Namn
Jonathan Mattsson

Plats
Gällö

Bräcke kommuns största privata arbetsgivare

Grunden till sågen lades 1879, redan då med placering på Öhn. Idag mäts och justeras ungefär 140 brädor i minuten, året runt.

Totalt 360 000 kubikmeter sågad trävara produceras varje år av totalt 130 medarbetare och det gör företaget till Bräcke kommuns största privata arbetsgivare.

Bolaget Gällö Skog ingår i Gällö Timber med 40 medarbetare som i området södra och mellersta Norrland ser till att köpa in timmer till sågen. Trävarorna säljs främst till svenska och norska aktörer, men det är även export till Europa, Nordafrika och Kina.

Gällö Timber

Påhittiga medarbetare

Uppvuxen strax utanför Gällö har Jonathan Mattsson ett naturligt engagemang för lokal industri och människorna som bor i området. Samtidigt erbjuder jobbet kontakter med kunder över hela världen.

– Jag trivs väldigt bra med företaget och medarbetarna. Många av dem som jobbar på sågverket känner jag sedan tidigare, och det är ett bra gäng med mycket driv.

Själv hann Jonathan Mattson med ett par år som virkesköpare på Gällö Skog innan han 2016 fick jobbet som affärschef på Gällö Timber, och sedan 2022 är han alltså verkställande direktör. Han vill lyfta det goda samarbetet mellan alla 130 personer som jobbar i bolaget, oavsett position eller uppgift. Det är nyckeln till Gällös framgång. Entreprenörsandan och nyfikenheten är förutsättningen till att det alltid hittas lösningar, oavsett vad som händer i omvärlden. För den som vill finns det goda möjligheter att byta yrkesroll och utvecklas inom Gällö skog och Gällö Timber, det är VD:n själv ett tydligt exempel på.

– Vi gillar framtiden och ser gärna till att vi jobbar med nya spännande produkter. Det är också därför man ska jobba här tycker jag. Det finns alltid möjlighet att utvecklas själv, och det sker hela tider roliga utmaningar och förändringar.

Sågen i Gällö satsar för framtiden

Gällö Timber är Bräcke kommuns största privata arbetsgivare och ägs av SCA.

Jonathans vision är att fortsätta utveckla en lönsam industri och attraktiv arbetsplats i bygden.

Under våren 2023 har sågen stått stilla en hel månad, och för ett företag där det rullar in cirka femtio fullastade timmerbilar varje dag kan det känns som en omöjlighet. Med god planering och bra tajming gick det bra, berättar VD Jonathan Mattsson.

– Vi behövde göra en ordentlig investering i såglinjen och justerverket. Dels för att vissa delar började bli gamla och behövde bytas ut, men också för att modernisera och göra oss mer flexibla i framtiden, fortsätter han.

Den nya såglinjen – där stocken inspekteras, sågas och skickas vidare till justerverket – har öppnat möjligheten till förbättrad kvalitet på produkterna. En uppdatering med bättre kameror och AI-inlärning höjer också takten på produktionen.

– Den här investeringen har vi planerat för länge och det passade perfekt när konjunkturen och orderingången gick ner under våren 2023. Det innebar att det störde oss mindre och våra kunder har inte drabbats på något vis. Vi lyckades bygga upp ett lager som räckte under stoppet, säger Jonathan Mattsson.

Investerar 60 miljoner

God planering och ett stort engagemang hos alla som jobbar på sågen borgade för att allt gick smidigt. Investeringen fortsätter. Nya torkar ska in i början av 2024 och totalt är det drygt 60 miljoner kronor som investeras under samma år. En investering om ser till att Gällös såg fortsätter vara ett av de tio största sågverken i Sverige.

– För oss är flexibilitet helt avgörande för att kunna vara konkurrenskraftiga. Vi kan tack vare den här satsningen snabbt ställa om efter vad marknaden efterfrågar och där är vi verkligen i framkant med en bred portfölj av produkter, säger Jonathan Mattson.

Utöver sågade trävaror för konstruktion och byggen jobbar Gällö också mycket med emballage, ett bra sätt att använda de bitar av stocken som inte motsvarar rätt kvalitetskrav, dimension eller längd för konstruktion- och byggnadsvirke. Verksamheten för emballage finns också i Gällö, bredvid stora sågen, och företaget ser möjligheter att utveckla emballagemarknaden ännu mera framöver.

