar stigcykling på sin mark, skriver guideböcker och ägnar en dag i veckan åt något som är ”passionsdrivet”. Genom sitt sätt att vara och göra har han bidragit till att en mängd människor flyttat till Jämtland Härjedalen, eller ska vi kanske säga – hittat hem! Johan berättar om hur han alltid har älskat platsen han är uppväxt på, men att han som yngre klurade mycket på hur han skulle få det att gå ihop, hur det skulle funka med ett vardagsliv.

För ganska många år sedan tog Johan och hans syster Marie över gården från sina föräldrar. Han visste tidigt att han inte ville ha en mjölkgård med djur, han hade sett hur uppbundna hans föräldrar varit. Både hans och hans systers familj hade andra drömmar, och fram till idag har de testat en mängd olika idéer, verksamheter och aktiviteter med gården som bas. Olika typer av arrangemang, konferenser och kursverksamheter med koppling till skogen bland annat. ”Vi går hela tiden varsamt fram så att vi inte binder fast oss i något vi sedan ångrar. Vi ska ju leva här resten av livet, så fokus är hela tiden på att skapa en vardag och ett liv som är både hållbart och härligt.”

Just nu finns ett finsnickeri, en timringsfirma, kursverksamhet för timring, ett gäng uthyrningslägenheter, en kontorskoja, festlokaler och ett produktionskök på gården. En parkeringsyta för de som vill sticka ut med MTB på stigarna i skogen finns också iordningsställd.

Det riktigt stora intresse för friluftsliv fick sin tändgnista när Johan i yngre dagar kom till Storulvåns fjällstation för att jobba säsong för första gången. Intresset hade funnits där innan, men precis som bondelivet var det ganska klen cool-faktor på sånt under tonåren. Men på fjällstationen träffade han många likasinnade, fick nya nära vänner och träffade Erika, som nu är hans fru. Johan jobbade på Storulvån i sju år och drivkraften att göra naturen och fjället mer tillgängligt och inte så mystiskt och läskigt växte sig stark hos honom.

”Jag önskar att så många som möjligt fick upptäcka njutningen med att vara ute i skog och mark, och jag tycker det är fint om man kan hjälpa till inspirera fler att våga sig ut och att de ska känna att de hittar en nivå där det funkar och de känner sig bekväma. Det behöver inte vara så svårt att bara ta sig ut, det är det jag vill förmedla.” Och det gör han! Genom att visa, berätta, bygga, erbjuda och skriva om både cykling och vandring i Jämtland Härjedalen.

Hemma kring gården har nyinflyttade steg för steg etablerat sig, slagit ner bopålarna och bildat familjer. Från början var det vänner från säsongerna på Storulvån som hyrde de boenden som fanns på familjens gård, och så småningom anslöt sig mer ”fint folk” som uppskattade miljön och livsstilen som en mindre by utanför Östersund kunde erbjuda. ”Det enda som saknades var fint folk. Då ville vi locka hit dem” berättar Johan om vägen till det där efterlängtade vardagslivet med utgångspunkt på gården hemma i Marieby.

Namn
Anna Hansson

Är
Orienterare, Offerdalsbo

Jobbar som
Rådgivare, Omställningsfonden

Mer om jobb och karriär i Jämtland Härjedalen

Fler berättelser om livet och vardagen i Jämtland Härjedalen

O-Ringen i Åre blir en efterlängtad nystart

Det dags att trycka på play, efter en lång paus i orienteringen för Anna Hansson. Hemma är i Offerdal, Jämtland, men hon har hemmaklubben 75 mil bort.

I unga år flyttade den orienterande västgöten till Jämtland, tillsammans med kärleken. De träffades i tjugoårsålder när de jobbade i Lofsdalen, sedan gick flytten till Frösön. Kärleken till platsen växte sig också stark, så hon stannade i länet.

Anna satsade som ung på orientering och var aktiv i hemmaklubben Hjobygdens OK. En sport och en klubb som hon håller varmt om hjärtat och som har blivit lite av en knutpunkt för familjen. Därför känns det extra roligt nu när O-ringen närmar sig, och hennes pappa och bror kommer till Jämtland för att tävla. Såklart under familjeklubbens emblem, men på hennes hemmaplan!

– Jag är faktiskt fortfarande medlem i Hjobygdens OK. Pappa har sett till att jag som utböling har fått fortsätta vara med, säger Anna med ett leende.

