Namn
Almaz Okube

Plats
Nälden

Ett nytt hem i Nälden

Ett nytt hem i Nälden väntade på Almaz Okube och hennes två barn när de anlände till Sverige 2017. Idag hjälper hon andra nysvenskar att träffas och främja sin hälsa genom gemenskap och fysisk aktivitet.

En varm augustikväll 2017 anlände Almaz Okube till Nälden. Almaz minns första intrycket av Jämtland. Hon var förvånad över mängden skog!

Hennes man hade kommit till Sverige några år tidigare och etablerat sig i Nälden. I väntan på ett svenskt uppehållstillstånd bodde Almaz ensam med parets två barn i Sudan under 2 år.

En period i livet som hon beskriver som ”svåra år.” Lyckan och lättnaden var därför stor när Almaz återförenades med sin man i det nya hemmet i Nälden.

I samband med flytten började Almaz studera svenska på SFI i Östersund. Hon började även gå regelbundet till språk-cafét som drivs av svenska kyrkan i Nälden. Där fick hon nya vänner.

– Det var tack vare språk-cafét som jag lärde känna folk här. Det var där som jag träffade Janne och Gun Marie. De har blivit som min familj och varit otroligt hjälpsamma, säger Almaz.

För att öka chanserna att hitta ett jobb så ville Almaz, förutom att lära sig svenska, ta körkort. Det var en stor utmaning, men hon fick hjälp av sin nyvunna vän, Janne.

– Det är dyrt att ta körkort i Sverige och jag hade inte råd med körlektioner. Janne var snäll nog att bli min handledare och övningskörde med mig. Jag körde upp fyra gånger. Det var kämpigt och stressigt men till slut gick det, säger Almaz och fortsätter.

– När jag äntligen fick körkort var känslan obeskrivlig! Janne och Gun Marie kom och mötte mig med blommor. Jag hade aldrig klarat att ta körkort utan Janne, säger Almaz rörd.

Körkortet öppnade upp för nya jobbmöjligheter för Almaz. Hösten 2021 fick hon en förfrågan av föreningen Hej Främling. De behövde någon som anordnade aktiviteter för nysvenskar i Nälden och Krokom. Idag jobbar Almaz tre dagar i veckan med att anordna fotboll för män på fredagar och en kvinnogrupp på lördagar. Hon ansvarar även för en gymnastikgrupp i Krokom.

– Hej främling betyder mycket för mig. Förutom att få en gemenskap med andra, så är det utvecklande att träna språket. Förut hade jag inte lika många att prata svenska med. Men nu pratar jag med människor från olika länder och kulturer. Det känns väldigt fint att få hjälpa andra som är i samma situation som jag var i när jag kom till Sverige, säger Almaz.

Att lära sig ett nytt språk, möta en ny kultur och skapa relationer kan ta tid. Almaz tycker inte man ska vara rädd för att våga ta kontakt när man kommer till ett nytt land. Men hon tror platsen hon bor på har underlättat.

– Jag kan inte uttala mig om hur det är att bo på en annan plats i Sverige. Jag har bara bott i Nälden. Men jag tror att det varit lättare att komma in i samhället här än om jag hade bott i en större stad. Alla här är så snälla, säger Almaz.

Fabienne Theiler, projektledare och kallbadsälskare

Länkar

Storsjöns kallbadhus

Facebookgrupp

Lunchdopp i Storsjön väckte drömmen om ett kallbadhus

Lunchdoppen utvecklades till en dröm om en samlingsplats vid Storsjön, där alla ska känna sig välkomna. Med gräsrotsengagemang och en vilja att doppa kropp och knopp tillsammans med andra, kan ett kallbadhus komma att bli verklighet i Östersund.

Projektledaren och kallbadsälskaren – Fabienne Theiler, delar med sig av hur det faktiskt går att utveckla platsen där man bor, vikten av samlingsplatser och varför alla borde sänka sig ner i iskallt vatten med jämna mellanrum.

Projekt-kallbadhus i Östersund startade som ett gräsrotsinitiativ av ett gäng ivriga kallbadsentusiaster 2018. Efter att ha badat tillsammans varje torsdag, utvecklades lunchdoppen till en önskan om något mer.