En svängig bransch

Sågen i Gällö, som har anor från 1800-talet, står med andra ord fortfarande stadigt på halvön Öhn. Det finns efter en rad år av investeringar, goda förutsättningar att utöka produktionen och så även öka antalet anställda när marknaden vänder uppåt igen. Nu gissar Jonathan på att det blir ett tufft år med vikande byggmarknad och färre satsningar på nybyggnation.

– Men det kommer att vända, skogsbranschen är svängig, men trä som råvara har framtiden för sig. Jag är helt säker på det, säger Jonathan Mattsson.

Namn
Johan Ranbrandt, mångsysslande friluftsentreprenör

Länkar

Johan på Instagram

Gården i Marieby

Böcker som Johan skrivit

Coworking Gomorron Östersund

Johan bygger för framtiden och låter passionen styra

Johan Ranbrandt har alltid varit helt klar över att han ska leva livet med utgångspunkt på gården i Marieby utanför Östersund. ”Jag har aldrig velat göra något annat. Men det är klart, det fanns perioder i tonåren när det inte var speciellt lätt att stå för, det var liksom inte coolt att vara bonde då.”

Johan Ranbrandt gör många saker. Bland annat driver han coworkingmiljön Gomorron Östersund, konsultar inom olika friluftsrelaterade uppdrag, utvecklar stigcykling på sin mark, skriver guideböcker och ägnar en dag i veckan åt något som är ”passionsdrivet”. Genom sitt sätt att vara och göra har han bidragit till att en mängd människor flyttat till Jämtland Härjedalen, eller ska vi kanske säga – hittat hem! Johan berättar om hur han alltid har älskat platsen han är uppväxt på, men att han som yngre klurade mycket på hur han skulle få det att gå ihop, hur det skulle funka med ett vardagsliv.

För ganska många år sedan tog Johan och hans syster Marie över gården från sina föräldrar. Han visste tidigt att han inte ville ha en mjölkgård med djur, han hade sett hur uppbundna hans föräldrar varit. Både hans och hans systers familj hade andra drömmar, och fram till idag har de testat en mängd olika idéer, verksamheter och aktiviteter med gården som bas. Olika typer av arrangemang, konferenser och kursverksamheter med koppling till skogen bland annat. ”Vi går hela tiden varsamt fram så att vi inte binder fast oss i något vi sedan ångrar. Vi ska ju leva här resten av livet, så fokus är hela tiden på att skapa en vardag och ett liv som är både hållbart och härligt.”

Just nu finns ett finsnickeri, en timringsfirma, kursverksamhet för timring, ett gäng uthyrningslägenheter, en kontorskoja, festlokaler och ett produktionskök på gården. En parkeringsyta för de som vill sticka ut med MTB på stigarna i skogen finns också iordningsställd.

Det riktigt stora intresse för friluftsliv fick sin tändgnista när Johan i yngre dagar kom till Storulvåns fjällstation för att jobba säsong för första gången. Intresset hade funnits där innan, men precis som bondelivet var det ganska klen cool-faktor på sånt under tonåren. Men på fjällstationen träffade han många likasinnade, fick nya nära vänner och träffade Erika, som nu är hans fru. Johan jobbade på Storulvån i sju år och drivkraften att göra naturen och fjället mer tillgängligt och inte så mystiskt och läskigt växte sig stark hos honom.

”Jag önskar att så många som möjligt fick upptäcka njutningen med att vara ute i skog och mark, och jag tycker det är fint om man kan hjälpa till inspirera fler att våga sig ut och att de ska känna att de hittar en nivå där det funkar och de känner sig bekväma. Det behöver inte vara så svårt att bara ta sig ut, det är det jag vill förmedla.” Och det gör han! Genom att visa, berätta, bygga, erbjuda och skriva om både cykling och vandring i Jämtland Härjedalen.

Hemma kring gården har nyinflyttade steg för steg etablerat sig, slagit ner bopålarna och bildat familjer. Från början var det vänner från säsongerna på Storulvån som hyrde de boenden som fanns på familjens gård, och så småningom anslöt sig mer ”fint folk” som uppskattade miljön och livsstilen som en mindre by utanför Östersund kunde erbjuda. ”Det enda som saknades var fint folk. Då ville vi locka hit dem” berättar Johan om vägen till det där efterlängtade vardagslivet med utgångspunkt på gården hemma i Marieby.

