Namn
Joachim Krantz

Plats
Oviken, Bergs kommun

Goda grannar i Oviken

Först har han svårt att sätt ord på varför Oviken är så fantastiskt. Men efter en stund radas argumenten upp ett efter ett. Den vackra sjön, närheten till fjällen, all nödvändig service och en levande bygd. Men det bästa av allt – hjälpsamheten och gemenskapen grannar emellan.

– Vi är störtkära i Oviken, och jag antar att det handlar om ”hela paketet” med både miljön och folket, säger Joachim Krantz.

Han är uppvuxen i Svenstavik, men sambon Camilla Wedfelt kommer från Stockholm, där de träffades för ungefär tio år sedan. När flyttbeslutet togs bodde de dock i Göteborg, där Joachim vantrivdes och föreslog att de skulle flytta tillbaka till Stockholm. Men Camilla hade en annan idé.

– När hon sa Jämtland blev jag såklart jätteglad, för det var hit jag egentligen ville, berättar Joachim.

Från ord till handling var steget inte långt. Camilla är specialpedagog och fick jobb först. Ganska omgående lyckades även Joachim hitta sysselsättning. De köpte en fin villa mitt i Oviken till ett bra pris. Här blev de välkomnade med öppna armar.

– Det är mycket grannsamverkan. Vi har till exempel en gemensam allmänning med lekplats och grillplats som vi sköter tillsammans. Folk är utåtriktade och pratglada. Ibland kan det ta en evighet att rasta hundarna, för alltid träffar man någon granne som vill prata, skrattar Joachim.

De har också upptäckt hur hjälpsamma många är. När de precis flyttat in hade Joachim ingen erfarenhet av renovering, men fick hjälp av en äldre granne så fort han behövde. Det var även en självklarhet att få låna verktyg från grannens snickeri.

Det finns många exempel på hur alla hjälps åt. Till exempel samåker de ofta med kompisar till och från Östersund, handlar åt varandra, matar husdjur när någon måste jobba över eller agerar chaufför mitt i natten efter krogbesök.

Inom kort flyttar Joachim och Camilla till en gård utanför Oviken. Ett barn är på väg och de vill ha mer utrymme både utomhus och inomhus.

– Just nu är vi bara på gården ibland och fixar, men ändå erbjöd sig en farbror i byn att skotta med sin traktor. När vi kommer dit är det alltid plogat och fint!

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden.

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak.

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till.

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt.

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen.

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer.

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit!

Vidare läsning:

Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm,
Björn Wiman, DN 6/9

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”
Åsa Beckman, DN 27/8

Därför blir man folkilsk av Stockholm,
Kristoffer Ahlström, DN 30/8

Varför är alla stockholmare så sura?
Malin Wollin, Aftonbladet 4/9

Spanarna,
Calle Norlén, SR P1 18/9

Jag försöker sätta fingret på exakt vad som väcker mina grinigaste sidor till liv,
Bengt Ohlsson, DN 22/9

Stockholmsfixeringen skymmer att Sverige är en kolonialmakt
Margit Richert, DN 23/9

Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?
Björn Werner, GP 23/9

Jag har skymtat de flyende stockholmarnas pyramidspel
Andrew Walden, DN 24/9

08 – djävulens riktnummer?
Anton Säll, Fokus 30/9

Stadslivet får oss att tappa kontakten med vad det innebär att vara människa
David Jonstad, DN 1/10

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra.

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm.

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är.

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor.

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger.

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon.

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten.

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke.

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia.

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt.

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger:

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner.

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

– Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia.

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas.

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk.

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han.

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han.

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan.

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans.

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är.

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han.

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata.

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han.

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

Skoter

Skoterkörning kan både vara ett nöje och ett effektivt sätt att ta sig fram i naturen under vintermånaderna. Kör längs slingrande leder eller orörda vidder.

825 mil skoterleder hittar du i Jämtland Härjedalen
87 stycken skoterklubbar finns här.
25 351 = 14% av Sveriges totala antal snöskotrar i trafik i Jämtland Härjedalen (2017)
Det går 1 skoter per 5 invånare i länet

Alpint

Liftarna är öppna för skidåkning från Lucia till ungefär sista april beroende på snötillgång men även före och efter är det allt fler som går upp för att få de där åtråvärda svängarna.

137 liftar och 362 nedfarter finns i Jämtland Härjedalens fem största skidanläggningar (Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Bydalen, Lofsdalen)
2,79 miljoner – Totalt antal skiddagar (1 person som åkt skidor under 1 dag) på länets skidanläggningar vintersäsongen 2018/2019
42 graders lutning, så brant är det att susa ner i Rännan. Lofsdalen bjuder på en av Sveriges brantaste backar. Goggles on.

