Sharre Blomqvist (grundare), Niklas Frost och Martin Jaller.

Länkar

Instagram: @bradklungan
Facebook: @bradklungan

Tips till den som vill hitta vänner och sammanhang

Ambassadörer och lokala nätverk har inflyttarvägledaren i kommunen koll på, så ta kontakt via formuläret här.

Lokala anslagstavlor på Facebook är alltid fyllda med tips och ledtrådar om var du kan hitta ditt nya sammanhang. Så sök upp de små byarnas och orternas "anslagstavlor" på Facebook och se vad som är på gång och vems katt som är på vift!

Föreningslivet är som du säkert vet en fantastisk ingång till nya sociala sammanhang. Att ta en aktiv roll är både uppskattat och en solklar snabbfil in i livet på platsen.

Häng i gäng med Brädklungan

Ibland är de 10. Ibland är de 60. Personer alltså, som sammanstrålar för att göra det de älskar, vilket är att åka utför i sidled. Men det är inte bara själva brädåket de hyser sådan kärlek till, utan en stor del av passionen handlar om att göra det tillsammans med andra. Delad glädje är dubbel glädje som ordspråket lyder – och där någonstans tar Brädklungan, som det kommit att kallas, avstamp.

Delad glädje är dubbel glädje

Brädklungan är ett community där alla med samma kärlek till snowboard kan samlas, hitta vänner och framförallt gemenskap, vare sig man har bott här hela sitt liv eller är nyinflyttad. Bakom detta initiativ står Sharre Blomqvist som har bott stora delar av sitt liv i länet. Han utforskade andra platser men efter många år kom han tillbaka till Östersund, som alltid varit hans jämtländska bas. Staden hade förändrats till det bättre.

– Det jag en gång flyttade ifrån, en plats där det inte hände särskilt mycket, är idag motsatsen. Det har hänt väldigt mycket i den här staden, något jag och min sambo lockades av. Det som fanns här kände vi att vi ville vara en del av. Vi såg ett driv, en puls, ett entreprenörskap, jobbmöjligheter och många som arbetar för att det här ska vara en härlig plats att bo på, säger Sharre.

Tid är pengar
Sedan flytten tillbaka till Östersund har han haft möjlighet att jobba med många roliga saker. Arbete är viktigt, men det fanns en stor anledning till att Sharre längtat tillbaka till sin hemort. Här får fritiden, privatlivet, vara minst lika viktigt och ta stor plats. Så efter lite tid och eftertanke gjorde Sharre verklighet av något som många går och drömmer om; han gick ner i tid på jobbet och hade varje fredag ledigt. För att åka snowboard.

– Jag ville ge mig själv något, och det var tid. Tid för att kunna sysselsätta mig med något som jag mådde bra av, som jag tyckte va kul – och i mitt fall handlade det främst om att åka snowboard och vara utomhus. Jag har åkt snowboard sedan jag var ung, den enda skillnaden nu var att jag gjorde det ensam, säger Sharre.

Då, som ung, när han tog bussen från Östersund till Bydalen, visste han att det alltid skulle finnas folk att hänga med i backen. Nu var det inte riktigt samma sak, av självklara anledningar. Men en tanke växte, ”det måste vara fler än jag som i vuxen ålder vill åka bräda med andra?”, och så såddes ett frö.

– Jag började fundera, är det här kanske något man kan göra ett socialt experiment på?

Sharre började bjuda in folk. Vänner, bekanta och vissa han absolut inte kände. Intresset fanns – och växte direkt. De var fler som började åka bräda ihop, och i bilen tog samtalet kring ett brädåkarcommunity fart.

– Det måste finnas fler som har samma behov. Som mig, som flyttat härifrån och kommit tillbaka och inte har någon att åka med längre? Eller någon som är helt nyinflyttad och vill hitta vänner att dela sina intressen med. Är man i en viss ålder, kanske har familj, jobb och fullt upp med annat kan det kännas svårare att hitta sammanhang, säger Sharre.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum (Ett brädåkarcommunity föds)
Det blev ett Facebookevent. Vem som helst fick komma. Totalt sammanstrålade 18 åkare en fredag i Bydalen. Ur det föddes ännu ett event, denna gång en lördag, då fler är lediga, och på annan ort; Trillevallen.

– Vi tänkte att det skulle vara kul med något nytt, och dit är det också lättare för många att ta sig. Till Trillevallen kan man ansluta från flera håll, och på så sätt inkludera fler människor, säger Sharre.

Trillevallens anläggning tyckte konceptet var roligt och ville gärna samarbeta. Rabatt på liftkort och lunch, och så spred de evenemanget i sina egna kanaler. Så en solig lördag med blå himmel i februari anslöt nästan 70 brädåkare för att tillsammans spendera dagen i backen.

– Det som var så roligt att höra var att det var så många inflyttade som hittade hit den dagen, och generellt folk som inte hade någon att åka med, säger Sharre.

Efter en så framgångsrik dag kunde Sharre konstatera att behovet minst sagt fanns. Det var fler som ville hitta någon att åka med, eller ett sammanhang att vara i, utan prestige eller kriterier om att man måste vara proffs. Brädklungan välkomnar alla brädåkare, nybörjare som proffs, unga som gamla. Kom ensam eller ta med någon du känner. Kanske har du lagt din gamla hobby på hyllan och saknar ett sammanhang att vara i? Brädklungan ska inte vara på någon elitnivå, hit ska man komma för att ha kul.