Namn
Patrik Mäler & Moa Almqvist

Moa & Patrik hittade ett ”smörgåsbord av klättring”

De fann varandra när de arbetade säsong i Abisko. Tillsammans hittade de till Jämtland. Nyinflyttade Moa Almqvist och Patrik Mäler bestämde sig för att lämna Norrköping och bege sig norrut för att skapa ett nytt hem. Paret välkomnades av mer klätteräventyr än de väntat sig, både inom- och utomhus.

Strax under en timme utanför Östersund, ligger Stuguberget. Ett mecka för många klätterentusiaster i Jämtland. Stuguberget reser sig över samhället Stugun, i Ragunda kommun, med sina 80 imponerande meter. Stuguberget har sedan 70-talet varit en av Östersunds klätterklubbs viktigaste klätterklippor.

På en av klipporna, ” vita väggen,” är Moa på väg upp mot toppen. Hon famlar efter en kil och fäster den i 17 meter långa sprickan som sträcker sig vertikalt genom den första etappen av berget. Hon skriker ”ta hem” till Patrik som står nere på marken och säkrar. De båda utstrålar ett fokus medan Moa metodiskt letar sig uppåt. Strax efter Moa tagit sig till toppen och letat sig ner igen, sitter vi alla med en varsin kaffe i handen och pratar om deras flytt norrut, och kärleken för klättringen.

–Vi hade diskuterat att flytta till Östersund under en längre tid. Till slut bestämde vi oss. Det som lockade mest var närheten till en rikare utomhusliv vi båda längtade efter. Men vi båda var inställda på att bo i en stad. Östersund är en mysig stad som har en perfekt blandning av närheten till utomhusaktiviteter samtidigt som man kan leva stadsliv. Här finns allt vi behöver, säger Patrik.

Klättring finns det gott om i Norrköping där klättersäsongen är lång. Men det var till slut ”riktiga vintrar,” och närheten till fjällen som fick vågskålen att väga över. Det var dock inte ett enkelt beslut. Förutom att bådas familjer bor i Norrköping och Stockholm, trodde de att de skulle behöva välja mellan klättring och vinteraktiviteter. Det visade sig till deras förvåning att de kunde få båda.

– Jag hade tidigare hört om Frösöberget och Stugun men det är mycket större klippor än vad jag väntat mig. Det finns även mycket bouldering i Jämtland. Och på vintern finns det gott om möjligheter till is-klättring. Jag känner mig glatt överraskad att det finns ett smörgåsbord av klättring här, säger Patrik.

– Ja verkligen, säger Moa och fortsätter, kan vi inte klättra utomhus så är Östersunds klättercenter ett jättebra inomhus alternativ. Det har även varit en betydelsefull knytpunkt för oss att träffa folk, säger Moa.

Så vad är tjusningen med att klättra uppför berg och is? Moa & Patrik förklarar att klättringen innebär en perfekt combo mellan psykisk och fysisk utmaning. Det är bra att känna pulsen när man tar sig uppför.

–Ja, det är bra att vara rädd. Då blir man mer skärpt och tar bättre beslut. Förutom att utmana sig själv, är det ett häftigt sätt att vistas i naturen på, säger Moa.

Patrik fortsätter;

– Jag får en otrolig härlig kick när jag känner mig riktigt rädd men ändå vågar ta nästa steg. Att utmana mig själv på det sättet har gjort att det smittat av sig på andra delar i livet.

Kan jag äventyra mig uppför berg jag känner mig rädd inför, kan jag även trotsa andra sorters rädslor, säger Patrik

TIPS: För dig som är intresserad av klättring i Jämtland, är Östersunds klätterklubb en bra början. På deras hemsida kan du hitta allt mellan olika klippor och aktuella kurser. Har du aldrig klättrat förut men drömmer om att bestiga berg utomhus, kan det vara bra att börja med en kurs inomhus. Spana in Östersunds Klättercenter på Facebook ”Ut och klättra i Östersund” det kan vara en bra inkörsport för dig som är solo och letar klätterkompisar.

Olika typer av klättring

Bouldering – form av klättring där man klättrar på lägre väggar (inomhus) eller klippor utan rep. Säkerhetsutrustningen består av en matta. Bouldering är lämpligt för de som är intresserade av att testa på klättring men inte har någon kompis som kan hjälpa till med säkring.