Annas pappa är och har varit engagerad i västgötaklubben sedan 1983, och att fortsätta vara medlem i sin gamla hemmaklubb har varit ett sätt att behålla den härliga relationen till både familjen och sporten. Det har varit en viktig grej med kopplingen till den ursprungliga hemmaklubben, men det är väldigt länge sedan som den platsen var ”hemma”. Anna har nämligen bott i Jämtland, Offerdal, sedan 1995. Där har hennes tre barn växt upp och här stormtrivs hon. Just nu växer Offerdalsbygden med massor av nya invånare, inflyttade från olika delar av landet, och Anna upplever ett uppsving för bygden men även för orienteringsintresset lokalt.

Under pandemin var hon med och arrangerade Check Point Offerdal. En orienteringstävling som sträckte sig över hela sommaren. På tio utvalda områden i bygden fanns tio kontroller som det dök upp olika vinster vid. Intresset för att prova på orientering så här var överraskande stort.

Redan 1995 när Anna och hennes man, dåvarande pojkvän, flyttade upp till Jämtland tog hon kontakt med den lokala orienteringsklubben Frösö IF.

– Det var ett perfekt socialt och nätverksbyggande initiativ, berättar hon.

Och visst ser hon skillnad på orienteringskulturen i Västra Götaland och Jämtland. Hennes uppfattning är att det är en större blandning av olika idrottsbakgrunder bland de aktiva i Jämtland, vilket skapar en annan kultur.

– Det är många cyklister, topptursskidåkare, längdskidåkare och andra friluftsmänniskor och fjällfolk som orienterar i klubbarna här i Jämtland. Här är inte orientering en lika stor sport som på andra håll i landet och klubbarna är mindre, men de samarbetar desto mer och det känns unikt.

Annas barn som nu är 25, 19 och 16 blev (tyvärr) aldrig några inbitna orienterare utan längdåkning och fotboll blev familjens gemensamma sporter.

– Förutsättningarna i Offerdal är fantastiska, med träningsmöjligheter och starka, levande klubbar som Offerdals IF och Offerdals SK berättar Anna.

Efter många år med eget engagemang i klubbarna Offerdals IF och Offerdals SK och tävlande barn känner sig Anna superpeppad på att nu komma i gång igen med sitt eget stora intresse, orienteringen.

– Det ska bli jättekul! Jag har verkligen känt en stark längtan och saknat min sport, berättar Anna. Så i sommar blir det O-Ringen – jag hoppas vi ses där.

Namn
Patrik Mäler & Moa Almqvist

Moa & Patrik hittade ett ”smörgåsbord av klättring”

De fann varandra när de arbetade säsong i Abisko. Tillsammans hittade de till Jämtland. Nyinflyttade Moa Almqvist och Patrik Mäler bestämde sig för att lämna Norrköping och bege sig norrut för att skapa ett nytt hem. Paret välkomnades av mer klätteräventyr än de väntat sig, både inom- och utomhus.

Strax under en timme utanför Östersund, ligger Stuguberget. Ett mecka för många klätterentusiaster i Jämtland. Stuguberget reser sig över samhället Stugun, i Ragunda kommun, med sina 80 imponerande meter. Stuguberget har sedan 70-talet varit en av Östersunds klätterklubbs viktigaste klätterklippor.

På en av klipporna, ” vita väggen,” är Moa på väg upp mot toppen. Hon famlar efter en kil och fäster den i 17 meter långa sprickan som sträcker sig vertikalt genom den första etappen av berget. Hon skriker ”ta hem” till Patrik som står nere på marken och säkrar. De båda utstrålar ett fokus medan Moa metodiskt letar sig uppåt. Strax efter Moa tagit sig till toppen och letat sig ner igen, sitter vi alla med en varsin kaffe i handen och pratar om deras flytt norrut, och kärleken för klättringen.

–Vi hade diskuterat att flytta till Östersund under en längre tid. Till slut bestämde vi oss. Det som lockade mest var närheten till en rikare utomhusliv vi båda längtade efter. Men vi båda var inställda på att bo i en stad. Östersund är en mysig stad som har en perfekt blandning av närheten till utomhusaktiviteter samtidigt som man kan leva stadsliv. Här finns allt vi behöver, säger Patrik.

Klättring finns det gott om i Norrköping där klättersäsongen är lång. Men det var till slut ”riktiga vintrar,” och närheten till fjällen som fick vågskålen att väga över. Det var dock inte ett enkelt beslut. Förutom att bådas familjer bor i Norrköping och Stockholm, trodde de att de skulle behöva välja mellan klättring och vinteraktiviteter. Det visade sig till deras förvåning att de kunde få båda.

– Jag hade tidigare hört om Frösöberget och Stugun men det är mycket större klippor än vad jag väntat mig. Det finns även mycket bouldering i Jämtland. Och på vintern finns det gott om möjligheter till is-klättring. Jag känner mig glatt överraskad att det finns ett smörgåsbord av klättring här, säger Patrik.