– Det fina är att vänskaper fötts ur Brädklungan. Jag ser flera som hittat varandra som i början kom ensamma men som nu kommer tillsammans, och åker iväg på egna äventyr, säger Sharre.

Utöver de planerade snowboarddagarna så finns det en grupp på Facebook och en Messengertråd där alla kan prata med varandra, vilket sprider umgänget. När någon planerar att åka snowboard så kan man skriva i gruppen för att se om någon annan vill följa med – det behöver inte vara mer komplicerat än så. Precis som Brädklungan, som Sharre idag driver tillsammans Niklas Frost och Martin Jaller. Brädklungan ska vara ett okomplicerat initiativ som drivs av engagemang och gemenskap, ambitionerna är att det ska få leva vidare, och att fler ska upptäcka dem – det är huvudsaken.

– Det här ska bara vara roligt, för alla, säger Sharre.

Namn
Sofie Nilsson och Sara Gärdegård

Länkar

Webbsida: Upptäck Jämtland

Upptäck Jämtland på Facebook

“I Jämtland finns något för alla, det gäller bara att hitta dit”

En hemvändare, en inflyttare, båda med samma längtan ut i det fria.

Sara Gärdegård och Sofie Nilsson bestämde sig för att kartlägga äventyr, stora som små i hela Jämtlands län. Allt för att göra det enklare för fler att hitta ut till Jämtlands många guldkorn. Möt duon bakom sajten upptackjamtland.se

En stilla eftermiddag med utsikt över den vinterklädda Storsjön, strax utanför Östersund.

Där möter Ta steget kreatörerna Sara och Sofie som ligger bakom sajten Upptäck Jämtland. De dyker upp utrustade med ved, värmande nyponsoppa och ingredienser till kolbulle. Medan första kolbullen bryns, delar Sara och Sofie med sig om vänskapen, och varför de tycker små vardagsäventyr är lika värdefulla som stora.

Med en gemensam lust att upptäcka nya platser i naturen, fann de varandra när Sofie sökte praktik hos Sara. En nära vänskap växte fram när de förstod att de delade lika mycket intresse för digital design och kommunikation, som för äventyr utomhus.

– Jag pluggar digital design och hade sedan tidigare följt Sara på Instagram. När det blev klart att jag skulle göra min praktik i Östersund, tänkte jag direkt på Sara, säger Sofie.

Genom Sofies och Saras gemensamma friluftsintresse upplevde de att det saknades en bra informationskanal om alla guldkorn som finns att upptäcka i Jämtlands län, och framförallt hur man hittar dit. En två meter lång länskarta sattes upp på väggen och de började märka ut olika utflyktsmål. Det blev också startskottet för arbetet med Upptäck Jämtland.

– Från början var det främst för oss själva, men ju fler platser vi hittade desto mer ville vi dela med oss till andra, säger Sofie.

– Vi började med att kartlägga vattenfall. Det var så tillfredställande att upptäcka hur många det fanns. Men det var ganska opraktiskt att märka ut platserna på kartan så vi bestämde oss att göra en digital version istället, säger Sara.

Den digitala kartan utvecklades snart till en webbplats, upptackjamtland.se. I takt med att utflyktsmål med tillhörande information och koordinater ökade på webbplatsen, växte även antalet följare i sociala medier. Idag har över 120 000 personer besökt hemsidan. Och runt fyra tusen är medlemmar i Upptäck Jämtlands Facebookgrupp.

Informationen som ligger på Upptäck Jämtland hemsida är hämtat från kommuner, Länsstyrelsen och genom tips från besökare av webbplatsen. Men att uppsöka alla besöksmål själva skulle bli ett heltidsjobb utan betalning.

– Vi kanske har besökt fem procent av det som ligger uppe på hemsidan. Det finns ju väldigt många platser. Vi har ingen beställare utan Upptäck Jämtland är helt på vårt initiativ. Därför har hemsidan utvecklats i mån av tid. Men det känns alltid tillfredställande att skapa något som gynnar andra än bara en själv, säger Sara.

Sofie instämmer och säger,

– Det är roligt att göra folk nyfikna på utomhusliv. Och att det finns så många olika platser att besöka. Ofta behöver man inte ens åka så långt. Det är lätt att bli hemmablind, vilket är synd, för det finns så mycket i ens närområde att upptäcka.

Sara och Sofie vill inspirera till att upptäcka hela länet. De hoppas kunna bidra till en mindre hård belastning på populära destinationsmål i länet om besökarna sprids ut till fler platser.

– Vi vill visa att det finns fler ställen än trendiga turistmål som Blanktjärn och Jämtlandstriangeln. Därför har vi inte ens med dem på hemsidan. Om vi kan sprida ut oss blir det inte samma tryck på ett och samma ställe. Det är så mycket fokus på Åretrakten som många flyttar hit för. Men vi borde alla hjälpas åt att sprida att det finns mer att upptäcka här i Jämtland Härjedalen, säger Sara.

I vår del av Sverige kan vädret slå om snabbt. Särskilt när man vistas i fjällen. Därför tycker Sara och Sofie att det är viktigt att tänka på säkerheten genom att läsa på om platsen och vädret innan man åker ut. Men förutom att vistas i naturen på ett tryggt sätt, tycker de att alla har ett gemensamt ansvar.

– Det är viktigt att tänka på allemansrätten, inte störa, inte förstöra. Respektera natur och de människor som bor i närheten, säger Sofie och fortsätter. Jag som tidigare jobbat med turism på olika fjälldestinationer, ser att vissa gränsar till överturism. Och det finns många besökare som inte har någon fjällvana eller vet hur man bör vistas i fjällen. Men var drar man gränsen? Svåra frågor som jag tror ingen riktigt vet hur man ska hantera ännu, säger Sofie.