Toprepsklättring – När du klättrar topprep är repet inknutet i din klättersele och går via säkringspunkten på toppen av klippan och ner igen genom säkringspersonens repbroms. Krävs att man är två. En bra en bra gren för nybörjare att komma i gång med repklättring.

Ledklättring – Klättraren behöver själv haka fast repet successivt i flera säkringspunkter (quickdraws, eller kortslingor på svenska) på väg upp mot toppen, medan personen som säkrar matar ut repet. Ledklättring inom sportklättring utförs på bultade leder.

Traditionell klättring – Klättraren placerar själv säkringar. Görs på platser där bultar saknas. Skonsamt för klippan.

Namn
Alexander Bernhard, verksamhetsledare & tränare, Järpens IF.

Länkar

Järpens IF

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Det satsas på rörelseglädje i Järpen. Föreningen Järpen IF erbjuder aktiviteter till stora som små. Allt för att bygdens hälsa ska främjas genom att röra på sig tillsammans med andra.

– Vi tänkte att vi tar en känd förkortning CSR, Corporate social responsibility, och gör om till Club social responsibility. Projektet handlar om att hitta aktivering för hela samhället. Unga, vuxna och seniorer, säger verksamhetsledare och tränare, Alexander Bernhard.

För att kunna satsa större och engagera fler än vad de ideella krafterna förmådde, sökte föreningsmedlemmarna i Järpens IF medel för att kunna tillsätta en tjänst uppdelat på två personer. Förhoppningen var och är, att utveckla Järpens IF som organisation. Men även att kunna bidra till rörelseaktiviteter för alla åldersgrupper i bygden kring Järpen. Och på så vis förebygga bättre hälsa och välmående.

Alexander Bernhard och hans kollega Mattias Svensson, båda inflyttade till kommunen, fick det spännande uppdraget att utveckla föreningen. Sen satsningen startade har Järpens IF satt igång med en rad aktiviteter som sportfritis, parafotboll, seniorfotboll, samt street-fotboll som anordnas mest för att kravlöst ”ha kul och spela ihop,” säger Alexander.

Alexander har en lång bakgrund som fotbollstränare. Han tyckte just den här tjänsten kändes unik, att få utveckla en förening med utmaningar både sportsligt och verksamhetsmässigt.

I samband med alla träningar och matchtillfällen blir det många timmar på planen. Och en hel del jobb fördelat på två personer. Men Alexander ser mycket potential Järpens IF både som förening och bland annat som fotbollslag.

– Vi har bjudit in sju stycken internationella spelare som håller en hög nivå. Det gör att våra tränings och matchmiljöer skapar en kvalité som är bättre än motsvarande föreningar runtomkring i länet. Möjligheten som spelare har i Järpen, framförallt herrlaget mellan femton och arton år, kan du inte få på många ställen i Sverige idag, säger Alexander.

Men föreningen stöter på en del utmaningar. Bland annat att det finns många andra typer av aktiviteter och sporter som lockar framtida spelare. Framförallt skidåkningen.

I kommunens mindre årskullar blir det stor skillnad om någon hoppar av, eller inte är med under en träning, förklarar Alexander. Men utmaningar kommer ibland med fördelar.

– På grund av att vi är en liten kommun med mindre utbud av fotbolls- och hockeyföreningar blir det svårare för spelare att hoppa mellan lag, vilket ofta händer på större orter som händer ofta på större orter, säger Alexander.

Förutom hälsofördelarna med att röra sig, finns det sociala. Att lära sig samverka med andra och visa respekt för sina lagkamrater. ”Vi försöker bygga människor med fotboll som verktyg.” Skidåkning i alla ära, det finns inte lika mycket lagsammarbete, säger han.

Efter projektet slut hoppas Alexander att verksamheten har generat så mycket nytta att det finns en ”fortsatt försörjning.” Och att goda resultat indikerar på vikten av ett rikt föreningsliv för ett samhälle. Dock tror att han det behövs större engagemang. Han hoppas på att kommunen, lokala företag och investerare kommer vilja vara mer deltagande i utvecklingen av Järpens IF.

– Det finns mycket tillväxt i kommunen. Hit flyttar alltfler för att må bra. Föreningslivet är en nyckel för att få samhället att funka.