– Ja verkligen, säger Moa och fortsätter, kan vi inte klättra utomhus så är Östersunds klättercenter ett jättebra inomhus alternativ. Det har även varit en betydelsefull knytpunkt för oss att träffa folk, säger Moa.

Så vad är tjusningen med att klättra uppför berg och is? Moa & Patrik förklarar att klättringen innebär en perfekt combo mellan psykisk och fysisk utmaning. Det är bra att känna pulsen när man tar sig uppför.

–Ja, det är bra att vara rädd. Då blir man mer skärpt och tar bättre beslut. Förutom att utmana sig själv, är det ett häftigt sätt att vistas i naturen på, säger Moa.

Patrik fortsätter;

– Jag får en otrolig härlig kick när jag känner mig riktigt rädd men ändå vågar ta nästa steg. Att utmana mig själv på det sättet har gjort att det smittat av sig på andra delar i livet.

Kan jag äventyra mig uppför berg jag känner mig rädd inför, kan jag även trotsa andra sorters rädslor, säger Patrik

TIPS: För dig som är intresserad av klättring i Jämtland, är Östersunds klätterklubb en bra början. På deras hemsida kan du hitta allt mellan olika klippor och aktuella kurser. Har du aldrig klättrat förut men drömmer om att bestiga berg utomhus, kan det vara bra att börja med en kurs inomhus. Spana in Östersunds Klättercenter på Facebook ”Ut och klättra i Östersund” det kan vara en bra inkörsport för dig som är solo och letar klätterkompisar.

Olika typer av klättring

Bouldering – form av klättring där man klättrar på lägre väggar (inomhus) eller klippor utan rep. Säkerhetsutrustningen består av en matta. Bouldering är lämpligt för de som är intresserade av att testa på klättring men inte har någon kompis som kan hjälpa till med säkring.

Toprepsklättring – När du klättrar topprep är repet inknutet i din klättersele och går via säkringspunkten på toppen av klippan och ner igen genom säkringspersonens repbroms. Krävs att man är två. En bra en bra gren för nybörjare att komma i gång med repklättring.

Ledklättring – Klättraren behöver själv haka fast repet successivt i flera säkringspunkter (quickdraws, eller kortslingor på svenska) på väg upp mot toppen, medan personen som säkrar matar ut repet. Ledklättring inom sportklättring utförs på bultade leder.

Traditionell klättring – Klättraren placerar själv säkringar. Görs på platser där bultar saknas. Skonsamt för klippan.

Namn
Alexander Bernhard, verksamhetsledare & tränare, Järpens IF.

Länkar

Järpens IF

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Det satsas på rörelseglädje i Järpen. Föreningen Järpen IF erbjuder aktiviteter till stora som små. Allt för att bygdens hälsa ska främjas genom att röra på sig tillsammans med andra.

– Vi tänkte att vi tar en känd förkortning CSR, Corporate social responsibility, och gör om till Club social responsibility. Projektet handlar om att hitta aktivering för hela samhället. Unga, vuxna och seniorer, säger verksamhetsledare och tränare, Alexander Bernhard.

För att kunna satsa större och engagera fler än vad de ideella krafterna förmådde, sökte föreningsmedlemmarna i Järpens IF medel för att kunna tillsätta en tjänst uppdelat på två personer. Förhoppningen var och är, att utveckla Järpens IF som organisation. Men även att kunna bidra till rörelseaktiviteter för alla åldersgrupper i bygden kring Järpen. Och på så vis förebygga bättre hälsa och välmående.

Alexander Bernhard och hans kollega Mattias Svensson, båda inflyttade till kommunen, fick det spännande uppdraget att utveckla föreningen. Sen satsningen startade har Järpens IF satt igång med en rad aktiviteter som sportfritis, parafotboll, seniorfotboll, samt street-fotboll som anordnas mest för att kravlöst ”ha kul och spela ihop,” säger Alexander.

Alexander har en lång bakgrund som fotbollstränare. Han tyckte just den här tjänsten kändes unik, att få utveckla en förening med utmaningar både sportsligt och verksamhetsmässigt.

I samband med alla träningar och matchtillfällen blir det många timmar på planen. Och en hel del jobb fördelat på två personer. Men Alexander ser mycket potential Järpens IF både som förening och bland annat som fotbollslag.

– Vi har bjudit in sju stycken internationella spelare som håller en hög nivå. Det gör att våra tränings och matchmiljöer skapar en kvalité som är bättre än motsvarande föreningar runtomkring i länet. Möjligheten som spelare har i Järpen, framförallt herrlaget mellan femton och arton år, kan du inte få på många ställen i Sverige idag, säger Alexander.

Men föreningen stöter på en del utmaningar. Bland annat att det finns många andra typer av aktiviteter och sporter som lockar framtida spelare. Framförallt skidåkningen.

