Lofsdalens skola

Lofsdalens skola är en av tre åldersintegrerade F-6 skolor i Härjedalen. Skola och förskola delar lokaler mitt i byn och har nära till naturen där stor del av undervisningen sker.

Litenheten är storheten med Lofsdalens skola

Turister och besökare identifierar främst Lofsdalen med stugor, skoter, skidor och natur. För familjerna som bor här året runt är också skolan i byn är en väldigt viktig del av livet. En liten åldersintegrerad skola vid foten av fjället Hovärken, där F-6 klassen är som en stor syskonskara.

Det är bara 20 elever från förskoleklass till sexan som går på Lofsdalens skola. Utsikten över fjället Hovärken och liftsystemet är minst sagt vacker.  Lofsdalen är en populär skidort under turistsäsongen och skoterfantasterna flockas vintertid. Antalet fritidsstugor ökar varje år, men cirka 180 bofasta personer har sin vardag här, oavsett om liftarna går eller inte. Skolan i Lofsdalen tar även emot barn från bland annat Glöte, Linsell och Sörvattnet.

– Det är lite speciellt att arbeta här eftersom det är så stora variationer i ålder på barnen i klassen. Det gör att varje år blir en ny upplevelse, berättar Stina Åslund, förskollärare som är resurs i förskoleklassen.

Lofsdalens skola är en åldersintegrerad skola vid foten av fjället Hovärken.

Det här läsåret är det tio elever som går i förskoleklass, vilket är ovanligt många i samma årskull. Variationen mellan läsårens upplägg och barnkullar gör att skolan i Lofsdalen arbetar i en så kallad B-form, där barn i olika årskurser från förskoleklass till sexan går i samma klass. Flexibiliteten och anpassningen till förändringar är en av Lofsdalens styrkor.

– Här tar vi både året och dagen ”som det kommer” på ett annat sätt än i en större skola, säger Stina.

Stina är utbildad förskollärare och flyttade till Lofsdalen från Flen för snart ett år sedan. Med sig hade hon maken och två barn som går i skolan där hon nu jobbar som resurs för förskoleklassen. En av eleverna är Stinas nioåriga dotter som har diagnosen autism. Det var en av anledningarna till att de valde Lofsdalen. Ett lugnare tempo generellt, färre barn på skolan och mer flexibilitet.

– Det är stor skillnad för henne sedan vi flyttade hit. Här är hon som en av alla andra barn och det går lätt att göra anpassningar. Det är till exempel inga problem att hon använder det lugnare kapprummet med de äldre barnen för att hon känner sig tryggare med det.

Det är 20 elever från förskoleklass till sexan som går på Lofsdalens skola.

Familjen hade lite koll på byn innan de bestämde sig för en flytt. Stinas man är född i Lofsdalen och även om han växte upp i Stockholm finns kopplingar hit. Från tanke till beslut tog det bara två månader.

Stina jobbade till en början med turism och hoppade in i skolan när det behövdes, men nu är hon anställd, ”i huset” som hon säger, och har jobbat heltid på skolan och förskolan sedan nyår.

– Det finns alltid ett behov att fylla. Eftersom vi är en liten skola är det förstås extra känsligt när någon är borta, så som det varit mycket av under pandemin.

– Enkelheten ger en sådan kvalitet. Det går inte att flytta tillbaka till något annat, jag har aldrig ens haft tanken.

Efter en kort morgonsamling i klassrummet tar barnen på sig ytterkläderna och ställer upp sig på led. På vägen korsas inte bara någon enstaka bilväg utan även skoterleder och skidspår.

I blandade åldrar, och hand i hand, promenerar de bort mot vindskyddet.

– Här är barnen som en grupp syskon, säger Carina Hagstedt, även hon lärare i F-6an. Barn som kommer hit från andra större skolor har ofta en lite turbulent tid i början. Det tar dock inte så lång stund innan de förstår att det går bra att bara vara sig själv. 