Hösten 2023 kommer en fotbollsgymnasielinje vara på plats i Järpen. Alexander hoppas på att detta kommer generera fler ungdomsspelare som väljer att stanna på orten hellre än flytta till exempelvis Östersund. Han tror också att det kan locka unga från hela Sverige.

– Ungdomar som kommer från den region jag kommer ifrån, skulle mått väldigt bra av att spela fotboll omgiven av skog och fjäll. Jag tror det finns alla möjligheter att locka ungdomar nationellt. Om vi tittar på exempelvis skidgymnasiet, så drar det folk från hela landet, säger Alexander.

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden.

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak.

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till.

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt.

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen.

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer.

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit!

Vidare läsning:

Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm,
Björn Wiman, DN 6/9

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”
Åsa Beckman, DN 27/8

Därför blir man folkilsk av Stockholm,
Kristoffer Ahlström, DN 30/8

Varför är alla stockholmare så sura?
Malin Wollin, Aftonbladet 4/9

Spanarna,
Calle Norlén, SR P1 18/9

Jag försöker sätta fingret på exakt vad som väcker mina grinigaste sidor till liv,
Bengt Ohlsson, DN 22/9

Stockholmsfixeringen skymmer att Sverige är en kolonialmakt
Margit Richert, DN 23/9

Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?
Björn Werner, GP 23/9

Jag har skymtat de flyende stockholmarnas pyramidspel
Andrew Walden, DN 24/9

08 – djävulens riktnummer?
Anton Säll, Fokus 30/9

Stadslivet får oss att tappa kontakten med vad det innebär att vara människa
David Jonstad, DN 1/10

João’s tips for those moving to a new country

1. There are always others who have moved there recently, so you’re not alone. If you're open, meeting new people is never a problem.

2. It’s always good to be able to speak the local language, but don’t worry about not being able to speak it too well. You just need to keep on practising once you’re there.

3. Respect the rules and customs, regardless of where you come from. They can be very different from one country to another, take an interest and be attentive to them, and most things work out.

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Mountains, nature and snowboarding. That’s what João Sampaio got when he switched São Paulo, a Brazilian city of 21 million people, for a life close to nature in Duved, just west of Åre. In Duved, daily life is close at hand, light years from São Paulo, where he’d spend hours every day sitting in traffic.

Moved from Stockholm

João moved from Brazil to Malta six years ago, then he moved again, this time to Stockholm where he had a new job. He enjoyed it there, but when the corona pandemic really hit hard in spring 2020, João realised that when everything he really appreciated about Stockholm – all the bars, concerts and nightlife – was no longer available, the city wasn’t as attractive. “Was it really worth paying rent for an apartment in the “happening” Stockholm, when nothing happened anymore?” João asked himself.

When one of his friends moved to Tegefjäll near Åre, he started to play with the thought of moving north. He put himself on the list for housing in Åre, and a few months later he got an apartment in Duved. It was an easy decision, he left Stockholm.

Fell in love with snowboarding

From his balcony in central Duved, he savours seeing the shifts in the seasons, the sun shining in through the windows and the proximity to the ski slopes. João’s snowboarding skills have quickly progressed after more than 100 days on the board. His passion for snowboarding was ignited during a weekend in the Italian Alps, when he and some friends took some lessons. He immediately fell in love with it, while his friends soon switched to skiing.

More social contact in Duved

Having nature right on his doorstep is one of the reasons João so enjoys living in Duved, proximity to everything is another factor. He works from home, the nearest grocery store is 50 metres away and the slopes are just a five-minute walk. He spends the time he saves just taking it easy and being outdoors. According to João, the people in Stockholm and Duved are very different to each other, in Jämtland they are more social and take the time to chat.

“Even though I live alone, I speak to plenty of people every day, at the grocery store, in the slopes or on the bus. When I was trying to learn to jump last winter and other boarders saw me falling, they’d come over and give me tips. You can meet new people anywhere, just as long as you’re open for it,” says João happily.

Daring is winning

João works as an app developer, which has been a perfect job for remote working. All he needs is his computer and a reliable internet connection. Sometimes he sits on his balcony with his computer and takes in the view of Mullfjället mountain above the village while he works.

“Until a few years ago I’d never seen snow, but now I live next to a ski slope. Sometimes you just have to dare to try something new.”

