João’s tips for those moving to a new country

1. There are always others who have moved there recently, so you’re not alone. If you're open, meeting new people is never a problem.

2. It’s always good to be able to speak the local language, but don’t worry about not being able to speak it too well. You just need to keep on practising once you’re there.

3. Respect the rules and customs, regardless of where you come from. They can be very different from one country to another, take an interest and be attentive to them, and most things work out.

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Mountains, nature and snowboarding. That’s what João Sampaio got when he switched São Paulo, a Brazilian city of 21 million people, for a life close to nature in Duved, just west of Åre. In Duved, daily life is close at hand, light years from São Paulo, where he’d spend hours every day sitting in traffic.

Moved from Stockholm

João moved from Brazil to Malta six years ago, then he moved again, this time to Stockholm where he had a new job. He enjoyed it there, but when the corona pandemic really hit hard in spring 2020, João realised that when everything he really appreciated about Stockholm – all the bars, concerts and nightlife – was no longer available, the city wasn’t as attractive. “Was it really worth paying rent for an apartment in the “happening” Stockholm, when nothing happened anymore?” João asked himself.

When one of his friends moved to Tegefjäll near Åre, he started to play with the thought of moving north. He put himself on the list for housing in Åre, and a few months later he got an apartment in Duved. It was an easy decision, he left Stockholm.

Fell in love with snowboarding

From his balcony in central Duved, he savours seeing the shifts in the seasons, the sun shining in through the windows and the proximity to the ski slopes. João’s snowboarding skills have quickly progressed after more than 100 days on the board. His passion for snowboarding was ignited during a weekend in the Italian Alps, when he and some friends took some lessons. He immediately fell in love with it, while his friends soon switched to skiing.

More social contact in Duved

Having nature right on his doorstep is one of the reasons João so enjoys living in Duved, proximity to everything is another factor. He works from home, the nearest grocery store is 50 metres away and the slopes are just a five-minute walk. He spends the time he saves just taking it easy and being outdoors. According to João, the people in Stockholm and Duved are very different to each other, in Jämtland they are more social and take the time to chat.

“Even though I live alone, I speak to plenty of people every day, at the grocery store, in the slopes or on the bus. When I was trying to learn to jump last winter and other boarders saw me falling, they’d come over and give me tips. You can meet new people anywhere, just as long as you’re open for it,” says João happily.

Daring is winning

João works as an app developer, which has been a perfect job for remote working. All he needs is his computer and a reliable internet connection. Sometimes he sits on his balcony with his computer and takes in the view of Mullfjället mountain above the village while he works.

“Until a few years ago I’d never seen snow, but now I live next to a ski slope. Sometimes you just have to dare to try something new.”

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Fjäll, natur och snowboardåkning. Det fick João Sampaio när han bytte 21-miljonersstaden São Paulo i Brasilien mot ett naturnära liv i Duved strax väster om Åre. I Duved lever han ett komprimerat vardagsliv med allt nära, ljusår från São Paulo där han spenderade flera timmar i bilkö varje dag.

Flyttade från Stockholm

João flyttade från Brasilien till Malta för sex år sedan och senare gick flyttlasset till Stockholm där han hade fått ett jobb. Han trivdes bra, men när coronapandemin slog till med kraft våren 2020 insåg João, att när allt som han verkligen uppskattade med Stockholm – alla barer, konserter och utelivet – inte längre var tillgängligt var Stockholm inte lika attraktivt. Var det verkligen värt att betala hyra för en lägenhet i händelserika Stockholm när det inte längre hände något, frågade João sig själv.

När en av hans vänner flyttade till Tegefjäll nära Åre började João leka med tanken på att flytta norrut. Han ställde sig i bostadskö i Åre och några månader senare fick han en lägenhet i Duved. Beslutet var enkelt, han lämnade Stockholm.

Kärlek till snowboard

Från sin balkong i centrala Duved njuter han av att se säsongernas skiftningar, solen som tittar in genom fönstren och närheten till skidbacken. Med över 100 dagar på brädan har João snabbt utvecklat sin snowboardåkning. Passionen för snowboard vaknade under en weekend i italienska alperna där han och några vänner tog några lektioner. João blev direkt förtjust, medan vännerna snabbt bytte till skidor.