Sara och Sofie hoppas på många fler utomhusäventyr i framtiden. Drömmen är att fortsätta kombinera digital design, kommunikation tillsammans med friluftsliv. Men för tillfället har de precis släppt en vinterversion på Upptäck Jämtland hemsida med en massa nytt att upptäcka.

Namn
Alexander Rydén

Plats
Åre

Våga följa drömmen

Alexander Rydén har lyckats med nåt alldeles extraordinärt, att försörja sig på sin passion. Genom idogt arbete och hängivenhet så har han etablerat sig som ett världsnamn inom actionsportfilm. Vi träffar honom i hans hem i Åre, ett örnnäste på åttonde våningen med fin utsikt över Åresjön och dalgången.

Alexander tar emot i sin välstädade lya och bjuder på kaffe och bulle. Lägenheten är full med fantastiska foton från världens alla hörn, bilder av klättring, cykling och skidåkning i olika konstellationer. På köksbordet ligger diverse kameraattiraljer uppradade och redo, det är inte svårt att se vad Alex brinner för!

Alexander är född och uppvuxen i Edsåsdalen, och bor sedan en tid tillbaka i Åre och har skapat ett yrke åt sig som tar honom över hela världen. Han är en actionsportfilmare av rang och gör bland annat jobb åt Red Bull och Peak Performance. Det är inte ovanligt med resor till Chile, Alaska, Kanada, men han tycker alltid det känns skönt att komma hem till Jämtland mellan jobben.

”Det är härligt att bo här. Jag kan utöva de sporter jag är intresserad av och det är liksom lätt att leva. Det finns många här med samma intressen och det är lätt att få kontakt med folk.”

Intresset för extremsport kom tidigt (även om det bara hette cykling, skidåkning och klättring då), och han visar oss några gamla foton som hans mamma nyligen skickat till honom. På fotona är Alexander någonstans mellan åtta och tio år och är antingen i ett träd, på skidor eller på en klippa.

Karriären som filmare växte fram ur den livsstil som han och hans kompisar hade – de tränade och lärde sig trick och hopp, och filmade varandra för att kunna bli bättre. På så sätt lärde han sig både själva sporten och filmandet, en kombination som sätter honom i en klass för sig idag. Det började med jobb på TV Åre och det gav i sin tur kontakter som ledde honom vidare ut i världen, tillsammans med skidåkare på elitnivå.

”Det roligaste är ju just att kunna följa åkaren vart som helst. Jag känner mig trygg med att veta att min kropp kan klara extrema förhållanden och fungera, även om jag är rädd.” Att skapa sig en yrkeskarriär där fritidsintressen och arbete kan kombineras eller balanseras är kanske mångas mål och dröm, och för Alexander är den redan uppfylld. ”Jag vågar knappt tänka på vad jag ska göra härnäst. Jag lever min dröm redan!” berättar han. Hans medskick till både unga och gamla som vill skapa sig en drömtillvaro någonstans i Jämtland Härjedalen är att våga följa och jaga sina drömmar. Han berättar att han faktiskt tror att allting är möjligt, bara man är beredd att jobba för det. Och han lyfter fram det klassiska tillvägagångssättet i all sin svåra enkelhet; “Skapa och sätt upp mål och jobba sedan hårt för att nå dem.”

Namn
Johan Ranbrandt, mångsysslande friluftsentreprenör

Länkar

Johan på Instagram

Gården i Marieby

Böcker som Johan skrivit

Coworking Gomorron Östersund

Johan bygger för framtiden och låter passionen styra

Johan Ranbrandt har alltid varit helt klar över att han ska leva livet med utgångspunkt på gården i Marieby utanför Östersund. “Jag har aldrig velat göra något annat. Men det är klart, det fanns perioder i tonåren när det inte var speciellt lätt att stå för, det var liksom inte coolt att vara bonde då.”

Johan Ranbrandt gör många saker. Bland annat driver han coworkingmiljön Gomorron Östersund, konsultar inom olika friluftsrelaterade uppdrag, utvecklar stigcykling på sin mark, skriver guideböcker och ägnar en dag i veckan åt något som är “passionsdrivet”. Genom sitt sätt att vara och göra har han bidragit till att en mängd människor flyttat till Jämtland Härjedalen, eller ska vi kanske säga – hittat hem! Johan berättar om hur han alltid har älskat platsen han är uppväxt på, men att han som yngre klurade mycket på hur han skulle få det att gå ihop, hur det skulle funka med ett vardagsliv.

För ganska många år sedan tog Johan och hans syster Marie över gården från sina föräldrar. Han visste tidigt att han inte ville ha en mjölkgård med djur, han hade sett hur uppbundna hans föräldrar varit. Både hans och hans systers familj hade andra drömmar, och fram till idag har de testat en mängd olika idéer, verksamheter och aktiviteter med gården som bas. Olika typer av arrangemang, konferenser och kursverksamheter med koppling till skogen bland annat. “Vi går hela tiden varsamt fram så att vi inte binder fast oss i något vi sedan ångrar. Vi ska ju leva här resten av livet, så fokus är hela tiden på att skapa en vardag och ett liv som är både hållbart och härligt.”

Just nu finns ett finsnickeri, en timringsfirma, kursverksamhet för timring, ett gäng uthyrningslägenheter, en kontorskoja, festlokaler och ett produktionskök på gården. En parkeringsyta för de som vill sticka ut med MTB på stigarna i skogen finns också iordningsställd.