Längd- och turåkning

Alla byar i Jämtland Härjedalen med självrespekt har välskötta längdspår. Många av dem har dessutom belysning. Om du inte är född på skidor så finns instruktörer som kan förvandla dig till en mästare.

300 km av längd- och turskidåkning i Bruksvallarna gör detta till ett paradis för längdskidåkare. Dessutom är 11 mil pistade längdspår.
89 km preparerade spår för längdåkning finns på gångavstånd från stadskärnan i Östersund.
1,4 km lång är världens längsta skidtunnel i ett berg, MidSweden365, utanför Gällö.

Cykel

Alltfler får upp ögonen för cykling, i skog, på fjäll och landsväg. På cykeln kommer man längre och hinner se mer än till fots. Trixiga stigar lämnar inte mycket tankeutrymme över till vardagens funderingar.

Liftburen downhill-cykling i Lofsdalen Bike Park 7 leder, 16 km och Åre Bike Park 40 leder, 15 km samt i Östersund 6 leder
Crosscountry-cykling med specialbyggda leder: Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Lofsdalen, Ljungdalsfjällen och Östersund.
Vintercykling med fatbikes på flera destinationer

Med naturen som granne

Säsong året runt

Glid ljudlöst på spegelblanka isar i november. Åk oändligt många mil på skidor genom ett tyst fjällandskap i blått midvinterljus. Låt våffelstugan i skogsbrynet vara målet. Bygg en solgrop den första vårvinterdagen och vänd näsan mot solen. Fiska öring och harr i strömmande vatten, samtidigt som kokkaffet puttrar över elden på strandkanten. Susa ner för fjällsidan på cykel med adrenalinet pumpande i öronen. Plocka hjortron och fyll vattenflaskan i en porlande bäck. Blicka ut över de blånande bergen i horisonten, som inte tycks ha något slut. Med naturen som granne har du aldrig tråkigt.

Fiske

Fisket är inte bara en anledning till att många besöker Jämtland Härjedalen, utan även en anledning till att människor vill bo här.

17 000 sjöar med en yta av 4 500 km2
2800 km älvar och åar.
Nästan lika många fiskeplatser som fiskare
Hårkan, Dammån, Gimån, Jormvattnet och Valsjön – namnen på några vatten som gjort sig internationellt kända genom fiskehistorien.

Vandring

Jämtland Härjedalen erbjuder ett stort utbud av möjligheter till dagsturer och längre strapatser i både lågland och fjällterräng.

200 naturreservat finns det här. Och en nationalpark, Sonfjället.
580 kilometer St Olavsled – pilgrimsleden från Selånger utanför Sundsvall, genom Jämtland, till Trondheim i Norge.
Lättillgänglig fjällvandring som t ex klassikern Jämtlandstriangeln Storulvån-Sylarna-Blåhammaren och dagsturer i Södra Årefjällen eller familjevänlig vandring till ”Finn fem fall” i Vemdalen.
Vandringen till Helags i Ljungdalsfjällen togs upp av National Geographic 2015 som en av ”The Worlds Best Summit Hikes”.

Upptäck mer av Jämtland & Härjedalen med Reseguiden

Jämtland Härjedalen är en plats som bjuder på myriader av små och storslagna äventyr. Oavsett om du är besökare, nyinflyttad eller har bott här en tid så är Reseguiden en bra utgångspunkt för dig som vill upptäcka länets många guldkorn. Reseguiden ges ut av JHT (Jämtland Härjedalen Turism) och finns kostnadsfritt att hämta hos en turistinformation i länet eller att ladda ner här.

Emil – nomaden som blev seminomad

Nomaden Emil hittade sin fasta punkt i Hackås

Emil Sergel har lämnat livet som nomad för att leva som seminomad i Hackås. Han vill både ha frihet att fortsätta upptäcka världen, och samtidigt ett eget Fylke som en fast punkt i tillvaron. Ett husbygge i barndomsbyn blev svaret på det Emil sökte.

Två sångsvanar glider fram på Billstaån i Hackås. Det är en stilla och magisk oktobermorgon, och till och med solen är vänlig nog att bjuda på lite värme. Kanske även en svan en dag som denna tänker att det kan vara värt att stanna kvar istället för att flyga vidare mot sydligare breddgrader.

Längs grusvägen nere mot Storsjön kommer Emil promenerande med en korg. Han har med sig kaffe och sittunderlag.

– Vi får försöka hitta lä här i solen bakom huset. Jag väntar på att elektrikern ska komma så att vi kan få igång värmen i huset, säger han.

