Namn
Patrik Mäler & Moa Almqvist

Moa & Patrik flyttade nyligen till Jämtland och fann ett ”smörgåsbord av klättring”

De hittade varandra när de arbetade säsong i Abisko. Tillsammans hittade de till Jämtland. Nyinflyttade Moa Almqvist och Patrik Mäler bestämde sig för att lämna Norrköping och bege sig norrut för att skapa ett nytt hem. Paret välkomnades av mer klätteräventyr än de väntat sig, både inom- och utomhus.

Strax under en timme utanför Östersund, ligger Stuguberget. Ett mecka för många klätterentusiaster i Jämtland. Stuguberget reser sig över samhället Stugun, i Ragunda kommun, med sina 80 imponerande meter. Stuguberget har sedan 70-talet varit en av Östersunds klätterklubbs viktigaste klätterklippor.

På en av klipporna, ” vita väggen,” är Moa på väg upp mot toppen. Hon famlar efter en kil och fäster den i 17 meter långa sprickan som sträcker sig vertikalt genom den första etappen av berget. Hon skriker ”ta hem” till Patrik som står nere på marken och säkrar. De båda utstrålar ett fokus medan Moa metodiskt letar sig uppåt. Strax efter Moa tagit sig till toppen och letat sig ner igen, sitter vi alla med en varsin kaffe i handen och pratar om deras flytt norrut, och kärleken för klättringen.

–Vi hade diskuterat att flytta till Östersund under en längre tid. Till slut bestämde vi oss. Det som lockade mest var närheten till en rikare utomhusliv vi båda längtade efter. Men vi båda var inställda på att bo i en stad. Östersund är en mysig stad som har en perfekt blandning av närheten till utomhusaktiviteter samtidigt som man kan leva stadsliv. Här finns allt vi behöver, säger Patrik.

Klättring finns det gott om i Norrköping där klättersäsongen är lång. Men det var till slut ”riktiga vintrar,” och närheten till fjällen som fick vågskålen att väga över. Det var dock inte ett enkelt beslut. Förutom att bådas familjer bor i Norrköping och Stockholm, trodde de att de skulle behöva välja mellan klättring och vinteraktiviteter. Det visade sig till deras förvåning att de kunde få båda.

– Jag hade tidigare hört om Frösöberget och Stugun men det är mycket större klippor än vad jag väntat mig. Det finns även mycket bouldering i Jämtland. Och på vintern finns det gott om möjligheter till is-klättring. Jag känner mig glatt överraskad att det finns ett smörgåsbord av klättring här, säger Patrik.

– Ja verkligen, säger Moa och fortsätter, kan vi inte klättra utomhus så är Östersunds klättercenter ett jättebra inomhus alternativ. Det har även varit en betydelsefull knytpunkt för oss att träffa folk, säger Moa.

Så vad är tjusningen med att klättra uppför berg och is? Moa & Patrik förklarar att klättringen innebär en perfekt combo mellan psykisk och fysisk utmaning. Det är bra att känna pulsen när man tar sig uppför.

–Ja, det är bra att vara rädd. Då blir man mer skärpt och tar bättre beslut. Förutom att utmana sig själv, är det ett häftigt sätt att vistas i naturen på, säger Moa.

Patrik fortsätter;

– Jag får en otrolig härlig kick när jag känner mig riktigt rädd men ändå vågar ta nästa steg. Att utmana mig själv på det sättet har gjort att det smittat av sig på andra delar i livet.

Kan jag äventyra mig uppför berg jag känner mig rädd inför, kan jag även trotsa andra sorters rädslor, säger Patrik

TIPS: För dig som är intresserad av klättring i Jämtland, är Östersunds klätterklubb en bra början. På deras hemsida kan du hitta allt mellan olika klippor och aktuella kurser. Har du aldrig klättrat förut men drömmer om att bestiga berg utomhus, kan det vara bra att börja med en kurs inomhus. Spana in Östersunds Klättercenter på Facebook ”Ut och klättra i Östersund” det kan vara en bra inkörsport för dig som är solo och letar klätterkompisar.