En kall vinterkväll 2018 samlades därför gruppen vid Surfbukten på Frösön för att bada, basta och bolla idéer. Det var där mellan ”dopp och svett,” som tanken om ett kallbadhus började ta sin form. Fabienne som varit med från projektets början, tror inte projektet skulle kommit så här långt om det inte varit för alla engagerade eldsjälar.

– Fördelen med det här projektet är alla inblandande som verkligen brinner för ett kallbadhus i Östersund. Vi har haft en bra dialog med kommunen från projektets början. Men politiska beslut tar tid. Det har hjälpt att vi legat på och varit påstridiga.

Gräsrotsinitiativ kan lätt rinna ut i sanden annars, säger Fabienne.

Det är mycket som har hänt sedan den där kvällen 2018. Ett medborgarförslag har skickats in. Förutom flertaliga möten med Östersunds kommun, har en förening bildats. Nyligen skapades en hemsida. Fabienne och hennes projektkollegor jobbar också med att söka stora som små finansiärer. Det slipas just nu även på en bygglovsansökan. Mellan allt som är i rullning tycker Fabienne att det är viktigt att få in invånarnas perspektiv och önskemål under processen.

– Vi sätter stort fokus på att nå ut till fler invånare och ser gärna att så många som möjligt ska vara med och tycka till hur de vill att ett blivande kallbadhus ska se ut. Vi vill skapa en plats för alla. Om man vill engagera sig så finns det många sätt man kan göra det på. Exempelvis att bli medlem via vår hemsida, hålla koll på vår Facebookgrupp, och att vara med och kallbada såklart, säger Fabienne.

Fabienne, som ursprungligen är från Schweiz, flyttade till Jämtland för ungefär tio år sedan på grund av längtan till ett annat slags liv. Hon upplever att det finns en viss ”anda” i just den här delen av landet.

– Jag vågar inte uttala mig om engagemanget här skiljer sig från andra delar av Sverige. Men jag upplever att det finns en viss energi i Östersund och hela regionen. Det finns många här som vill skapa och förändra. Jag tror att vi lätt smittar varandra, vilket skapar en positiv energi med att bo här.

Hon tillägger:

– Det hjälper även att Östersund är en hyfsat liten stad vilket gör det enklare att nå ut till folk. Utmaningen är att vi i styrelsen har andra jobb så det är svårt att hitta den tid man skulle vilja lägga på projektet.

Fabienne tycker att samlingsplatser är en viktig komponent för en plats. Hon pratar om ”okonventionella” miljöer som inspirerar människor och samtidigt främjar hälsan.

– Jag tycker det behövs flera sådana mötesplatser i Östersund. Det är alltid mysigt att träffas på café eller restaurang men det finns så många andra sätt att umgås på, exempelvis genom att kallbada, säger Fabienne och ler.

Det finns studier som visar att regelbundet kallbad är bra för vår hälsa. Men Fabienne tycker inte att det är själva badandet i sig som är viktigast, utan känslan av samhörighet när man klarar av något utmanande tillsammans.

– Att doppa sig i iskallt vatten kan kännas svårt för många. Men det är det som gör det härligt att göra det med andra. Det kan uppstå så mycket efteråt. Förutom att det är en energi-injektion, blir man mer uppmärksam. Lyssnar och stöttar varandra. Det är ett gemensamt äventyr i vardagen, säger Fabienne.

Namn
Familjen Nilsson är Martin och Ida med barnen Ingrid och André

Plats
Rödön, Krokoms kommun

Flytten till Rödön överträffade familjen Nilssons förväntningar

Under flera år funderade familjen Nilsson på om det skulle vara möjligt att bosätta sig i Jämtland. Till slut bestämde de sig för att sluta vela. De lämnade Stockholm och hittade sitt drömboende på Rödön.

Kärleken till fjäll och friluftsliv har alltid funnits för Martin Nilsson, Ida Nilsson och barnen Ingrid och André. De bodde i Huddinge utanför Stockholm, men flera gånger per år reste de upp till stugan i Bruksvallarna.