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Fjäll, natur och snowboardåkning. Det fick João Sampaio när han bytte 21-miljonersstaden São Paulo i Brasilien mot ett naturnära liv i Duved strax väster om Åre. I Duved lever han ett komprimerat vardagsliv med allt nära, ljusår från São Paulo där han spenderade flera timmar i bilkö varje dag.

Flyttade från Stockholm

João flyttade från Brasilien till Malta för sex år sedan och senare gick flyttlasset till Stockholm där han hade fått ett jobb. Han trivdes bra, men när coronapandemin slog till med kraft våren 2020 insåg João, att när allt som han verkligen uppskattade med Stockholm – alla barer, konserter och utelivet – inte längre var tillgängligt var Stockholm inte lika attraktivt. Var det verkligen värt att betala hyra för en lägenhet i händelserika Stockholm när det inte längre hände något, frågade João sig själv.

När en av hans vänner flyttade till Tegefjäll nära Åre började João leka med tanken på att flytta norrut. Han ställde sig i bostadskö i Åre och några månader senare fick han en lägenhet i Duved. Beslutet var enkelt, han lämnade Stockholm.

Kärlek till snowboard

Från sin balkong i centrala Duved njuter han av att se säsongernas skiftningar, solen som tittar in genom fönstren och närheten till skidbacken. Med över 100 dagar på brädan har João snabbt utvecklat sin snowboardåkning. Passionen för snowboard vaknade under en weekend i italienska alperna där han och några vänner tog några lektioner. João blev direkt förtjust, medan vännerna snabbt bytte till skidor.

Fler sociala möten i Duved

Att ha naturen inpå knuten är ett av skälen till att João trivs så bra i Duved, närheten till allt är ett annan anledning. Han jobbar hemifrån, har 50 meter till matbutiken och fem minuters promenad till backen. Tiden som han sparar ägnar han åt att ta det lugnt och vara utomhus. Enligt João är det stor skillnad på människorna i Stockholm och Duved, i Jämtland är folk mer sociala och tar sig tid att prata en stund.

– Även om jag bor själv pratar jag med en massa folk varje dag, på Ica, i backen eller på bussen. När jag försökte lära mig att hoppa i vintras och andra åkare såg att jag ramlade kom de fram och gav mig tips. Det går att träffa nya människor överallt så länge man är öppen för det, säger João glatt.

Att våga är att vinna

Till vardags jobbar João som apputvecklare, ett jobb som fungerat utmärkt att göra på distans. Han behöver bara sin dator och en stabil uppkoppling. Ibland tar han med datorn ut på balkongen och blickar ut över Mullfjället ovanför byn samtidigt som han jobbar.

– För några år sen hade jag aldrig sett snö, men nu bor jag bredvid en skidbacke. Ibland måste man bara chansa och våga prova något nytt.

Lästips!

På Joãos personliga blogg kan du läsa mer om Joãos beslut att flytta till Duved och hans upptäckter på vägen till snowboardvärlden.

Hållbar jakt

Jakten på älgen och bilden

Fotografen och influencern Sofia Ekenlund har över 36 000 följare på Instagram. Genom sina bilder berättar hon om naturen och jakten i Ragunda.

– Ibland är det svårt att veta om jag ska sikta med kameran eller bössan när det brakar fram en älg, säger hon.

Älghunden Amaroq skäller intensivt. Han vill att Sofia ska koppla loss honom så att han får börja jaga älg. Myren är som en färgsprakande smällkaramell med höstens röda och gula färgtoner. Ovanför oss reser sig ett dimhöljt berg, en karaktäristisk syn i Ragundadalen. Det är precis det här som Sofia brukar fotografera. Det handlar om naturen och dess magi som hon förmedlar i sina bilder på ett sätt som når alla sinnen.

– Naturen är den naturliga källan, det är här jag får inspiration och i bilderna är det viktigt att det är äkta, och det här är äkta för mig, säger hon.

För sju år sedan tog hon jägarexamen, men det var ingen självklarhet då hon som barn tyckte jakten var otäck och hon grät när vilt fälldes. Hon gråter fortfarande när ett djur dör. En kalv skulle hon aldrig kunna skjuta om det inte skulle vara för att det är ett ståndskall för hennes hund.

– Jag är en sån djurvän och det är känslomässigt jobbigt att behöva döda. Tårarna kommer fortfarande samtidigt som jag är väldigt tacksam över de djur jag får och det tackar jag naturen för. Jag tror att det är viktigt att känna så också, det är inte bara att ta.

