Namn
Jonathan Mattsson

Plats
Gällö

Bräcke kommuns största privata arbetsgivare

Grunden till sågen lades 1879, redan då med placering på Öhn. Idag mäts och justeras ungefär 140 brädor i minuten, året runt.

Totalt 360 000 kubikmeter sågad trävara produceras varje år av totalt 130 medarbetare och det gör företaget till Bräcke kommuns största privata arbetsgivare.

Bolaget Gällö Skog ingår i Gällö Timber med 40 medarbetare som i området södra och mellersta Norrland ser till att köpa in timmer till sågen. Trävarorna säljs främst till svenska och norska aktörer, men det är även export till Europa, Nordafrika och Kina.

Gällö Timber

Påhittiga medarbetare

Uppvuxen strax utanför Gällö har Jonathan Mattsson ett naturligt engagemang för lokal industri och människorna som bor i området. Samtidigt erbjuder jobbet kontakter med kunder över hela världen.

– Jag trivs väldigt bra med företaget och medarbetarna. Många av dem som jobbar på sågverket känner jag sedan tidigare, och det är ett bra gäng med mycket driv.

Själv hann Jonathan Mattson med ett par år som virkesköpare på Gällö Skog innan han 2016 fick jobbet som affärschef på Gällö Timber, och sedan 2022 är han alltså verkställande direktör. Han vill lyfta det goda samarbetet mellan alla 130 personer som jobbar i bolaget, oavsett position eller uppgift. Det är nyckeln till Gällös framgång. Entreprenörsandan och nyfikenheten är förutsättningen till att det alltid hittas lösningar, oavsett vad som händer i omvärlden. För den som vill finns det goda möjligheter att byta yrkesroll och utvecklas inom Gällö skog och Gällö Timber, det är VD:n själv ett tydligt exempel på.

– Vi gillar framtiden och ser gärna till att vi jobbar med nya spännande produkter. Det är också därför man ska jobba här tycker jag. Det finns alltid möjlighet att utvecklas själv, och det sker hela tider roliga utmaningar och förändringar.

Sågen i Gällö satsar för framtiden

Gällö Timber är Bräcke kommuns största privata arbetsgivare och ägs av SCA.

Jonathans vision är att fortsätta utveckla en lönsam industri och attraktiv arbetsplats i bygden.

Under våren 2023 har sågen stått stilla en hel månad, och för ett företag där det rullar in cirka femtio fullastade timmerbilar varje dag kan det känns som en omöjlighet. Med god planering och bra tajming gick det bra, berättar VD Jonathan Mattsson.

– Vi behövde göra en ordentlig investering i såglinjen och justerverket. Dels för att vissa delar började bli gamla och behövde bytas ut, men också för att modernisera och göra oss mer flexibla i framtiden, fortsätter han.

Den nya såglinjen – där stocken inspekteras, sågas och skickas vidare till justerverket – har öppnat möjligheten till förbättrad kvalitet på produkterna. En uppdatering med bättre kameror och AI-inlärning höjer också takten på produktionen.

– Den här investeringen har vi planerat för länge och det passade perfekt när konjunkturen och orderingången gick ner under våren 2023. Det innebar att det störde oss mindre och våra kunder har inte drabbats på något vis. Vi lyckades bygga upp ett lager som räckte under stoppet, säger Jonathan Mattsson.

Investerar 60 miljoner

God planering och ett stort engagemang hos alla som jobbar på sågen borgade för att allt gick smidigt. Investeringen fortsätter. Nya torkar ska in i början av 2024 och totalt är det drygt 60 miljoner kronor som investeras under samma år. En investering om ser till att Gällös såg fortsätter vara ett av de tio största sågverken i Sverige.

– För oss är flexibilitet helt avgörande för att kunna vara konkurrenskraftiga. Vi kan tack vare den här satsningen snabbt ställa om efter vad marknaden efterfrågar och där är vi verkligen i framkant med en bred portfölj av produkter, säger Jonathan Mattson.

Utöver sågade trävaror för konstruktion och byggen jobbar Gällö också mycket med emballage, ett bra sätt att använda de bitar av stocken som inte motsvarar rätt kvalitetskrav, dimension eller längd för konstruktion- och byggnadsvirke. Verksamheten för emballage finns också i Gällö, bredvid stora sågen, och företaget ser möjligheter att utveckla emballagemarknaden ännu mera framöver.