Carina kommer från Arvika, men bestämde sig för att flytta upp och starta en kiosk på fjället, där helst ingen skulle handla.

– Jag var rätt slutkörd, hade jobbat på stora skolor med många barn som hade stora behov av stöd. Jag orkade inte med mer skola, trodde jag.

Det blev ingen kiosk, men det blev något helt annat att vara lärare här. Carina har ”gett sig den” på att hon innan hon går i pension om tio år så ska hon ha fixat en idrottshall till skolan.

Ännu vet hon inte hur det ska gå till. Trots avsaknaden av självklarheter som en idrottshall uppväger fördelarna.

– Enkelheten ger en sådan kvalitet. Det går inte att flytta tillbaka till något annat, jag har aldrig ens haft tanken, säger Carina.

Uteaktiviteterna är en viktig del av skolan och en viktig del för barnen.

Hedvig, som går i sexan, sitter och ritar vid ett träd. Det är hennes sista år på Lofsdalens skola. Nästa år ska hon och fyra klasskamrater pendla med buss till Sveg för att börja högstadiet. En resa som hennes storasyster redan gör och som inte är något konstigt för barnen i sexan. Efter sexan får man pendla, så är det bara.

Hedvig gillar verkligen att skolan i Lofsdalen är liten, att hon som elev alltid får hjälp.

– Carina är det bästa läraren jag någonsin har haft. Hon lyssnar, förklarar jättebra och har väldigt kul humor. Det är roligt att vara i skolan med henne.

Klasskompisen Liam står lutad mot en tall bredvid och har avslutat en blyertsteckning av renen Rune.

– Det är alltid lätt att hitta någon att vara med på rasterna. Och i klassrummet får man olika nivåer på uppgifterna. Det är klurigare uppgifter för oss som är äldre, mer att tänka på, och de som är yngre får göra det på lite enklare sätt.

Barn har behov av att röra på sig och i Lofsdalen åker de mycket längdskidåkning på vintern, och många barn ses igen på kvällarna under gemensamma aktiviteter i föreningarna och idrottsklubbar i byn. Det är mycket lek, även bland de lite äldre barnen, och personalen är sällan sjuka, vilket de tror beror på all utevistelse.

– Vi har alltid utelektioner på måndagar, minst hela förmiddagen, berättar Stina. Kommer vi inte ut på måndagar blir veckan inte helt som den borde.

Stina skrattar lite åt sin kommentar, men uteaktiviteterna är en viktig del av skolan och en viktig del för barnen som går här. Ingen gnäller över att man är utomhus. Det är färggranna skoteroveraller och skidkläder på barnen, mössor som åker av när solen tittar fram.

Klassen samlas efter en stund. Alla får presentera och berätta om vad de skapat med färgerna i snön, på träbitar eller fallna trädstammar de hittat. Konstverk som försvinner med nästa regn.

Mitt i solgasset står Lilly som går i tvåan. Vattenfärgerna har inte bara hamnat i snön.  Hennes väldigt färggranna händer antyder att bildlektionen varit rolig.

– Jag gillar att ”konsta”, göra saker med färg och så, säger hon med ett stort leende innan hon ställer sig i ledet för att traska tillbaka till skolan.

Det är dags för lunch. Jublet stiger bland barnen. Det är tacofredag!

"Vi är ju en liten by med runt 170 boende. För att kunna utvecklas behöver vi fler inflyttare och det är en stor del i projektet. Vi har jobbat mycket med kommunikation och nätverkande."

Helena Fjellgren, projektledare för Vision Lofsdalen

När Lofsdalen satsar på året-runt-turism flyttar fler till byn

I Lofsdalen är den senaste satsningen på turism inte bara ett sätt att locka fler besökare till byn. Det handlar också om att få tillväxt och fler bofasta, och på ett år har antalet året-runt-boenden ökat med 13 procent.