Om bara någon månad är det inflyttningsdags på Pilgrimsvägen för familjen Sergel. Emil, hans sambo Maya och deras endast några veckor gamla son Sam ska bli Hackåsbor på riktigt. För Emil innebär det en återkomst till barndomskvarteren.

– Jag har alltid varit otroligt hemmakär. Trots att jag varit ute och rest väldigt mycket så har jag alltid återvänt till Hackås. Kyrkbryggan här nere vid Storsjön har varit min själs oas. Det är hit jag åkt när mitt hjärta krossats eller när jag behöver hitta tillbaka till tryggheten, säger han.

För den som känner Emil så är tomtköp, husbygge och en fast plats i tillvaron oväntat. I 20-årsåldern lämnade han byn för studier, och efter det har nya reseprojekt konstant stått på agendan.

Som journalist, fotograf och filmare har han flugit jorden runt och jobbat. Upptäckarlust, nyfikenhet och naiva drömmar är hans drivkraft.

– Mina kompisar brukar fråga mig vad veckans passion är. De vet att jag alltid har nya grejer på gång. Ena veckan har jag upptäckt långfärdsskridskor och vill bara ägna mig åt det, nästa vecka brinner jag för att lägga pussel, säger han.

Går Emil in för något gör han det till hundra procent – som när han för några år sedan valde att bli nomad. Emil kuskade runt i sin VW-buss, skrev en bok om nomadlivet och föreläste om att välja ett enklare liv, utan prylar och fast boende.

En avigsida med nomadlivet, som Emil upptäckte då, är att det kan vara svårt att hitta sin tillhörighet.

– Att inte ha en fast plats innebär att man tappar ett socialt sammanhang och det var något jag saknade. Tillhörighet tror jag är ett grundläggande behov de flesta har. Jag var cirkusen som hela tiden var på väg, och jag dök bara upp hos mina vänner som en kul happening en kort stund, säger han.

När Emil träffade Maya, som bodde på en båt, började de tillsammans tänka på att hitta något mer permanent. För Emil kändes Jämtland Härjedalen som ett bra alternativ. Och i hans gamla hemby Hackås hittade de tomten de ville ha, med utsikt över Storsjön och fjällen.

Efter ett halvår av byggarbete längtar familjen nu efter att få flytta in. Förväntan är stor.

– Visst ger vi upp en del av friheten, men just nu känner jag exakt samma pepp och förväntan inför det här kapitlet i livet som inför vilken resa som helst. Att vara bofast är ju ett nytt mysterium för oss, och för mig finns det så otroligt mycket att återupptäcka här, säger Emil, som ändå vill definiera sig som i alla fall seminomad.

– Vi pratar ju redan om nästa resa och om att få bo på andra platser i världen. Jag vill upptäcka mer av världen, nu tillsammans med min familj. Jag tänker att vi bygger vårt eget Fylke här, som i ”Sagan om ringen”. Vi vill ut på en massa äventyr men också ha en plats att komma hem till.

När Emil växte upp i Hackås var det mycket som såg annorlunda ut. Som att det fanns affär i byn. Men han ser att det händer mycket nu, och att det flyttar in många i hans egen ålder som också har barn. Fördelen med ett mindre sammanhang tycker han är att det är lättare att engagera sig.

– Här är det mycket enklare att bidra jämfört med om du bor i en större stad. Det är häftigt att kunna investera tid och engagemang på den plats man bor. Samtidigt ställer livet här mer krav på kreativitet, i stan är det bara att välja saker från ett smörgåsbord av aktiviteter, säger han.

En reflektion Emil gjort är att idéerna kring att flytta till en storstad jämfört med att flytta till mindre ställen skiljer sig ganska mycket.

– När du flyttar till en storstad så finns det automatiskt en tro på att ”nu kommer det att hända en massa grejer”. Tänk om alla som flyttar åt andra hållet, från stad till land, kunde känna samma sak: ”Yes, nu ska jag flytta till Hackås, nu kommer det att hända grejer!” Så försöker jag tänka. Som att nyligen har några kompisar här bestämt sig för att ses ibland och vinterbada. Det låter härligt och det vill jag haka på!

Goda grannar i Oviken

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Vidare läsning:

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Från sämst i Europa till bäst i världen

Både kärlek och gråa hårstrån

Tänder en gnista för eldsjälar

Vardagsrummet i byn...

...och i staden

Fri att vara sig själv

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Säsong året runt

Fiske

Vandring

Upptäck mer av Jämtland & Härjedalen med Reseguiden

Nomaden Emil hittade sin fasta punkt i Hackås

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!