Namn
Lena Morén

Plats
Genvalla, Östersunds kommun

Med skogen och fjället som klassrum

Lena blev granne med fjällen

Barndomsminnena lockade henne till Jämtland. Närheten till fjällen och naturen i vardagen har gett läraren Lena Morén både ett rikare friluftsliv och arbetsliv.

– Har alla med en kåsa? frågar Lena Morén eleverna som står vid grillplatsen på Norra skolan i Östersund.

Skolan ligger mitt i centrala Östersund, men det är nära till naturen och det utnyttjas. Här är skogen, fjället och skolgården klassrum. Skolan har en friluftsplan där olika mål finns för varje årskurs. De fjällvandrar, åker slalom och skridskor och gör skogsexkursioner. Det är enkelt att organisera en tur till skidspåret eftersom Östersunds kommun, liksom sex andra kommuner i länet, erbjuder gratis busskort för barn.

Det kan även vara mindre aktiviteter som i dag, säkerheten kring hur man handskas med ett stormkök.

– Att kunna grilla pinnbröd mitt i stan ger verkligen en friluftskänsla, säger Lena och börjar instruera eleverna i hur man sätter ihop ett Trangiakök.

Lena kollar vad eleverna kommer ihåg om allemansrätten och vad som gäller när man gör upp eld. Händerna sträcks upp i den höstkalla luften och alla vill svara.

För tre år sedan arbetade Lena på en skola i Sundsvall. Livet rullade på, tre barn och man och hus, de var tillfreds och rotade på platsen.

– Min mamma kommer från Jämtland och vi har en stuga här. Fjällintresset växte hela tiden för oss, berättar Lena.

Hennes man Magnus, skickade ett sms till Lena när han var på ripjakt i Jämtland och skrev: ”Vi bor på fel ställe, bor vi i Östersund har vi en timme till fjällen.”

– Det var där vi ville bo, men vi tänkte att vi inte kunde flytta. Vi hade det bra i Sundsvall och det kändes som om det var lite av ett välfärdsproblem att vi inte hade fjällen runt knuten.

De två äldsta barnen var positiva, den yngsta mer skeptisk. De landade i alla fall i att flytten var det bästa beslutet för hela familjen. Efter 17 år i Sundsvall tog det bara några månader så hade de köpt ett hus i Genvalla, Annersia. Flytten gick ett halvår senare. Lenas man Magnus kunde ta med sig sitt jobb så han bytte bara kontor medans Lena bytte arbetsplats.

– Jag var nöjd över mitt gamla jobb men det är berikande för mig som lärare att få jobba här. Jag får möta möta elever med en mångfald av bakgrunder och flerspråkigheten gör jobbet intressant.

Att vara lärare i Jämtland Härjedalen kan se väldigt olika ut. Här finns allt från den lilla byskolan till en av Sveriges största gymnasieskolor med runt 3000 elever. Gemensamt för många skolor är att undervisningen ibland sker på fjället och i skogen. Det kan vara bivackträning i Åre, vandring till Helags eller som på Svenstaviks skola där eleverna varje år får en älg från lokala älgjaktslaget för att lära sig det hållbara med att ta tillvara på kött från närmiljön. Funäsdalens skola har ski-in och ski-out läge med bara några meter till gondolbanan där barnen åker skidor på rasten. En del skolor har uttalade frilufts- och fjällprofiler och på gymnasienivå finns möjlighet för elitsatsande ungdomar att kombinera studier och elitsatsningar inom fotboll, gymnastik, alpin- och längdskidåkning.

Naturen är kärnan i allt som har med aktiviteter för Lena att göra. Hon paddlar kajak, fjällvandrar och åker längd och turskidor. Hon kör skoter och fiskar. I våras blev hon färdig med jägarexamen.

– När jag kom hit tyckte jag att november var en trist månad. Det var innan jag upptäckte långfärdsskridskor. Nu är det mitt största intresse.

Numera handlar november om att hitta vilka sjöar som fryser först.

– Hela familjen åker och det är fantastiskt vad man får uppleva. Jag är glad att mina barn får med sig det här med naturen, det kommer hjälpa dem när de behöver balans i livet.

Nu är hon granne med fjället, precis det hon drömde om.

– Oavsett var du bor i Jämtland och Härjedalen så har du nära till fjällen.

Dessutom har hon fått två goda grannar till. Hennes föräldrar flyttade upp efter 45 år i Mora och bor i dag några hundra meter från Lena och hennes familj.

– Jag känner att cirkeln är sluten, jag är hemma.