Olika typer av klättring

Bouldering – form av klättring där man klättrar på lägre väggar (inomhus) eller klippor utan rep. Säkerhetsutrustningen består av en matta. Bouldering är lämpligt för de som är intresserade av att testa på klättring men inte har någon kompis som kan hjälpa till med säkring.

Toprepsklättring – När du klättrar topprep är repet inknutet i din klättersele och går via säkringspunkten på toppen av klippan och ner igen genom säkringspersonens repbroms. Krävs att man är två. En bra en bra gren för nybörjare att komma i gång med repklättring.

Ledklättring – Klättraren behöver själv haka fast repet successivt i flera säkringspunkter (quickdraws, eller kortslingor på svenska) på väg upp mot toppen, medan personen som säkrar matar ut repet. Ledklättring inom sportklättring utförs på bultade leder.

Traditionell klättring – Klättraren placerar själv säkringar. Görs på platser där bultar saknas. Skonsamt för klippan.

Namn
Alexander Bernhard, verksamhetsledare & tränare, Järpens IF.

Länkar

Järpens IF

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Det satsas på rörelseglädje i Järpen. Föreningen Järpen IF erbjuder aktiviteter till stora som små. Allt för att bygdens hälsa ska främjas genom att röra på sig tillsammans med andra.

– Vi tänkte att vi tar en känd förkortning CSR, Corporate social responsibility, och gör om till Club social responsibility. Projektet handlar om att hitta aktivering för hela samhället. Unga, vuxna och seniorer, säger verksamhetsledare och tränare, Alexander Bernhard.

För att kunna satsa större och engagera fler än vad de ideella krafterna förmådde, sökte föreningsmedlemmarna i Järpens IF medel för att kunna tillsätta en tjänst uppdelat på två personer. Förhoppningen var och är, att utveckla Järpens IF som organisation. Men även att kunna bidra till rörelseaktiviteter för alla åldersgrupper i bygden kring Järpen. Och på så vis förebygga bättre hälsa och välmående.

Alexander Bernhard och hans kollega Mattias Svensson, båda inflyttade till kommunen, fick det spännande uppdraget att utveckla föreningen. Sen satsningen startade har Järpens IF satt igång med en rad aktiviteter som sportfritis, parafotboll, seniorfotboll, samt street-fotboll som anordnas mest för att kravlöst ”ha kul och spela ihop,” säger Alexander.

Alexander har en lång bakgrund som fotbollstränare. Han tyckte just den här tjänsten kändes unik, att få utveckla en förening med utmaningar både sportsligt och verksamhetsmässigt.

I samband med alla träningar och matchtillfällen blir det många timmar på planen. Och en hel del jobb fördelat på två personer. Men Alexander ser mycket potential Järpens IF både som förening och bland annat som fotbollslag.

– Vi har bjudit in sju stycken internationella spelare som håller en hög nivå. Det gör att våra tränings och matchmiljöer skapar en kvalité som är bättre än motsvarande föreningar runtomkring i länet. Möjligheten som spelare har i Järpen, framförallt herrlaget mellan femton och arton år, kan du inte få på många ställen i Sverige idag, säger Alexander.

Men föreningen stöter på en del utmaningar. Bland annat att det finns många andra typer av aktiviteter och sporter som lockar framtida spelare. Framförallt skidåkningen.

I kommunens mindre årskullar blir det stor skillnad om någon hoppar av, eller inte är med under en träning, förklarar Alexander. Men utmaningar kommer ibland med fördelar.

– På grund av att vi är en liten kommun med mindre utbud av fotbolls- och hockeyföreningar blir det svårare för spelare att hoppa mellan lag, vilket ofta händer på större orter som händer ofta på större orter, säger Alexander.