För Sofia är det viktigt med en hållbar jakt.

– För mig är det viktigt att veta vad jag äter för kött. Om jag slutar jaga kan jag lika gärna bli vegetarian.

Det är hela konceptet med jakt som hon gillar, det är roligt när det händer något under passen, men inte en nödvändighet. Så länge hon är utomhus är det en vinst i sig.

– Jag släpper djur och tar bilder ibland, jag behöver inte skjuta.

Jakten är även en slags meditation för Sofia, där tiden går snabbt även om det inte händer något. Hon gillar att bli totalt avkopplad från resten av världen.

– Jakten ger mig frihet, det är en sån upplevelse att bara få vara med sig själv i tystnaden. Det känns som om många människor har svårt att vara själv, men om man klarar av att sitta själv på ett jaktpass då klarar man det mesta, säger hon.

Namn
Sofia Ekenlund

Plats
Ragunda kommun

Namn
Sivan Jansson & Emma Erlandson

Plats
Nulltjärnarna, Åre kommun

Drömfiske i länet

Sivan och Emma fiskar sig friskare

I Jämtlands län finns det tusentals vilda, friska vatten med livskraftiga fiskebestånd, där du med gott samvete kan spara några matfiskar. För Emma Erlandson i fiske-föreningen Fjällorna handlar fisket också om något helt annat.

– I fisket är jag här och nu, det är en skön känsla, säger hon.

Nulltjärnarna bjuder på en vacker sommarkväll, det är vindstilla och i det kristallklara vattnet simmar fjällvattnets guldkorn; öringar och rödingar. Vindens frånvaro bjuder in knotten, men för Sivan Jansson som står ute i vattnet i vadarkläder och svingar flugan, spelar det ingen roll. Hon är precis där hon vill vara.

Vi befinner oss några kilometer nordväst om Vålådalen och det här är ett av Jämtlands läns cirka 22 000 potentiella fiskevatten. Genom klok förvaltning och fiskevårdsinsatser skapas ett hållbart fiske så att generationerna efter också ska kunna fånga fisk. Vid en av Nulltjärnarna fiskar just nu två kvinnor och de vill bli fler. Därför startade flugfiskeinstruktören och fiskeguiden Sivan Jansson den rikstäckande fiskeföreningen Fjällorna för 15 år sedan.

Emma Erlandson är lokalansvarig i Östersund där har de invigt kaffepannan och haft en första träff.

– Syftet är att vi ska få ut flera kvinnor till våra vatten och att vi ska få fler fiskekompisar, säger Sivan Jansson.

Fisken lyser med sin frånvaro trots att Sivan byter fiskeplats och fluga. Men för henne gör det inte något.

– Fiske för mig betyder avkoppling, det är meditativt och för mig är det också ett sätt att fiska mig frisk.

Sivan Jansson fick en stroke för 9 år sedan och det var genom fisket hon rehabiliterade sig. Fisket är ett bra sätt att återhämta sig och att ladda energi. Genom att vada i strömmande vatten så stärker man balansen, och flugbindning är ett fantastiskt sätt för att öva upp finmotoriken. I dag är hon återställd förutom hjärntröttheten, men också den hjälper fisket henne med.

– Stresshormonet sänks, jag får energi och intrycken från naturen är lätta att bearbeta. Jag hittar ett lugn och laddar batterierna, säger hon.

För Emma Erlandson är gemenskapen med andra fiskande kvinnor viktig, men hon ser fisket som en typ av meditation.

– Oftast har jag tusen bollar i luften och har svårt att varva ner, men med fisket är jag bara där, berättar hon.

Därför handlar det inte så mycket om att fånga fisk.

– Vi kommer ut i naturen, det är just det fisket handlar om, säger Sivan Jansson.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

Påhittiga medarbetare

Sågen i Gällö satsar för framtiden

Investerar 60 miljoner

En svängig bransch

Länkar

Johan bygger för framtiden och låter passionen styra

Moa & Patrik hittade ett ”smörgåsbord av klättring”

Länkar

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Vidare läsning:

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Moved from Stockholm

Fell in love with snowboarding

More social contact in Duved

Daring is winning

Further reading

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Flyttade från Stockholm

Kärlek till snowboard

Fler sociala möten i Duved

Att våga är att vinna

Lästips!

Jakten på älgen och bilden

Sivan och Emma fiskar sig friskare

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!