Astrofotografen

En fotostjärna med fokus på mörkret

På NASA:s hemsida visas hans bilder på pärlemormoln, hans film på norrsken har världsbandet Coldplay använt under en turné och fem av hans bilder har blivit till frimärken. Göran Strand är astrofotografen med fokus på himlen.

Vad är det med mörkret som fascinerar dig?

– Många kan bli rädda i mörkret men jag gillar att vara ute själv och fota, sinnena skärps och jag uppfattar omgivningen mycket starkare. För mig är det också en slags meditation att vara helt själv i tystnaden, det ger mig sinnesro.

Vad är det bästa med Jämtlands län ur en fotografs ögon?

– För mig är det kombinationen, att jag kan se stad, vatten och fjäll från samma ställe. Och jag behöver bara åka en mil från Östersund för att slippa ljusföroreningar och kunna se Vintergatan.

Vad är det magiska med stjärnor, norrsken och månen för dig?

– Det är att få känna sig obetydlig, vi stressar runt i våra liv, men när jag tittar på månen blir allt det betydelselöst. Det är nyttigt att känna sig liten ibland, då tror jag man blir en bättre människa.

– Maja Blomqvist, inflyttare från Göteborg.

Hjärtat i byn

Erik satsar för framtiden i bygden

Det sägs att hjärtat i byn är mataffären, en mittpunkt där folk träffas och pratar. Så är det i Gällö i Bräcke kommun, där Erik Faxbrink driver ICA Nära Gällö sedan sex år tillbaka. Med ett stort hjärta och socialt entreprenörskap utvecklar han både bygden och matbutiken.

– Är vi framme snart, undrar 3-åriga Hugo från baksätet.

Pappa Erik Faxbrink försäkrar de otåliga pojkarna i baksätet att de snart är hemma. Han och sambon Stina arbetar båda två i mataffären och de har precis hämtat barnen Hugo och Harry, de brukar göra det vid 15-tiden.

– Vi varvar ner, käkar middag och när barnen har somnat brukar jag åka till butiken och jobba ett tag till, säger Erik.

Så får de vardagen att fungera. De bor i Tavnäs, tio minuter med bil från butiken i Gällö. Lugnt, lantligt och med cykelavstånd till jobbet. Hängmattan där Erik kan ligga och titta på Revsundsjön från gården hinner han inte använda så mycket. Men han tycker att en av många fördelar med att bo här, är att det är lättare att gå ner i varv.

– Det är först på den här platsen som jag känner lugnet, det är extra viktigt när man driver eget. Jag uppskattar att springa själv i mörkret när ingen annan är där, säger Erik.

Men visst funderar han i hängmattan ibland, om framtiden och de långsiktiga planerna. Här föddes idén om den stora renovering av butiken som de nyss gjort. För Erik är charmen med att driva en mindre butik en personligare kundkontakt och att relationen med medarbetare blir mer familjär.

Eriks stora samhällsengagemang ser han som det viktigaste butiken gör. De sponsrar föreningar, bidrar till lokala events, anordnar insamlingar till Cancerfonden, ja de sponsrar det mesta som händer i byn helt enkelt. ICA Nära Gällö har även varit partner till skidtunneln MidSweden365, på orten sedan starten 2017.

– Vi ser att det är det viktigaste vi gör, både bygden och butiken frodas av det, sen är det väldigt roligt att engagera sig. Ju mer vi ger, desto mer får vi tillbaka, säger Erik.

Världens längsta skidtunnel i ett berg med välpreparerade spår året om, lockar besökare som blivit en ny kundgrupp för butiken. Själv har han ledsnat på skidåkningen sedan Vasaloppet förra året.

– Det var bedrövligt. Dagen innan var det soligt och fint men sen kräksnöade det hela natten som blev vatten och slask.

Även om han lovat sig själv att aldrig mer åka Vasaloppet så börjar suget komma tillbaka för längdåkning.

– Det tar fem minuter för mig mellan butiken och skidtunneln. Jag uppskattar att jag kan ha samma valla, samma kläder, det finns ingen blåst och inga dåliga spår. Men jag har insett att jag springer snabbare än jag skidar. Det är inte bra, säger han och skrattar.

Över 90% fibertäckning i både glesbygd och tätort

Visste du att Bräcke kommun är en av landets mest uppkopplade kommuner? Utbyggnaden av fibern i Bräcke kommun har skötts av 13 fiberföreningar och påbörjades 2013.

Genom stort engagemang, och många ideella timmar, erbjöds alla hushåll i Bräcke kommun att koppla upp sig på fibern. 2019 tändes de sista fibernäten i våra bygder och enligt Post och Telestyrelsen har vi nu 92 procent* fiberuppkoppling i kommunens hushåll.