Förutom hälsofördelarna med att röra sig, finns det sociala. Att lära sig samverka med andra och visa respekt för sina lagkamrater. ”Vi försöker bygga människor med fotboll som verktyg.” Skidåkning i alla ära, det finns inte lika mycket lagsammarbete, säger han.

Efter projektet slut hoppas Alexander att verksamheten har generat så mycket nytta att det finns en ”fortsatt försörjning.” Och att goda resultat indikerar på vikten av ett rikt föreningsliv för ett samhälle. Dock tror att han det behövs större engagemang. Han hoppas på att kommunen, lokala företag och investerare kommer vilja vara mer deltagande i utvecklingen av Järpens IF.

– Det finns mycket tillväxt i kommunen. Hit flyttar alltfler för att må bra. Föreningslivet är en nyckel för att få samhället att funka.

Hösten 2023 kommer en fotbollsgymnasielinje vara på plats i Järpen. Alexander hoppas på att detta kommer generera fler ungdomsspelare som väljer att stanna på orten hellre än flytta till exempelvis Östersund. Han tror också att det kan locka unga från hela Sverige.

– Ungdomar som kommer från den region jag kommer ifrån, skulle mått väldigt bra av att spela fotboll omgiven av skog och fjäll. Jag tror det finns alla möjligheter att locka ungdomar nationellt. Om vi tittar på exempelvis skidgymnasiet, så drar det folk från hela landet, säger Alexander.

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden.

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak.

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till.

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt.

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen.

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer.

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit!

Vidare läsning:

Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm,
Björn Wiman, DN 6/9

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”
Åsa Beckman, DN 27/8

Därför blir man folkilsk av Stockholm,
Kristoffer Ahlström, DN 30/8

Varför är alla stockholmare så sura?
Malin Wollin, Aftonbladet 4/9

Spanarna,
Calle Norlén, SR P1 18/9

Jag försöker sätta fingret på exakt vad som väcker mina grinigaste sidor till liv,
Bengt Ohlsson, DN 22/9

Stockholmsfixeringen skymmer att Sverige är en kolonialmakt
Margit Richert, DN 23/9

Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?
Björn Werner, GP 23/9

Jag har skymtat de flyende stockholmarnas pyramidspel
Andrew Walden, DN 24/9

08 – djävulens riktnummer?
Anton Säll, Fokus 30/9

Stadslivet får oss att tappa kontakten med vad det innebär att vara människa
David Jonstad, DN 1/10

João’s tips for those moving to a new country

1. There are always others who have moved there recently, so you’re not alone. If you're open, meeting new people is never a problem.

2. It’s always good to be able to speak the local language, but don’t worry about not being able to speak it too well. You just need to keep on practising once you’re there.

3. Respect the rules and customs, regardless of where you come from. They can be very different from one country to another, take an interest and be attentive to them, and most things work out.

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Mountains, nature and snowboarding. That’s what João Sampaio got when he switched São Paulo, a Brazilian city of 21 million people, for a life close to nature in Duved, just west of Åre. In Duved, daily life is close at hand, light years from São Paulo, where he’d spend hours every day sitting in traffic.

Moved from Stockholm

João moved from Brazil to Malta six years ago, then he moved again, this time to Stockholm where he had a new job. He enjoyed it there, but when the corona pandemic really hit hard in spring 2020, João realised that when everything he really appreciated about Stockholm – all the bars, concerts and nightlife – was no longer available, the city wasn’t as attractive. “Was it really worth paying rent for an apartment in the “happening” Stockholm, when nothing happened anymore?” João asked himself.

When one of his friends moved to Tegefjäll near Åre, he started to play with the thought of moving north. He put himself on the list for housing in Åre, and a few months later he got an apartment in Duved. It was an easy decision, he left Stockholm.