Varje gång familjen var i stugan dök tankarna upp på att faktiskt kunna bo permanent i Härjedalen eller Jämtland.

– När vi var i stugan ställde vi oss alltid frågan: Varför bor vi inte här? Efter att ha ältat den här frågan under flera år kände vi att vi måste fatta ett beslut. Och då kom vi fram till att vi vill flytta och bo i en miljö där vi har tillgång till fjällen, och slippa den vardagsstress som vi upplevde i Stockholm, säger Martin.

De började leta efter en lämplig plats att flytta till och sökte efter något lantligt, men samtidigt med tillgång till service och skola. Ganska fort ringades Östersund in och de började köra runt för att kika på de byar som ligger hyfsat nära staden.

– Första gången vi åkte över Rödöbron från Frösön fick vi en wow-känsla. Och när vi kom ut hit kände vi att här ska vi bygga vårt hus, säger Martin.

Det var vårvintern 2018 familjen hittade till Rödön och det alldeles nyplanerade bostadsområdet Rödöns Prästbord. Här fanns tomter till salu där arkitekt Hans Murman hade ritat husen som skulle byggas.

– Förutom att vi fastnade för platsen med fantastisk utsikt och närheten till naturen så gillade vi också hur området planerats. Med moderna energieffektiva hus som tar sitt ursprung i den klassiska ladan. Det har skapas en fin bullerbykänsla här, säger Martin.

Ett år efter tomtköpet stod huset klart och de kunde flytta in. För både Ida och Martin löste det sig också med jobb.

– Ida kunde fortsätta det jobb hon hade i Stockholm men istället på deras Östersundskontor, och för min del öppnades en ny möjlighet med ett nytt jobb här.

Förväntningarna på flytten var höga, men när de nu bott två år i Jämtland kan Martin konstatera att det blev minst lika bra som de hade hoppats på.

– Jag skulle säga att vi känner att det blev bättre än vi hade tänkt oss. Just det här lugnet och minskade vardagsstressen infann sig förvånansvärt snabbt. Det är enklare i vardagen här uppe, säger han.

Förutom att familjen nu fått den närhet till fjällen som de drömde om så uppskattar de också vardagen med grannar och de som bor i byn.

– Gemenskapen som finns här är stark. Här engagerar du dig i föreningslivet för att du behövs och det skapar en fin sammanhållning.

Emelie tog steget med hjälp av Ta steget

Flyttlasset från Halmstad till Östersund har gått för Emelie Eriksson, hennes sambo Mikko Seppälä och boxern Max. Liksom många andra som gör samma flyttresa är det möjligheterna till en aktiv fritid som lockar. Men jobb var förstås en förutsättning och Emelie överraskades av att det fanns så mycket att välja på.

– Jag blev positivt överraskad. Jag visste inte att det fanns så många företag och myndigheter här som behöver rekrytera. Det hade jag inte trott, säger Emelie Eriksson.

Emelie fick snabbt jobb som informationssäkerhetskonsult på Knowit. Hon började jobba redan i maj på distans från Halmstad. Att distansjobba blev också en möjlighet för Mikko, han har fått okej till att fortsätta sitt jobb på Trek Nordic på distans från Jämtland.

Bra hjälp med kontakter

Att det snabbt löste sig med jobb gjorde att hela flyttresan från idé till flytt har gått undan för Emelie och Mikko. Inflyttarprojektet Ta steget och kommunens inflyttarservice har varit till god hjälp.

– I början av året hittade jag Ta steget och tog kontakt med deras inflyttarvägledning. Det gav många tips och efter vårt möte kände jag att ”wow, detta är faktiskt möjligt”. Kommunens inflyttarservice var också till bra hjälp och tack vare dem fick jag kontakt med bland andra Knowit, berättar Emelie Eriksson.

Boende behöver förstås också ordnas inför en flytt, även det gick smidigt för Emelie och Mikko.