*Tillgång till, inklusive absolut närhet till bredband

Uteliv i Jämtland Härjedalen

Dynamisk duo - Linnea och Simon förgyller din utedag

Läget och människorna. Staden nära fjället. Men även Storsjön och ett löfte om att det alltid blåser här lockade Linnea Andersson Damberg och Simon Jaktlund till Östersund och Jämtland.

Historien börjar med kite-entusiasten som Simon flyttade från Skövde och började sin STF-karriär på Storulvåns fjällstation i början på 2000-talet. 2009 drog han igång egen kite-skola och 2010 lades grunden till sommarhänget i Surfbukten – mitt i centrala Östersund. En frisk fläkt och en fartig entreprenör med ett aldrig sinande sinne för påhitt och nya idéer.

– Jag ville ha fjäll, sjö men ändå en stad och då var Östersund och det här länet perfekt. Här stöttar man varandra och kör, det finns ett entreprenörskap här som är fantastiskt, förklarar Simon.

Linnea, med rötterna i Hälsingland, flyttade från säsongslivet och STF-anläggningarna i Lapplandsfjällen till Stockholm för en osteopat-utbildning under fem år. Hon träffade Simon (på fjället i Jämtland förstås) och där började en väg tillbaka till mer fjällvärld och friluftsliv.

– Jag träffade rätt mycket jämtar både i Lappland och Stockholm och alla var så otroligt hemkära. Alla åkte ”hem” när det var påsk eller långledigt. Jag blev rätt nyfiken på varför det var så och att jag träffade Simon som bodde här var ”spiken i kistan”, säger hon.

Linnea tyckte dessutom att Östersund var en lagom stor stad att dra igång företag som osteopat. Efter några intensiva år av företagande känner hon sig etablerad nog för att dra ner på tempot.

– Jag kom på att det var något som saknades i livet… och det var att vara ute mera. Nu försöker jag att kombinera osteopat-företaget med mer uteaktiviteter, säger Linnea.

Linnea startade ett instagramkonto – Ut i Jämtland – där hon tipsar om små äventyr och aktiviteter i regionen.

– Jag som inte hade någon egentlig platskunskap om Jämtlands län innan jag flyttade hit saknade en bra guide till nya platser. Instagram kändes som helt rätt plattform för mig, bilder och korta texter som inspirerar och ge tips. Sånt jag velat ha när jag kom hit.

När friluftsprofilen och guideboksförfattaren Johan Ranbrandt hade en idé om en guidebok för dagsturer i Jämtland var hon inte sen att hoppa på:

– Han ringde och frågade om jag ville vara med, och jag är ju ändå ute och gör den typen av turer. Det skulle väl vara lite mer väldokumenterat, uppmätt och beskrivet i text bara.

Deras engagemang sträcker sig även långt bortom de egna behoven av adrenalin och äventyr. Simons idé med Surfbukten grundar sig i att ungdomar ska ha någonstans att göra roliga saker- gratis. Projektet ”Vind i håret” 2018 var inte hans egen idé med Simon skrapade ihop en insamlingskampanj som finansierade tre elcyklar med passagerarstol. En pool av frivilliga cyklister tog ut friluftslystna pensionärer på cykelturer i närområdet.

När skogbränderna härjade som värst i Australien i januari 2020 ordnade han kollektiv systuga där det producerades små sockor åt brännskadade koalor. Sockor som han och Linnea sedan åkte ner och levererade – på en resa de ändå hade bokat.

– Det var en fin grej och sänder en signal om att alla vi på jorden sitter ihop, säger Simon.

Tre favoriter (om Linnea måste välja)

Mer detaljerade beskrivningar, och många flera turer, hittar du i boken Dagsturer i Jämtland (Ges ut på Calazo Förlag våren 2021) och på instagramkontot @utijämtland

Dörrsvalen, Kolåsen/Skäckerfjällen
En härlig tur som rekommenderas starta på cykel. Ta dig längs grusvägen från Kolåsen Fjällhotell till bergets fot, missa inte vattenfallet i Rutsälven nedanför Storvallen. Där väntar en rejäl bestigning på 600 höjdmeter med storslagen utsikt in i Skäckerfjällen och över sjöarna i nordöst.

Storholmsjö Naturreservat, Åkersjön
En riktig pärla! Längs den tre kilometer lätta rundan i reservatet passeras två idylliska gamla fäbodvallar med betande får (sommartid), samt den smaragdgröna sjön Grönvattnet.

Bergsjögrottan, Kall
Den 200 meter långa kalkstensgrottan väster om Bergsjön är en okänd doldis. Mynningarna finns bakom ett vackert vattenfall och bara att ta sig in dit är en upplevelse, vidare utforskning kräver vana och utrustning. Stigen fram till grottan går vackert längs Bergsjön, över en myr och i skogen.