Fell in love with snowboarding

From his balcony in central Duved, he savours seeing the shifts in the seasons, the sun shining in through the windows and the proximity to the ski slopes. João’s snowboarding skills have quickly progressed after more than 100 days on the board. His passion for snowboarding was ignited during a weekend in the Italian Alps, when he and some friends took some lessons. He immediately fell in love with it, while his friends soon switched to skiing.

More social contact in Duved

Having nature right on his doorstep is one of the reasons João so enjoys living in Duved, proximity to everything is another factor. He works from home, the nearest grocery store is 50 metres away and the slopes are just a five-minute walk. He spends the time he saves just taking it easy and being outdoors. According to João, the people in Stockholm and Duved are very different to each other, in Jämtland they are more social and take the time to chat.

“Even though I live alone, I speak to plenty of people every day, at the grocery store, in the slopes or on the bus. When I was trying to learn to jump last winter and other boarders saw me falling, they’d come over and give me tips. You can meet new people anywhere, just as long as you’re open for it,” says João happily.

Daring is winning

João works as an app developer, which has been a perfect job for remote working. All he needs is his computer and a reliable internet connection. Sometimes he sits on his balcony with his computer and takes in the view of Mullfjället mountain above the village while he works.

“Until a few years ago I’d never seen snow, but now I live next to a ski slope. Sometimes you just have to dare to try something new.”

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Fjäll, natur och snowboardåkning. Det fick João Sampaio när han bytte 21-miljonersstaden São Paulo i Brasilien mot ett naturnära liv i Duved strax väster om Åre. I Duved lever han ett komprimerat vardagsliv med allt nära, ljusår från São Paulo där han spenderade flera timmar i bilkö varje dag.

Flyttade från Stockholm

João flyttade från Brasilien till Malta för sex år sedan och senare gick flyttlasset till Stockholm där han hade fått ett jobb. Han trivdes bra, men när coronapandemin slog till med kraft våren 2020 insåg João, att när allt som han verkligen uppskattade med Stockholm – alla barer, konserter och utelivet – inte längre var tillgängligt var Stockholm inte lika attraktivt. Var det verkligen värt att betala hyra för en lägenhet i händelserika Stockholm när det inte längre hände något, frågade João sig själv.

När en av hans vänner flyttade till Tegefjäll nära Åre började João leka med tanken på att flytta norrut. Han ställde sig i bostadskö i Åre och några månader senare fick han en lägenhet i Duved. Beslutet var enkelt, han lämnade Stockholm.

Kärlek till snowboard

Från sin balkong i centrala Duved njuter han av att se säsongernas skiftningar, solen som tittar in genom fönstren och närheten till skidbacken. Med över 100 dagar på brädan har João snabbt utvecklat sin snowboardåkning. Passionen för snowboard vaknade under en weekend i italienska alperna där han och några vänner tog några lektioner. João blev direkt förtjust, medan vännerna snabbt bytte till skidor.

Fler sociala möten i Duved

Att ha naturen inpå knuten är ett av skälen till att João trivs så bra i Duved, närheten till allt är ett annan anledning. Han jobbar hemifrån, har 50 meter till matbutiken och fem minuters promenad till backen. Tiden som han sparar ägnar han åt att ta det lugnt och vara utomhus. Enligt João är det stor skillnad på människorna i Stockholm och Duved, i Jämtland är folk mer sociala och tar sig tid att prata en stund.

– Även om jag bor själv pratar jag med en massa folk varje dag, på Ica, i backen eller på bussen. När jag försökte lära mig att hoppa i vintras och andra åkare såg att jag ramlade kom de fram och gav mig tips. Det går att träffa nya människor överallt så länge man är öppen för det, säger João glatt.

Att våga är att vinna

Till vardags jobbar João som apputvecklare, ett jobb som fungerat utmärkt att göra på distans. Han behöver bara sin dator och en stabil uppkoppling. Ibland tar han med datorn ut på balkongen och blickar ut över Mullfjället ovanför byn samtidigt som han jobbar.