I januari 2019 startade Vision Lofsdalen. Ett projekt som drivs av en företagarförening med ekonomiskt stöd från Tillväxtverket, Region Jämtland Härjedalen och Härjedalens kommun. Målet med projektet är bland annat att utveckla sommarturismen så att fjällbyn blir en året-runt-destination. För att lyckas med det skapas ett helt nytt besöksmål, ett område med så kallade multileder – leder för cykling och vandring sommartid och för skidåkning och snöskovandring vintertid.

Downhillbanan har blivit populär bland cyklisterna. (Foto Emil Sergel)

Cykelturism populärt

I Lofsdalen finns sedan tidigare en downhill-park och några högalpina cykelstigar, men för att göra cyklingen ännu intressantare och tillgänglig för fler behövdes också andra typer av leder.

– Det saknades leder som var mer tillrättalagda och nu kan vi erbjuda en komplett cykelprodukt med både downhill och stigcykelleder för hela familjen, säger projektledare Helena Fjellgren.

Bara ett och ett halvt år efter projektstart konstaterar hon att resultat redan syns.

– Vi har otroligt många fler cykelgäster och de leder vi hunnit bygga hittills har blivit populära, vilket är fantastiskt.

Helena Fjellgren jobbar som projektledare för Vision Lofsdalen som satsar på ökad turism och inflyttning. (Foto Anette Andersson)

Bofasta har ökat med 13 procent

En viktig del i Vision Lofsdalen är också att öka tillväxten, locka fler företagare att etablera sig i byn och få fler att bosätta sig här.

– Vi är ju en liten by med runt 170 boende. För att kunna utvecklas behöver vi fler inflyttare och det är en stor del i projektet. Vi har jobbat mycket med kommunikation och nätverkande.

Under vintern anordnades bland annat digitala nätverksträffar. Träffar med högt i tak öppna där alla som är intresserade av Lofsdalen och dess framtid var välkomna.

– Mötena blev jättefina och överträffade mina förväntningar. Människor som var nyfikna på Lofsdalen har kunnat ställa frågor kring hur det är att bo här och vilka möjligheter som finns, säger Helena Fjellgren.

Cykelturismen har lockat många besökare till Lofsdalen. (Foto Emil Sergel)

Senaste året har byn ökat antalet bofasta med 13 procent, och en av dem som skrivit sig här är frisören Manuela Ramirez. I våras flyttade hon med sin familj från Solna till en privat hyreslägenhet i Lofsdalen.

– Jag råkade läsa på Vision Lofsdalens hemsida att det behövdes en frisör i byn och då kände jag att det var läge att ta steget och testa att flytta hit, säger hon.

Manuela flyttade frisörsalongen till Lofsdalen

Manuela är uppväxt i Uppsala och det var när hon träffade sin man som hon första gången fick uppleva Lofsdalen.

– Han har varit här ända sedan han var barn, men jag hade inte varit norr om Gävle innan jag träffade honom, säger hon och skrattar.

Men fjällen och platsen gillade hon redan vid första besöket 2013.

– Jag är uppväxt i betongen och har alltid sett staden som mitt element. Men jag blev så fascinerad när jag kom hit. Första gången vi var här var på hösten och det var magiskt med höstfärgerna och var en väldigt positiv upplevelse.

Manuela Ramirez har flyttat från Stockholm med sin familj och etablerat en frisörsalong i Lofsdalen.

Att bosätta sig här var ändå inte helt självklart för henne. Hon hade under många år pendlat från Solna till Uppsala där hon hade sin frisörstol, och jobbat upp en trogen grupp kunder. Att flytta verksamheten och starta från noll visste hon inte skulle bli helt enkelt.

– Min man har drömt länge om att bo här, för mig har det tagit mer tid. Men till slut var det så många saker som föll på plats och när pandemin kom och jag under förra hösten tappade många kunder blev det tydligt att det är det här vi ska göra nu, säger Manuela. 

Manuela har öppet sin salong tre dagar i veckan och sedan tar hon på sig andra tillfälliga jobb när de dyker upp och hon utbildar sig till massör för att ha ytterligare ett ben att stå på.