Det riktigt stora intresse för friluftsliv fick sin tändgnista när Johan i yngre dagar kom till Storulvåns fjällstation för att jobba säsong för första gången. Intresset hade funnits där innan, men precis som bondelivet var det ganska klen cool-faktor på sånt under tonåren. Men på fjällstationen träffade han många likasinnade, fick nya nära vänner och träffade Erika, som nu är hans fru. Johan jobbade på Storulvån i sju år och drivkraften att göra naturen och fjället mer tillgängligt och inte så mystiskt och läskigt växte sig stark hos honom.

”Jag önskar att så många som möjligt fick upptäcka njutningen med att vara ute i skog och mark, och jag tycker det är fint om man kan hjälpa till inspirera fler att våga sig ut och att de ska känna att de hittar en nivå där det funkar och de känner sig bekväma. Det behöver inte vara så svårt att bara ta sig ut, det är det jag vill förmedla.” Och det gör han! Genom att visa, berätta, bygga, erbjuda och skriva om både cykling och vandring i Jämtland Härjedalen.

Hemma kring gården har nyinflyttade steg för steg etablerat sig, slagit ner bopålarna och bildat familjer. Från början var det vänner från säsongerna på Storulvån som hyrde de boenden som fanns på familjens gård, och så småningom anslöt sig mer “fint folk” som uppskattade miljön och livsstilen som en mindre by utanför Östersund kunde erbjuda. ”Det enda som saknades var fint folk. Då ville vi locka hit dem” berättar Johan om vägen till det där efterlängtade vardagslivet med utgångspunkt på gården hemma i Marieby.

Namn
Anna Hansson

Är
Orienterare, Offerdalsbo

Jobbar som
Rådgivare, Omställningsfonden

Mer om jobb och karriär i Jämtland Härjedalen

Fler berättelser om livet och vardagen i Jämtland Härjedalen

O-Ringen i Åre blir en efterlängtad nystart

Det dags att trycka på play, efter en lång paus i orienteringen för Anna Hansson. Hemma är i Offerdal, Jämtland, men hon har hemmaklubben 75 mil bort.

I unga år flyttade den orienterande västgöten till Jämtland, tillsammans med kärleken. De träffades i tjugoårsålder när de jobbade i Lofsdalen, sedan gick flytten till Frösön. Kärleken till platsen växte sig också stark, så hon stannade i länet.

Anna satsade som ung på orientering och var aktiv i hemmaklubben Hjobygdens OK. En sport och en klubb som hon håller varmt om hjärtat och som har blivit lite av en knutpunkt för familjen. Därför känns det extra roligt nu när O-ringen närmar sig, och hennes pappa och bror kommer till Jämtland för att tävla. Såklart under familjeklubbens emblem, men på hennes hemmaplan!

– Jag är faktiskt fortfarande medlem i Hjobygdens OK. Pappa har sett till att jag som utböling har fått fortsätta vara med, säger Anna med ett leende.

Annas pappa är och har varit engagerad i västgötaklubben sedan 1983, och att fortsätta vara medlem i sin gamla hemmaklubb har varit ett sätt att behålla den härliga relationen till både familjen och sporten. Det har varit en viktig grej med kopplingen till den ursprungliga hemmaklubben, men det är väldigt länge sedan som den platsen var ”hemma”. Anna har nämligen bott i Jämtland, Offerdal, sedan 1995. Där har hennes tre barn växt upp och här stormtrivs hon. Just nu växer Offerdalsbygden med massor av nya invånare, inflyttade från olika delar av landet, och Anna upplever ett uppsving för bygden men även för orienteringsintresset lokalt.

Under pandemin var hon med och arrangerade Check Point Offerdal. En orienteringstävling som sträckte sig över hela sommaren. På tio utvalda områden i bygden fanns tio kontroller som det dök upp olika vinster vid. Intresset för att prova på orientering så här var överraskande stort.

Redan 1995 när Anna och hennes man, dåvarande pojkvän, flyttade upp till Jämtland tog hon kontakt med den lokala orienteringsklubben Frösö IF.

– Det var ett perfekt socialt och nätverksbyggande initiativ, berättar hon.

Och visst ser hon skillnad på orienteringskulturen i Västra Götaland och Jämtland. Hennes uppfattning är att det är en större blandning av olika idrottsbakgrunder bland de aktiva i Jämtland, vilket skapar en annan kultur.

– Det är många cyklister, topptursskidåkare, längdskidåkare och andra friluftsmänniskor och fjällfolk som orienterar i klubbarna här i Jämtland. Här är inte orientering en lika stor sport som på andra håll i landet och klubbarna är mindre, men de samarbetar desto mer och det känns unikt.

Annas barn som nu är 25, 19 och 16 blev (tyvärr) aldrig några inbitna orienterare utan längdåkning och fotboll blev familjens gemensamma sporter.

– Förutsättningarna i Offerdal är fantastiska, med träningsmöjligheter och starka, levande klubbar som Offerdals IF och Offerdals SK berättar Anna.

Efter många år med eget engagemang i klubbarna Offerdals IF och Offerdals SK och tävlande barn känner sig Anna superpeppad på att nu komma i gång igen med sitt eget stora intresse, orienteringen.

– Det ska bli jättekul! Jag har verkligen känt en stark längtan och saknat min sport, berättar Anna. Så i sommar blir det O-Ringen – jag hoppas vi ses där.

