porträttbild Anna Hansson. Kvinna i orienteringsjacka

Namn
Anna Hansson

Är
Orienterare, Offerdalsbo

Jobbar som
Rådgivare, Omställningsfonden

O-Ringen i Åre blir en efterlängtad nystart

Det dags att trycka på play, efter en lång paus i orienteringen för Anna Hansson. Hemma är i Offerdal, Jämtland, men hon har hemmaklubben 75 mil bort.

Porträttbild av kvinna, Anna Hansson, iklädd orienteringsjacka.

I unga år flyttade den orienterande västgöten till Jämtland, tillsammans med kärleken. De träffades i tjugoårsålder när de jobbade i Lofsdalen, sedan gick flytten till Frösön. Kärleken till platsen växte sig också stark, så hon stannade i länet.

Anna satsade som ung på orientering och var aktiv i hemmaklubben Hjobygdens OK. En sport och en klubb som hon håller varmt om hjärtat och som har blivit lite av en knutpunkt för familjen. Därför känns det extra roligt nu när O-ringen närmar sig, och hennes pappa och bror kommer till Jämtland för att tävla. Såklart under familjeklubbens emblem, men på hennes hemmaplan!

– Jag är faktiskt fortfarande medlem i Hjobygdens OK. Pappa har sett till att jag som utböling har fått fortsätta vara med, säger Anna med ett leende.

För Anna Hansson är Offerdal hemma, men hemmaklubben ligger 75 mil bort. Nu längtar hon till sommaren med O-Ringen och besök av familjen på hemmaplan!

Annas pappa är och har varit engagerad i västgötaklubben sedan 1983, och att fortsätta vara medlem i sin gamla hemmaklubb har varit ett sätt att behålla den härliga relationen till både familjen och sporten. Det har varit en viktig grej med kopplingen till den ursprungliga hemmaklubben, men det är väldigt länge sedan som den platsen var ”hemma”. Anna har nämligen bott i Jämtland, Offerdal, sedan 1995. Där har hennes tre barn växt upp och här stormtrivs hon. Just nu växer Offerdalsbygden med massor av nya invånare, inflyttade från olika delar av landet, och Anna upplever ett uppsving för bygden men även för orienteringsintresset lokalt.

– Jag är faktiskt fortfarande medlem i Hjobygdens OK. Pappa har sett till att jag som utböling har fått fortsätta vara med!

Under pandemin var hon med och arrangerade Check Point Offerdal. En orienteringstävling som sträckte sig över hela sommaren. På tio utvalda områden i bygden fanns tio kontroller som det dök upp olika vinster vid. Intresset för att prova på orientering så här var överraskande stort.

Redan 1995 när Anna och hennes man, dåvarande pojkvän, flyttade upp till Jämtland tog hon kontakt med den lokala orienteringsklubben Frösö IF. 

– Det var ett perfekt socialt och nätverksbyggande initiativ, berättar hon.

Och visst ser hon skillnad på orienteringskulturen i Västra Götaland och Jämtland. Hennes uppfattning är att det är en större blandning av olika idrottsbakgrunder bland de aktiva i Jämtland, vilket skapar en annan kultur. 

– Det är många cyklister, topptursskidåkare, längdskidåkare och andra friluftsmänniskor och fjällfolk som orienterar i klubbarna här i Jämtland. Här är inte orientering en lika stor sport som på andra håll i landet och klubbarna är mindre, men de samarbetar desto mer och det känns unikt.

Orienterare i skog O-Ringen

Annas barn som nu är 25, 19 och 16 blev (tyvärr) aldrig några inbitna orienterare utan längdåkning och fotboll blev familjens gemensamma sporter.

– Förutsättningarna i Offerdal är fantastiska, med träningsmöjligheter och starka, levande klubbar som Offerdals IF och Offerdals SK berättar Anna.

Efter många år med eget engagemang i klubbarna Offerdals IF och Offerdals SK och tävlande barn känner sig Anna superpeppad på att nu komma i gång igen med sitt eget stora intresse, orienteringen.

– Det ska bli jättekul! Jag har verkligen känt en stark längtan och saknat min sport, berättar Anna. Så i sommar blir det O-Ringen – jag hoppas vi ses där.

Namn
Almaz Okube

Plats
Nälden

Hej Främling

Hej Främling startades Hösten 2013. Föreningen har ett fokus på att skapa integration

och inkludering genom kostnadsfria och hälsofrämjande aktiviteter som ofta innebär idrott, kultur och friluftsliv. Föreningen grundades i Jämtland men har idag etablerade verksamheter över hela Sverige.

