Kontakta mig!

Marcus och Jenny Ståhl

De hade länge haft en dröm om att flytta till Vemdalsfjällen. För tre år sedan blev den verklighet. Då lämnade Marcus och Jenny Ståhl jobb och nyrenoverad bostad på Söder för att satsa på ett liv i fjällbyn Klövsjö. Något de inte ångrat.

– Jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att bo här. Vi har haft stuga i Storhogna i 13 år och varit här mycket, både sommar och vinter. Det är ett otroligt härligt ställe. Men precis som många andra hade vi en förutfattad mening om att det inte skulle gå att få jobb här, säger Marcus.

Men när Marcus sökte jobbet som VD för Destination Vemdalen – och fick det – gjorde paret slag i saken. Allt gick väldigt fort när de väl bestämt sig. Även Jenny, som är idrottsvetare, fick jobb direkt på Jämtland-Härjedalens Idrottsförbund. Till att börja med hyrde de ett hus, men ganska snart köpte de ett eget.

Fin miljö att växa upp i

Idag har paret funnit sig tillrätta och trivs med sin vardag, som både är mer avkopplande och harmonisk. Familjen har dessutom utökats med sonen ­Albert som ska fylla 2 år.

– Det känns bra att bilda familj här, det är en fin miljö att växa upp i. Jag tror också att det är lättare att vara förälder på landet, med en kilometer till förskolan och närhet till affär och service. Jag har två mil till jobbet på Vemdalsskalet och det tar 12 min med bil. Möjligen blir jag hindrad av att det går en ren över vägen ibland. Jämför det med samma sträcka i Stockholm så kan det lätt bli en timme, säger Marcus.

Jenny jobbar hemma varannan vecka och pendlar till Östersund vissa dagar. Det gör att hon både träffar sina kollegor och har möjligheten att vara på hemmaplan mer.

Lugnare livsstil Marcus och Jenny trivdes bra i Stockholm, men det fanns en önskan om att leva ett enklare liv som inte var så inrutat. Utan en kalender som per automatik fylldes på med aktiviteter.

– Nu bestämmer vi aktivt vad vi vill göra, utifrån vår egen vilja och lever ett mer stressfritt liv. Vi har vandring, skidspår och skidbackar inpå knutarna. Allt är nära och tillgängligt. Här engagerar sig folk även mer ideellt och får med knappa resurser saker att hända. Jag är imponerad över det enorma engagemang som finns för den lokala bygden, säger Marcus.

Jenny berättar att de båda kan koppla av och leva mer i nuet. Det är inte lika viktigt längre att hinna med en massa saker eller att gå ut och äta på restaurang. Och jobbet är inte allt.

– Sen vi flyttade till Klövsjö är vi ute i naturen, vi kan njuta av lugnet, att fjället skiftar färg och vi lagar mer mat själva. Här kan vi också ställa ut barnvagnen på bron när Albert ska sova. Bara en sån sak, konstaterar Jenny.

 

”Vi älskade att bo på Södermalm, men fjällen kallade”

Bra bygemenskap

Att flytta innebär alltid vissa utmaningar. Marcus och Jenny är överens om att det enda de egentligen saknar är att ha sina familjer och vänner på närmare håll.

– Men det skulle vi ha gjort var vi än flyttat. Fast Jennys föräldrar hälsar på ganska ofta och mina föräldrar är mycket i stugan som vi fortfarande har i Storhogna.

Samtidigt poängterar Jenny att Klövsjöborna varit välkomnande och att de bjudits in i gemenskapen.

– Nu när vi har barn på förskolan kommer vi också in i ett annat sammanhang i samhället. Det är en riktig baby-boom här just nu, så det finns gott om barn, konstaterar hon. Dessutom har både jag och Marcus arbeten där vi träffar många människor och kan bygga bra nätverk.

Innovationsforskaren som gjorde äventyret till en livsstil

Som forskare och innovationskonsult ville Louise Östberg ta reda på om många små idéer kan leda till en större förändring än en stor innovation. När hon sedan gick en äventyrsutbildning fick hon idén att starta ett Äventyrsprojekt för att testa sin tes, med ett litet äventyr om dagen. Det skulle visa sig få stor effekt, inte bara på henne, utan hela familjen.

Det ledde helt enkelt till en livsavgörande förändring. För fyra år sedan gick flyttlasset från Lidingö till Funäsdalen. Tanken var att hennes man Thomas Jörgensen skulle fortsätta att jobba som konsult inom finansbranschen, men så blev det inte. Han fick jobb som ekonomichef på Ramundberget nästan direkt. De tre barnen fann sig tillrätta i skola och förskola. Louise hade dock ingen direkt plan för sig själv.