Namn
Patrik Mäler & Moa Almqvist

Moa & Patrik hittade ett ”smörgåsbord av klättring”

De fann varandra när de arbetade säsong i Abisko. Tillsammans hittade de till Jämtland. Nyinflyttade Moa Almqvist och Patrik Mäler bestämde sig för att lämna Norrköping och bege sig norrut för att skapa ett nytt hem. Paret välkomnades av mer klätteräventyr än de väntat sig, både inom- och utomhus.

Strax under en timme utanför Östersund, ligger Stuguberget. Ett mecka för många klätterentusiaster i Jämtland. Stuguberget reser sig över samhället Stugun, i Ragunda kommun, med sina 80 imponerande meter. Stuguberget har sedan 70-talet varit en av Östersunds klätterklubbs viktigaste klätterklippor.

På en av klipporna, ” vita väggen,” är Moa på väg upp mot toppen. Hon famlar efter en kil och fäster den i 17 meter långa sprickan som sträcker sig vertikalt genom den första etappen av berget. Hon skriker ”ta hem” till Patrik som står nere på marken och säkrar. De båda utstrålar ett fokus medan Moa metodiskt letar sig uppåt. Strax efter Moa tagit sig till toppen och letat sig ner igen, sitter vi alla med en varsin kaffe i handen och pratar om deras flytt norrut, och kärleken för klättringen.

–Vi hade diskuterat att flytta till Östersund under en längre tid. Till slut bestämde vi oss. Det som lockade mest var närheten till en rikare utomhusliv vi båda längtade efter. Men vi båda var inställda på att bo i en stad. Östersund är en mysig stad som har en perfekt blandning av närheten till utomhusaktiviteter samtidigt som man kan leva stadsliv. Här finns allt vi behöver, säger Patrik.

Klättring finns det gott om i Norrköping där klättersäsongen är lång. Men det var till slut ”riktiga vintrar,” och närheten till fjällen som fick vågskålen att väga över. Det var dock inte ett enkelt beslut. Förutom att bådas familjer bor i Norrköping och Stockholm, trodde de att de skulle behöva välja mellan klättring och vinteraktiviteter. Det visade sig till deras förvåning att de kunde få båda.

– Jag hade tidigare hört om Frösöberget och Stugun men det är mycket större klippor än vad jag väntat mig. Det finns även mycket bouldering i Jämtland. Och på vintern finns det gott om möjligheter till is-klättring. Jag känner mig glatt överraskad att det finns ett smörgåsbord av klättring här, säger Patrik.

– Ja verkligen, säger Moa och fortsätter, kan vi inte klättra utomhus så är Östersunds klättercenter ett jättebra inomhus alternativ. Det har även varit en betydelsefull knytpunkt för oss att träffa folk, säger Moa.

Så vad är tjusningen med att klättra uppför berg och is? Moa & Patrik förklarar att klättringen innebär en perfekt combo mellan psykisk och fysisk utmaning. Det är bra att känna pulsen när man tar sig uppför.

–Ja, det är bra att vara rädd. Då blir man mer skärpt och tar bättre beslut. Förutom att utmana sig själv, är det ett häftigt sätt att vistas i naturen på, säger Moa.

Patrik fortsätter;

– Jag får en otrolig härlig kick när jag känner mig riktigt rädd men ändå vågar ta nästa steg. Att utmana mig själv på det sättet har gjort att det smittat av sig på andra delar i livet.

Kan jag äventyra mig uppför berg jag känner mig rädd inför, kan jag även trotsa andra sorters rädslor, säger Patrik

TIPS: För dig som är intresserad av klättring i Jämtland, är Östersunds klätterklubb en bra början. På deras hemsida kan du hitta allt mellan olika klippor och aktuella kurser. Har du aldrig klättrat förut men drömmer om att bestiga berg utomhus, kan det vara bra att börja med en kurs inomhus. Spana in Östersunds Klättercenter på Facebook ”Ut och klättra i Östersund” det kan vara en bra inkörsport för dig som är solo och letar klätterkompisar.

Olika typer av klättring

Bouldering – form av klättring där man klättrar på lägre väggar (inomhus) eller klippor utan rep. Säkerhetsutrustningen består av en matta. Bouldering är lämpligt för de som är intresserade av att testa på klättring men inte har någon kompis som kan hjälpa till med säkring.

Toprepsklättring – När du klättrar topprep är repet inknutet i din klättersele och går via säkringspunkten på toppen av klippan och ner igen genom säkringspersonens repbroms. Krävs att man är två. En bra en bra gren för nybörjare att komma i gång med repklättring.

Ledklättring – Klättraren behöver själv haka fast repet successivt i flera säkringspunkter (quickdraws, eller kortslingor på svenska) på väg upp mot toppen, medan personen som säkrar matar ut repet. Ledklättring inom sportklättring utförs på bultade leder.

Traditionell klättring – Klättraren placerar själv säkringar. Görs på platser där bultar saknas. Skonsamt för klippan.

Namn
Alexander Bernhard, verksamhetsledare & tränare, Järpens IF.

Länkar

Järpens IF

Idrottsföreningen i Järpen sätter bybornas hälsa i fokus

Det satsas på rörelseglädje i Järpen. Föreningen Järpen IF erbjuder aktiviteter till stora som små. Allt för att bygdens hälsa ska främjas genom att röra på sig tillsammans med andra.