Läs mer om Hej främling >

Ett nytt hem i Nälden

Ett nytt hem i Nälden väntade på Almaz Okube och hennes två barn när de anlände till Sverige 2017. Idag hjälper hon andra nysvenskar att träffas och främja sin hälsa genom gemenskap och fysisk aktivitet.

Bild på Almaz som sitter på trappan till farstun till ett gult hus.
Almaz Okube har lärt känna folk i Nälden tack vare språk-cafét som drivs av Svenska kyrkan.

En varm augustikväll 2017 anlände Almaz Okube till Nälden. Almaz minns första intrycket av Jämtland. Hon var förvånad över mängden skog!

Hennes man hade kommit till Sverige några år tidigare och etablerat sig i Nälden. I väntan på ett svenskt uppehållstillstånd bodde Almaz ensam med parets två barn i Sudan under 2 år.

En period i livet som hon beskriver som ”svåra år.” Lyckan och lättnaden var därför stor när Almaz återförenades med sin man i det nya hemmet i Nälden. 

I samband med flytten började Almaz studera svenska på SFI i Östersund. Hon började även gå regelbundet till språk-cafét som drivs av svenska kyrkan i Nälden. Där fick hon nya vänner.

–  Det var tack vare språk-cafét som jag lärde känna folk här. Det var där som jag träffade Janne och Gun Marie. De har blivit som min familj och varit otroligt hjälpsamma, säger Almaz.

Almaz sitter på en bänk i en gymnastiksal och tittar på män som spelar fotboll.
Sedan hösten 2021 jobbar Almaz med Hej främling som anordnar aktiviteter för nysvenskar.

För att öka chanserna att hitta ett jobb så ville Almaz, förutom att lära sig svenska, ta körkort. Det var en stor utmaning, men hon fick hjälp av sin nyvunna vän, Janne.

– Det är dyrt att ta körkort i Sverige och jag hade inte råd med körlektioner. Janne var snäll nog att bli min handledare och övningskörde med mig. Jag körde upp fyra gånger. Det var kämpigt och stressigt men till slut gick det, säger Almaz och fortsätter.

– När jag äntligen fick körkort var känslan obeskrivlig! Janne och Gun Marie kom och mötte mig med blommor. Jag hade aldrig klarat att ta körkort utan Janne, säger Almaz rörd.

– Det känns väldigt fint att få hjälpa andra som är i samma situation som jag var i när jag kom till Sverige.

Körkortet öppnade upp för nya jobbmöjligheter för Almaz. Hösten 2021 fick hon en förfrågan av föreningen Hej Främling. De behövde någon som anordnade aktiviteter för nysvenskar i Nälden och Krokom. Idag jobbar Almaz tre dagar i veckan med att anordna fotboll för män på fredagar och en kvinnogrupp på lördagar. Hon ansvarar även för en gymnastikgrupp i Krokom.

– Hej främling betyder mycket för mig. Förutom att få en gemenskap med andra, så är det utvecklande att träna språket. Förut hade jag inte lika många att prata svenska med. Men nu pratar jag med människor från olika länder och kulturer. Det känns väldigt fint att få hjälpa andra som är i samma situation som jag var i när jag kom till Sverige, säger Almaz.

Almas tror att det har varit lättare att komma in i samhället i Nälden, än om hon bott i en större stad.

Att lära sig ett nytt språk, möta en ny kultur och skapa relationer kan ta tid. Almaz tycker inte man ska vara rädd för att våga ta kontakt när man kommer till ett nytt land. Men hon tror platsen hon bor på har underlättat.

 –  Jag kan inte uttala mig om hur det är att bo på en annan plats i Sverige. Jag har bara bott i Nälden. Men jag tror att det varit lättare att komma in i samhället här än om jag hade bott i en större stad. Alla här är så snälla, säger Almaz.

Namn
Erika Borgström & Hedda Bångman 

Plats
Almåsa

 

Jobba med utsikt över – ”Sveriges bästa storslalombacke”

Almåsa i Offerdal, erbjuder numera inte bara på skidåkning. Ett stenkast från skidanläggningen finns åtta kontorsplatser att hyra. Ett initiativ av nystartade Cowork Almåsa AB.  

Erika Borgström, är en ut av projektledarna. Hon hoppas projektet kommer främja hela Offerdalsbygden. 