– Det var faktiskt oförskämt enkelt. Jag var lite orolig först eftersom vi ju inte har stått i någon bostadskö här. Men på Boplats Sverige hittade vi en lägenhet, gjorde en intresseanmälan och fick den. Det är en av de nyproducerade lägenheterna på söder i Östersund. Jag tror vi kommer trivas bra där!

Snowboard och cykel lockar

Emelie som ursprungligen är från Karlshamn har pluggat en termin i Östersund för några år sedan och har tack vara det en del kontakter i stan. Mikko är från Finland och har tidigare bara varit i Jämtland när Emelie och han besökt Åre och cyklat på semestern.

– Mikko är ett snowboardfan och efter några vintrar i Halmstad är han peppad på riktig vinter, så det kommer nog bli bra, säger Emelie.

Själv är hon framför allt en cykelfantast och första helgerna är redan uppbokade.

– Jag kommer åka till Åre. Bike Parken är öppen i en månad till efter att vi flyttat upp. Jag bara måste dit, säger hon.

Till andra som funderar på att göra samma flyttresa säger hon:

– Bara gör det! Det är inte så svårt. Det finns personer som jobbar med att hjälpa och vägleda, ta kontakt så löser det sig!

Namn
Emelie Eriksson

Plats
Östersund

När Lofsdalen satsar på året-runt-turism flyttar fler till byn

I Lofsdalen fortsätter satsningarna inom besöksnäringen, men det är inte bara ett sätt att locka fler besökare till byn. Det handlar också om att få fler bofasta, och på antalet året-runt-boenden har ökat!

För några år sedan startade projektet Vision Lofsdalen. Ett projekt som drevs av en företagarförening med ekonomiskt stöd från det offentliga. Målet var bland annat att utveckla sommarturismen så att fjällbyn blir en året-runt-destination. För att lyckas med det skapas ett helt nytt besöksmål, ett område med så kallade multileder – leder för cykling och vandring sommartid och för skidåkning och snöskovandring vintertid.

Cykelturism populärt

I Lofsdalen finns sedan tidigare en downhill-park och några högalpina cykelstigar, men för att göra cyklingen ännu intressantare och tillgänglig för fler behövdes också andra typer av leder.

– Det saknades leder som var mer tillrättalagda och nu kan vi erbjuda en komplett cykelprodukt med både downhill och stigcykelleder för hela familjen, säger projektledare Helena Fjellgren.

Bara ett och ett halvt år efter projektstart kunde hon konstatera att resultat redan syntes.

– Vi har otroligt många fler cykelgäster och de leder vi hunnit bygga hittills har blivit populära, vilket är fantastiskt.

Bofasta har ökat med 13 procent

En viktig del i Vision Lofsdalen är också att öka tillväxten, locka fler företagare att etablera sig i byn och få fler att bosätta sig här.

– Vi är ju en liten by med runt 170 boende. För att kunna utvecklas behöver vi fler inflyttare och det är en stor del i projektet. Vi har jobbat mycket med kommunikation och nätverkande.

Under vintern anordnades bland annat digitala nätverksträffar. Träffar med högt i tak öppna där alla som är intresserade av Lofsdalen och dess framtid var välkomna.

– Mötena blev jättefina och överträffade mina förväntningar. Människor som var nyfikna på Lofsdalen har kunnat ställa frågor kring hur det är att bo här och vilka möjligheter som finns, säger Helena Fjellgren.

Senaste året har byn ökat antalet bofasta med 13 procent, och en av dem som skrivit sig här är frisören Manuela Ramirez. I våras flyttade hon med sin familj från Solna till en privat hyreslägenhet i Lofsdalen.

– Jag råkade läsa på Vision Lofsdalens hemsida att det behövdes en frisör i byn och då kände jag att det var läge att ta steget och testa att flytta hit, säger hon.

Manuela flyttade frisörsalongen till Lofsdalen

Manuela är uppväxt i Uppsala och det var när hon träffade sin man som hon första gången fick uppleva Lofsdalen.

– Han har varit här ända sedan han var barn, men jag hade inte varit norr om Gävle innan jag träffade honom, säger hon och skrattar.

Men fjällen och platsen gillade hon redan vid första besöket 2013.