– För några år sen hade jag aldrig sett snö, men nu bor jag bredvid en skidbacke. Ibland måste man bara chansa och våga prova något nytt.

Lästips!

På Joãos personliga blogg kan du läsa mer om Joãos beslut att flytta till Duved och hans upptäckter på vägen till snowboardvärlden.

Hållbar jakt

Jakten på älgen och bilden

Fotografen och influencern Sofia Ekenlund har över 36 000 följare på Instagram. Genom sina bilder berättar hon om naturen och jakten i Ragunda.

– Ibland är det svårt att veta om jag ska sikta med kameran eller bössan när det brakar fram en älg, säger hon.

Älghunden Amaroq skäller intensivt. Han vill att Sofia ska koppla loss honom så att han får börja jaga älg. Myren är som en färgsprakande smällkaramell med höstens röda och gula färgtoner. Ovanför oss reser sig ett dimhöljt berg, en karaktäristisk syn i Ragundadalen. Det är precis det här som Sofia brukar fotografera. Det handlar om naturen och dess magi som hon förmedlar i sina bilder på ett sätt som når alla sinnen.

– Naturen är den naturliga källan, det är här jag får inspiration och i bilderna är det viktigt att det är äkta, och det här är äkta för mig, säger hon.

För sju år sedan tog hon jägarexamen, men det var ingen självklarhet då hon som barn tyckte jakten var otäck och hon grät när vilt fälldes. Hon gråter fortfarande när ett djur dör. En kalv skulle hon aldrig kunna skjuta om det inte skulle vara för att det är ett ståndskall för hennes hund.

– Jag är en sån djurvän och det är känslomässigt jobbigt att behöva döda. Tårarna kommer fortfarande samtidigt som jag är väldigt tacksam över de djur jag får och det tackar jag naturen för. Jag tror att det är viktigt att känna så också, det är inte bara att ta.

För Sofia är det viktigt med en hållbar jakt.

– För mig är det viktigt att veta vad jag äter för kött. Om jag slutar jaga kan jag lika gärna bli vegetarian.

Det är hela konceptet med jakt som hon gillar, det är roligt när det händer något under passen, men inte en nödvändighet. Så länge hon är utomhus är det en vinst i sig.

– Jag släpper djur och tar bilder ibland, jag behöver inte skjuta.

Jakten är även en slags meditation för Sofia, där tiden går snabbt även om det inte händer något. Hon gillar att bli totalt avkopplad från resten av världen.

– Jakten ger mig frihet, det är en sån upplevelse att bara få vara med sig själv i tystnaden. Det känns som om många människor har svårt att vara själv, men om man klarar av att sitta själv på ett jaktpass då klarar man det mesta, säger hon.

Namn
Sofia Ekenlund

Plats
Ragunda kommun

Namn
Sivan Jansson & Emma Erlandson

Plats
Nulltjärnarna, Åre kommun

Drömfiske i länet

Sivan och Emma fiskar sig friskare

I Jämtlands län finns det tusentals vilda, friska vatten med livskraftiga fiskebestånd, där du med gott samvete kan spara några matfiskar. För Emma Erlandson i fiske-föreningen Fjällorna handlar fisket också om något helt annat.

– I fisket är jag här och nu, det är en skön känsla, säger hon.

Nulltjärnarna bjuder på en vacker sommarkväll, det är vindstilla och i det kristallklara vattnet simmar fjällvattnets guldkorn; öringar och rödingar. Vindens frånvaro bjuder in knotten, men för Sivan Jansson som står ute i vattnet i vadarkläder och svingar flugan, spelar det ingen roll. Hon är precis där hon vill vara.

Vi befinner oss några kilometer nordväst om Vålådalen och det här är ett av Jämtlands läns cirka 22 000 potentiella fiskevatten. Genom klok förvaltning och fiskevårdsinsatser skapas ett hållbart fiske så att generationerna efter också ska kunna fånga fisk. Vid en av Nulltjärnarna fiskar just nu två kvinnor och de vill bli fler. Därför startade flugfiskeinstruktören och fiskeguiden Sivan Jansson den rikstäckande fiskeföreningen Fjällorna för 15 år sedan.