 – Ju fler knutpunkter det finns, desto mer gynnas bygden, säger Erika.  

Ut genom köksfönstret skymtas Almåsa skidbacke som ännu inte har någon snö. Vi slår oss ner vid köksbordet. Erika har dukat fram kaffe och kanelbullar i det hemtrevliga köket. Hennes kollega och en ut av husets delägare, Hedda Bångman, häller upp kaffe till oss medan hon börjar prata, 

–  Almåsa har stor potential att bli en attraktiv plats för de som vill integrera fritidsintressen med jobbet. Här finns tidig snö då området är relativt snösäkert, en av Sveriges bästa storslalombacke och över 30km längdskidspår när allt är uppkört, säger Hedda.  

Hedda (vänster) och Erika (höger) hoppas kontorskollektivet kommer gynna hela Offerdalsbygden.

Brist på bäddar har tidigare varit en problematik för Almåsa skidanläggning. För att kunna utvecklas och ta emot fler gäster har Almåsa Fritid i Offerdal AB och Danir fastigheter finansierat byggnationer av nio attefallshus. Numera har skidanläggningen plats för sextio gäster mot tidigare tjugo.  

Hedda och Erika har en förhoppning om att kontoret kommer locka en blandning av besökande skidentusiaster, tillsammans med deras primära målgrupp, nyinflyttade till närliggande byn Kaxås. Sen 2019 har Kaxås utökats med ungefär 80 vuxna och 54 barn. En fördubbling antal invånare från tidigare 100.

“Ett sådant här projekt bidrar till samhörighet. Man blir mer beroende av varandra ute på landsbygden”

Inflyttningen är till stor del resultatet av projekt Kaxås. Ett initiativ som startades när Kaxås skola var på väg att läggas ner. För att rädda skolan och byns nedåtgående befolkningsutveckling, fokuserade projektet främst på barnfamiljer.  

 – Vi gjorde en inofficiell marknadsundersökning och frågade runt bland ny-inflyttade i Kaxås. Det verkar som ungefär hälften jobbar på distans. Och många är intresserade av att hyra kontorsplatser, säger Hedda.  

Den äldre villan som tidigare varit privatägd, ligger strategiskt nära alla skidaktiviteter. 

Det är lätt att smittas av Heddas och Erikas entusiasm för sin bygd. Det finns en märkbar glöd för landsbygden och att fler ska upptäcka hur det är att bo och leva i Offerdal 

–  Våra förhoppningar är att vi blir pionjärer genom att förespråka coworking på mindre orter. Vi hoppas även kunna skapa ett mervärde som förenklar för fler att flytta ut på landsbygden, säger Hedda.  

 Erika nickar instämmande;  

– Ett sådant här projekt bidrar till samhörighet. Man blir mer beroende av varandra ute på landsbygden. Därför tror jag det blir ännu mer viktigt med knutpunkter på mindre order. Ju fler knutpunkter det finns, desto mer gynnas bygden, säger Erika.  

Erika blev husägare i Kaxås vintern 2020. Hon beskriver Offerdalsbygden som ”levande” med mycket framåtanda. 

– Jag hade aldrig ens varit här innan jag flyttade hit. Men Offerdal är verkligen en landsbygd full av liv. Det bubblar av tacksamhet att få bo här. Och alla verkar dela ett gemensamt intresse av naturen och årstiderna, säger Erika.  

Cowork Almåsa AB slår upp dörrarna i februari. Inledningsvis med åtta kontorsplatser men förhoppningen är att kunna utöka till tjugo. På tomten står det även en bagarstuga som kan innebära ytterligare projekt i framtiden.   

– Jag skulle gärna vilja öppna en våffelstuga på vintern och ta vara på gammal kultur, exempelvis baka tunnbröd. Vidare hoppas vi driva event som har ännu mer koppling till naturen. Vi kommer aldrig kunna tävla med Åre. Men enkelheten som finns här i Almåsa känns unikt för den här platsen. Jag tror det finns människor som kommer lockas av det, säger Erika självsäkert.

Namn
Familjen Nilsson är Martin och Ida med barnen Ingrid och André

Plats
Rödön, Krokoms kommun

Flytten till Rödön överträffade familjen Nilssons förväntningar

Under flera år funderade familjen Nilsson på om det skulle vara möjligt att bosätta sig i Jämtland. Till slut bestämde de sig för att sluta vela. De lämnade Stockholm och hittade sitt drömboende på Rödön.