Hon berättar att flytten har varit en omställning men att hon känner sig mer och mer hemma.

– Hade någon för bara några år sedan sagt att jag skulle bo i fjällen hade jag skrattat, men på väldigt kort tid har vi hittat hem här. Nu känner jag att jag är hemma där jag har min hatt och ställer mina skor. Mycket är nytt för mig här, men du växer av att utmana dig själv och lära dig nya saker. Ibland måste du våga, och det värsta som kan hända är ju att vi flyttar tillbaka igen. Men då har vi i alla fall testat. 

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak. 

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till. 

"Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till."

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt. 

"Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. "

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen. 

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer. 

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit! 

"Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra."

Ingemar Näslund, författare och vattenstrateg

Namn
Emeli Nilsson och Mathias Eriksson

Plats
Tänndalen, Härjedalens kommun

Mindre stress när Emeli och Mathias flyttade till Tänndalen och blev egenföretagare

För tre år sedan tog Emeli och Mathias beslutet att bli bofasta i sin fjällstuga. En förändring i livet som var både en dröm och en nödvändighet. Här har de hittat balans i livet och en fritid som är fylld av natur och vardagsäventyr.

I den röda lilla stugan, med utsikt över skidsystemet och Svansjökläppen, och bara ett stenkast från norska gränsen, driver Emeli Nilsson och Mathias Eriksson sitt företag Fjelltopp. Ett företag som skapar design för människor som älskar fjällen. Emeli är fotograf och Mathias formgivare.

– Fokus nu är att skapa grafiska motiv och fotografier av fjällorter och fjälltoppar, säger Emeli.

Parets flytt från Stockholm till Tänndalen och starten av det egna företaget handlade dels om en dröm att få bo närmare naturen och ha vardagen på den plats som får dem att må bra. Men det var en annan faktor som gjorde att de tog beslutet att flytta.

Emeli och Mathias driver sitt gemensamma företag Fjelltopp från hemmet i Tänndalen.

– En utlösande faktor var att jag gick in i väggen. Efter tio år i reklam- och designbranschen kunde jag inte vara kvar där, det var inte bra för min hälsa. Vi fick rita om livskompassen och insåg att den plats vi skulle må bäst på är den här, säger Mathias.

– Vi älskar att åka skidor, vandra, fiska och vi älskar djur och natur. Nu behöver vi inte längre åka till naturen, nu bor vi mitt i den, säger Emeli.

Här har de med sitt företag skapat förutsättningar att leva det liv de vill leva.

– Här kan vi leva ett mer balanserat liv. Här kan vi göra det vi tycker är kul och jobba med det vi är bra på. Fördelarna med en liten ort är också att vi kan ta på oss roliga uppdrag som vi inte på samma sätt skulle ha möjlighet att göra i en stad, säger Mathias.

"Vi fick rita om livskompassen och insåg att den plats vi skulle må bäst på är den här."

En bra dag i Tänndalen för Emeli och Mathias börjar och slutar ofta med en kopp kaffe på verandan.

– Vi ställer sällan klockan, utan vaknar när vi vaknar, och sedan dricker vi kaffe och njuter av utsikten som alltid skiftar. En perfekt dag är att få känna spontant vad vi vill göra, utan några krav, men ofta innefattar det att vi gör någon utflykt. Här finns inte bara fantastisk natur utan också flera fantastiska restauranger du kan besöka, säger Emeli.

Närheten till naturen gör att det är enkelt att ta sig ut – en kvällspromenad upp på någon fjälltopp, eller ett åk i skidbacken på lunchen.

– En bra dag kan innefatta så många olika saker. Det kan vara en glödande höstdag i september när vi åker över norska gränsen och plockar kantareller, eller på vintern att vi på lunchen åker till skidbacken och tar ett åk, säger Mathias.