En svängig bransch

Sågen i Gällö, som har anor från 1800-talet, står med andra ord fortfarande stadigt på halvön Öhn. Det finns efter en rad år av investeringar, goda förutsättningar att utöka produktionen och så även öka antalet anställda när marknaden vänder uppåt igen. Nu gissar Jonathan på att det blir ett tufft år med vikande byggmarknad och färre satsningar på nybyggnation.

– Men det kommer att vända, skogsbranschen är svängig, men trä som råvara har framtiden för sig. Jag är helt säker på det, säger Jonathan Mattsson.

Namn
Maartje Dijkers och Mark Huizing

Plats
Bräcke

Mer tid för patienterna i Bräcke

De hade pratat om Nya Zeeland, för den vackra naturens skull och möjligheten att vistas mer utomhus. Men att flytta så långt bort från sitt hemland? Nej, det kändes inte rimligt. Och efter ett besök i Sverige insåg de att drömmen kunde förverkligas på närmare håll. Nu är det tre år sedan holländarna Maartje Dijkers och Mark Huizing slog sig ner i Bräcke, något de inte ångrar för en sekund.

– Här har vi haft råd att bygga ett stort, fint hus och vi kan gå rakt ut i naturen när vi vill. Särskilt under pandemin har det blivit tydligt hur lyxigt vi har det. När vi satt i karantän kunde vi ändå ta på oss skidorna och åka ut på sjön. Det är frihet, säger Maartje.

Bräcke valde de för att det ligger mitt i Sverige. Tillräckligt långt norrut för att få skog och fjäll, men ändå rimligt nära för släktingar att besöka. Att hitta arbete gick lätt. Som läkare var Maartje eftertraktad och fick snabbt jobb på hälsocentralen. Där har hon sällskap av fler inflyttade, då hennes tre läkarkollegor kommer från Polen.

Mycket i yrket är lika, särskilt för Maartje, som även i Holland arbetade i ett landsbygdsområde. Geografiskt är det självklart något helt annat än landsbygd i Sverige, men typen av människor hon möter är desamma.

– Folk på landet klagar inte så mycket och söker bara vård när det behövs. Jag jobbade en kort period i Amsterdam och där kunde folk komma till akuten mitt i natten för urinvägsinfektion, säger hon.

Den största skillnaden är att hon i Sverige har mer tid för patienterna, vilket hon uppskattar. Hon trodde det skulle vara en utmaning att bo i samma by som hon jobbar, att folk till exempel skulle prata sjukdomar när det möttes på affären, men det har hittills gått bra. I stället har det blivit en fördel att hon känner de flesta, då hon kan ha en helhetssyn på varje patient.

– Alla är väldigt trevliga och snälla, och så tacksamma att vi flyttat hit och vill bo kvar!

Att lära sig språket var en utmaning, men helt nödvändigt för att bli en del av arbetsplatsen och samhället. Nu pratar både Maartje och Mark flytande svenska efter idoga studier.

– Men lätt var det inte. Framförallt i början trodde jag att jag aldrig skulle lära mig språket, minns Mark.

Han fick jobb via kontakter och arbetar som underhållsingenjör på Nouryon, en världsomspännande kemiindustri, som bland annat har verksamhet i Ånge. De trivs båda bra med sina jobb, men det är tiden med familjen och fritiden utomhus som känns viktigast.

Innan flytten föreställde sig paret långa, äventyrliga vandringar i fjällen, men de har fått anpassa sig till barnen. Lenya är fyra år och Kaysa drygt ett år – och de båda hänger gärna med på kortare dagsutflykter, men några längre turer blir det inte än så länge. Barnen går på förskolan och trivs väldigt bra.

Mark och Maartje har lärt känna många föräldrar där. När de byggde sitt hus var det också en hel del grannar som körde eller promenerade förbi för att kolla läget. Förutom grannar umgås de även med kollegor och några holländare som bor i samma kommun. Däremot har pandemin påverkat utbudet av aktiviteter, men inom kort ska Maartje starta barngympa och Mark planerar för en scoutgrupp i framtiden. Han har också börjat jaga.

– Alla mina kollegor pratade om jakt, så jag blev nyfiken och började läsa på. Sedan tog jag jägarexamen och har skjutit bland annat en tjäder och ett rådjur som vi styckade med hjälp av en instruktion på Youtube. Det känns verkligen långt i från Holland, skrattar Mark.