– Jag är uppväxt i betongen och har alltid sett staden som mitt element. Men jag blev så fascinerad när jag kom hit. Första gången vi var här var på hösten och det var magiskt med höstfärgerna och var en väldigt positiv upplevelse.

Att bosätta sig här var ändå inte helt självklart för henne. Hon hade under många år pendlat från Solna till Uppsala där hon hade sin frisörstol, och jobbat upp en trogen grupp kunder. Att flytta verksamheten och starta från noll visste hon inte skulle bli helt enkelt.

– Min man har drömt länge om att bo här, för mig har det tagit mer tid. Men till slut var det så många saker som föll på plats och när pandemin kom och jag under förra hösten tappade många kunder blev det tydligt att det är det här vi ska göra nu, säger Manuela.

Manuela har öppet sin salong tre dagar i veckan och sedan tar hon på sig andra tillfälliga jobb när de dyker upp och hon utbildar sig till massör för att ha ytterligare ett ben att stå på.

Hon berättar att flytten har varit en omställning men att hon känner sig mer och mer hemma.

– Hade någon för bara några år sedan sagt att jag skulle bo i fjällen hade jag skrattat, men på väldigt kort tid har vi hittat hem här. Nu känner jag att jag är hemma där jag har min hatt och ställer mina skor. Mycket är nytt för mig här, men du växer av att utmana dig själv och lära dig nya saker. Ibland måste du våga, och det värsta som kan hända är ju att vi flyttar tillbaka igen. Men då har vi i alla fall testat.

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden.

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak.

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till.

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt.

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen.

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer.

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit!

Vidare läsning:

Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm,
Björn Wiman, DN 6/9

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”
Åsa Beckman, DN 27/8

Därför blir man folkilsk av Stockholm,
Kristoffer Ahlström, DN 30/8

Varför är alla stockholmare så sura?
Malin Wollin, Aftonbladet 4/9

Spanarna,
Calle Norlén, SR P1 18/9

Jag försöker sätta fingret på exakt vad som väcker mina grinigaste sidor till liv,
Bengt Ohlsson, DN 22/9

Stockholmsfixeringen skymmer att Sverige är en kolonialmakt
Margit Richert, DN 23/9

Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?
Björn Werner, GP 23/9

Jag har skymtat de flyende stockholmarnas pyramidspel
Andrew Walden, DN 24/9

08 – djävulens riktnummer?
Anton Säll, Fokus 30/9

Stadslivet får oss att tappa kontakten med vad det innebär att vara människa
David Jonstad, DN 1/10

Namn
Nicola Dennison

Plats
Överhogdal, Härjedalen

Drömmen om draghunds-VM tog Nicola till andra sidan jorden

Text & bild: Nicole Fhors

När Nicola Dennison från Timaru, Nya Zeeland, skaffade sig sin första husky hade hon inte i sina vildaste fantasier trott att hon drygt nio år senare skulle hamna i Sverige i ett försök att förverkliga sina drömmar om att tävla i Draghunds-VM i Östersund 2022.

Under 2018 kom Nicola i kontakt med Marie Israelsson från Vigge, som under många år varit en av de världsledande slädhundsförarna inom sprint. Kontakten kom att bli oerhört värdefull för henne då hon fick chansen att sätta sin egna siberian husky i träning tillsammans med Maries elitspann, medan hon själv pendlade fram och tillbaks mellan Sverige och det dåvarande jobbprojektet i Schweiz. Det var under ett av de många besöken hos Marie i natursköna Vigge som fröet om ett eget tävlingsteam och en VM-debut under 2022 först såddes.

– Det var verkligen stort att uppleva och se med egna ögon hur lättillängligt allt kunde vara. Att det var möjligt att leva mitt i naturen, intill vatten och nära till träningsspår såsom Marie och många vänner gjorde – därhemma hade man behövt vara miljonär för något liknande. Möjligheterna i norra Sverige kändes så stora i jämförelse, säger Nicola.

Trots att hon besökt flertalet toppresterande draghundskennlar runt om i Europa, till och med i USA, så kände hon dragningen växa sig allt starkare till norra Sverige. Det var något med visst med den svenska naturen, vidderna och livsstilen som talade till henne.