Emma Erlandson är lokalansvarig i Östersund där har de invigt kaffepannan och haft en första träff.

– Syftet är att vi ska få ut flera kvinnor till våra vatten och att vi ska få fler fiskekompisar, säger Sivan Jansson.

Fisken lyser med sin frånvaro trots att Sivan byter fiskeplats och fluga. Men för henne gör det inte något.

– Fiske för mig betyder avkoppling, det är meditativt och för mig är det också ett sätt att fiska mig frisk.

Sivan Jansson fick en stroke för 9 år sedan och det var genom fisket hon rehabiliterade sig. Fisket är ett bra sätt att återhämta sig och att ladda energi. Genom att vada i strömmande vatten så stärker man balansen, och flugbindning är ett fantastiskt sätt för att öva upp finmotoriken. I dag är hon återställd förutom hjärntröttheten, men också den hjälper fisket henne med.

– Stresshormonet sänks, jag får energi och intrycken från naturen är lätta att bearbeta. Jag hittar ett lugn och laddar batterierna, säger hon.

För Emma Erlandson är gemenskapen med andra fiskande kvinnor viktig, men hon ser fisket som en typ av meditation.

– Oftast har jag tusen bollar i luften och har svårt att varva ner, men med fisket är jag bara där, berättar hon.

Därför handlar det inte så mycket om att fånga fisk.

– Vi kommer ut i naturen, det är just det fisket handlar om, säger Sivan Jansson.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm.

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är.

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor.

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger.

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon.

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten.

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke.

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia.

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt.

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger:

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner.

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

– Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia.

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas.

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk.

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han.

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han.

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan.

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans.

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är.

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han.

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata.

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han.

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

Den hållbara staden

Hållbarhet kan vara mycket, men bygger alltid på långsiktighet och framtidstro. I Östersund bubblar det av idéer och initiativ som bygger på ekologiskt, lokalt och socialt hållbart.

Jazzköket/Saluhallen

Jazzköket på den fina gamla innergården mitt i stan har i flera år varit den starkast lysande stjärnan på den gastronomiska Östersundskartan. En restaurang som med kreativa ägare och stöttande fastighetsägare skapat både saluhall, kvarterskrog, finkrog, bar och musikscen kring en innergård i centrala staden. Kristoffer Andersson och Hedda Perström håller i taktpinnen.

– Det är lättare med synergier eftersom Saluhall och Jazzköket numera ligger i samma byggnad. Det ger fördelar för både råvaruhantering och personal, säger Kristoffer Andersson.

Fysisk närhet innebär mindre matsvinn och roligare samarbeten för personalen – hållbarhet på flera plan. Men närheten skapar dessutom mervärde för gästerna då flertalet restauranger på Prästgatan och Hamngatan bildar ett helt eget litet krogkvarter. Det är lätt att fredagens after work övergår till en skön middag, eller att en långlunch avslutas med en smarrig fika.

Jazzköket har alltid fokuserat på lokala råvaruproducenter och mathantverkare. I Saluhallens delikatessdisk och lunchutbud ser man samma filosofi. Även om det finns rader av kött och fisk här, är den vegetariska satsningen tydlig på båda menyerna.

– Vi kör ut över 100 vegetariska luncher i Saluhallen varje dag, det skulle jag vilja säga är en bra insats för miljö och klimat, menar Kristoffer.

– Samarbete och dialog med lokala producenter är också viktigt för oss. Så vi tillsammans kan hitta ekonomisk hållbarhet för alla, säger Hedda.

Det ska vara ekologiskt och närproducerat i så stor utsträckning som möjligt.
– Grönsaker lokalt är ju lite knepigt mitt i vintern, men från Ås trädgård precis utanför stan kan vi få fin kål av olika sorter väldigt länge, säger Kristoffer.