Namn
Syskonen Anna och Erik Wanneberg

Plats
Tavnäs, Bräcke kommun

Odlingsintresset lockade hela släkten till byn Tavnäs

Anna Wanneberg som tillsammans med sin man Patrik Wallberg och barnen Tage och Tuva bodde lantligt men ändå i storstan hade en längtan till något annat. En gård var deras dröm. Där skulle odlingar och djur kunna bli en större del av deras vardag, något som saknades dem.

– Vår balkong i Solna odlade vi upp fullständigt och ville ha något större. Jag har också alltid hållit på med hästar och ville kunna göra det i större utsträckning, säger Anna.

Köpte gård i jämtländska Tavnäs

Anna och Patrik började leta och titta ganska förutsättningslöst på olika delar av Sverige. När Annas bror Erik Wanneberg såg deras engagemang och drömmar blev även han intresserad av att hänga på flyttidén, likaså syskonens mamma Pia Lundqvist Wanneberg. Efter att ha besökt en gård tillsammans kunde de rama in vad de verkligen var ute efter.

– Vi kände att vi ville bo relativt nära Östersund, vi behövde tre boningshus och mark för odling och djur. Helt plötsligt dök det perfekta boendet upp på Hemnet och Anna skickade ett sms till oss andra och skrev ”jag tror att jag har hittat det”, säger Erik.

Efter besöket i Tavnäs blev syskonen och deras mamma kära i vad de såg och bestämde sig för att göra slag i saken. De har idag traditionella jobb men bedriver samtidigt verksamhet på gården.

– Vi har två hästar. Vi odlar och säljer det vi skördar i vår gårdsbutik. Dessutom har vi 110 värphöns vars ägg vi också säljer i gårdsbutiken. Vi har haft höns här hela tiden men inte i den här skalan så det är väldigt nytt för oss, säger Anna.

Att komma till en liten by har gått över förväntan för syskonen Anna och Erik, men att flytta till en by var en av deras farhågor.

– Vi har lite rädda för att inte skapa oss ett socialt sammanhang, vi visste inte vilka som bodde här. Men det har gått väldigt bra, våra grannar har varit öppna och trevliga, de kom förbi och sa hej och välkomnade oss till bygden, säger Anna.

– Ja, jag håller med, det finns väldigt många trevliga människor som vi fått förmånen att lära känna, säger Erik.

Med förundran har vi följt debatten om vantrivseln i Stockholm, en debatt som nu stormat under en månads tid i riksmedia. Vi på Ta steget vill förstås välkomna alla storstadströtta journalister och andra att testa på livet i Jämtland Härjedalen.

Från författaren Ingemar Näslund kommer också en hälsning till DN:s krönikör Björn Wiman, en i raden av journalister som under hösten reflekterat kring storstadens avskyvärden.

Krönika

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Du Björn Wiman, det verkar vara ganska bedrövligt i Stockholm om man får tro det du skriver. Vi som brukar tycka det är så fint i huvudstaden.

Men det kan inte vara kul det där, att det inte finns parkeringar, att till exempel inte kunna parkera på ICA när man ska tvärspela padel. Det är liksom kamp om utrymmet hela tiden. Man måste ta för sig. Annars tar nån annan för sig. Man måste också ta upp efter sig, men det är en helt annan sak.

Men vi fattar, det är besvärligt. Det kanske inte är nån tröst för dig, men vi har ett parkeringselände här på landsbygden också. Fast ungefär tvärtom. Vi har på flera håll för många parkeringsplatser och för lite bilar. Det ser helt enkelt glest ut. Inte så där kompakt urbansnyggt som det ska vara för att det ska kännas häftigt. Därför far vi ibland runt och okynnesparkerar. Eller egentligen stödparkerar. Man måste ju hjälpa till.

Sen skriver du att du är trött på att vara epidemiskt nyfiken på allt som är nytt. Så illa är det här också. Vi är epidemiskt nyfikna på när hjortronen ska mogna och isen lägga. Det är nytt varje år. Kanske är det möjligtvis redan är skidföre på Snasahögarna? Slitsamt det där med det nya.

Underdimensionerade biltunnlar är tydligen ett annat problem i storstaden som bidrar till avskyvärdet. Igen, det är säkert en klen tröst Björn, men vi har också tunnelproblem. Skidtunneln i Bräcke är överdimensionerad. Folk åker för fort. Och dom som åker åt fel håll vill inte betala. Man får inte åka bil i tunneln ens. Men hundspann går förmodligen bra. Och Swix blå extra funkar nästan jämt.