Namn
Nicola Dennison

Plats
Överhogdal, Härjedalen

Drömmen om draghunds-VM tog Nicola till andra sidan jorden

Text & bild: Nicole Fhors

När Nicola Dennison från Timaru, Nya Zeeland, skaffade sig sin första husky hade hon inte i sina vildaste fantasier trott att hon drygt nio år senare skulle hamna i Sverige i ett försök att förverkliga sina drömmar om att tävla i Draghunds-VM i Östersund 2022.

Under 2018 kom Nicola i kontakt med Marie Israelsson från Vigge, som under många år varit en av de världsledande slädhundsförarna inom sprint. Kontakten kom att bli oerhört värdefull för henne då hon fick chansen att sätta sin egna siberian husky i träning tillsammans med Maries elitspann, medan hon själv pendlade fram och tillbaks mellan Sverige och det dåvarande jobbprojektet i Schweiz. Det var under ett av de många besöken hos Marie i natursköna Vigge som fröet om ett eget tävlingsteam och en VM-debut under 2022 först såddes.

Sleddog world chapionship

”Därhemma hade man behövt vara miljonär för något liknande.”

– Det var verkligen stort att uppleva och se med egna ögon hur lättillängligt allt kunde vara. Att det var möjligt att leva mitt i naturen, intill vatten och nära till träningsspår såsom Marie och många vänner gjorde – därhemma hade man behövt vara miljonär för något liknande. Möjligheterna i norra Sverige kändes så stora i jämförelse, säger Nicola. 

Trots att hon besökt flertalet toppresterande draghundskennlar runt om i Europa, till och med i USA, så kände hon dragningen växa sig allt starkare till norra Sverige. Det var något med visst med den svenska naturen, vidderna och livsstilen som talade till henne. 

Så kom det sig att Nicola, som tidigare aldrig riktigt funderat över att lämna Nya Zeeland, under 2019 fick ett jobberbjudande som projektledare hos ett stort multinationellt processtekniskt bolag inom mejeriindustrin. Jobbet skulle komma att ta henne till Skandinavien under en längre tid – och hon bestämde sig snart för att ta det stora steget. Närheten till snö innebar för henne en helt unik chans att investera i sin dröm om VM och passionen för slädhundarna. Och så började satsningen. 

– Det var en enorm satsning för mig, en investering i mina drömmar. Att processen skulle bli både utdragen, kostsam och komplicerad när Covid-19 plötsligt slog till hade jag inte kunnat förutse, konstaterar Nicola när hon berättar om hur hon under 2020 bestämde sig för att ta sina hundar från Nya Zeeland till Danmark, där hon först bodde. Men att ha sina hundar hos sig var viktigt för henne; det var hennes stora chans att påbörja träningen av sitt egna racingteam inför VM 2022 i Östersund.

Nicola ägnade tre månader åt att köra otaliga mil i sin vita van för att undersöka möjligheterna att bygga ett permanent liv i Jämtland.

I sviterna av Covid-19 förändrades emellertid mycket. Liksom alla de andra planerade tävlingarna, ställdes Draghunds-VM 2021 in, men flyttades till 2022. Samtidigt under första halvan av 2021 avslutades jobbkontraktet i Danmark.

– Det var oerhört frustrerande att inte få uppnå målen jag satt upp för oss! Vi hade tränat så hårt och var i toppform. Den enkla vägen hade tveklöst varit att åka hem till Nya Zeeland igen och fortsätta livet såsom jag alltid gjort… Men jag var inte redo att ge upp drömmen, den levde ju vidare.

Istället för att ta den enkla vägen ut bestämde sig därför Nicola för att stanna i Sverige och ägna tre månader åt att sondera terrängen i de Härjedalska och Jämtländska nejderna. Tillsammans med hundarna körde hon otaliga mil i sin vita van för att se över vad för möjligheter det fanns för henne bygga ett permanent liv i Jämtland, alltmedan hon njöt av att få upptäcka de oändliga träningsmöjligheterna tack vare de otaliga spårsystemen som norra Sverige bjöd på.