Så kom det sig att Nicola, som tidigare aldrig riktigt funderat över att lämna Nya Zeeland, under 2019 fick ett jobberbjudande som projektledare hos ett stort multinationellt processtekniskt bolag inom mejeriindustrin. Jobbet skulle komma att ta henne till Skandinavien under en längre tid – och hon bestämde sig snart för att ta det stora steget. Närheten till snö innebar för henne en helt unik chans att investera i sin dröm om VM och passionen för slädhundarna. Och så började satsningen.

– Det var en enorm satsning för mig, en investering i mina drömmar. Att processen skulle bli både utdragen, kostsam och komplicerad när Covid-19 plötsligt slog till hade jag inte kunnat förutse, konstaterar Nicola när hon berättar om hur hon under 2020 bestämde sig för att ta sina hundar från Nya Zeeland till Danmark, där hon först bodde. Men att ha sina hundar hos sig var viktigt för henne; det var hennes stora chans att påbörja träningen av sitt egna racingteam inför VM 2022 i Östersund.

I sviterna av Covid-19 förändrades emellertid mycket. Liksom alla de andra planerade tävlingarna, ställdes Draghunds-VM 2021 in, men flyttades till 2022. Samtidigt under första halvan av 2021 avslutades jobbkontraktet i Danmark.

– Det var oerhört frustrerande att inte få uppnå målen jag satt upp för oss! Vi hade tränat så hårt och var i toppform. Den enkla vägen hade tveklöst varit att åka hem till Nya Zeeland igen och fortsätta livet såsom jag alltid gjort… Men jag var inte redo att ge upp drömmen, den levde ju vidare.

Istället för att ta den enkla vägen ut bestämde sig därför Nicola för att stanna i Sverige och ägna tre månader åt att sondera terrängen i de Härjedalska och Jämtländska nejderna. Tillsammans med hundarna körde hon otaliga mil i sin vita van för att se över vad för möjligheter det fanns för henne bygga ett permanent liv i Jämtland, alltmedan hon njöt av att få upptäcka de oändliga träningsmöjligheterna tack vare de otaliga spårsystemen som norra Sverige bjöd på.

Ju mer Nicola upplevt av Sverige tillsammans med hundarna, desto starkare har längtan och drömmen växt sig. Och den lever vidare. Drömmen om VM 2022 och ett eget litet Jämtländskt paradis där hon kan bygga ett liv tillsammans med sina hundar. Med vatten, stor tomt och den vackra skandinaviska naturen som granne – och ändliga möjligheter att träna sina hundar året om.

– Min dröm för mitt framtida liv här i Sverige är att ha idyllisk liten timrad stuga med en sjö utanför dörren. Att ha mark där mina hundar kan springa fritt – något som verkar överkomligt här. Helt enkelt att leva ett liv som jag inte behöver ta semester ifrån. Men för att uppnå den drömmen behöver jag finna ett jobb, avslutar Nicole.

Draghunds-VM arrangeras 10-12 mars 2022 på Skidstadion Östersund (Biathlon national Arena) Där gör 1700 hundar och 250 aktiva från 25 länder upp i olika tävlingsklasser.
www.ostersund2022.com

João’s tips for those moving to a new country

1. There are always others who have moved there recently, so you’re not alone. If you're open, meeting new people is never a problem.

2. It’s always good to be able to speak the local language, but don’t worry about not being able to speak it too well. You just need to keep on practising once you’re there.

3. Respect the rules and customs, regardless of where you come from. They can be very different from one country to another, take an interest and be attentive to them, and most things work out.

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Mountains, nature and snowboarding. That’s what João Sampaio got when he switched São Paulo, a Brazilian city of 21 million people, for a life close to nature in Duved, just west of Åre. In Duved, daily life is close at hand, light years from São Paulo, where he’d spend hours every day sitting in traffic.