– Det löser sig, tänkte jag. Och det gjorde det. Idag driver jag mitt eget företag, med uppdrag över hela landet. Jag föreläser om bland annat förändringsarbete genom innovationsprocesser. Faktum är att rent professionellt är jag mer intressant nu än när jag bodde i Stockholm. Det öppnades en massa dörrar när vi flyttade hit.

 

Varför just Funäsdalen?

Eftersom Louises mamma har sina rötter i Ljusnedal, blev det många besök i Funäsfjällen under uppväxten. Skidåkning är ett stort intresse och det var dessutom under en skidsäsong i Alperna Louise mötte sin blivande man, som också tagit en paus i karriären. De återvände till Sverige, bildade familj och bosatte sig på Lidingö. Men hela tiden fanns en dröm om Funäsdalen och att leva ett annorlunda liv, där skidåkningen kunde få större plats.

– Under mitt äventyrsprojekt gjorde jag små äventyr varje dag, allt från att paddla kajak på lunchen till att laga mat med barnen ute i naturen. Jag passerade Malung på en jobbresa och tog chansen att hälsa på en kompis med draghundar, så vi åkte hundspann tillsammans. Så höll det på. Jag ville se om det kunde leda till en förändring, där jag vågade utmana mig själv och ta risker. Att träffa personer som gjort andra livsval bidrog starkt och inspirerade mig.

Tips

Följ gärna Louise på bloggen 365vardagsaventyr

Fjällguide på halvtid

Eftersom Louises mamma har sina rötter i Ljusnedal, blev det många besök i Funäsfjällen under uppväxten. Skidåkning är ett stort intresse och det var dessutom under en skidsäsong i Alperna Louise mötte sin blivande man, som också tagit en paus i karriären. De återvände till Sverige, bildade familj och bosatte sig på Lidingö. Men hela tiden fanns en dröm om Funäsdalen och att leva ett annorlunda liv, där skidåkningen kunde få större plats.

– Nu kan jag kombinera mitt forskningsarbete, ta på mig konsultuppdrag, föreläsa och samtidigt vara ute på fjället. Vi stortrivs här. Det var enkelt att komma in i samhället, här är de vana vid att nytt folk flyttar in. Eftersom vi är aktiva inom idrott och föreningar har vi lärt känna många. Att ha tre barn har också underlättat. Just nu lever vi det liv vi vill och mår väldigt bra.

”Det löser sig, tänkte jag. Och det gjorde det.”

Hur svårt kan det va?

Tanja Nordfjell är artisten, konstnären och renskötaren från Vålådalen som lever det liv hon alltid drömt om. På Instagram-kontot missfreerider får 12,5 tusen följare en glimt av hennes fartfyllda tillvaro. Men här finns mer än så. Som egen företagare i en tuff och mansdominerad bransch har hon jobbat hårt för att hitta sin egen väg.

– Jag älskar det jag gör och brinner för. Som artist kan det vara lite svårt att planera in spelningar långt i förväg. Renarna kommer alltid i första hand. Eftersom jag är ensam företagare finns det inga ersättare eller vikarier att kalla in om det händer något oförutsett. Klockor och kalendrar ingår liksom inte i renarnas värld. Men det är härliga kontraster och oftast funkar det bra, berättar Tanja.

Tips

Följ Tanja på Instagram

Med livet som inspiration

Att ha naturen som arbetsplats ger ett annat perspektiv. Det är här Tanja får inspiration till både musiken, konsten, slöjden och konsthantverket.

– Ute i naturen lyssnar jag och ser med andra ögon. Naturen berikar mig som människa och inspirerar. Jojken är något fysiskt, en person eller en plats. Den ståtliga renen i karg vegetation och hård blåst på fjället blir något pampigt, medan en liten hare som skuttar fram känns mjukt och graciöst. Det är inget man sitter hemma på kammaren och kommer på.

Förebild för andra

Det har inte alltid varit enkelt att bära det samiska arvet. Att ständigt behöva förklara, försvara. Redan i skolan för lärare och andra föräldrar. Men Tanja tycker att det har blivit ett uppvaknande, ett generationsskifte där intresset för det samiska har vuxit.

– Vi har ett viktigt kulturarv att förvalta, inte bara för oss som är renskötare, utan för alla. Bara en liten del av samerna har renar och dessutom är det en större del av landets befolkning än man tror som har samiskt påbrå.