Fler sociala möten i Duved

Att ha naturen inpå knuten är ett av skälen till att João trivs så bra i Duved, närheten till allt är ett annan anledning. Han jobbar hemifrån, har 50 meter till matbutiken och fem minuters promenad till backen. Tiden som han sparar ägnar han åt att ta det lugnt och vara utomhus. Enligt João är det stor skillnad på människorna i Stockholm och Duved, i Jämtland är folk mer sociala och tar sig tid att prata en stund.

– Även om jag bor själv pratar jag med en massa folk varje dag, på Ica, i backen eller på bussen. När jag försökte lära mig att hoppa i vintras och andra åkare såg att jag ramlade kom de fram och gav mig tips. Det går att träffa nya människor överallt så länge man är öppen för det, säger João glatt.

Att våga är att vinna

Till vardags jobbar João som apputvecklare, ett jobb som fungerat utmärkt att göra på distans. Han behöver bara sin dator och en stabil uppkoppling. Ibland tar han med datorn ut på balkongen och blickar ut över Mullfjället ovanför byn samtidigt som han jobbar.

– För några år sen hade jag aldrig sett snö, men nu bor jag bredvid en skidbacke. Ibland måste man bara chansa och våga prova något nytt.

Lästips!

På Joãos personliga blogg kan du läsa mer om Joãos beslut att flytta till Duved och hans upptäckter på vägen till snowboardvärlden.

Hållbar jakt

Jakten på älgen och bilden

Fotografen och influencern Sofia Ekenlund har över 36 000 följare på Instagram. Genom sina bilder berättar hon om naturen och jakten i Ragunda.

– Ibland är det svårt att veta om jag ska sikta med kameran eller bössan när det brakar fram en älg, säger hon.

Älghunden Amaroq skäller intensivt. Han vill att Sofia ska koppla loss honom så att han får börja jaga älg. Myren är som en färgsprakande smällkaramell med höstens röda och gula färgtoner. Ovanför oss reser sig ett dimhöljt berg, en karaktäristisk syn i Ragundadalen. Det är precis det här som Sofia brukar fotografera. Det handlar om naturen och dess magi som hon förmedlar i sina bilder på ett sätt som når alla sinnen.

– Naturen är den naturliga källan, det är här jag får inspiration och i bilderna är det viktigt att det är äkta, och det här är äkta för mig, säger hon.

För sju år sedan tog hon jägarexamen, men det var ingen självklarhet då hon som barn tyckte jakten var otäck och hon grät när vilt fälldes. Hon gråter fortfarande när ett djur dör. En kalv skulle hon aldrig kunna skjuta om det inte skulle vara för att det är ett ståndskall för hennes hund.

– Jag är en sån djurvän och det är känslomässigt jobbigt att behöva döda. Tårarna kommer fortfarande samtidigt som jag är väldigt tacksam över de djur jag får och det tackar jag naturen för. Jag tror att det är viktigt att känna så också, det är inte bara att ta.

För Sofia är det viktigt med en hållbar jakt.

– För mig är det viktigt att veta vad jag äter för kött. Om jag slutar jaga kan jag lika gärna bli vegetarian.

Det är hela konceptet med jakt som hon gillar, det är roligt när det händer något under passen, men inte en nödvändighet. Så länge hon är utomhus är det en vinst i sig.

– Jag släpper djur och tar bilder ibland, jag behöver inte skjuta.

Jakten är även en slags meditation för Sofia, där tiden går snabbt även om det inte händer något. Hon gillar att bli totalt avkopplad från resten av världen.

– Jakten ger mig frihet, det är en sån upplevelse att bara få vara med sig själv i tystnaden. Det känns som om många människor har svårt att vara själv, men om man klarar av att sitta själv på ett jaktpass då klarar man det mesta, säger hon.

Namn
Sofia Ekenlund

Plats
Ragunda kommun

Namn
Lena Morén

Plats
Genvalla, Östersunds kommun

Med skogen och fjället som klassrum

Lena blev granne med fjällen

Barndomsminnena lockade henne till Jämtland. Närheten till fjällen och naturen i vardagen har gett läraren Lena Morén både ett rikare friluftsliv och arbetsliv.