Ju mer Nicola upplevt av Sverige tillsammans med hundarna, desto starkare har längtan och drömmen växt sig. Och den lever vidare. Drömmen om VM 2022 och ett eget litet Jämtländskt paradis där hon kan bygga ett liv tillsammans med sina hundar. Med vatten, stor tomt och den vackra skandinaviska naturen som granne – och ändliga möjligheter att träna sina hundar året om. 

– Min dröm för mitt framtida liv här i Sverige är att ha idyllisk liten timrad stuga med en sjö utanför dörren. Att ha mark där mina hundar kan springa fritt – något som verkar överkomligt här. Helt enkelt att leva ett liv som jag inte behöver ta semester ifrån. Men för att uppnå den drömmen behöver jag finna ett jobb, avslutar Nicole.

Draghunds-VM arrangeras 10-12 mars 2022 på Skidstadion Östersund (Biathlon national Arena) Där gör 1700 hundar och 250 aktiva från 25 länder upp i olika tävlingsklasser. 
www.ostersund2022.com

Porträtt
Namn
Sharre Blomqvist
Projektledare för En attraktiv region och Ta steget

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Motljusbild från en bil som kör på en vinterväg

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

 

Ett längdspår går ända fram till altandörren

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Tre personer tittar in i kameran från en pulkabacke

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

En pappa med två barn fixar utemat på fjället

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Två barn leker i sjön under solnedgången

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra. 

Ett barn håller för näsan framför en surströmmingsburk

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin
Drömmer du om ett
liv i Jämtland Härjedalen?
Maila namn och adress till
hej@tasteget.nu och få
vårt magasin i
brevlådan.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring. 

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare. 

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp. 

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

"Många menar att avbefolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan"

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg).  Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips. 

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också. 

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp. 

Men det tar vi en annan gång.

Porträtt
Namn
Ingemar Näslund
Författare och vattenstrateg Länsstyrelsen i Jämtlands län

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm. 

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är. 

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor. 

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger. 

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.  

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon. 

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten. 

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke. 

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia. 

"Det är renen, väder och vind som sätter agendan"

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt. 

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger: 

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner. 

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

 – Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia. 

 

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas. 

 

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.   

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.  

"Här händer saker hela tiden"

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk. 

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han. 

 

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

"Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor"

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han. 

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan. 

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans. 

 

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är. 

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han. 

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata. 

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han. 

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

"Här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är"

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin
Drömmer du om ett
liv i Jämtland Härjedalen?
Maila namn och adress till
hej@tasteget.nu och få
vårt magasin i
brevlådan.
Siluetten av två snöskotrar som hoppar genom luften. Foto Roger Strandberg

Skoter

Skoterkörning kan både vara ett nöje och ett effektivt sätt att ta sig fram i naturen under vintermånaderna. Kör längs slingrande leder eller orörda vidder.

  • 825 mil skoterleder hittar du i Jämtland Härjedalen
  • 87 stycken skoterklubbar finns här. 
  • 25 351 = 14% av Sveriges totala antal snöskotrar i trafik i Jämtland Härjedalen (2017)
  • Det går 1 skoter per 5 invånare i länet
En slalomåkare åker upp för en slalombacke med liften. I bakgrunden syns gröna granar, istäckta Storsjön och snöiga fjäll. Foto Göran Strand.

Alpint

Liftarna är öppna för skidåkning från Lucia till ungefär sista april beroende på snötillgång men även före och efter är det allt fler som går upp för att få de där åtråvärda svängarna. 

  • 137 liftar och 362 nedfarter finns i Jämtland Härjedalens fem största skidanläggningar (Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Bydalen, Lofsdalen)
  • 2,79 miljoner – Totalt antal skiddagar (1 person som åkt skidor under 1 dag) på länets skidanläggningar vintersäsongen 2018/2019
  • 42 graders lutning, så brant är det att susa ner i Rännan. Lofsdalen bjuder på en av Sveriges brantaste backar. Goggles on. 