I kommunens mindre årskullar blir det stor skillnad om någon hoppar av, eller inte är med under en träning, förklarar Alexander. Men utmaningar kommer ibland med fördelar.

– På grund av att vi är en liten kommun med mindre utbud av fotbolls- och hockeyföreningar blir det svårare för spelare att hoppa mellan lag, vilket ofta händer på större orter som händer ofta på större orter, säger Alexander.

Förutom hälsofördelarna med att röra sig, finns det sociala. Att lära sig samverka med andra och visa respekt för sina lagkamrater. ”Vi försöker bygga människor med fotboll som verktyg.” Skidåkning i alla ära, det finns inte lika mycket lagsammarbete, säger han.

Efter projektet slut hoppas Alexander att verksamheten har generat så mycket nytta att det finns en ”fortsatt försörjning.” Och att goda resultat indikerar på vikten av ett rikt föreningsliv för ett samhälle. Dock tror att han det behövs större engagemang. Han hoppas på att kommunen, lokala företag och investerare kommer vilja vara mer deltagande i utvecklingen av Järpens IF.

– Det finns mycket tillväxt i kommunen. Hit flyttar alltfler för att må bra. Föreningslivet är en nyckel för att få samhället att funka.

Hösten 2023 kommer en fotbollsgymnasielinje vara på plats i Järpen. Alexander hoppas på att detta kommer generera fler ungdomsspelare som väljer att stanna på orten hellre än flytta till exempelvis Östersund. Han tror också att det kan locka unga från hela Sverige.

– Ungdomar som kommer från den region jag kommer ifrån, skulle mått väldigt bra av att spela fotboll omgiven av skog och fjäll. Jag tror det finns alla möjligheter att locka ungdomar nationellt. Om vi tittar på exempelvis skidgymnasiet, så drar det folk från hela landet, säger Alexander.

Victoria Forsberg

Länkar

Vemdalens Hembygdsgård

Vemdalens hembygdskultur sprider bygdens kulturarv

Nu och då är hembygdsgården i Vemdalen en plats att mötas på oavsett bakgrund eller ålder. Där byggs broar mellan generationer. Inflyttare hittar ett sammanhang. Och besökare får uppleva en av länets äldsta hembygdsgårdar.

I hjärtat av Vemdalen ligger en av länets äldsta hembygdsgårdar. De slitna, bruna husknutarna vittnar om en rik historia. Både nu och då, är det en plats för Vemdalsbor och besökare att mötas på.

Victoria Forsberg, 22 år, är inflyttad från Värmland sen ungefär tre år tillbaka. Som barn spenderade hon och familjen alla vinterlov i Vemdalens skidbackar. Då hade hon ingen tanke på att bli lokalbo. Men med åren blev besöken allt längre. Och efter jobbat sin första vintersäsong i Vemdalen, bestämde hon sig slutligen.

– Mina bästa barndomsminnen är från Härjedalen. Jag fann mig själv vilja åka norrut när jag behövde komma undan. Naturen här har alltid gjort mig lugn och trygg. Jag kände mig tryggare i Vemdalen än i Karlstad, så det kändes naturligt att flytta, säger Victoria.

Under sommaren har hon jobbat med att utveckla historiska tidsresor för barn. Barnen får ”resa” bakåt i tiden genom att leka och lära sig hur man gjorde förr. Victoria tycker tidsresorna är viktiga för barns lärande om bygdens förflutna.

–Barnen älskar de här tidsresor, de är helt lyriska när de går härifrån. Förutom att det är en rolig aktivitet så är det viktigt att berätta tidigare generationer. Jag tror det skapar ett intresse och en förståelse för platsens historia och kultur, säger Victoria.

Victoria tycker Härjedalens hembygdskultur skiljer sig från den värmländska. Bland annat att den verkar vara en mer aktiv mötesplats för hela bygden.

– Jag upplever att Härjedalen har en levande hembygdsgårdskultur vilket jag tror är bra för samhörighet i bygden. I Karlstad är hembygdsgården inte en självklar mötesplats som det är här, säger hon.

Victoria hoppas på att vara fortsatt aktiv i hembygdsföreningen även efter sommarens tidsresor.

Det finns en enorm glädje i att tillsammans med andra jobba för något gemensamt, säger Victoria.

Ideellt arbete vet Kristina Kristofferson vad det innebär. Hon har varit ordförande för Vemdalens hembygdsförening i femton år. Hon lägger ungefär fem timmar varje vecka.

Men Kristina ser inte det som en uppoffring, snarare tvärtom.