– Vi jobbar med medvetna vinmakare, mycket naturviner. Öl finns det gott om i Jämtland, så vi har en gedigen öl-lista från Jämtländska mikrobryggerier.

Norra station Café

Nyfikenhet fick Manne Mosten, delägare i Norra Station, att anställa med nya ögon. Ali från Afghanistan och Asmir från Eritrea är två av en handfull personer som fått fast anställning och gett Norra station en mer internationell prägel.

– Jag insåg för några år sedan att jag inte träffade särskilt många med annan bakgrund än vad jag själv hade. Det gjorde mig nyfiken, säger Manne.

En stor del i steget mot mer kulturell mångfald är det värdefulla arbete med integration och vägar ut i arbetslivet som organisationerna Hej Främling och Verket jobbar med.

– Både när det gäller administration och myndighetsregler kring nystartsjobb såväl som med kulturella krockar i vardagen har jag alltid fått snabb ovärderlig hjälp från Verket, säger Manne.

Asmir Hagos har jobbat med Manne i två år och varit med från början när han öppnade på Norra station: en plats för mat och kultur mitt i stan. Asmir är fast anställd och en av hörnstenarna på cafét i dag.

– Han är en bra chef Manne, inte så mycket chef. Vi är mer som en familj här, säger hon och skrattar.

– Visst kräver det kanske lite mer av mig som arbetsgivare, men det ger också mer. Alla måste verkligen bjuda till och hjälpas åt och göra stan mer levande och intressant, säger Manne.

Jämtar beskrivs ofta som väldigt lokalpatriotiska och en egensinnig skara människor. Manne håller inte riktigt med:

– Jag tycker verkligen att det finns en öppenhet, nyfikenhet och hjälpsamhet i Jämtland. Våga vara nyfiken på det som inte är precis som du. Det är mitt tips. Det kan ge dig mycket tillbaka.

Vågen

Vågen visar vägen till förpackningsfri handel med lösviktsförsäljning av bönor, ris, linser och frön. Lokalen i sin helhet, som benämns C:nen (Scenen), besöks även av tillfälliga utställare, reparations-workshops och pop-up butiker med ekologi, hållbarhet och återanvändning i fokus. Butiken är den första i sitt slag i länet. Vågen vann nyligen Änglamarks hållbarhetspris för sitt arbete.

Miljövetenskapsstudenterna Fanny Näslund och Johanna Björkman har tillsammans med matentusiasten och marknadskommunikatören Estefania Coral Adrade utvecklat och förverkliga idén om ett nav för konsumenters miljövetenhet.

– Det är en butik men även en plats för samtal, föreläsningar och event som handlar om att minska påverkan och förbättra sina konsumtionsvanor, säger Johanna.

Förpackningsfria hygienartiklar och husgeråd har kompletterat utbudet. Varorna har blivit allt fler under det halvår de hållit öppet.

– Utvecklingen går bättre än vi hoppats på. Mer försäljning men också att det kommer in fler människor som är nyfikna. Vi känner verkligen att det finns ett ökande behov och stort intresse, säger Fanny.

Moa & Patrik flyttade nyligen till Jämtland och fann ett ”smörgåsbord av klättring”

Länkar

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Vidare läsning:

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Moved from Stockholm

Fell in love with snowboarding

More social contact in Duved

Daring is winning

Further reading

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Flyttade från Stockholm

Kärlek till snowboard

Fler sociala möten i Duved

Att våga är att vinna

Lästips!

Jakten på älgen och bilden

Sivan och Emma fiskar sig friskare

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Från sämst i Europa till bäst i världen

Både kärlek och gråa hårstrån

Tänder en gnista för eldsjälar

Vardagsrummet i byn...

...och i staden

Fri att vara sig själv

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Den hållbara staden

Jazzköket/Saluhallen

Norra station Café

Vågen