– Har alla med en kåsa? frågar Lena Morén eleverna som står vid grillplatsen på Norra skolan i Östersund.

Skolan ligger mitt i centrala Östersund, men det är nära till naturen och det utnyttjas. Här är skogen, fjället och skolgården klassrum. Skolan har en friluftsplan där olika mål finns för varje årskurs. De fjällvandrar, åker slalom och skridskor och gör skogsexkursioner. Det är enkelt att organisera en tur till skidspåret eftersom Östersunds kommun, liksom sex andra kommuner i länet, erbjuder gratis busskort för barn.

Det kan även vara mindre aktiviteter som i dag, säkerheten kring hur man handskas med ett stormkök.

– Att kunna grilla pinnbröd mitt i stan ger verkligen en friluftskänsla, säger Lena och börjar instruera eleverna i hur man sätter ihop ett Trangiakök.

Lena kollar vad eleverna kommer ihåg om allemansrätten och vad som gäller när man gör upp eld. Händerna sträcks upp i den höstkalla luften och alla vill svara.

För tre år sedan arbetade Lena på en skola i Sundsvall. Livet rullade på, tre barn och man och hus, de var tillfreds och rotade på platsen.

– Min mamma kommer från Jämtland och vi har en stuga här. Fjällintresset växte hela tiden för oss, berättar Lena.

Hennes man Magnus, skickade ett sms till Lena när han var på ripjakt i Jämtland och skrev: ”Vi bor på fel ställe, bor vi i Östersund har vi en timme till fjällen.”

– Det var där vi ville bo, men vi tänkte att vi inte kunde flytta. Vi hade det bra i Sundsvall och det kändes som om det var lite av ett välfärdsproblem att vi inte hade fjällen runt knuten.

De två äldsta barnen var positiva, den yngsta mer skeptisk. De landade i alla fall i att flytten var det bästa beslutet för hela familjen. Efter 17 år i Sundsvall tog det bara några månader så hade de köpt ett hus i Genvalla, Annersia. Flytten gick ett halvår senare. Lenas man Magnus kunde ta med sig sitt jobb så han bytte bara kontor medans Lena bytte arbetsplats.

– Jag var nöjd över mitt gamla jobb men det är berikande för mig som lärare att få jobba här. Jag får möta möta elever med en mångfald av bakgrunder och flerspråkigheten gör jobbet intressant.

Att vara lärare i Jämtland Härjedalen kan se väldigt olika ut. Här finns allt från den lilla byskolan till en av Sveriges största gymnasieskolor med runt 3000 elever. Gemensamt för många skolor är att undervisningen ibland sker på fjället och i skogen. Det kan vara bivackträning i Åre, vandring till Helags eller som på Svenstaviks skola där eleverna varje år får en älg från lokala älgjaktslaget för att lära sig det hållbara med att ta tillvara på kött från närmiljön. Funäsdalens skola har ski-in och ski-out läge med bara några meter till gondolbanan där barnen åker skidor på rasten. En del skolor har uttalade frilufts- och fjällprofiler och på gymnasienivå finns möjlighet för elitsatsande ungdomar att kombinera studier och elitsatsningar inom fotboll, gymnastik, alpin- och längdskidåkning.

Naturen är kärnan i allt som har med aktiviteter för Lena att göra. Hon paddlar kajak, fjällvandrar och åker längd och turskidor. Hon kör skoter och fiskar. I våras blev hon färdig med jägarexamen.

– När jag kom hit tyckte jag att november var en trist månad. Det var innan jag upptäckte långfärdsskridskor. Nu är det mitt största intresse.

Numera handlar november om att hitta vilka sjöar som fryser först.

– Hela familjen åker och det är fantastiskt vad man får uppleva. Jag är glad att mina barn får med sig det här med naturen, det kommer hjälpa dem när de behöver balans i livet.

Nu är hon granne med fjället, precis det hon drömde om.

– Oavsett var du bor i Jämtland och Härjedalen så har du nära till fjällen.

Dessutom har hon fått två goda grannar till. Hennes föräldrar flyttade upp efter 45 år i Mora och bor i dag några hundra meter från Lena och hennes familj.

– Jag känner att cirkeln är sluten, jag är hemma.