Kärleken till fjäll och friluftsliv har alltid funnits för Martin Nilsson, Ida Nilsson och barnen Ingrid och André. De bodde i Huddinge utanför Stockholm, men flera gånger per år reste de upp till stugan i Bruksvallarna.

Varje gång familjen var i stugan dök tankarna upp på att faktiskt kunna bo permanent i Härjedalen eller Jämtland.

– När vi var i stugan ställde vi oss alltid frågan: Varför bor vi inte här? Efter att ha ältat den här frågan under flera år kände vi att vi måste fatta ett beslut. Och då kom vi fram till att vi vill flytta och bo i en miljö där vi har tillgång till fjällen, och slippa den vardagsstress som vi upplevde i Stockholm, säger Martin.

Familjen Nilsson flyttade från Huddinge till Rödön med en önskan om att komma närmare fjällen och slippa vardagsstressen.

– Första gången vi åkte över Rödöbron från Frösön fick vi en wow-känsla. Och när vi kom ut hit kände vi att här ska vi bygga vårt hus.

De började leta efter en lämplig plats att flytta till och sökte efter något lantligt, men samtidigt med tillgång till service och skola. Ganska fort ringades Östersund in och de började köra runt för att kika på de byar som ligger hyfsat nära staden.

– Första gången vi åkte över Rödöbron från Frösön fick vi en wow-känsla. Och när vi kom ut hit kände vi att här ska vi bygga vårt hus, säger Martin.

Det var vårvintern 2018 familjen hittade till Rödön och det alldeles nyplanerade bostadsområdet Rödöns Prästbord. Här fanns tomter till salu där arkitekt Hans Murman hade ritat husen som skulle byggas.

Husen i det nya bostadsområdet Rödöns Prästbord är ritade av arkitekt Hans Murman.

– Förutom att vi fastnade för platsen med fantastisk utsikt och närheten till naturen så gillade vi också hur området planerats. Med moderna energieffektiva hus som tar sitt ursprung i den klassiska ladan. Det har skapas en fin bullerbykänsla här, säger Martin.

Ett år efter tomtköpet stod huset klart och de kunde flytta in. För både Ida och Martin löste det sig också med jobb.

– Ida kunde fortsätta det jobb hon hade i Stockholm men istället på deras Östersundskontor, och för min del öppnades en ny möjlighet med ett nytt jobb här.

Familjen Nilsson uppskattar gemenskapen i byn och sammanhållningen som engagemanget i föreningslivet skapar.

Förväntningarna på flytten var höga, men när de nu bott två år i Jämtland kan Martin konstatera att det blev minst lika bra som de hade hoppats på.

– Jag skulle säga att vi känner att det blev bättre än vi hade tänkt oss. Just det här lugnet och minskade vardagsstressen infann sig förvånansvärt snabbt. Det är enklare i vardagen här uppe, säger han.

Förutom att familjen nu fått den närhet till fjällen som de drömde om så uppskattar de också vardagen med grannar och de som bor i byn.

– Gemenskapen som finns här är stark. Här engagerar du dig i föreningslivet för att du behövs och det skapar en fin sammanhållning.

"Det blev bättre än vi hade tänkt oss. Det är enklare i vardagen här uppe."

Vy över åker och fjäll. Foto: Håkan Wike
Från husen vid Rödöns Prästbord har man utsikt över Storsjön och Oviksfjällen.

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak. 

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till. 

"Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till."

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt. 

"Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. "

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen. 

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer. 

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit! 

"Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra."

Ingemar Näslund, författare och vattenstrateg

Namn
Linda Lyckman och Tom Dyborn

Plats
Åflå, Krokoms kommun

Rymdingenjören och hantverkaren har landat i Åflo

Hon är rymdingenjören som uppskattar det enkla i livet. Han är hantverkaren som gärna härjar fritt. Tillsammans har de hittat hem på en hästgård från 1930-talet i Åflo, Krokoms kommun.

Linda Lyckman och Tom Dyborn längtade efter ett annat liv än det i en lägenhet i Stockholm. Båda är uppväxta på landet, hon i Västergötland och han i Härjedalen. 

Han jobbade som hantverkare och snickare. Hon som innovationschef på Swedish Space Corporation, SSC, och pendlade en timme varje dag från hemmet i södra Stockholm till arbetsplatsen i Solna.

När pandemin slog till och Linda började jobba hemifrån såg de att drömmen om Jämtland skulle kunna bli verklighet, och när hästgården från 1930-talet dök upp i Åflo i Offerdal slog de till.