Som yngre berättar Tanja att hon var blyg och stod tillbaka för sin fyra år äldre autistiska syster, som behövde få mer plats. Efterhand har hon vågat satsa mer på sin egen utveckling. Armbågat sig fram, visat att allt är möjligt och att tjejer kan köra såväl motorcykel som skoter i svår terräng. Men att söka framgång i det moderna samhället, med stress och ideal, är inget hon strävar efter.

– Jag finner inte min plats där, utan känner mig rik av att leva med och av naturen, och att ha tid med människorna i min närhet. Kanske når jag inte så långt som jag vill, men då har jag i alla fall banat väg en bit för någon annan. Det är en sådan konkret bekräftelse när små tjejer ser upp till mig och börjar skapa sina egna drömmar.

Från St.Moritz till Kluk

Hon gick från lyxiga eventjobb i Davos till en hållbar livsstil som hon kunde stå för, den fanns i Jämtland. Idag brinner hon för vardagsäventyren runt knuten och att lyfta regionen som matdestination.

 

Fabienne och hennes man Roman hade rest runt i Sverige ett flertal gånger. Tankarna om en flytt blev mer och mer verklig.

– Sverige utstrålar verkligen en frihet och de öppna landskapen är något alldeles extra!

Med en önskan om ett mer hållbart liv blev flytten verklighet när paret testade WWOOF*, World Wide Opportunities on Organic Farms och hamnade på en gård i Ås i västra Jämtland. Idag hyr de ett litet hus på en gård i Kluk. Med närheten till både staden och fjället ter sig livet fint i den lilla byn med 18 invånare. Det blir många vardagsäventyr och det strålar om henne när hon berättar.

– Ibland blir det i anslutning till jobbet. Jag och en kollega paddlade SUP (stand up paddleboard) på Storsjön mellan Ås och Östersund i somras. Ibland tältar jag på gården, för att jag kan och vill vara ännu närmare naturen. Frihetskänslan att vintertid bara ta på sig skidorna utanför dörren, den är oslagbar den känslan.

Tips till den som vill lämna stadspulsen?

– Hitta den enkla livsstilen. Tänk inte för mycket, stäng av mobilen och gå ut i naturen. Oavsett om det är vandring på fjället, att simma i en sjö, eller tälta i skogen – gör det bara, det behöver inte vara svårt!

Vad är det bästa med livet här?

– Naturen och maten helt klart. Tillgången till skogen och dess skafferi, fjäll och sjöar, det är så omväxlande miljöer. Här får vi ut mycket av livet, vi kan både vara aktiva och bara vara. Vi älskar det nordiska köket och alla råvaror vi har runt knuten, det är en väldigt god plats att leva på. Allt är så tillgängligt. Den största förändringen är just hur hållbart vi lever idag. Innan arbetade jag inom World Economic Forum i Davos, där jag gjorde sidoevents för deltagare. Allt gick snabbt och var lyxigt. Generellt så är inte eventbranschen så hållbar. Jag kunde inte stå för det.

Hållbarhet följer Fabienne även på jobbet. På Torsta Naturbruksgymnasium i Ås jobbar hon deltid i ett projekt med att utveckla regionen och breddgrad 63 som matdestination, från kust till kust.

– Det är ett givande arbete, regionen är spännande och har potential att växa. Nu har jag ett meningsfullt jobb som jag kan stå för. Vid sidan av det driver jag mitt eget företag som arrangerar och fixar kring evenemang kopplade till mat och upplevelser tillsammans med andra matentreprenörer.

”Här fann jag en annan livsstil.”

Drömhus på landet

Nicki och putte hittade sitt drömhus på landet

Nicki Eby från Helsingborg och hennes man Putte Eby från Stockholm har bott och rest världen över. Efter en långresa till Indien kom den där helgen med en väns 40-års fest i Edsåsdalen – och flytten var ett faktum.

– Förutom festen hann vi upp till Storulvån en sväng och på vägen därifrån, jag minns att det var vid den fantastiska fjäll­utsikten i Mattmar som sonen David 10 år sa ”varför bor vi i Stockholm egentligen?”, berättar Putte.

Familjen hade precis flyttat tillbaka till lägenheten i Stockholm efter att i åtta år drivit fjällstationen i Abisko nationalpark. Utan jobb eller någon särskild plan.

– Vi var klara med Abisko, vi hade gjort det vi skulle så vi sa upp oss. Vi lever väl på kärlek och väntar på att den där blixten ska slå ner som berättar vad vi ska göra, resonerade vi. Vi diskuterade hela vägen hem till Stockholm kring det David precis sagt. Sen började vi leta hus, berättar Nicki.