Engagemang av kärlek till bygden

I Carolines fotspår hittar fler hem till Härjedalen

Caroline Fredin är eldsjälen och entreprenören som drivs av kärleken till sin bygd. Vid sidan av sitt företagande har hon hjälpt många inflyttare att ta steget till Vemdalen och Härjedalen.

– Det är tillfredsställande att skapa och bidra till utvecklingen av byn, säger hon.

Caroline är född och uppvuxen i Vemdalen, en by i Härjedalens kommun med drygt 500 invånare. Hon är entreprenören som en gång lämnade byn men återvände när hemlängtan blev för stor. Väl tillbaka i Vemdalen startade och drev hon inredningsbutik i byn under många år.

Sociala medier har fått företaget och byn att växa.

Caroline var tidigt ute med att använda sociala medier för att få sitt företag att växa. När hon åkte på inredningsmässor i Sverige la hon i realtid ut bilder på produkter i sina sociala medier. Samtidigt bjöd hon in sina kunder på hemmaplan att lägga en beställning.

– Flera av mina kunder tog semester för att kunna följa flödet i sociala medier och boka grejer, berättar Caroline och skrattar.

Under en mässa sålde hon på detta sätt varor för en kvarts miljon kronor. Det var inte för intet som hon blev nominerad till Årets butik i Sverige år 2016.

Caroline Fredin var även tidigt ute med att använda sociala medier för att få byn att växa. Då hon upptäckte att mycket av det som hände i byn inte syntes i media startade hon redan för tio år sedan facebook-konto ”Vemdalen by”. Några år senare även instagramkontot @vemdalen. Det som drev och fortfarande driver hennes engagemang är kärleken till bygden och en önskan om att sätta Vemdalen by på kartan för fler.

– Det är lätt att byn försvinner och jag kände att jag ville lyfta sådant som händer i Vemdalen och alla duktiga, drivna människor som bor här. Jag vill på det sättet bidra till att byn utvecklas och växer på ett hållbart sätt.

Hjälper fler att ta steget till Härjedalen Sedan start har Caroline på ett inspirerat sätt berättat om hur det är att bo i byn. Hon har svarat på frågor från blivande inflyttare och genom den personliga kontakten har hon fått många att växla till ett liv i Härjedalen. I dag har instagramkontot Vemdalen över 7 000 följare och Caroline är en passionerad inflyttarambassadör. Dessutom har hon skapat flera olika grupper på Facebook som riktar sig till de som söker jobb och boende i byn.

– De som kontaktar mig frågar om skolor, jobb och boende. Mitt bästa tips till alla som ska flytta hit är att gå med i en av alla de föreningar vi har här, då lär man känna folk och blir en del av ett naturligt socialt sammanhang.

I Vemdalen kryllar det av föreningsliv. Det är fotboll, längd- skidor, alpint, gym, yoga, bingo och cykel. Det finns bio, jaktskytteklubb, skoterklubb, hembygdsförening och en travklubb. Caroline är medlem i många föreningar men engagerar sig inte i någon styrelse.

– Jag jobbar ju ideellt på mitt sätt med att få byn att leva och jag hoppas att det här kan bli en del av min sysselsättning någon gång i framtiden.

Så hon tar ett steg i taget, precis som hon råder sina följare till.

– Jag får ofta kommentarer om att folk tycker att jag har ett sådant härligt liv och att det är drömmen att få bo som jag gör. Jag brukar då ställa den jobbiga frågan: Vad kan du göra i dag för att komma dit du vill?

Emil – nomaden som blev seminomad

Nomaden Emil hittade sin fasta punkt i Hackås

Emil Sergel har lämnat livet som nomad för att leva som seminomad i Hackås. Han vill både ha frihet att fortsätta upptäcka världen, och samtidigt ett eget Fylke som en fast punkt i tillvaron. Ett husbygge i barndomsbyn blev svaret på det Emil sökte.

Två sångsvanar glider fram på Billstaån i Hackås. Det är en stilla och magisk oktobermorgon, och till och med solen är vänlig nog att bjuda på lite värme. Kanske även en svan en dag som denna tänker att det kan vara värt att stanna kvar istället för att flyga vidare mot sydligare breddgrader.

Längs grusvägen nere mot Storsjön kommer Emil promenerande med en korg. Han har med sig kaffe och sittunderlag.

– Vi får försöka hitta lä här i solen bakom huset. Jag väntar på att elektrikern ska komma så att vi kan få igång värmen i huset, säger han.