– Vi tänkte att vi tar en känd förkortning CSR, Corporate social responsibility, och gör om till Club social responsibility. Projektet handlar om att hitta aktivering för hela samhället. Unga, vuxna och seniorer, säger verksamhetsledare och tränare, Alexander Bernhard.

För att kunna satsa större och engagera fler än vad de ideella krafterna förmådde, sökte föreningsmedlemmarna i Järpens IF medel för att kunna tillsätta en tjänst uppdelat på två personer. Förhoppningen var och är, att utveckla Järpens IF som organisation. Men även att kunna bidra till rörelseaktiviteter för alla åldersgrupper i bygden kring Järpen. Och på så vis förebygga bättre hälsa och välmående.

Alexander Bernhard och hans kollega Mattias Svensson, båda inflyttade till kommunen, fick det spännande uppdraget att utveckla föreningen. Sen satsningen startade har Järpens IF satt igång med en rad aktiviteter som sportfritis, parafotboll, seniorfotboll, samt street-fotboll som anordnas mest för att kravlöst ”ha kul och spela ihop,” säger Alexander.

Alexander har en lång bakgrund som fotbollstränare. Han tyckte just den här tjänsten kändes unik, att få utveckla en förening med utmaningar både sportsligt och verksamhetsmässigt.

I samband med alla träningar och matchtillfällen blir det många timmar på planen. Och en hel del jobb fördelat på två personer. Men Alexander ser mycket potential Järpens IF både som förening och bland annat som fotbollslag.

– Vi har bjudit in sju stycken internationella spelare som håller en hög nivå. Det gör att våra tränings och matchmiljöer skapar en kvalité som är bättre än motsvarande föreningar runtomkring i länet. Möjligheten som spelare har i Järpen, framförallt herrlaget mellan femton och arton år, kan du inte få på många ställen i Sverige idag, säger Alexander.

Men föreningen stöter på en del utmaningar. Bland annat att det finns många andra typer av aktiviteter och sporter som lockar framtida spelare. Framförallt skidåkningen.

I kommunens mindre årskullar blir det stor skillnad om någon hoppar av, eller inte är med under en träning, förklarar Alexander. Men utmaningar kommer ibland med fördelar.

– På grund av att vi är en liten kommun med mindre utbud av fotbolls- och hockeyföreningar blir det svårare för spelare att hoppa mellan lag, vilket ofta händer på större orter som händer ofta på större orter, säger Alexander.

Förutom hälsofördelarna med att röra sig, finns det sociala. Att lära sig samverka med andra och visa respekt för sina lagkamrater. ”Vi försöker bygga människor med fotboll som verktyg.” Skidåkning i alla ära, det finns inte lika mycket lagsammarbete, säger han.

Efter projektet slut hoppas Alexander att verksamheten har generat så mycket nytta att det finns en ”fortsatt försörjning.” Och att goda resultat indikerar på vikten av ett rikt föreningsliv för ett samhälle. Dock tror att han det behövs större engagemang. Han hoppas på att kommunen, lokala företag och investerare kommer vilja vara mer deltagande i utvecklingen av Järpens IF.

– Det finns mycket tillväxt i kommunen. Hit flyttar alltfler för att må bra. Föreningslivet är en nyckel för att få samhället att funka.

Hösten 2023 kommer en fotbollsgymnasielinje vara på plats i Järpen. Alexander hoppas på att detta kommer generera fler ungdomsspelare som väljer att stanna på orten hellre än flytta till exempelvis Östersund. Han tror också att det kan locka unga från hela Sverige.

– Ungdomar som kommer från den region jag kommer ifrån, skulle mått väldigt bra av att spela fotboll omgiven av skog och fjäll. Jag tror det finns alla möjligheter att locka ungdomar nationellt. Om vi tittar på exempelvis skidgymnasiet, så drar det folk från hela landet, säger Alexander.

Namn
Anna Sjöberg,
produktionschef Woolpower

Länkar

Woolpower, webbsida

Utbilda dig till Sömnadsoperatör, webbsida

Härproducerad värme med kompetens från när och fjärran

Woolpower är textilföretaget som går mot strömmen. Trots billigare arbetskraft utomlands, har de valt att behålla sin produktion i Östersund. Efterfrågan växer och de flyttade nyligen till en större fabrik. Samtidigt som behovet efter arbetskraft ökar.

Produktionschef, Anna Sjöberg: – Vi växer snabbt. Det är en utmaning att få tag på sömmerskor och att möta efterfrågan.

Anna Sjöberg är produktionschef på Woolpower sen två år tillbaka. Innan dess har hon gjort en lång karriärresa inom produktion och industri. Anna tycker att Woolpower är ett unikt företag idag på den svenska textilmarknaden.

– Det är svårt att hitta en kortare produktionskedja än Woolpowers. De allra flesta har flyttat sin produktion till andra länder där det finns billigare arbetskraft, säger Anna.

Anna tycker att alla företag tjänar på att ha kontroll över sin egen produktion om det är ”ekonomiskt försvarbart.” Förutom mindre miljöpåverkan med färre resor och transporter, kan företag kvalitetssäkra produktutvecklingen mycket enklare och snabbare. Men det finns andra fördelar att samla kompetensen under ett och samma tak.

–Det finns en värme här och en stolthet för det vi producerar. Alla sömmerskor syr in sitt namn i varje plagg. De syr plagget från start till slut. Jag tror vår arbetskultur skapar en djupare medvetenhet och kunskap kring hela produktionen när man är med och skapar i en större del i kedjan, säger Anna.