Råd till den som funderar på att flytta?

Just do it! Tänk inte efter för mycket, det är inte så komplicerat. Här finns allt. Är man bara öppen och mottaglig så fixar det sig. Det behövs kompetens och personer som vill vara med att utveckla.

Här finns livskvalitet, ingen stress och inga köer till något. Skyll inte på att ”vi vill inte rycka upp barnen”, är det några som anpassar sig så är det dom.

Drömhuset från 1872

Familjen Eby hittade huset och gården i Nälden, endast 25 minuter från Östersund och 45 minuter från Åre. Kravlistan sa nära till skola, idrottsmöjligheter för barnen och bra kommunikationer. Gärna med fjällutsikt. Gården har allt utom utsikt mot fjällen. Det märks att det inte gör något, att familjen trivs och gjort sig hemmastadda. Huset är från 1872 och har renoverats lite eftersom sedan 2011 men behållit sin ursprungliga charm. Det är stort, har flera tillhörande byggnader och öppna ytor. Familjen hyr ut stallplatser, hagar, tunnbrödstuga och förvaringsutrymmen för bland annat bilar och skotrar till bybor.

– Att flytta hit med barnen har varit fantastiskt! Det går bussar ofta, vi har fem minuter till skolan och affären i byn. Sporthallen och ishallen blir mötesplatser och fungerar som fritidsgårdar. Vi bor i en levande bygd tack vare engagerade bybor och företagare. Dottern rider och sönerna spelar hockey. Allt finns, det är inga köer överhuvudtaget och det finns plats för alla, berättar Nicki lyriskt.

Så snart flytten var bestämd började både Nicki och Putte kolla jobbmöjligheter och pratade om det i sina nätverk. Efter några tillfälliga jobb inom STF och ansvarig för våffelstugan på Åreskutan klev Nicki in som hotelldirektör på Scandic Östersund Syd 2013. Sedan 2017 är hon hotelldirektör på Clarion Hotell Grand i Östersund och väldigt engagerad i Östersunds utveckling.

– Två veckor innan flytten hade vi båda fixat jobb i Jämtland. Jag var beredd på alla sorters jobb och tänkte att jag alltid kan gå tillbaka och jobba som lärare, berättar Putte som fick jobb på Östersunds kommun med att utveckla S:t Olavsleden, en pilgrimsled mellan Sundsvall och Trondheim. Nu är jag event- och besöksnäringsstrateg och arbetar för mer aktivitet på de arenor vi har runt om i staden. Hittills har det varit en mix av parasport, curling och Melodifestivalen, fortsätter Putte.

Se möjligheter

Under de sju år som gått sedan de blev jämtar har det hänt mycket i Östersund. Det bubblar verkligen här.

– Det byggs, entreprenörsandan är stor och vi är med och bidrar till stadens utveckling. Det är kul att få vara en del i det. I en mindre stad blir det möjligt och alla är så otroligt stolta här. Vi skapar vår egen utveckling, säger Nicki.

Paret tipsar om att se möjligheterna, säga ja och vara ödmjuk. Det har gjort att de fått ett stort nätverk och kommit in bra i byn. Efter två veckor blev Putte ordförande i fotbollssektionen och Nicki lagkapten för ett fotbollslag.

– Vi går mycket på känsla och rekommenderar att öppna ögonen för hus lite utanför centrala Östersund. Här kan man hitta drömhuset till ett rimligt pris. Vi lovar, man blir inte en eremit, skrattar Putte.

Ett svinroligt projekt

På jobbet funderade Nicki och hennes kollegor på ett sätt att bli av med matsvinnet, och kom på att de skulle bli grisbönder. De matar sina grisar med grönt avfall från köket och alla i personalen hjälper till med grisarna som bor i Nälden hos Nicki och Putte.

– Det handlar såklart om ett socialt hållbart miljöprojekt. Men också om att ha roligt tillsammans på jobbet. Alla är så stolta över våra grisar, säger Nicki.

Grisarna kommer från Görviks lantbruk, samma ställe som Clarion köper sitt fläskkött från annars. Till hösten slaktas de och serveras i restaurangen.

– Vi vill att alla ska veta var maten kommer ifrån. Alla har inte klappat en gris eller har någon känsla för kopplingen mellan djur och mat. Förskolan var här och besökte grisarna, det känns viktigt, konstaterar Nicki.

”Ska man förändra så ska man göra det rejält.”

”Vara ödmjuk och att våga säga ja, det öppnar dörrar.”