– Jag tycker det är roligt! Samtidigt som jag ser mycket potential att använda hembygdsföreningar mer än vad vi gör i samhället. Dels inom besöksnäringen, men även av ortens befolkning. Hembygdsgårdar är ett fantastiskt levande museum. Det som är unikt med hembygdsföreningar är att de bevarar kunskap och inspiration om det lokala kulturarvet, säger hon.

En levande hembygdsförening kan öka känslan av sammanhang för ortens befolkning tror Kristina. Hon förklarar hur viktigt det är att få en djupare förståelse för sin historia och på det sättet bidra till stolthet för sin bygd och platsen man bor på. Men även ur ett inflyttarperspektiv är hembygdsföreningen viktig.

– Som inflyttare till Vemdalen, upplever jag att föreningslivet gör det enklare att komma in i samhället. Dels få en känsla av gemenskap genom att lära känna nya personer. Men även att sammanfoga nya idéer som i sin tur kan leda till utvecklingspotential för orten. Dessutom kan föreningslivet föra ihop en mix av människor och åldrar. Vilket alltid är bra för nya perspektiv, säger Kristina.

Namn
Sofia Klasson, kommunikatör

Länkar

Stories Jämtland Härjedalen, på Instagram

Riktiga berättelser från Jämtland Härjedalen

Sofia Klasson, kommunikatören bakom det passionsdrivna Instagramkontot, stories_jamtlandharjedalen, berättar hur nio berättelser blev till fem tusen följare.
Varför berättelser är viktiga för en plats. Och hur ett Instagramkonto kan skapa vänner för livet.

Med en varsin kaffe i handen sitter vi i Sofia Klassons hemtrevliga kök. Bandspelaren är ännu inte igång innan hon börjar berätta. Sofia stannar upp när hon märker att jag fumlar med att hitta rec-knappen och frågar, ”ska jag dra början igen?”

– Det hela började med att jag och några andra fick äran att arrangera TEDx Östersund för sex år sedan. Jag var med i kommunikationsteamet som tillsammans tog fram ett manifest och hashtaggen, #whereIcomefrom, som vi ville bygga lokal stolthet för och sätta platsen på kartan. Det mynnande senare ut i nio berättelser i foto, film och text. Men det tog inte lång tid innan vi hade slut på innehåll till sociala medier. Det var då vi kom på att vi skulle kunna testa ”curated account,” att låna ut kontot till olika gäster.
Visit Sweden har exempelvis länge arbetat på det sättet, förklarar Sofia.

Sofia spenderade många söndagskvällar framöver för att hitta folk. Med tiden, och i takt med att kontot växte, blev det ”proffsigare” och fler började känna igen kontot. Det är dock fortfarande ett ständigt pågående jobb att hitta nya deltagare och få en bra spridning på människor och platser i länet. Men Sofia tycker att alla möten gör det värt det.

– Det har alltid känts naturligt för mig att nätverka, även digitalt. Dessutom, för två veckor sedan var det någon som skrev till mig att Stories Jämtland Härjedalen kontot var en utav anledningarna hon flyttat till Jämtland. Då blev jag så glad! Dessutom hittade jag en av mina bästa vänner genom kontot. Så jag har verkligen skapat värdefulla kontakter där, säger hon!

Syftet med kontot är lika solklart nu som när kontot startades, att skapa stolthet hos människor som bor i Jämtland Härjedalen. Inspirera varandra. Allt ifrån vardagsliv till att hitta smultronställen.

– Om det resulterar i att människor vill flytta hit så är det bara en bonus. Men kontot ska inte kännas som en turistbyrå. Även om gäster ofta lägger upp fjäll och livsstilsbilder.

Samtidigt så är det en utav anledningarna varför många väljer att bo här, säger hon.

Vecka efter vecka, året om gästas kontot av eldsjälar, ambassadörer, lokalbor, urfolk, inflyttare och hemvändare. Alla med sin unika berättelse om Jämtland Härjedalen.

Sofia tycker sig se en trend i hur människor väljer att leva.

– Idag tror jag många väljer platsen man vill bo på först, sen får jobbet komma efter. Vi är inte lika styrda av arbete som tidigare generationer varit. Det håller på att ändras till att vi skapar förutsättningar på platsen vi bor på istället, säger Sofia.

Namn
Kristina Ernehed,
utvecklingskoordinator för Heimbygda

Heimbygdens föreningsliv - där då och nu bygger framtiden

Kristina Ernehed, utvecklingskoordinator för Heimbygda, belyser kulturarvet och hembygdsrörelsens betydelse för en mer hållbar framtid.

– Det är föreningslivet som bär upp samhällsstrukturerna i små bygder.