Till sist, det tycks vara för mycket folk i dina trakter. Dom trängs och knuffas och ser inte varandra i ögonen. Här är det inte för mycket folk. Utom på Storsjöyran. Och ibland vid vissa fiskevatten. När rocken kläcker. Men vi ser inte varandra i ögonen här heller. I genomsnitt är folk för långt bort. Eller så har dom yrsnö i ögonen.

Som du ser Björn, vi har det inte heller så bra, fast på ett eljest sätt jämfört med hur du har det besvärligt i storstan. Vi tycker du ska komma hit och kolla läget. Då slipper du vara irriterad. Och kan andas lite. Åkatillfjällsöverdan. Okynnesparkera på Ica. Åka i skidtunneln med Swix blå extra. Och oroa dig inte över att det saknas drejningskurser för husdjur. Vi kan säkert ordna en tovningskurs åt din siames. Här finns nämligen massor av idérika entreprenörer.

Här finns äventyret. Utrymmet. Den opåtvingade gemenskapen. Och vi ser varandra när det behövs. Välkommen hit!

Vidare läsning:

Därför är det avskyvärt att leva i Stockholm,
Björn Wiman, DN 6/9

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”
Åsa Beckman, DN 27/8

Därför blir man folkilsk av Stockholm,
Kristoffer Ahlström, DN 30/8

Varför är alla stockholmare så sura?
Malin Wollin, Aftonbladet 4/9

Spanarna,
Calle Norlén, SR P1 18/9

Jag försöker sätta fingret på exakt vad som väcker mina grinigaste sidor till liv,
Bengt Ohlsson, DN 22/9

Stockholmsfixeringen skymmer att Sverige är en kolonialmakt
Margit Richert, DN 23/9

Stockholmarnas statusjakt – finns det något mer kokett?
Björn Werner, GP 23/9

Jag har skymtat de flyende stockholmarnas pyramidspel
Andrew Walden, DN 24/9

08 – djävulens riktnummer?
Anton Säll, Fokus 30/9

Stadslivet får oss att tappa kontakten med vad det innebär att vara människa
David Jonstad, DN 1/10

Namn
Toon och Carine Kaerts

Plats
Börjesjö, Bräcke kommun

Toon och Carines tips för dig som flyttar (från ett annat land)

Lär dig språket, börja gärna redan i ditt hemland.
Pengar behövs för att utvandra men låt inte ekonomin hindra dig, det är okej att det känns lite obehagligt och nervöst. Planera och ha lite sparkapital så löser det sig.
Ta hjälp från kommunen, de har varit ett superbra stöd för oss.
Använd också dina landsmän som kan förklara vad som exempelvis skiljer Nederländerna från Sverige.
Välj Bräcke kommun! 😀

Read this article in English

Holländare säljer tystnaden i Börjesjö

Tack vare TV-programmet Ik vertrek (Jag utvandrar) vågade Toon och Carine Kaerts ta steget att lämna allt de hade i Nederländerna och flytta till byn Börjesjö i Bräcke kommun med ungefär 15 invånare.

– Vi tog vår husbil och åkte runt i Europa och hälsade på deltagarna ur TV-programmet. Vi tittade på deras liv, pratade med dem och kände efter hur ett liv i ett annat land skulle kunna vara. När vi kom till Albacken i Jämtland kände vi att vi också kunde tänka oss att bo här. Nu gör vi det sedan fem år tillbaka, säger Toon.

Det svenska fikat står framdukat på den stora verandan som blickar ut över sjön. Nedanför huset betar hästarna Flint och Wise Guy i hagen och granne med hagen ligger parets svenska stuga. Stuguthyrning är vad de i dag livnär sig på. Förutom fika har de också anammat det svenska ”lagom”.

– Jämtland ligger helt lagom i Sverige. Inte för långt söderut och inte för långt norrut. Sverige ligger också lagom långt från Holland så att vi kan besöka släkten en gång per år. Det är fint att det engelska språket fungerar så bra med tanke på att vi inte kunde ett ord svenska när vi flyttade hit, säger Carine.

Från högt till lägre tempo

Idag pratar Carine flytande svenska och Toon är på god väg. De försöker prata svenska med alla de möter och tittar på svensk TV och film.