År 2012 hade Woolpower 60 anställda. Och i slutet av 2022 kommer företaget ha ungefär 200 medarbetare från 22 olika länder. I takt med att Woolpower växer har deras behov ökat efter sömmerskor. En rekryteringsprocess som visat sig vara långsam.

– Det är svårt att få tag på sömmerskor. Vi växer snabbt, utmaningen är att möta efterfrågan. Och självklart vill vi möta den, säger Anna.

I Sverige saknas det utbildade sömnadskunniga eftersom all produktion tidigare flyttats utomlands. Anna tycker vi behöver fler.

–Min dröm och mål är att få till en yrkesutbildning här i Östersund. Det finns ingen praktisk sådan i Sverige idag, säger hon.

Förutom ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen, har Woolpower haft kontakt med olika organisationer som Hej Främling, Stadsmissionen, Welcome to Sweden. Och varit på olika rekryteringsmässor. En sömmerska som nyligen blivit rekryterad och flyttat upp från Skåne är Ali Mahdavi, ursprungligen från Afganistan men växte upp i Iran. Ali, spenderade många år att hjälpa sin pappa på hans skrädderi i Teheran.

– Vi specialiserade oss på bröllopskläder, berättar Ali.

Ali kom till Sverige 2015 och bodde först på olika platser i Skåne. Sen landade han i Hässleholm där han bott de senaste fem åren. Där hade han många vänner och trivdes med sitt liv, men det var svårt att hitta jobb. Han upplevde att det var stor konkurrens. Genom en vän fick han tips om att Woolpower sökte sömmerskor.

– Jag tänkte vad roligt! Vad jag vet så finns det inte många textilfabriker i Sverige. Och jag älskar att sy. Jag ser det som konst att ta ett stycke tyg och skapa det till ett klädesplagg, säger Ali.

Trots utmaningen i att lämna sitt liv i Hässleholm, så trivs Ali på Woolpower och i Östersund.

– Alla här är väldigt snälla och hjälpsamma. Woolpower ger många nysvenskar jobb, vilket är mycket bra, säger Ali och fortsätter,

Gällande att bo i Östersund har jag aldrig varit så långt norrut förut. Men det är fint här. Dock mycket kallare än i Skåne. Jag kommer behöva de här i vinter och pekar på ett par underställsbyxor.

Victoria Forsberg

Länkar

Vemdalens Hembygdsgård

Vemdalens hembygdskultur sprider bygdens kulturarv

Nu och då är hembygdsgården i Vemdalen en plats att mötas på oavsett bakgrund eller ålder. Där byggs broar mellan generationer. Inflyttare hittar ett sammanhang. Och besökare får uppleva en av länets äldsta hembygdsgårdar.

I hjärtat av Vemdalen ligger en av länets äldsta hembygdsgårdar. De slitna, bruna husknutarna vittnar om en rik historia. Både nu och då, är det en plats för Vemdalsbor och besökare att mötas på.

Victoria Forsberg, 22 år, är inflyttad från Värmland sen ungefär tre år tillbaka. Som barn spenderade hon och familjen alla vinterlov i Vemdalens skidbackar. Då hade hon ingen tanke på att bli lokalbo. Men med åren blev besöken allt längre. Och efter jobbat sin första vintersäsong i Vemdalen, bestämde hon sig slutligen.

– Mina bästa barndomsminnen är från Härjedalen. Jag fann mig själv vilja åka norrut när jag behövde komma undan. Naturen här har alltid gjort mig lugn och trygg. Jag kände mig tryggare i Vemdalen än i Karlstad, så det kändes naturligt att flytta, säger Victoria.

Under sommaren har hon jobbat med att utveckla historiska tidsresor för barn. Barnen får ”resa” bakåt i tiden genom att leka och lära sig hur man gjorde förr. Victoria tycker tidsresorna är viktiga för barns lärande om bygdens förflutna.

–Barnen älskar de här tidsresor, de är helt lyriska när de går härifrån. Förutom att det är en rolig aktivitet så är det viktigt att berätta tidigare generationer. Jag tror det skapar ett intresse och en förståelse för platsens historia och kultur, säger Victoria.

Victoria tycker Härjedalens hembygdskultur skiljer sig från den värmländska. Bland annat att den verkar vara en mer aktiv mötesplats för hela bygden.

– Jag upplever att Härjedalen har en levande hembygdsgårdskultur vilket jag tror är bra för samhörighet i bygden. I Karlstad är hembygdsgården inte en självklar mötesplats som det är här, säger hon.

Victoria hoppas på att vara fortsatt aktiv i hembygdsföreningen även efter sommarens tidsresor.

Det finns en enorm glädje i att tillsammans med andra jobba för något gemensamt, säger Victoria.

Ideellt arbete vet Kristina Kristofferson vad det innebär. Hon har varit ordförande för Vemdalens hembygdsförening i femton år. Hon lägger ungefär fem timmar varje vecka.

Men Kristina ser inte det som en uppoffring, snarare tvärtom.

– Jag tycker det är roligt! Samtidigt som jag ser mycket potential att använda hembygdsföreningar mer än vad vi gör i samhället. Dels inom besöksnäringen, men även av ortens befolkning. Hembygdsgårdar är ett fantastiskt levande museum. Det som är unikt med hembygdsföreningar är att de bevarar kunskap och inspiration om det lokala kulturarvet, säger hon.

En levande hembygdsförening kan öka känslan av sammanhang för ortens befolkning tror Kristina. Hon förklarar hur viktigt det är att få en djupare förståelse för sin historia och på det sättet bidra till stolthet för sin bygd och platsen man bor på. Men även ur ett inflyttarperspektiv är hembygdsföreningen viktig.