Antingen där det offentliga lämnat, eller aldrig funnits, säger Kristina Ernehed

Kristina Ernehed, har en bakgrund som journalist och medievetare. Hon har alltid varit intresserad av samhällsutveckling och att världen ”ska bli lite bättre.” Idag jobbar Kristina bland annat för Heimbygda, den regionala organisationen för 73 hembygdsföreningar i Jämtland Härjedalen. Hon startade 2015, då som projektledare för ett föryngringsarbete som pågick under tre år. Projektet initierades för att locka fler barn och ungdomar till hembygdsföreningar. Men efter ha rest runt i hela länet och besökt föreningar, insåg Kristina att ett annat slags perspektiv behövdes.

– Det visade sig att det gjordes en massa aktiviteter för barn och unga inom hembygdsrörelsen. Problematiken handlade istället om kommunikation som inte nådde ut till barnfamiljer och ungdomar. Vi började istället rikta blicken inåt för att stärka den interna synen på hembygdsföreningens roll i samhället. Genom att stärka inåt, blev det lättare kommunicera utåt. Under projektets tre år märke vi att det blev en förändring i vilka som engagerade sig. Det blev en större mix mellan åldrarna, säger Kristina.

Kristina är ärlig med att hon bar på en del fördomar och ”felaktiga” uppfattningar gällande hembygdsföreningar innan hon började jobba för Heimbygda. Men som ändrades i takt med hennes arbete.

– Jag fick en helt annan bild av hembygdsrörelsen. Jag mötte en rörelse som är otroligt kraftfull och engagerad. En samtidsaktör. Detta blev en stark insikt för mig. Idag kan jag inte tänka mig en mer viktig rörelse!

Inom hembygdsrörelsen och kulturarvsvärlden finns grunderna för en hållbar utveckling.

Det finns erfarenheter kring hur man brukar jorden på ett mer hållbart sätt. Hur man tar till vara på hushållen och tar hand om våra resurser liksom hur man organiserar sig. Allt det finns, säger hon.

Förutom vara en resursrik källa kring hållbarhet, bär hembygdsrörelsen på mycket historia.

Varje plats är unik säger Kristina. Hon tycker det är missvisande att säga att det finns bara ”en svensk historia,” när varje bygd, landskap och region bär på sin egen. Mångfalden börjar i att se de olika linjerna av mänsklig utveckling.

– Det blir tydligt inom hembygdsrörelsen, hur mycket historien skiljer sig från Ragunda till Härjedalen. Om man dessutom ser det ur ett nationellt perspektiv inser man hur många skilda kulturarv och berättelser det finns utspridda över landet. Det är en enorm rikedom. Men också en otrolig angelägenhet att vi inte tror på den svenska historien som en enskild historia som ska gälla för alla, säger Kristina.

För att skapa en bättre nutid måste vi förstå dåtiden. Kristina menar att kulturarvet är en förutsättning för ”fredliga samhällen.” Att kunna sin historia innebär att lära oss att dra erfarenheter av det som varit bra, och mindre bra inför framtiden.

Det innebär även att lära oss av varandra. Idag jobbar Kristina bland annat mycket med nätverkskapande mellan föreningar som delar kunskapsområden sinsemellan.

– Att få mötas och dela erfarenheter, kunskap och idéer är något väldigt enkelt men väldigt kraftfullt. Det stärker det engagemang som finns, får det att växa och spridas.

Trots att varje bygd är unik med olika resurser så tror Kristina att engagemanget inom föreningsliv är tveklöst starkare på landsbygden än i städer. Därför att samhällsservicen inte kommer lika ”gratis” som det gör i en stad. Invånare på mindre platser är tvungen att bli aktiv för att skapa en förändring. Men engagemang kommer även med andra fördelar.

– Det är föreningslivet som bär upp samhällsstrukturerna i små bygder. Där antingen det offentliga har lämnat, eller aldrig funnits. Dessutom, engagemang föder engagemang. Jag tror det är viktigt för människors välmående att känna sig betydelsefull, samhörighet med andra, samt bidra till det samhälle de bor och verkar i, säger hon.

Historiskt sett har det länge funnits ett starkt föreningslivengagemang och småföretagande i Jämtland Härjedalen. Nutida siffror visar på att medlemmar i länets hembygdsrörelse är bland de som jobbar mest ideella timmar i Sverige och hör därför till de mest engagerade.

– Jämtland är ett av de mest decentraliserade länen i Sverige. Det bor fler utspritt på landsbygden än i Östersund. Vi har en otroligt levande landsbygd, säger hon.

Men om landsbygden ska förbli ”levande” så tycker Kristina att det är viktigt att den värderas och prioriteras i mycket högre utsträckning än vad som tidigare gjorts. Hon tror vi står vid ett vägskäl.

– Vi är i ett skede att vi måste gå över i en hållbar utveckling annars har vi ingen framtid.