– Innan vi flyttade hit köpte vi några Wallander-filmer. Det var svårt för det var en annan dialekt än den ni pratar här, säger Carine.

– Som att jämföra med jämtska, vilket i sig är helt obegripligt skrattar Toon.

Det är ett stort steg att flytta till en ny plats och kanske ännu större att flytta till ett nytt land men Toon och Carine hade sina skäl.

– Vi hade ärligt talat tröttnat på livet i Nederländerna. Vi arbetade jämt och det var folk överallt. Vi kände att livet innebar stress, inte bara på jobbet utan hela livet kändes som ett ekorrhjul. Dessutom upplever vi att regelverket i Nederländerna är tufft och krångligt. För att ta ner ett egenplanterat träd på din tomt behöver du tillstånd från kommunen. Och kriminaliteten är hög, säger Toon.

Den första tiden i Börjesjö gick åt till att renovera och bygga. Både det egna boningshuset och stugan vid sjön som de senare började hyra ut. Och de gjorde allt själva.

– Trots att vi bodde på landsbygden, inte kände några människor och ville ha ett lugnare liv så inledde vi vår flytt med att fortsätta i samma höga tempo. Vi körde på med våra byggprojekt från tidig morgon till sen kväll, varje dag. Nu i efterhand kan vi blicka tillbaka och se att vi hade svårt att bara bryta levnadsmönstret. Det tog något år. Men idag vaknar vi på morgonen, bestämmer vad vi känner för att göra och gör det. I lugnt tempo, säger Carine.

Husannons gav utdelning

Toon lämnade sitt eget företag i Nederländerna där han snickrade kök och Carine jobbet som IT-konsult. De hade också en hästgård med en ridhall och kände att de jobbade 24 timmar om dygnet. Hunden Brend och hästarna Flint och Wise Guy fick följa med till deras nya hem i Börjesjö.

Idag säljer Toon och Carine tystnaden till svenskar, tyskar, fransmän, danskar, schweizare och holländare. Deras gäster kommer för att koppla bort vardagen och leva i en tyst miljö. De är duktiga på att föregå med gott exempel. De njuter av lugnet och tystnaden och nyper sig själva i armen ibland över platsen de bor på och huset de trivs i.

Även om den jämtländska landsbygden står med öppna armar till den som önskar flytta hit, så är det ibland svårt att hitta drömhuset. Platsen som det nya livet ska skapas på. Att leta hus från Nederländerna var svårt. Efter några vändor till Bräcke kommun bestämde de sig för att sätta in en annons i det lokala kommunbladet som de fick hjälp att översätta. ”Vi är ett holländskt par som söker hus bredvid vattnet. Gärna med lite skog.”

– En dag hemma i köket i Nederländerna ringde en äldre man och började prata snabbt på svenska. Jag förstod ingenting. Jag lyckades få fram ”tack, ringer tillbaka” och la på. Vi fick hjälp av våra landsmän i Albacken och det slutade med att vi köpte huset! Berättar Carine.

Följ din dröm

Det mesta har både bra och mindre bra sidor. Så även parets flytt, men det positiva överväger och de är fortfarande mycket glada över sitt val. Utmaningarna har varit och är språket och Carine saknar att rida, vilket de två pensionerade hästarna inte erbjuder idag. Många praktiska saker har tagit extra lång tid för Toon och Carine som lära sig hur det funkar i Sverige. Till exempel att kaminen inte är okej att elda i om den inte besiktas av en sotare. Men det syns tydligt att de nu lever ett drömliv där tempot är lägre, tiden för varandra tillräcklig och valen av saker de gör alltid är de rätta. Toon övergår till engelska när han hjärtligt öppnar upp sig om varför den här flytten varit så viktig.

– If you have a dream you must do it! Always follow your dream.

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra.

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm.

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är.

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor.

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger.

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon.

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten.

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke.

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia.

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt.

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger:

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner.

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

– Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia.

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas.

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk.

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han.

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han.

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan.

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans.

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är.

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han.

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata.

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han.

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

Hjärtat i byn

Erik satsar för framtiden i bygden

Det sägs att hjärtat i byn är mataffären, en mittpunkt där folk träffas och pratar. Så är det i Gällö i Bräcke kommun, där Erik Faxbrink driver ICA Nära Gällö sedan sex år tillbaka. Med ett stort hjärta och socialt entreprenörskap utvecklar han både bygden och matbutiken.

– Är vi framme snart, undrar 3-åriga Hugo från baksätet.

Pappa Erik Faxbrink försäkrar de otåliga pojkarna i baksätet att de snart är hemma. Han och sambon Stina arbetar båda två i mataffären och de har precis hämtat barnen Hugo och Harry, de brukar göra det vid 15-tiden.

– Vi varvar ner, käkar middag och när barnen har somnat brukar jag åka till butiken och jobba ett tag till, säger Erik.

Så får de vardagen att fungera. De bor i Tavnäs, tio minuter med bil från butiken i Gällö. Lugnt, lantligt och med cykelavstånd till jobbet. Hängmattan där Erik kan ligga och titta på Revsundsjön från gården hinner han inte använda så mycket. Men han tycker att en av många fördelar med att bo här, är att det är lättare att gå ner i varv.

– Det är först på den här platsen som jag känner lugnet, det är extra viktigt när man driver eget. Jag uppskattar att springa själv i mörkret när ingen annan är där, säger Erik.

Men visst funderar han i hängmattan ibland, om framtiden och de långsiktiga planerna. Här föddes idén om den stora renovering av butiken som de nyss gjort. För Erik är charmen med att driva en mindre butik en personligare kundkontakt och att relationen med medarbetare blir mer familjär.

Eriks stora samhällsengagemang ser han som det viktigaste butiken gör. De sponsrar föreningar, bidrar till lokala events, anordnar insamlingar till Cancerfonden, ja de sponsrar det mesta som händer i byn helt enkelt. ICA Nära Gällö har även varit partner till skidtunneln MidSweden365, på orten sedan starten 2017.

– Vi ser att det är det viktigaste vi gör, både bygden och butiken frodas av det, sen är det väldigt roligt att engagera sig. Ju mer vi ger, desto mer får vi tillbaka, säger Erik.

Världens längsta skidtunnel i ett berg med välpreparerade spår året om, lockar besökare som blivit en ny kundgrupp för butiken. Själv har han ledsnat på skidåkningen sedan Vasaloppet förra året.

– Det var bedrövligt. Dagen innan var det soligt och fint men sen kräksnöade det hela natten som blev vatten och slask.

Även om han lovat sig själv att aldrig mer åka Vasaloppet så börjar suget komma tillbaka för längdåkning.

– Det tar fem minuter för mig mellan butiken och skidtunneln. Jag uppskattar att jag kan ha samma valla, samma kläder, det finns ingen blåst och inga dåliga spår. Men jag har insett att jag springer snabbare än jag skidar. Det är inte bra, säger han och skrattar.

Över 90% fibertäckning i både glesbygd och tätort

Visste du att Bräcke kommun är en av landets mest uppkopplade kommuner? Utbyggnaden av fibern i Bräcke kommun har skötts av 13 fiberföreningar och påbörjades 2013.

Genom stort engagemang, och många ideella timmar, erbjöds alla hushåll i Bräcke kommun att koppla upp sig på fibern. 2019 tändes de sista fibernäten i våra bygder och enligt Post och Telestyrelsen har vi nu 92 procent* fiberuppkoppling i kommunens hushåll.

*Tillgång till, inklusive absolut närhet till bredband

Skoter

Skoterkörning kan både vara ett nöje och ett effektivt sätt att ta sig fram i naturen under vintermånaderna. Kör längs slingrande leder eller orörda vidder.

825 mil skoterleder hittar du i Jämtland Härjedalen
87 stycken skoterklubbar finns här.
25 351 = 14% av Sveriges totala antal snöskotrar i trafik i Jämtland Härjedalen (2017)
Det går 1 skoter per 5 invånare i länet

Alpint

Liftarna är öppna för skidåkning från Lucia till ungefär sista april beroende på snötillgång men även före och efter är det allt fler som går upp för att få de där åtråvärda svängarna.

137 liftar och 362 nedfarter finns i Jämtland Härjedalens fem största skidanläggningar (Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Bydalen, Lofsdalen)
2,79 miljoner – Totalt antal skiddagar (1 person som åkt skidor under 1 dag) på länets skidanläggningar vintersäsongen 2018/2019
42 graders lutning, så brant är det att susa ner i Rännan. Lofsdalen bjuder på en av Sveriges brantaste backar. Goggles on.

Längd- och turåkning

Alla byar i Jämtland Härjedalen med självrespekt har välskötta längdspår. Många av dem har dessutom belysning. Om du inte är född på skidor så finns instruktörer som kan förvandla dig till en mästare.

300 km av längd- och turskidåkning i Bruksvallarna gör detta till ett paradis för längdskidåkare. Dessutom är 11 mil pistade längdspår.
89 km preparerade spår för längdåkning finns på gångavstånd från stadskärnan i Östersund.
1,4 km lång är världens längsta skidtunnel i ett berg, MidSweden365, utanför Gällö.

Cykel

Alltfler får upp ögonen för cykling, i skog, på fjäll och landsväg. På cykeln kommer man längre och hinner se mer än till fots. Trixiga stigar lämnar inte mycket tankeutrymme över till vardagens funderingar.

Liftburen downhill-cykling i Lofsdalen Bike Park 7 leder, 16 km och Åre Bike Park 40 leder, 15 km samt i Östersund 6 leder
Crosscountry-cykling med specialbyggda leder: Åre, Funäsfjällen, Vemdalen, Lofsdalen, Ljungdalsfjällen och Östersund.
Vintercykling med fatbikes på flera destinationer

Med naturen som granne

Säsong året runt

Glid ljudlöst på spegelblanka isar i november. Åk oändligt många mil på skidor genom ett tyst fjällandskap i blått midvinterljus. Låt våffelstugan i skogsbrynet vara målet. Bygg en solgrop den första vårvinterdagen och vänd näsan mot solen. Fiska öring och harr i strömmande vatten, samtidigt som kokkaffet puttrar över elden på strandkanten. Susa ner för fjällsidan på cykel med adrenalinet pumpande i öronen. Plocka hjortron och fyll vattenflaskan i en porlande bäck. Blicka ut över de blånande bergen i horisonten, som inte tycks ha något slut. Med naturen som granne har du aldrig tråkigt.

Fiske

Fisket är inte bara en anledning till att många besöker Jämtland Härjedalen, utan även en anledning till att människor vill bo här.

17 000 sjöar med en yta av 4 500 km2
2800 km älvar och åar.
Nästan lika många fiskeplatser som fiskare
Hårkan, Dammån, Gimån, Jormvattnet och Valsjön – namnen på några vatten som gjort sig internationellt kända genom fiskehistorien.

Vandring

Jämtland Härjedalen erbjuder ett stort utbud av möjligheter till dagsturer och längre strapatser i både lågland och fjällterräng.

200 naturreservat finns det här. Och en nationalpark, Sonfjället.
580 kilometer St Olavsled – pilgrimsleden från Selånger utanför Sundsvall, genom Jämtland, till Trondheim i Norge.
Lättillgänglig fjällvandring som t ex klassikern Jämtlandstriangeln Storulvån-Sylarna-Blåhammaren och dagsturer i Södra Årefjällen eller familjevänlig vandring till ”Finn fem fall” i Vemdalen.
Vandringen till Helags i Ljungdalsfjällen togs upp av National Geographic 2015 som en av ”The Worlds Best Summit Hikes”.

Upptäck mer av Jämtland & Härjedalen med Reseguiden

Jämtland Härjedalen är en plats som bjuder på myriader av små och storslagna äventyr. Oavsett om du är besökare, nyinflyttad eller har bott här en tid så är Reseguiden en bra utgångspunkt för dig som vill upptäcka länets många guldkorn. Reseguiden ges ut av JHT (Jämtland Härjedalen Turism) och finns kostnadsfritt att hämta hos en turistinformation i länet eller att ladda ner här.

Påhittiga medarbetare

Sågen i Gällö satsar för framtiden

Investerar 60 miljoner

En svängig bransch

Mer tid för patienterna i Bräcke

Odlingsintresset lockade hela släkten till byn Tavnäs

Köpte gård i jämtländska Tavnäs

Livet i storstan verkar vara bedrövligt

Vidare läsning:

Holländare säljer tystnaden i Börjesjö

Från högt till lägre tempo

Husannons gav utdelning

Följ din dröm

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Från sämst i Europa till bäst i världen

Både kärlek och gråa hårstrån

Tänder en gnista för eldsjälar

Vardagsrummet i byn...

...och i staden

Fri att vara sig själv

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Erik satsar för framtiden i bygden

Säsong året runt

Fiske

Vandring

Upptäck mer av Jämtland & Härjedalen med Reseguiden

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!