Om bara någon månad är det inflyttningsdags på Pilgrimsvägen för familjen Sergel. Emil, hans sambo Maya och deras endast några veckor gamla son Sam ska bli Hackåsbor på riktigt. För Emil innebär det en återkomst till barndomskvarteren.

– Jag har alltid varit otroligt hemmakär. Trots att jag varit ute och rest väldigt mycket så har jag alltid återvänt till Hackås. Kyrkbryggan här nere vid Storsjön har varit min själs oas. Det är hit jag åkt när mitt hjärta krossats eller när jag behöver hitta tillbaka till tryggheten, säger han.

För den som känner Emil så är tomtköp, husbygge och en fast plats i tillvaron oväntat. I 20-årsåldern lämnade han byn för studier, och efter det har nya reseprojekt konstant stått på agendan.

Som journalist, fotograf och filmare har han flugit jorden runt och jobbat. Upptäckarlust, nyfikenhet och naiva drömmar är hans drivkraft.

– Mina kompisar brukar fråga mig vad veckans passion är. De vet att jag alltid har nya grejer på gång. Ena veckan har jag upptäckt långfärdsskridskor och vill bara ägna mig åt det, nästa vecka brinner jag för att lägga pussel, säger han.

Går Emil in för något gör han det till hundra procent – som när han för några år sedan valde att bli nomad. Emil kuskade runt i sin VW-buss, skrev en bok om nomadlivet och föreläste om att välja ett enklare liv, utan prylar och fast boende.

En avigsida med nomadlivet, som Emil upptäckte då, är att det kan vara svårt att hitta sin tillhörighet.

– Att inte ha en fast plats innebär att man tappar ett socialt sammanhang och det var något jag saknade. Tillhörighet tror jag är ett grundläggande behov de flesta har. Jag var cirkusen som hela tiden var på väg, och jag dök bara upp hos mina vänner som en kul happening en kort stund, säger han.

När Emil träffade Maya, som bodde på en båt, började de tillsammans tänka på att hitta något mer permanent. För Emil kändes Jämtland Härjedalen som ett bra alternativ. Och i hans gamla hemby Hackås hittade de tomten de ville ha, med utsikt över Storsjön och fjällen.

Efter ett halvår av byggarbete längtar familjen nu efter att få flytta in. Förväntan är stor.

– Visst ger vi upp en del av friheten, men just nu känner jag exakt samma pepp och förväntan inför det här kapitlet i livet som inför vilken resa som helst. Att vara bofast är ju ett nytt mysterium för oss, och för mig finns det så otroligt mycket att återupptäcka här, säger Emil, som ändå vill definiera sig som i alla fall seminomad.

– Vi pratar ju redan om nästa resa och om att få bo på andra platser i världen. Jag vill upptäcka mer av världen, nu tillsammans med min familj. Jag tänker att vi bygger vårt eget Fylke här, som i ”Sagan om ringen”. Vi vill ut på en massa äventyr men också ha en plats att komma hem till.

När Emil växte upp i Hackås var det mycket som såg annorlunda ut. Som att det fanns affär i byn. Men han ser att det händer mycket nu, och att det flyttar in många i hans egen ålder som också har barn. Fördelen med ett mindre sammanhang tycker han är att det är lättare att engagera sig.

– Här är det mycket enklare att bidra jämfört med om du bor i en större stad. Det är häftigt att kunna investera tid och engagemang på den plats man bor. Samtidigt ställer livet här mer krav på kreativitet, i stan är det bara att välja saker från ett smörgåsbord av aktiviteter, säger han.

En reflektion Emil gjort är att idéerna kring att flytta till en storstad jämfört med att flytta till mindre ställen skiljer sig ganska mycket.

– När du flyttar till en storstad så finns det automatiskt en tro på att ”nu kommer det att hända en massa grejer”. Tänk om alla som flyttar åt andra hållet, från stad till land, kunde känna samma sak: ”Yes, nu ska jag flytta till Hackås, nu kommer det att hända grejer!” Så försöker jag tänka. Som att nyligen har några kompisar här bestämt sig för att ses ibland och vinterbada. Det låter härligt och det vill jag haka på!

Marias tips för dig som vill växla till distans

1. Var nyfiken och uppmuntra dig själv att lära dig mer inom området, våga testa!

2. Sätt ledningsgruppen tre månader utanför kontoret, då märks det vilka nya arbetssätt och strategier som krävs för att distansarbetet ska funka.

3. Gör medvetna val genom att kartlägga vilka behov ni har innan ni väljer digitala verktyg. Men fastna inte i teknikfällan, att distansanpassa ledarskap och organisation är minst lika viktig som vilka tekniska verktyg du använder.