Framtidsforskning pratar om byarnas samverkan som en väg till ett hållbart samhälle och det är det Heimbygda representerar, som jag tror är vägen framåt, säger Kristina.

Borgvattnet är en by i Ragunda kommun med ca 60 invånare.

Länkar

Borgvattnets prästgård

Byarnas revansch

Optimistiska och hängivna till sin hembygd, tog Lars Blixt och ett gäng byombud själva i nitiativ till utveckling av Ragundas bygder.

– Ibland räcker det att en tar steget. Om en vågar, så hakar andra på, säger samordnaren och bybon i Borgvattnet, Lars Blixt.

I Ragunda kommun ligger byn Borgvattnet, belägen uppe på en höjd med en svindlande vacker utsikt över Borgsjön. Omgiven av skog som andas historia. För historia och sägner finns det gott om. Bland annat är Borgvattnet nationellt känd för sin prästgård som ryktas vara ”Sveriges mest kända hemsökta hus.”

Lars Blixt är född och uppvuxen i Borgvattnet och har sett både upp- och nedgångar i bygdens utveckling. Idag är han anställd av Ragunda kommun och jobbar för att få fler att upptäck och bosätta sig i bygden.

– I början på 80-talat var det praktiskt taget barntomt här men så flyttade det in en familj. Några år senare hade vi ett tjugotal barn i byskolan som fanns då. Den utvecklingen ser jag som ett bra exempel. Ibland räcker det med att en tar steget, så hakar andra på, säger Lars.

Under slutet på 90-talet började en annan slags trend och invånarantalet började att sjunka. Men medan en del av byns invånare flyttade ut, slutade Lars aldrig tro på bygdens återhämtning. Dock kände han att det behövdes nya perspektiv från personer utan någon ”mental ryggsäck” av upplevda förluster.

I januari 2019 samlade Lars personer från sju närliggande byar; Björkvattnet, Boberg, Fullsjön, Köttsjön, Selet, Selsålandet och Skyttmon. Tillsammans startade de ett nätverk för ökat samarbete inom bygden, som i mars 2021 blev en ideell förening med namnet Bysamverkan i nordvästra Ragunda. Ett initiativ där de tillsammans ska hjälpa varandra för att utvecklas som bygd.

– Vi kom fram till att vi behöver fokusera på infrastruktur och befolkning. Efter att vi hade gått i genom alla byar insåg vi våra tillgångar. Det fanns många hus som stod tomma större delen av året förutom när de användes under semestertider, säger Lars.

Lars och byombuden började ett gediget arbete med att skicka ut brev till ungefär 70 husägare. Förhoppningen var att fler hus skulle bli lediga på marknaden till köpare som önskar bo året runt i bygden. Lars är inte säker på om husförsäljningen har ökat på grund av breven som skickats ut, eller av andra orsaker. Men i just Borgvattnet har man det senaste året vänt trenden och fått ett antal nya invånare. Förutom från Sverige, kommer de från Nederländerna, Spanien, Tyskland och England.

Lars är säker på att landsbygden står inför sin ”revansch” från vår moderna tids urbanisering. Han tror att inflyttarna till Borgvattnet från södra Sverige och Europa innebär en ny ”grön våg”, dock inte en politisk sådan som för 50 år sedan.

– De som flyttar hit vill ha ett annat slags liv. Ibland kallar jag dem skämtsamt för ekologiska flyktingar. Många nämner själva att de söker sig bort från ekorrhjulet i staden. Istället vill de leva ett mer ursprungligt liv, närmare djur och natur. Jag ser ingen annan hållbar utveckling än att landsbygden kommer till heders igen. Stadsliv är inte hållbart i längden. Vi människor är inte anpassade att leva som i en myrstack, med ett myller utan lugn. Det är myrornas egen nisch, säger Lars Blixt.

Vi tog steget till Borgvattnet

Paret Isabel Martinsson och Philip Wegener är två nytillkomna invånare i Borgvattnet. De fick ett erbjudande som de inte kunde motstå, att arbeta som värdpar för rikskända, och enligt sägnen, hemsökta Prästgården.

– Vi har länge velat bo närmare naturen. När vi fick erbjudande av min styvpappa som är delägare av Prästgården, att arbeta för honom här i Borgvattnet, så tog vi chansen utan att tveka, säger Isabel.

– I början kändes flytten nervöst. Men alla i byn har varit väldigt välkomnande. Och de tycker det är bra att prästgården drivs av någon som bor här, säger Philip.

Isabel och Philip tar hand om allt som har med underhållet av gården, samt ser till att gästerna har det bra och trivs under sitt besök.

Efter ett par månader i sitt nya hem känner Isabel och Philip att de tog ”rätt beslut” i att rikta blicken norrut. De hoppas locka fler besökare till Prästgården och Borgvattnet, något som kommer gynna andra verksamheter i bygden.