Moved from Stockholm

João moved from Brazil to Malta six years ago, then he moved again, this time to Stockholm where he had a new job. He enjoyed it there, but when the corona pandemic really hit hard in spring 2020, João realised that when everything he really appreciated about Stockholm – all the bars, concerts and nightlife – was no longer available, the city wasn’t as attractive. “Was it really worth paying rent for an apartment in the “happening” Stockholm, when nothing happened anymore?” João asked himself.

When one of his friends moved to Tegefjäll near Åre, he started to play with the thought of moving north. He put himself on the list for housing in Åre, and a few months later he got an apartment in Duved. It was an easy decision, he left Stockholm.

Fell in love with snowboarding

From his balcony in central Duved, he savours seeing the shifts in the seasons, the sun shining in through the windows and the proximity to the ski slopes. João’s snowboarding skills have quickly progressed after more than 100 days on the board. His passion for snowboarding was ignited during a weekend in the Italian Alps, when he and some friends took some lessons. He immediately fell in love with it, while his friends soon switched to skiing.

More social contact in Duved

Having nature right on his doorstep is one of the reasons João so enjoys living in Duved, proximity to everything is another factor. He works from home, the nearest grocery store is 50 metres away and the slopes are just a five-minute walk. He spends the time he saves just taking it easy and being outdoors. According to João, the people in Stockholm and Duved are very different to each other, in Jämtland they are more social and take the time to chat.

“Even though I live alone, I speak to plenty of people every day, at the grocery store, in the slopes or on the bus. When I was trying to learn to jump last winter and other boarders saw me falling, they’d come over and give me tips. You can meet new people anywhere, just as long as you’re open for it,” says João happily.

Daring is winning

João works as an app developer, which has been a perfect job for remote working. All he needs is his computer and a reliable internet connection. Sometimes he sits on his balcony with his computer and takes in the view of Mullfjället mountain above the village while he works.

“Until a few years ago I’d never seen snow, but now I live next to a ski slope. Sometimes you just have to dare to try something new.”

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Fjäll, natur och snowboardåkning. Det fick João Sampaio när han bytte 21-miljonersstaden São Paulo i Brasilien mot ett naturnära liv i Duved strax väster om Åre. I Duved lever han ett komprimerat vardagsliv med allt nära, ljusår från São Paulo där han spenderade flera timmar i bilkö varje dag.

Flyttade från Stockholm

João flyttade från Brasilien till Malta för sex år sedan och senare gick flyttlasset till Stockholm där han hade fått ett jobb. Han trivdes bra, men när coronapandemin slog till med kraft våren 2020 insåg João, att när allt som han verkligen uppskattade med Stockholm – alla barer, konserter och utelivet – inte längre var tillgängligt var Stockholm inte lika attraktivt. Var det verkligen värt att betala hyra för en lägenhet i händelserika Stockholm när det inte längre hände något, frågade João sig själv.

När en av hans vänner flyttade till Tegefjäll nära Åre började João leka med tanken på att flytta norrut. Han ställde sig i bostadskö i Åre och några månader senare fick han en lägenhet i Duved. Beslutet var enkelt, han lämnade Stockholm.

Kärlek till snowboard

Från sin balkong i centrala Duved njuter han av att se säsongernas skiftningar, solen som tittar in genom fönstren och närheten till skidbacken. Med över 100 dagar på brädan har João snabbt utvecklat sin snowboardåkning. Passionen för snowboard vaknade under en weekend i italienska alperna där han och några vänner tog några lektioner. João blev direkt förtjust, medan vännerna snabbt bytte till skidor.

Fler sociala möten i Duved

Att ha naturen inpå knuten är ett av skälen till att João trivs så bra i Duved, närheten till allt är ett annan anledning. Han jobbar hemifrån, har 50 meter till matbutiken och fem minuters promenad till backen. Tiden som han sparar ägnar han åt att ta det lugnt och vara utomhus. Enligt João är det stor skillnad på människorna i Stockholm och Duved, i Jämtland är folk mer sociala och tar sig tid att prata en stund.

– Även om jag bor själv pratar jag med en massa folk varje dag, på Ica, i backen eller på bussen. När jag försökte lära mig att hoppa i vintras och andra åkare såg att jag ramlade kom de fram och gav mig tips. Det går att träffa nya människor överallt så länge man är öppen för det, säger João glatt.