Framtidens arbetsliv

Distansarbete - det nya normala

Även om distansarbete varit en global trend under flera år så var det först i och med Covid-19 som den fysiska arbetsplatsen utmanades på allvar. Med bas i Östersund och världen som arena är The Remote Lab en glokal kunskaps- och utvecklingsnod för distansarbete. Maria Svensson Wiklander är en av grundarna och konstaterar att en ny arbetslivsnorm har etablerats.

– Hybridarbete, en kombination av distans- och kontorsarbete, har blivit ny norm för framtidens arbetsliv. I USA är trenden tydlig och visar att antalet distansarbetare tredubblats mellan 1980 – 2010. Redan innan pandemin uppskattades att 25-30% av den amerikanska arbetsstyrkan kommer distansarbeta flera dagar i veckan i slutet av 2021, berättar Maria.

I Sverige har den fysiska arbetsplatsen länge varit, och är fortfarande norm, men mycket har ändrats på kort tid. Tillsammans med organisationspsykologen Mattias Elg arbetade The Remote Lab fram rapporten ”Attityder i en ny tid – en organisationspsykologisk studie av de initiala effekterna av distansarbete under pandemin”.

– När arbetstagare fick frågan om de ville kunna fortsätta jobba på distans efter pandemin svarade 96% ja. Bland arbetsgivare var andelen mycket lägre. Men ju längre pandemin pågick desto mer blev distansarbete det nya normala, säger Maria.

Co-working, en möjlighet för många inflyttare

Allt fler co-workinghubbar växer fram i länet. Här samlas distansarbetare och företag under samma tak. Maria berättar att på hubben Gomorron Östersund arbetar runt 70% på distans.

Hon ser att det blivit vanligare att inflyttande privatpersoner tar med sig jobbet och fortsätter jobba för sin gamla arbetsgivare på distans. Även nyetableringar tar ofta vägen via någon av länets co-workingmiljöer.

– Ofta beskrivs co-working som ett storstadsfenomen, men det stämmer ju inte. Det finns co-working miljöer i princip alla delar av landet. För landsbygden ger distansarbete möjlighet att i högre grad välja boplats utifrån var du vill bo och leva än vart du har ditt arbete eller företag, avslutar Maria.

Maria är även en av initiativtagarna till rekryteringskonceptet Jämtland Calling. Under två dagar får deltagarna och bolagen lära känna varandra genom ett gemensamt livsstilsäventyr på plats i länet.

Läs mer & anmäl ditt intresse på jamtlandcalling.se

Drömmen om förändring

Hemma bra men borta bäst

Att lämna sitt trygga hem, sina bästa kompisar och flytta 76 mil norrut till en okänd plats kan låta som en helt galen plan. Men 11-åriga Ebba Norén Jarske är glad över familjens beslut att flytta till Kaxås.

Det är tidig oktobermorgon och första snön har fallit. Ett tunt täcke ligger i byn när bilen med släpet kommer körandes i Kaxås, en by i Krokoms kommun, belägen mitt emellan Östersund och Åre. Ebba kliver ut ur bilen. 76 mil har hennes föräldrar kört medan hon och hennes syskon Kevin och Alvin sovit i bilen. Ebba öppnar dörren till lägenheten som ska bli familjens hem fram till sommaren då deras nybyggda hus är färdigt.

– Oj, det är litet, säger hon besviket samtidigt som hon ställer ner en flyttlåda.

Hon har helt rätt, det är litet. 60 kvadratmeter ska Ebba dela med sin mamma Linda, pappa Martin och bröderna.

Det var Ebbas pappa Martin som inte kunde sluta tänka på det där Facebookinlägget han såg om Projekt Kaxås. Ett inflyttarinitiativ som är inriktat på unga familjer som söker livskvalitet nära naturen och långt från städers snabba tempo. Här i Kaxås, på en högt belägen sluttning som bjuder både på fjällutsikt och söderläge, växer ekobyn Ladriket fram.

Det fanns en lockelse för norra delen av landet, även om familjen aldrig hade varit där. Att flytta hade de dock aldrig som plan. De åkte bara upp på en visningshelg för ett år sedan för att det kunde vara spännande att se något annat.

När de åkte hem hade de lämnat en intresseanmälan för en tomt. Några månader senare besökte de Kaxås igen och Ebba åkte slalom för första gången i sitt liv. Då skrevs också papperen på, de skulle flytta till byn när huset var färdigbyggt. Så blev det inte. En resa senare, denna gång på sommaren, tog familjen ännu ett snabbt beslut.

– Vi kände att vi var tvungna att flytta nu, vi ville inte vänta längre, säger Martin.