– Vi vill bidra till en gemenskap där vi hjälper varandra och tillsammans får bygdens verksamheter att växa, säger Isabel.

Catherine och Alexander Pohl

Catherine och Alexander Pohl levde ett “klassiskt” storstadsliv i London under många år. Båda jobbade inom finanssektorn där dagarna var långa och tempot högt. Med åren växte en längtan till ett annat slags liv. Ett liv med mer fokus på natur, hälsa och betydligt långsammare takt än vad Londonpulsen hade att erbjuda.

– Vi ville ge våra barn ett liv omgivet av natur och med närhet till utomhusaktiviteter.

Vi ville också ge oss själva chansen att bygga ett liv där vi har mer tid för varandra och vår hälsa, säger Catherine.

Efter år av sökande, dels i södra Frankrike och andra delar av England ”snubblade” de över ett hus till salu i Borgvattnet.

– Vi förälskade oss i den här platsen. Det finns många andra delar av världen som kunde erbjudit oss den livsstil vi sökte. Men här har vi även funnit ett sammanhang. Dessutom är Borgvattnet rikt på historia och traditioner vilket vi uppskattar, säger Catherine.

Idag har båda sadlat om. Catherine jobbar som närings- och livsstilscoach. Alexander har certifierat sig till Wim hof instruktör. Tillsammans erbjuder de retreats och kurser med fokus på hälsa och lokalproducerad mat.

Namn
Almaz Okube

Plats
Nälden

Ett nytt hem i Nälden

Ett nytt hem i Nälden väntade på Almaz Okube och hennes två barn när de anlände till Sverige 2017. Idag hjälper hon andra nysvenskar att träffas och främja sin hälsa genom gemenskap och fysisk aktivitet.

En varm augustikväll 2017 anlände Almaz Okube till Nälden. Almaz minns första intrycket av Jämtland. Hon var förvånad över mängden skog!

Hennes man hade kommit till Sverige några år tidigare och etablerat sig i Nälden. I väntan på ett svenskt uppehållstillstånd bodde Almaz ensam med parets två barn i Sudan under 2 år.

En period i livet som hon beskriver som ”svåra år.” Lyckan och lättnaden var därför stor när Almaz återförenades med sin man i det nya hemmet i Nälden.

I samband med flytten började Almaz studera svenska på SFI i Östersund. Hon började även gå regelbundet till språk-cafét som drivs av svenska kyrkan i Nälden. Där fick hon nya vänner.

– Det var tack vare språk-cafét som jag lärde känna folk här. Det var där som jag träffade Janne och Gun Marie. De har blivit som min familj och varit otroligt hjälpsamma, säger Almaz.

För att öka chanserna att hitta ett jobb så ville Almaz, förutom att lära sig svenska, ta körkort. Det var en stor utmaning, men hon fick hjälp av sin nyvunna vän, Janne.

– Det är dyrt att ta körkort i Sverige och jag hade inte råd med körlektioner. Janne var snäll nog att bli min handledare och övningskörde med mig. Jag körde upp fyra gånger. Det var kämpigt och stressigt men till slut gick det, säger Almaz och fortsätter.

– När jag äntligen fick körkort var känslan obeskrivlig! Janne och Gun Marie kom och mötte mig med blommor. Jag hade aldrig klarat att ta körkort utan Janne, säger Almaz rörd.

Körkortet öppnade upp för nya jobbmöjligheter för Almaz. Hösten 2021 fick hon en förfrågan av föreningen Hej Främling. De behövde någon som anordnade aktiviteter för nysvenskar i Nälden och Krokom. Idag jobbar Almaz tre dagar i veckan med att anordna fotboll för män på fredagar och en kvinnogrupp på lördagar. Hon ansvarar även för en gymnastikgrupp i Krokom.

– Hej främling betyder mycket för mig. Förutom att få en gemenskap med andra, så är det utvecklande att träna språket. Förut hade jag inte lika många att prata svenska med. Men nu pratar jag med människor från olika länder och kulturer. Det känns väldigt fint att få hjälpa andra som är i samma situation som jag var i när jag kom till Sverige, säger Almaz.

Att lära sig ett nytt språk, möta en ny kultur och skapa relationer kan ta tid. Almaz tycker inte man ska vara rädd för att våga ta kontakt när man kommer till ett nytt land. Men hon tror platsen hon bor på har underlättat.

– Jag kan inte uttala mig om hur det är att bo på en annan plats i Sverige. Jag har bara bott i Nälden. Men jag tror att det varit lättare att komma in i samhället här än om jag hade bott i en större stad. Alla här är så snälla, säger Almaz.