– Den första jag berättade om flytten för var min chef. Vi har, som många andra företag, varit en arbetsplats där folk har jobbat från en kontorsplats från kontoret. Trots det var han inte direkt förvånad. Han har ju också sett att det här kanske är framtidens sätt att jobba. Att vi inte behöver vara låsta vid ett kontor eller en plats om det nu inte är nödvändigt av praktiska skäl, säger Linda.

– När kontoret sedan öppnar igen kommer jag att veckopendla och här i Åflo finns närheten till både flyg och tåg. Att det är bra kommunikationer var en viktig praktisk pusselbit för att vi skulle kunna köpa huset i Åflo.

"I dessa tider är det ingen skillnad att jobba härifrån jämfört med att sitta i Stockholm, förutom att jag i vintras kunde ta en skidtur på lunchen."

Uppskattar det enkla

Strax innan jul gick flyttlasset, och i januari började barnen, Liv, 11 år, och Bo, 4 år, på skola i Kaxås.

– Det har gått fantastiskt bra. Barnen stortrivs och Tom har fått jobb i Almåsa. Det har verkligen känts som att komma hem. Vi känner oss så välkomna här. I dessa tider är det ingen skillnad att jobba härifrån jämfört med att sitta i Stockholm, förutom att jag i vintras kunde ta en skidtur på lunchen, säger Linda.

Att uppskatta vinter och snö är hon inte ensam om i familjen. Yngsta dottern Bo har gått i skidskola och när Liv får frågan om vad som är bäst med Åflo nämner hon bland annat snön.

– Det bästa är att det är så mycket snö här, och att vi kan ha djur, säger Liv, som älskar att pyssla med familjens två hästar.

– Hästarna och naturen har betytt otroligt mycket för henne när vi flyttat hit, säger Linda, som själv sätter värde på de enkla saker hon hittar i vardagen.

– Att bara stå i tystnaden och se hästarna beta eller se barnen springa på gården. Det kanske låter som små klyschiga saker, men i Åflo kan jag verkligen koppla av.

Att komma närmare hennes 20-åriga dotter Lea som bor i Åre är förstås också betydelsefullt.

– Hon är såklart glad för att vi har flyttat närmare henne och är mycket hos oss här i Åflo, säger Linda.

"Folk kanske har en bild av att det kan bli osocialt i en by, men det är tvärtom"

För Tom, som jobbar i skidbacken i Almåsa på vintern och på sommaren ser som sin uppgift att vara dräng på gården, är friheten det han uppskattar mest med det nya livet i Jämtland.

– Här styr jag över min egen tid, och jag kan härja fritt – inom lagens ramar förstås, säger han, och skrattar.

Fascinerad av rymden

Linda har alltid haft en fascination för det outforskade. Hon drömde redan som barn om de djupa haven och den oändliga rymden.

Efter att hon utbildade sig till rymdingenjör i Umeå har hon fått uppleva många olika platser och arbetsområden. Hon har jobbat med rymdteknik i Norge och på Nasa Goddard Space Flight Center utanför Washington i USA, och innan hon blev innovationschef var hon systemingenjör för sondraketer som skjuts upp från rymdbasen Esrange, nära Kiruna.

Att få vara med när en raket lyfter beskriver hon som något alldeles extra.

– Det är något jag verkligen kan sakna från tiden som systemingenjör. Den totala anspänningen under nedräkningen, vänta på att raketen ska lyfta och det skakade i hela marken, det var en känsla jag sedan kunde leva på i ett helt år, säger Linda.

Som innovationschef ansvarar hon idag för att både förbättra och utveckla nya tjänster på SSC.

– Det är fantastiskt spännande. Särskilt nu när rymden blir allt mer kommersialiserad och integrerad med allt som händer här på jorden. Det är betydligt fler aktörer idag, och jag blir inspirerad av människor som till exempel Elon Musk. En person som verkligen driver på utvecklingen och gör det omöjliga möjligt.

"När du bor i staden så vänjer du dig vid det ständiga bruset, men jag tror att vi människor behöver lugn och tystnad för att må bra."

Både socialt och lugnt

Linda och Tom har de hittat allt de behöver i Åflo och de sätter stort värde i att få ge barnen en uppväxt nära naturen.

– När du bor i staden så vänjer du dig vid det ständiga bruset, men jag tror att vi människor behöver lugn och tystnad för att må bra. Här kan vi ge våra barn den uppväxt och de värderingar vi själva fick när vi växte upp, säger Linda.