Längd- och turåkning 

Alla byar i Jämtland Härjedalen med självrespekt har välskötta längdspår. Många av dem har dessutom belysning. Om du inte är född på skidor så finns instruktörer som kan förvandla dig till en mästare. 

 

  • 300 km av längd- och turskidåkning i Bruksvallarna gör detta till ett paradis för längdskidåkare. Dessutom är 11 mil pistade längdspår. 
  • 89 km preparerade spår för längdåkning finns på gångavstånd från stadskärnan i Östersund. 
  • 1,4 km lång är världens längsta skidtunnel i ett berg, MidSweden365, utanför Gällö.
Två cyklister står och tittar ut mot vyn

Cykel

Alltfler får upp ögonen för cykling, i skog, på fjäll och landsväg. På cykeln kommer man längre och hinner se mer än till fots. Trixiga stigar lämnar inte mycket tankeutrymme över till vardagens funderingar.

  • Liftburen downhill-cykling i Lofsdalen Bike Park 7 leder, 16 km och Åre Bike Park 40 leder, 15 km samt i Östersund 6 leder
  • Crosscountry-cykling med specialbyggda leder: Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Lofsdalen, Ljungdalsfjällen och Östersund.
  • Vintercykling med fatbikes på flera destinationer

Med naturen som granne

Säsong året runt

Glid ljudlöst på spegelblanka isar i november. Åk oändligt många mil på skidor genom ett tyst fjällandskap i blått midvinterljus. Låt våffelstugan i skogsbrynet vara målet. Bygg en solgrop den första vårvinterdagen och vänd näsan mot solen. Fiska öring och harr i strömmande vatten, samtidigt som kokkaffet puttrar över elden på strandkanten. Susa ner för fjällsidan på cykel med adrenalinet pumpande i öronen. Plocka hjortron och fyll vattenflaskan i en porlande bäck. Blicka ut över de blånande bergen i horisonten, som inte tycks ha något slut. Med naturen som granne har du aldrig tråkigt.

 

Fyra personer i en slalombacke

Fiske

Fisket är inte bara en anledning till att många besöker Jämtland Härjedalen, utan även en anledning till att människor vill bo här.

  • 17 000 sjöar med en yta av 4 500 km2
  • 2800 km älvar och åar.
  • Nästan lika många fiskeplatser som fiskare
  • Hårkan, Dammån, Gimån, Jormvattnet och Valsjön – namnen på några vatten som gjort sig internationellt kända genom fiskehistorien.
Person som med fiskespö i motljus, foto Göran Strand

Vandring

Jämtland Härjedalen erbjuder ett stort utbud av möjligheter till dagsturer och längre strapatser i både lågland och fjällterräng. 

  • 200 naturreservat finns det här. Och en nationalpark, Sonfjället.
  • 580 kilometer St Olavsled – pilgrimsleden från Selånger utanför Sundsvall, genom Jämtland, till Trondheim i Norge.
  • Lättillgänglig fjällvandring som t ex klassikern Jämtlandstriangeln Storulvån-Sylarna-Blåhammaren och dagsturer i Södra Årefjällen eller familjevänlig vandring till ”Finn fem fall” i Vemdalen.
  • Vandringen till Helags i Ljungdalsfjällen togs upp av National Geographic 2015 som en av ”The Worlds Best Summit Hikes”.

Upptäck mer av Jämtland & Härjedalen med Reseguiden

Jämtland Härjedalen är en plats som bjuder på myriader av små och storslagna äventyr. Oavsett om du är besökare, nyinflyttad eller har bott här en tid så är Reseguiden en bra utgångspunkt för dig som vill upptäcka länets många guldkorn. Reseguiden ges ut av JHT (Jämtland Härjedalen Turism) och finns kostnadsfritt att hämta hos en turistinformation i länet eller att ladda ner här.