– Som inflyttare till Vemdalen, upplever jag att föreningslivet gör det enklare att komma in i samhället. Dels få en känsla av gemenskap genom att lära känna nya personer. Men även att sammanfoga nya idéer som i sin tur kan leda till utvecklingspotential för orten. Dessutom kan föreningslivet föra ihop en mix av människor och åldrar. Vilket alltid är bra för nya perspektiv, säger Kristina.

Jonas Hagstöm, medgrundare, The Rockin’ Pots & Tove Thofelt, körledare sen 2016.

Länkar

The Rockin’ Pots webbsida

The Rockin’ Pots på Facebook

The Rockin’ Pots

Som en förhoppning om att underlätta för nyanlända, startades kören -The Rockin’ Pots. Integrationskören skulle senare ta Sverige med storm, uppträda över hela landet och beröra tusentals människor.

– Vi hade skapat den här mötesplatsen men sen blev så mycket mer och större än vi någonsin hade kunde tänka oss, säger Jonas Hagström.

Hösten 2014. Tusentals människor söker asyl i Sverige och väntan på ett svar från Migrationsverket är lång. Samtidigt besöker Jonas och Rosmari Hagström, dåvarande flyktingförläggningen Grytan, i Brunflo, för första gången.

– Vår praktikant, Edward var asylsökande och en av de boende på Grytan. I samband med att vi gav honom skjuts hem, träffade vi några av de andra som bodde där. Vi fick båda en chock. Av dom vi träffade var många oroliga och deprimerade. De kunde inte ta sig någonstans och i väntan på svar från immigrationsverket, befann de sig i ett ingenmansland, säger Jonas.

Sen 2010 har Jonas och Rosmari Hagström drivit Jämtlands Musikskola. På musikskolan har de undervisat bland annat i körsång, som är vetenskapligt bevisat att det har en positiv inverkan till på hälsan, både fysiskt och psykiskt. Efter att de kommit över ”chocken” från första besöket, börjar Jonas och Rosmari fundera över hur de kunde hjälpa nyanlända på Grytan. Det föll sig naturligt att de skulle starta en kör som skulle heta, The Rockin’ Pots.

– Vi började träffas en gång i veckan. Från början var kören tänkt att ge deltagare en mer meningsfull väntan. Samtidigt, bidra till bättre mående. Resten har hänt längs vägen, säger Jonas.

Med tanke på väntetiden att få börja på SFI, föreslog praktikanten Edward att kören skulle sjunga på svenska. Och som ringar på vattnet spred sig samhörigheten på Grytan. Förutom att bli bättre på att prata svenska, började deltagare umgås med varandra bortom nationaliteter och kulturer. Snart började lokalbor och körmedlemmar från Jämtlands Musikskola engagera sig. Det anordnades sedan en gemensam konsert mellan Jämtlands musikskola och den nystartade kören.

– Det var efter konserten som det började dyka upp bilder på Facebook på nyanlända och lokalbor som träffats och gjort aktiviteter tillsammans. Vi hade skapat den här mötesplatsen, men sen blev det så mycket mer och större än vi någonsin kunde tänkt oss, säger Jonas.

The Rockin Pots träffades på Grytan fram till 2017, sen lades förläggningen ner.
Sen dess har de setts och övat på Verket i Östersund. Förutom flytten till en ny lokal, har det hänt mycket annat. Speciellt sen The Rockin’ Pots uppträdde med Tomas Ledin på Storsjö Yran 2015. Efter yrankonserten har det ”tagit fart som aldrig stannat av!”
The Rockin’ Pots har uppträtt på Globen, Let’s dance, haft en egen show på Oscars teatern. Produktion och tv-bolag har gjort serier och dokumentärer om kören.
Det finns numera filialkörer utspridda över landet, Sundsvall, Norrköping och i Göteborg.

Abdelrazik Haroun Ibrahim, (även kallad Francois) har varit medlem i The Rockin’ Pots sen 2018. Han växte upp i ett flyktingläger i Tchad, men är ursprungligen från Sudan.

Abdelrazik kom för första gången till Östersund och Sverige, 2014, genom en fotbollsturnering där han spelade för Darfur United. Han och tretton andra lagspelare bestämde sig dock för att hoppa av turneringen under tiden i Sverige för att söka asyl.

– Jag väntade i ett och halvt år. Det var en helt otrolig känsla att få hålla mitt första id-kort. Under ett helt liv som flykting, hade jag aldrig ägt någon form av identifikationshandlingar, säger Abdelrazik.

Abdelrazik flyttade runt mycket under tiden han väntade på asyl. Men han visste redan vart han ville bo.

–Jag kände tidigt att Östersund skulle vara en fin plats att leva på. Alla är så snälla. Jag älskar att bo här, säger han.

Abdelrazik började öva med The Rockin’ Pots 2018, för att träffa folk och förbättra sin svenska. Men kören och musiken har hjälpt honom även på andra sätt.

–Jag bär på jobbiga minnen från min barndom. Och jag är orolig för min familj som bor kvar i flyktingläger i Tchad.
När jag sjunger tillsammans med andra, kan jag släppa svåra minnen för en stund och ha roligt. Det känns som att komma hem. Dessutom kommer jag från en stor familj där jag är van att ha många människor omkring mig. Jag mår bra av det. Därför känns The Rockin’ Pots som min andra familj. Det finns en stark samhörighet bland medlemmarna, säger Abdelrazik.