– Det var ambassadörerna och ortsbefolkningen som avgjorde att vi bestämde oss för att köpa hus här, men också för att flytta upp tidigare. Deras engagemang betyder så otroligt mycket för oss och nu när vi är på plats är de vår trygghet, säger Linda.

Totalt ska 35 hus byggas i Projekt Kaxås. Det har gjort att det är många som vill flytta till byn i väntan på att husen ska byggas, men det gör det också svårt att hitta temporära boenden.

– Köksbordet kommer inte att rymmas, säger Ebba och Linda förklarar att det löser sig och att de får ta bort de stora sakerna tills huset är färdigbyggt.

– När det är en kort stund vi ska bo här så går det bra, säger Linda.

Ebba och hennes bror Kevin öppnar flaket till den stora släpvagnen och börjar bära saker.

– Välkommen hit, jag är er granne, ropar en förbipasserande man till familjen.

– Det är precis så här jag uppfattar att livet är här, jag tror det är mer gemenskap här. Folk pratar med varandra och umgås på ett annat sätt, säger Linda.

Snön täcker nästan den gula skylten med nummer 37. Det är just här familjens hus ska byggas.

– Tänk dig solnedgången här, säger Linda till Martin och tittar ut över Hällberget, Åreskutan och Offerdalsfjällen.

Visst var naturen en del av deras beslut, men samtidigt så finns det vacker natur även i Vargön, en mil från Trollhättan. Beslutet handlar mest om att få bryta ekorrlivet som de tycker att de hamnat i och få en livsstilsförändring. De söker efter ett bättre liv med större gemenskap och där årstiderna är tydligare.

Ebba gillar också naturen, men det finns något som är viktigare. Hon pekar upp mot området där det ska bli ett rekreationsområde med paddel, gym, längdspår och bakstuga.

– Det kommer även att byggas ett stall där och jag gillar att rida, säger hon.

På väg tillbaka till lägenheten tittar familjen in genom fönstret i ett av husen som snart är färdigbyggt i Ladriket. Ebba är salig av lycka, vad fint det blir tycker hon. Den lilla lägenheten är glömd för stunden och fjärilarna i magen över att börja en ny skola efter helgen lugnar ner sig lite. Det handlar bara om lite tid innan hon och familjen får flytta in i deras hus. Och lite tid innan hon finner nya vänner.

– Jag tror att det här kommer att bli bra och att jag kommer få många nya vänner här, säger hon hoppfullt.

Om Projekt Kaxås:

Projekt Kaxås är ett inflyttariniativ som IT-entreprenören Dan Olofsson står bakom.

Utöver de 35 nya hus som utgör ekobyn, har även ett större antal befintliga hus bytt ägare via projektet.

Projektet riktar sig till unga familjer som söker boende och livskvalitet nära naturen där bygden erbjuder ett rikt friluftsliv

Nyfiken? Läs mer på projektkaxas.se

Marcus och Jenny Ståhl

De hade länge haft en dröm om att flytta till Vemdalsfjällen. För tre år sedan blev den verklighet. Då lämnade Marcus och Jenny Ståhl jobb och nyrenoverad bostad på Söder för att satsa på ett liv i fjällbyn Klövsjö. Något de inte ångrat.

– Jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att bo här. Vi har haft stuga i Storhogna i 13 år och varit här mycket, både sommar och vinter. Det är ett otroligt härligt ställe. Men precis som många andra hade vi en förutfattad mening om att det inte skulle gå att få jobb här, säger Marcus.

Men när Marcus sökte jobbet som VD för Destination Vemdalen – och fick det – gjorde paret slag i saken. Allt gick väldigt fort när de väl bestämt sig. Även Jenny, som är idrottsvetare, fick jobb direkt på Jämtland-Härjedalens Idrottsförbund. Till att börja med hyrde de ett hus, men ganska snart köpte de ett eget.

Fin miljö att växa upp i

Idag har paret funnit sig tillrätta och trivs med sin vardag, som både är mer avkopplande och harmonisk. Familjen har dessutom utökats med sonen Albert som ska fylla 2 år.

– Det känns bra att bilda familj här, det är en fin miljö att växa upp i. Jag tror också att det är lättare att vara förälder på landet, med en kilometer till förskolan och närhet till affär och service. Jag har två mil till jobbet på Vemdalsskalet och det tar 12 min med bil. Möjligen blir jag hindrad av att det går en ren över vägen ibland. Jämför det med samma sträcka i Stockholm så kan det lätt bli en timme, säger Marcus.

Jenny jobbar hemma varannan vecka och pendlar till Östersund vissa dagar. Det gör att hon både träffar sina kollegor och har möjligheten att vara på hemmaplan mer.