Att våga är att vinna

Till vardags jobbar João som apputvecklare, ett jobb som fungerat utmärkt att göra på distans. Han behöver bara sin dator och en stabil uppkoppling. Ibland tar han med datorn ut på balkongen och blickar ut över Mullfjället ovanför byn samtidigt som han jobbar.

– För några år sen hade jag aldrig sett snö, men nu bor jag bredvid en skidbacke. Ibland måste man bara chansa och våga prova något nytt.

Lästips!

På Joãos personliga blogg kan du läsa mer om Joãos beslut att flytta till Duved och hans upptäckter på vägen till snowboardvärlden.

Hållbar jakt

Jakten på älgen och bilden

Fotografen och influencern Sofia Ekenlund har över 36 000 följare på Instagram. Genom sina bilder berättar hon om naturen och jakten i Ragunda.

– Ibland är det svårt att veta om jag ska sikta med kameran eller bössan när det brakar fram en älg, säger hon.

Älghunden Amaroq skäller intensivt. Han vill att Sofia ska koppla loss honom så att han får börja jaga älg. Myren är som en färgsprakande smällkaramell med höstens röda och gula färgtoner. Ovanför oss reser sig ett dimhöljt berg, en karaktäristisk syn i Ragundadalen. Det är precis det här som Sofia brukar fotografera. Det handlar om naturen och dess magi som hon förmedlar i sina bilder på ett sätt som når alla sinnen.

– Naturen är den naturliga källan, det är här jag får inspiration och i bilderna är det viktigt att det är äkta, och det här är äkta för mig, säger hon.

För sju år sedan tog hon jägarexamen, men det var ingen självklarhet då hon som barn tyckte jakten var otäck och hon grät när vilt fälldes. Hon gråter fortfarande när ett djur dör. En kalv skulle hon aldrig kunna skjuta om det inte skulle vara för att det är ett ståndskall för hennes hund.

– Jag är en sån djurvän och det är känslomässigt jobbigt att behöva döda. Tårarna kommer fortfarande samtidigt som jag är väldigt tacksam över de djur jag får och det tackar jag naturen för. Jag tror att det är viktigt att känna så också, det är inte bara att ta.

För Sofia är det viktigt med en hållbar jakt.

– För mig är det viktigt att veta vad jag äter för kött. Om jag slutar jaga kan jag lika gärna bli vegetarian.

Det är hela konceptet med jakt som hon gillar, det är roligt när det händer något under passen, men inte en nödvändighet. Så länge hon är utomhus är det en vinst i sig.

– Jag släpper djur och tar bilder ibland, jag behöver inte skjuta.

Jakten är även en slags meditation för Sofia, där tiden går snabbt även om det inte händer något. Hon gillar att bli totalt avkopplad från resten av världen.

– Jakten ger mig frihet, det är en sån upplevelse att bara få vara med sig själv i tystnaden. Det känns som om många människor har svårt att vara själv, men om man klarar av att sitta själv på ett jaktpass då klarar man det mesta, säger hon.

Namn
Sofia Ekenlund

Plats
Ragunda kommun

Ett nytt hem i Nälden

Länkar

Lunchdopp i Storsjön väckte drömmen om ett kallbadhus

Flytten till Rödön överträffade familjen Nilssons förväntningar

Emelie tog steget med hjälp av Ta steget

Bra hjälp med kontakter

Snowboard och cykel lockar

När Lofsdalen satsar på året-runt-turism flyttar fler till byn

Cykelturism populärt

Bofasta har ökat med 13 procent

Manuela flyttade frisörsalongen till Lofsdalen

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Vidare läsning:

Drömmen om draghunds-VM tog Nicola till andra sidan jorden

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Moved from Stockholm

Fell in love with snowboarding

More social contact in Duved

Daring is winning

Further reading

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Flyttade från Stockholm

Kärlek till snowboard

Fler sociala möten i Duved

Att våga är att vinna

Lästips!

Jakten på älgen och bilden

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!