Engagemang av kärlek till bygden

I Carolines fotspår hittar fler hem till Härjedalen

Caroline Fredin är eldsjälen och entreprenören som drivs av kärleken till sin bygd. Vid sidan av sitt företagande har hon hjälpt många inflyttare att ta steget till Vemdalen och Härjedalen.

– Det är tillfredsställande att skapa och bidra till utvecklingen av byn, säger hon.

Caroline är född och uppvuxen i Vemdalen, en by i Härjedalens kommun med drygt 500 invånare. Hon är entreprenören som en gång lämnade byn men återvände när hemlängtan blev för stor. Väl tillbaka i Vemdalen startade och drev hon inredningsbutik i byn under många år.

Sociala medier har fått företaget och byn att växa.

Caroline var tidigt ute med att använda sociala medier för att få sitt företag att växa. När hon åkte på inredningsmässor i Sverige la hon i realtid ut bilder på produkter i sina sociala medier. Samtidigt bjöd hon in sina kunder på hemmaplan att lägga en beställning.

"Flera av mina kunder tog semester för att kunna följa flödet i sociala medier"

– Flera av mina kunder tog semester för att kunna följa flödet i sociala medier och boka grejer, berättar Caroline och skrattar.

Under en mässa sålde hon på detta sätt varor för en kvarts miljon kronor. Det var inte för intet som hon blev nominerad till Årets butik i Sverige år 2016.

Person som står framför ett häbre fotograf: Susanne Kvarnlöf

Caroline Fredin var även tidigt ute med att använda sociala medier för att få byn att växa. Då hon upptäckte att mycket av det som hände i byn inte syntes i media startade hon redan för tio år sedan facebook-konto ”Vemdalen by”. Några år senare även instagramkontot @vemdalen. Det som drev och fortfarande driver hennes engagemang är kärleken till bygden och en önskan om att sätta Vemdalen by på kartan för fler.

– Det är lätt att byn försvinner och jag kände att jag ville lyfta sådant som händer i Vemdalen och alla duktiga, drivna människor som bor här. Jag vill på det sättet bidra till att byn utvecklas och växer på ett hållbart sätt.

"I dag har instagramkontot Vemdalen över 7 000 följare"

Hjälper fler att ta steget till Härjedalen Sedan start har Caroline på ett inspirerat sätt berättat om hur det är att bo i byn. Hon har svarat på frågor från blivande inflyttare och genom den personliga kontakten har hon fått många att växla till ett liv i Härjedalen. I dag har instagramkontot Vemdalen över 7 000 följare och Caroline är en passionerad inflyttarambassadör. Dessutom har hon skapat flera olika grupper på Facebook som riktar sig till de som söker jobb och boende i byn.

– De som kontaktar mig frågar om skolor, jobb och boende. Mitt bästa tips till alla som ska flytta hit är att gå med i en av alla de föreningar vi har här, då lär man känna folk och blir en del av ett naturligt socialt sammanhang. 

Ledkryss med skyltar mot ett hus fotograf: Susanne Kvarnlöf

I Vemdalen kryllar det av föreningsliv. Det är fotboll, längd- skidor, alpint, gym, yoga, bingo och cykel. Det finns bio, jaktskytteklubb, skoterklubb, hembygdsförening och en travklubb. Caroline är medlem i många föreningar men engagerar sig inte i någon styrelse.

– Jag jobbar ju ideellt på mitt sätt med att få byn att leva och jag hoppas att det här kan bli en del av min sysselsättning någon gång i framtiden.

"Vad kan du göra i dag för att komma dit du vill?"

Så hon tar ett steg i taget, precis som hon råder sina följare till.

– Jag får ofta kommentarer om att folk tycker att jag har ett sådant härligt liv och att det är drömmen att få bo som jag gör. Jag brukar då ställa den jobbiga frågan: Vad kan du göra i dag för att komma dit du vill?

Porträtt
Namn
Caroline Fredin
Plats
Vemdalen i Härjedalens kommun