Lugnare livsstil Marcus och Jenny trivdes bra i Stockholm, men det fanns en önskan om att leva ett enklare liv som inte var så inrutat. Utan en kalender som per automatik fylldes på med aktiviteter.

– Nu bestämmer vi aktivt vad vi vill göra, utifrån vår egen vilja och lever ett mer stressfritt liv. Vi har vandring, skidspår och skidbackar inpå knutarna. Allt är nära och tillgängligt. Här engagerar sig folk även mer ideellt och får med knappa resurser saker att hända. Jag är imponerad över det enorma engagemang som finns för den lokala bygden, säger Marcus.

Jenny berättar att de båda kan koppla av och leva mer i nuet. Det är inte lika viktigt längre att hinna med en massa saker eller att gå ut och äta på restaurang. Och jobbet är inte allt.

– Sen vi flyttade till Klövsjö är vi ute i naturen, vi kan njuta av lugnet, att fjället skiftar färg och vi lagar mer mat själva. Här kan vi också ställa ut barnvagnen på bron när Albert ska sova. Bara en sån sak, konstaterar Jenny.

”Vi älskade att bo på Södermalm, men fjällen kallade”

Bra bygemenskap

Att flytta innebär alltid vissa utmaningar. Marcus och Jenny är överens om att det enda de egentligen saknar är att ha sina familjer och vänner på närmare håll.

– Men det skulle vi ha gjort var vi än flyttat. Fast Jennys föräldrar hälsar på ganska ofta och mina föräldrar är mycket i stugan som vi fortfarande har i Storhogna.

Samtidigt poängterar Jenny att Klövsjöborna varit välkomnande och att de bjudits in i gemenskapen.

– Nu när vi har barn på förskolan kommer vi också in i ett annat sammanhang i samhället. Det är en riktig baby-boom här just nu, så det finns gott om barn, konstaterar hon. Dessutom har både jag och Marcus arbeten där vi träffar många människor och kan bygga bra nätverk.

Innovationsforskaren som gjorde äventyret till en livsstil

Som forskare och innovationskonsult ville Louise Östberg ta reda på om många små idéer kan leda till en större förändring än en stor innovation. När hon sedan gick en äventyrsutbildning fick hon idén att starta ett Äventyrsprojekt för att testa sin tes, med ett litet äventyr om dagen. Det skulle visa sig få stor effekt, inte bara på henne, utan hela familjen.

Det ledde helt enkelt till en livsavgörande förändring. För fyra år sedan gick flyttlasset från Lidingö till Funäsdalen. Tanken var att hennes man Thomas Jörgensen skulle fortsätta att jobba som konsult inom finansbranschen, men så blev det inte. Han fick jobb som ekonomichef på Ramundberget nästan direkt. De tre barnen fann sig tillrätta i skola och förskola. Louise hade dock ingen direkt plan för sig själv.

– Det löser sig, tänkte jag. Och det gjorde det. Idag driver jag mitt eget företag, med uppdrag över hela landet. Jag föreläser om bland annat förändringsarbete genom innovationsprocesser. Faktum är att rent professionellt är jag mer intressant nu än när jag bodde i Stockholm. Det öppnades en massa dörrar när vi flyttade hit.

Varför just Funäsdalen?

Eftersom Louises mamma har sina rötter i Ljusnedal, blev det många besök i Funäsfjällen under uppväxten. Skidåkning är ett stort intresse och det var dessutom under en skidsäsong i Alperna Louise mötte sin blivande man, som också tagit en paus i karriären. De återvände till Sverige, bildade familj och bosatte sig på Lidingö. Men hela tiden fanns en dröm om Funäsdalen och att leva ett annorlunda liv, där skidåkningen kunde få större plats.

– Under mitt äventyrsprojekt gjorde jag små äventyr varje dag, allt från att paddla kajak på lunchen till att laga mat med barnen ute i naturen. Jag passerade Malung på en jobbresa och tog chansen att hälsa på en kompis med draghundar, så vi åkte hundspann tillsammans. Så höll det på. Jag ville se om det kunde leda till en förändring, där jag vågade utmana mig själv och ta risker. Att träffa personer som gjort andra livsval bidrog starkt och inspirerade mig.

Fjällguide på halvtid

– Nu kan jag kombinera mitt forskningsarbete, ta på mig konsultuppdrag, föreläsa och samtidigt vara ute på fjället. Vi stortrivs här. Det var enkelt att komma in i samhället, här är de vana vid att nytt folk flyttar in. Eftersom vi är aktiva inom idrott och föreningar har vi lärt känna många. Att ha tre barn har också underlättat. Just nu lever vi det liv vi vill och mår väldigt bra.

”Det löser sig, tänkte jag. Och det gjorde det.”