Men tillvaron i Åflo är inte bara lugn och tyst. Med jobb i skidbacken går det inte att vara anonym, och Tom menar att den nya vardagen är väldigt social.

– Folk kanske har en bild av att det kan bli osocialt i en by, men det är tvärtom. Här behöver vi varandra på ett annat sätt och relationerna blir mer kött och blod, säger han.

Porträtt
Namn
Sharre Blomqvist
Projektledare för En attraktiv region och Ta steget

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Motljusbild från en bil som kör på en vinterväg

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

 

Ett längdspår går ända fram till altandörren

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Tre personer tittar in i kameran från en pulkabacke

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

En pappa med två barn fixar utemat på fjället

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Två barn leker i sjön under solnedgången

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra. 

Ett barn håller för näsan framför en surströmmingsburk

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring. 

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare. 

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp. 

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

"Många menar att avbefolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan"

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg).  Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips. 

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också. 

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp. 

Men det tar vi en annan gång.

Porträtt
Namn
Ingemar Näslund
Författare och vattenstrateg Länsstyrelsen i Jämtlands län
Porträtt
Namn
Hans Henriksson
Plats
Långan, Krokoms kommun

Nära till allt

Det lugna livet i Långan

Lugnet, friheten och enkelheten. Det hittade Hans Henriksson när han flyttade med familjen från staden till Långan.

– Här finns allt man behöver. Här saknar jag ingenting, säger han.

Hans Henriksson står vid köksfönstret i sitt nybyggda timmerhus och tittar ut över Landösjön. Fiskeintresset var en bidragande orsak till att de flyttade till Offerdalsbygden.

–Jag vill ha närheten till naturen och fjällen, till jakt och till fiske. Här finns allt man behöver, säger han.

Hans hamnade i Jämtland 2004 efter att kärlek uppstått på det årliga evenemanget ”skoterns julafton” i Åkersjön. Han flyttade från Bergsjö i Hälsingland för att bli sambo i Östersund med sin Linda.

Redan när de flyttade ihop i stan började de leta efter ett mer lantligt boende. Först hade de inga planer på att bygga nytt, och inte heller tänkte de bosätta sig på Lindas barndomsgård i Långan, granne med hennes föräldrar. Men efter att några budgivningar på hus rusat iväg, så insåg de att nybygge på familjens mark ändå var ett riktigt bra alternativ.

När familjen 2018 kunde flytta in i sitt vackra timmerhus var det efterlängtat, inte minst av deras två barn på 12 och 7 år.

– Barnen trivs otroligt bra här ute. Det finns massa saker att göra och allt är så enkelt. De kan vara ute i skogen, åka skidor och fiska. I stan satt de mycket framför datorn, vilket de inte alls gör så mycket här, säger Hans.

Hans Henriksson jobbar som utesäljare på Ahlsells. Ett fritt jobb där han reser mycket, men även har möjlighet att jobba hemifrån vissa dagar.

– Det fungerar klockrent att jobba här när vi har fiber, och det är ett sådant lugn i den här miljön så det är lätt att fokusera på det man ska göra, säger han.

I byarna i Offerdal finns ett aktivt föreningsliv med flera idrottsföreningar, jaktlag och byaföreningar. För Hans är engagemang i föreningar en viktig del av byalivet.

– I en liten by behövs ju alla och alla kan bidra med något, säger han.

Hans är med och tränar sonens fotbollslag, han är ordförande i byalaget och även jaktledare i sitt jaktlag. 

"Jag tror att livet på landet kommer att bli allt populärare"

Byn Långan består idag av både nya och gamla invånare. Hans tittar genom köksfönstret och pekar när han berättar om lite nyare bybor.

– I det röda huset har det flyttat in ett par från södra Sverige. I ett annat hus i byn har det flyttat in en kille som har ett åkeri. Det är många nya i byn. Jag tror att livet på landet kommer att bli allt populärare i dessa tider.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm. 

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är. 

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor. 

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger. 

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.  

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon. 

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten. 

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke. 

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia. 

"Det är renen, väder och vind som sätter agendan"

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt. 

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger: 

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner. 

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

 – Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia. 

 

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas. 

 

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.   

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.  

"Här händer saker hela tiden"

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk. 

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han. 

 

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

"Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor"

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han. 

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan. 

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans. 

 

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är. 

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han. 

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata. 

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han. 

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

"Här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är"

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin