Kultur i länet

Hellre Jämtland än Hollywood

Jonna Hylén och Martin Johansson vet att det går regissera sin egen tillvaro i arbetslivet. De arbetar som kulturproducent och regissör i länet och de skulle aldrig byta Jämtlandsscenen mot Hollywood.

– Jag tror att det är bättre att vara en stor fisk i en liten pöl, säger Jonna Hylén.

Allting börjar med en gul post-it lapp under en sömnlös natt. Numera är lappen inramad på kontoret på Frösön. Ordet som står på lappen är ”Undantaget”. Här driver Jonna Hylén och Martin Johansson en scenkonstförening som verkar för att skapa levande teater i länet av, för och med jämtar. Det där ordet som kom som en idé under den där natten, har nu bidragit till att föreningen Undantaget firat 2 år.

Både Jonna och Martin är födda och uppväxta i Jämtland, de delar erfarenheten av att ha lämnat länet och återvänt. För Martin var det drömmen om att bli skådespelare som drog honom söderut, för Jonna var det musiken och studier. Martin slog sig blodig i sina försök att komma in på scenskolan, istället gick han in i den berömda väggen som producent i Kalmar och under samtalen med psykologen klarnade allt.

– Psykologen sa att det enda jag pratade om var Jämtland, men jag tänkte att dit kan jag väl inte återvända. Där finns inga jobb, berättar Martin.

Det är nu 10 år sedan och han har sedan dess skapat sina egna vägar i arbetslivet. Jonna har sig själv att tacka för att hon flyttade hem. Hon pluggade till etnolog i Uppsala, engagerade sig som projektledare för Kulturernas karneval, men ändå var det något som skavde.

– Jag saknade känslan av tillhörighet och sammanhang.

Dessutom tyckte hon att hennes kompetens behövdes mer i Jämtland än i Uppsala.

– Här kan jag göra mer skillnad, det är lättare att få gehör för idéer och stöd för sina visioner som kulturutövare, många tror nog att det är tvärtom, säger hon.

Så korsades Martin och Jonnas vägar tillbaka hemma i Jämtland och ur det föddes Undantaget. Det är många uppsättningar, samarbeten och sommarteatrar som Martin hunnit med under åren och mestadels skapar han sina jobb själv.

– Jag går hyfsat runt ekonomiskt här, men i förhållande till de som jobbar i Hollywood är jag inte ekonomiskt lyckad. Däremot är flera vänner och kollegor inom branschen avundsjuka på mig att jag lyckats bosätta mig och verka på en enda plats, som dessutom råkar vara min barndoms plats. Jag skulle aldrig byta det här mot Hollywood.

Naturen är lika viktig för Jonna som scenen, närheten till äventyr som inte behöver planeras och att vistas ute ger henne frihetskänslor. Förutom vidderna och vyerna ser Jonna ser andra fördelar också.

– Det finns stora möjligheter att komma ur ekorrhjulet här, man kan hitta billigt men fint boende. Minskade levnadskostnader frigör tid och frigjord tid gör att man kan ägna sig åt det man älskar. Det handlar om att hitta en livsstil som är billigare så att man inte behöver ägna sin tid åt att tjäna eller konsumera pengar. Många skulle må extremt bra av det, säger hon.

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra.

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Snörikt och attraktivt

Frostviken är paradiset för Marika Hopponen Westberg

Frostviken är ett vinterparadis för skoteråkare och andra friluftsentusiaster. Där bor och arbetar Marika Hopponen Westberg med hållbar vinterturism.

Frostviken ligger i Strömsunds kommun och är ett attraktivt område för skoteråkare tack vare tekniskt krävande terräng, stora friåkningsområden och ordentliga vintrar.

– Vi har nog aldrig haft en snöfattig vinter här, säger Marika Hopponen Westberg som driver Jormvattnets Fiskecamp och bor samt arbetar som naturvärd i området.

Marika flyttade till orten i mitten av nittiotalet, för platsen och för kärleken.

– Jag är i paradiset. Här varvas fjäll och sjöar likt ett silverband. Det är inte heller långt till Norge och den vackra atlantkusten.

Frostviken kallas ibland ”Lilla Kanada” på grund av den unika terrängen och lockar besökare från mellersta och norra Sverige samt Norge. Turismen är viktig för bygden och möjliggör service i form av affärer, skola och hälsovård.

Det har inte varit odelat positivt med många turister i Frostviksfjällen. För åtta år sedan hade markägarna i området ledsnat på att få sina skogsplanteringar sönderkörda av skotrar och att skoteråkande turister kom väldigt nära privata hus. Det var startskottet till projektet Hållbar vinterturism, ett samarbete mellan markägare, Strömsunds kommun och externa finansiärer med fokus på ekonomisk hållbarhet, kommunikation och säkerhet. Som en del av projektet tillsattes naturvärdar som bland annat arbetar med informationsspridning och tillsyn av området. Marika har varit med sedan starten för fem år sedan.

– Att köra skoter är den bästa frihetskänslan. Det är ett fantastiskt redskap som möjliggör för nästan vem som helst att komma ut och njuta av storslagen fjällnatur. Vi naturvärdar finns på plats för att det ska vara lätt att hitta och göra rätt, säger Marika.

Skoterområdet erbjuder 100 000 hektar körbar mark varav 30 000 är tillgängligt för friåkning. Tack vare projektet har området delats upp i skyltade zoner vilket gör det lättare att orientera sig, både för besökare och vid en eventuell olycka. Det är avgiftsbelagt att köra i på fjället som är ett kommunalt regleringsområde. Pengarna går tillbaka in i verksamheten och i gengäld får besökarna flera mil preparerad led och pengarna som till stor del görs av ideella krafter.

– Det här området är ett smörgåsbord för skoteråkare. Varsågod, det är bara att ta för dig av allt från lättsam körning på myr till tekniskt utmanande körning i raviner. Man kan utan problem åka en hel dag tillsammans oavsett vilken nivå på skoterkörningen man har, säger Marika.

Zonidelningen gör att det går att stänga av delar av området vid behov som lavinrisk eller av hänsyn till rennäringen som de samarbetar med och vars djur i perioder betar i området. Det har även bidragit till att vissa områden är skoterfria, där den som vill njuta av längdskidåkning eller hundspann kan göra det i stillhet.

– Här finns plats för alla, säger Marika Hopponen Westberg.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

Nära till allt

Det lugna livet i Långan

Lugnet, friheten och enkelheten. Det hittade Hans Henriksson när han flyttade med familjen från staden till Långan.

– Här finns allt man behöver. Här saknar jag ingenting, säger han.

Hans Henriksson står vid köksfönstret i sitt nybyggda timmerhus och tittar ut över Landösjön. Fiskeintresset var en bidragande orsak till att de flyttade till Offerdalsbygden.

–Jag vill ha närheten till naturen och fjällen, till jakt och till fiske. Här finns allt man behöver, säger han.

Hans hamnade i Jämtland 2004 efter att kärlek uppstått på det årliga evenemanget ”skoterns julafton” i Åkersjön. Han flyttade från Bergsjö i Hälsingland för att bli sambo i Östersund med sin Linda.

Redan när de flyttade ihop i stan började de leta efter ett mer lantligt boende. Först hade de inga planer på att bygga nytt, och inte heller tänkte de bosätta sig på Lindas barndomsgård i Långan, granne med hennes föräldrar. Men efter att några budgivningar på hus rusat iväg, så insåg de att nybygge på familjens mark ändå var ett riktigt bra alternativ.

När familjen 2018 kunde flytta in i sitt vackra timmerhus var det efterlängtat, inte minst av deras två barn på 12 och 7 år.

– Barnen trivs otroligt bra här ute. Det finns massa saker att göra och allt är så enkelt. De kan vara ute i skogen, åka skidor och fiska. I stan satt de mycket framför datorn, vilket de inte alls gör så mycket här, säger Hans.

Hans Henriksson jobbar som utesäljare på Ahlsells. Ett fritt jobb där han reser mycket, men även har möjlighet att jobba hemifrån vissa dagar.

– Det fungerar klockrent att jobba här när vi har fiber, och det är ett sådant lugn i den här miljön så det är lätt att fokusera på det man ska göra, säger han.

I byarna i Offerdal finns ett aktivt föreningsliv med flera idrottsföreningar, jaktlag och byaföreningar. För Hans är engagemang i föreningar en viktig del av byalivet.

– I en liten by behövs ju alla och alla kan bidra med något, säger han.

Hans är med och tränar sonens fotbollslag, han är ordförande i byalaget och även jaktledare i sitt jaktlag.

Byn Långan består idag av både nya och gamla invånare. Hans tittar genom köksfönstret och pekar när han berättar om lite nyare bybor.

– I det röda huset har det flyttat in ett par från södra Sverige. I ett annat hus i byn har det flyttat in en kille som har ett åkeri. Det är många nya i byn. Jag tror att livet på landet kommer att bli allt populärare i dessa tider.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den lokala gastronomin eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm.

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är.

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor.

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger.

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon.

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten.

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke.

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia.

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt.

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger:

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner.

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

– Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia.

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas.

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk.

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han.

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han.

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan.

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans.

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är.

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han.

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata.

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han.

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

“Vi bor bland änglar”

Vid fjällets sluttning fann de tryggheten

Roya och Ali Afzali flydde från Afghanistan för att finna trygghet och hittade det vid fjällets kant. Nu driver de egen firma tillsammans och väntar sitt första barn.

– Det känns som att jag lever i en dröm, så bra är det här, säger Roya Afzali.

Tre dagar efter att Migrationsverkets buss släppte av dem utanför Continental Inn i Åre beställde Ali Afzali en taxi. Han bad taxichauffören att köra honom till de bilverkstäder som fanns i närheten. Svenska kunde han inte då, men engelska pratade han bra. När taxibilen stannade utanför Åre Maskinservice i Undersåker gick Ali in och pratade med chefen.

– Jag frågade om det fanns jobb, när de frågade efter referens pekade jag på taxichauffören, berättar Ali och skrattar.

Ali fick lämna sitt telefonnummer och några veckor senare fick han påbörja sin praktik på verkstaden. Det var början på ett långt samarbete, för han skulle komma att behöva deras hjälp igen.

Medan Ali började skruva på bilar jobbade Roya extra som städare och ingick i en volontärgrupp via Vuxenskolan som senare ledde till fast jobb. Efter ett halvår på asylboendet stod de helt på egna ben utan något bidrag från Migrationsverket. Redan innan uppehållstillståndet beviljades visste Ali att han ville driva egen bilverkstad. Han hade förberett alla papper till Skatteverket, en månad efter att de fått beskedet att de fick stanna i Sverige, öppnade han portarna till sin och Royas bilverkstad i Brattland.

– Men vi hade inga pengar, jag fick köpa verktyg billigt på en auktion och sedan fick jag låna verktyg från Åre Maskinservice. Vi har fått så mycket hjälp från alla våra vänner, säger Ali.

– När jag pratar med min pappa i Kabul berättar jag att vi bor bland änglar, det är så jag kallar dem, säger Roya.

Roya som arbetade som bokförande polis i Kabul har i dag valt en annan bana. Hon sa upp sig från sitt fasta jobb som städare och studerar nu för att bli barnskötare. Samtidigt är jobbet underordnat det som betyder allra mest för henne.

– Det är kul att jag har lärt mig att simma och cykla här, men min dröm var att bo där det är tryggt, det gör vi här.

Hjärtat i byn

Erik satsar för framtiden i bygden

Det sägs att hjärtat i byn är mataffären, en mittpunkt där folk träffas och pratar. Så är det i Gällö i Bräcke kommun, där Erik Faxbrink driver ICA Nära Gällö sedan sex år tillbaka. Med ett stort hjärta och socialt entreprenörskap utvecklar han både bygden och matbutiken.

– Är vi framme snart, undrar 3-åriga Hugo från baksätet.

Pappa Erik Faxbrink försäkrar de otåliga pojkarna i baksätet att de snart är hemma. Han och sambon Stina arbetar båda två i mataffären och de har precis hämtat barnen Hugo och Harry, de brukar göra det vid 15-tiden.

– Vi varvar ner, käkar middag och när barnen har somnat brukar jag åka till butiken och jobba ett tag till, säger Erik.

Så får de vardagen att fungera. De bor i Tavnäs, tio minuter med bil från butiken i Gällö. Lugnt, lantligt och med cykelavstånd till jobbet. Hängmattan där Erik kan ligga och titta på Revsundsjön från gården hinner han inte använda så mycket. Men han tycker att en av många fördelar med att bo här, är att det är lättare att gå ner i varv.

– Det är först på den här platsen som jag känner lugnet, det är extra viktigt när man driver eget. Jag uppskattar att springa själv i mörkret när ingen annan är där, säger Erik.

Men visst funderar han i hängmattan ibland, om framtiden och de långsiktiga planerna. Här föddes idén om den stora renovering av butiken som de nyss gjort. För Erik är charmen med att driva en mindre butik en personligare kundkontakt och att relationen med medarbetare blir mer familjär.

Eriks stora samhällsengagemang ser han som det viktigaste butiken gör. De sponsrar föreningar, bidrar till lokala events, anordnar insamlingar till Cancerfonden, ja de sponsrar det mesta som händer i byn helt enkelt. ICA Nära Gällö har även varit partner till skidtunneln MidSweden365, på orten sedan starten 2017.

– Vi ser att det är det viktigaste vi gör, både bygden och butiken frodas av det, sen är det väldigt roligt att engagera sig. Ju mer vi ger, desto mer får vi tillbaka, säger Erik.

Världens längsta skidtunnel i ett berg med välpreparerade spår året om, lockar besökare som blivit en ny kundgrupp för butiken. Själv har han ledsnat på skidåkningen sedan Vasaloppet förra året.

– Det var bedrövligt. Dagen innan var det soligt och fint men sen kräksnöade det hela natten som blev vatten och slask.

Även om han lovat sig själv att aldrig mer åka Vasaloppet så börjar suget komma tillbaka för längdåkning.

– Det tar fem minuter för mig mellan butiken och skidtunneln. Jag uppskattar att jag kan ha samma valla, samma kläder, det finns ingen blåst och inga dåliga spår. Men jag har insett att jag springer snabbare än jag skidar. Det är inte bra, säger han och skrattar.

Över 90% fibertäckning i både glesbygd och tätort

Visste du att Bräcke kommun är en av landets mest uppkopplade kommuner? Utbyggnaden av fibern i Bräcke kommun har skötts av 13 fiberföreningar och påbörjades 2013.

Genom stort engagemang, och många ideella timmar, erbjöds alla hushåll i Bräcke kommun att koppla upp sig på fibern. 2019 tändes de sista fibernäten i våra bygder och enligt Post och Telestyrelsen har vi nu 92 procent* fiberuppkoppling i kommunens hushåll.

*Tillgång till, inklusive absolut närhet till bredband

Livets guldmedalj

Livet fick färg igen för Sofia

Träningsentreprenören Sofia Bursjöö satte sig i förarsätet i sitt eget liv och kände att det var till Åre hon skulle flytta.

– Åre är både hemma för mig och en del av mitt varumärke, det är ett bra företagarklimat här, säger hon.

Känslan var att familjen fick ta i från tårna för att få till en eld och grilla korv utomhus på Ingarö. Det var bara några kilometer till skogen, men ändå svårt att få till. Ansträngde hon sig inte så sveptes hon med och hamnade på Nacka Forum istället för att grilla korv. Allt pekade mot konsumtion. Det berättar Sofia Bursjöö om sina år i Stockholm.

– Byt, ändra, förnya och förbättra, det är de yttre tingen som allt pekar mot. Jag hade en tydlig känsla för att det inte skulle vara så att allt handlar om konsumtion, berättar Sofia.

Nu när hon lämnat storstadslivet vet hon hur det andra livet kan vara. Sofia är före detta elitalpinist och har tillbringat mycket tid i Åre som ung. Hon träffade också sin man Anders tack vare Åre och de åkte ofta på semester till byn. Hon satt och ammade deras andra barn på Åreskutan när de bestämde sig för att köpa en lägenhet här. Det spenderade mycket tid i den nya lägenheten och känslan var alltid att de kom hem.

– Alla var sura när vi skulle åka hem till Ingarö, ingen ville lämna Åre, säger hon.

Det handlade aldrig om mod menar hon, utan om att det var ett måste för dem att flytta.

– Nu går livet mer ut på vad vi gör ute i aktivitet, vi har mer tid tillsammans och har ett lugnare tempo inombords.

Sofia har många titlar; personlig tränare, löpcoach, influenser och content creator. Hon tog med sitt företag och stöpte om det när hon flyttade till Åre. Nu driver hon Outdoorstories där hon håller i träningsresor och fjällretreat för små grupper och där det är mobilfritt.

– Det här är inget bootcamp, man åker inte hem som en trasa, utan med påfylld energi och nya redskap för sin vardag. Här sänks axlarna och andetagen blir medvetna.

Resorna är populära och fullbokade, därför satsar nu Sofia för att företaget ska växa. Hon kommer att anställa personal för att fler ska kunna ta del av utbudet.

– Det här är en prestationsfri miljö, med upplevelsen av naturens storhet, gemenskapen i de små grupperna och kreativ träning i fokus.

Hennes man brukar ofta säga att flytten till Åre gjort att livet har fått färg igen. Sofia skrattar och tycker att det låter som om livet var värdelöst innan, men hon förstår ändå vad han menar.

– För mig är det som om jag har fått en hel tårtbit med tomt utrymme i min hjärna, en tårtbit med tystnad och vila. Jag har mer kontakt med mig själv och vad jag vill. Det ger mig en språngbräda till kreativiteten, säger hon.

I två år har de nu bott här och korvgrillning är inte längre något som kräver någon kraftansträngning.

– Vi äter ofta ute i naturen, det är korta ledtiderna till aktivitet numera.

Väl på plats i Åre gick Sofia med i en Facebook-grupp för nyinflyttade. Där fick hon kontakt med tio andra familjer som gjort samma flyttresa. Det blev ett socialt trygghetsnät där de hjälpte varandra med logistikproblem.

– Jag har många telefonnummer att ringa om det är kris. Det är litenheten här som jag älskar. Jag kan gå på ICA, spontant stöta på en vän och vips så har man lördagsplaner med utemat, det är inte en planerad middag sex veckor senare. Det är ett enklare liv.

Marias tips för dig som vill växla till distans

1. Var nyfiken och uppmuntra dig själv att lära dig mer inom området, våga testa!

2. Sätt ledningsgruppen tre månader utanför kontoret, då märks det vilka nya arbetssätt och strategier som krävs för att distansarbetet ska funka.

3. Gör medvetna val genom att kartlägga vilka behov ni har innan ni väljer digitala verktyg. Men fastna inte i teknikfällan, att distansanpassa ledarskap och organisation är minst lika viktig som vilka tekniska verktyg du använder.

Framtidens arbetsliv

Distansarbete - det nya normala

Även om distansarbete varit en global trend under flera år så var det först i och med Covid-19 som den fysiska arbetsplatsen utmanades på allvar. Med bas i Östersund och världen som arena är The Remote Lab en glokal kunskaps- och utvecklingsnod för distansarbete. Maria Svensson Wiklander är en av grundarna och konstaterar att en ny arbetslivsnorm har etablerats.

– Hybridarbete, en kombination av distans- och kontorsarbete, har blivit ny norm för framtidens arbetsliv. I USA är trenden tydlig och visar att antalet distansarbetare tredubblats mellan 1980 – 2010. Redan innan pandemin uppskattades att 25-30% av den amerikanska arbetsstyrkan kommer distansarbeta flera dagar i veckan i slutet av 2021, berättar Maria.

I Sverige har den fysiska arbetsplatsen länge varit, och är fortfarande norm, men mycket har ändrats på kort tid. Tillsammans med organisationspsykologen Mattias Elg arbetade The Remote Lab fram rapporten ”Attityder i en ny tid – en organisationspsykologisk studie av de initiala effekterna av distansarbete under pandemin”.

– När arbetstagare fick frågan om de ville kunna fortsätta jobba på distans efter pandemin svarade 96% ja. Bland arbetsgivare var andelen mycket lägre. Men ju längre pandemin pågick desto mer blev distansarbete det nya normala, säger Maria.

Co-working, en möjlighet för många inflyttare

Allt fler co-workinghubbar växer fram i länet. Här samlas distansarbetare och företag under samma tak. Maria berättar att på hubben Gomorron Östersund arbetar runt 70% på distans.

Hon ser att det blivit vanligare att inflyttande privatpersoner tar med sig jobbet och fortsätter jobba för sin gamla arbetsgivare på distans. Även nyetableringar tar ofta vägen via någon av länets co-workingmiljöer.

– Ofta beskrivs co-working som ett storstadsfenomen, men det stämmer ju inte. Det finns co-working miljöer i princip alla delar av landet. För landsbygden ger distansarbete möjlighet att i högre grad välja boplats utifrån var du vill bo och leva än vart du har ditt arbete eller företag, avslutar Maria.

Maria är även en av initiativtagarna till rekryteringskonceptet Jämtland Calling. Under två dagar får deltagarna och bolagen lära känna varandra genom ett gemensamt livsstilsäventyr på plats i länet.

Läs mer & anmäl ditt intresse på jamtlandcalling.se

Hellre Jämtland än Hollywood

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Frostviken är paradiset för Marika Hopponen Westberg

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Det lugna livet i Långan

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Från sämst i Europa till bäst i världen

Både kärlek och gråa hårstrån

Tänder en gnista för eldsjälar

Vardagsrummet i byn...

...och i staden

Fri att vara sig själv

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Vid fjällets sluttning fann de tryggheten

Erik satsar för framtiden i bygden

Livet fick färg igen för Sofia

Distansarbete - det nya normala

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!