Kultur i länet

Hellre Jämtland än Hollywood

Jonna Hylén och Martin Johansson vet att det går regissera sin egen tillvaro i arbetslivet. De arbetar som kulturproducent och regissör i länet och de skulle aldrig byta Jämtlandsscenen mot Hollywood.

– Jag tror att det är bättre att vara en stor fisk i en liten pöl, säger Jonna Hylén.

Allting börjar med en gul post-it lapp under en sömnlös natt. Numera är lappen inramad på kontoret på Frösön. Ordet som står på lappen är ”Undantaget”. Här driver Jonna Hylén och Martin Johansson en scenkonstförening som verkar för att skapa levande teater i länet av, för och med jämtar. Det där ordet som kom som en idé under den där natten, har nu bidragit till att föreningen Undantaget firat 2 år.

Både Jonna och Martin är födda och uppväxta i Jämtland, de delar erfarenheten av att ha lämnat länet och återvänt. För Martin var det drömmen om att bli skådespelare som drog honom söderut, för Jonna var det musiken och studier. Martin slog sig blodig i sina försök att komma in på scenskolan, istället gick han in i den berömda väggen som producent i Kalmar och under samtalen med psykologen klarnade allt.

– Psykologen sa att det enda jag pratade om var Jämtland, men jag tänkte att dit kan jag väl inte återvända. Där finns inga jobb, berättar Martin.

Det är nu 10 år sedan och han har sedan dess skapat sina egna vägar i arbetslivet. Jonna har sig själv att tacka för att hon flyttade hem. Hon pluggade till etnolog i Uppsala, engagerade sig som projektledare för Kulturernas karneval, men ändå var det något som skavde.

– Jag saknade känslan av tillhörighet och sammanhang.

Dessutom tyckte hon att hennes kompetens behövdes mer i Jämtland än i Uppsala.

– Här kan jag göra mer skillnad, det är lättare att få gehör för idéer och stöd för sina visioner som kulturutövare, många tror nog att det är tvärtom, säger hon.

Så korsades Martin och Jonnas vägar tillbaka hemma i Jämtland och ur det föddes Undantaget. Det är många uppsättningar, samarbeten och sommarteatrar som Martin hunnit med under åren och mestadels skapar han sina jobb själv.

– Jag går hyfsat runt ekonomiskt här, men i förhållande till de som jobbar i Hollywood är jag inte ekonomiskt lyckad. Däremot är flera vänner och kollegor inom branschen avundsjuka på mig att jag lyckats bosätta mig och verka på en enda plats, som dessutom råkar vara min barndoms plats. Jag skulle aldrig byta det här mot Hollywood.

Naturen är lika viktig för Jonna som scenen, närheten till äventyr som inte behöver planeras och att vistas ute ger henne frihetskänslor. Förutom vidderna och vyerna ser Jonna ser andra fördelar också.

– Det finns stora möjligheter att komma ur ekorrhjulet här, man kan hitta billigt men fint boende. Minskade levnadskostnader frigör tid och frigjord tid gör att man kan ägna sig åt det man älskar. Det handlar om att hitta en livsstil som är billigare så att man inte behöver ägna sin tid åt att tjäna eller konsumera pengar. Många skulle må extremt bra av det, säger hon.

Namn
Sivan Jansson & Emma Erlandson

Plats
Nulltjärnarna, Åre kommun

Drömfiske i länet

Sivan och Emma fiskar sig friskare

I Jämtlands län finns det tusentals vilda, friska vatten med livskraftiga fiskebestånd, där du med gott samvete kan spara några matfiskar. För Emma Erlandson i fiske-föreningen Fjällorna handlar fisket också om något helt annat.

– I fisket är jag här och nu, det är en skön känsla, säger hon.

Nulltjärnarna bjuder på en vacker sommarkväll, det är vindstilla och i det kristallklara vattnet simmar fjällvattnets guldkorn; öringar och rödingar. Vindens frånvaro bjuder in knotten, men för Sivan Jansson som står ute i vattnet i vadarkläder och svingar flugan, spelar det ingen roll. Hon är precis där hon vill vara.

Vi befinner oss några kilometer nordväst om Vålådalen och det här är ett av Jämtlands läns cirka 22 000 potentiella fiskevatten. Genom klok förvaltning och fiskevårdsinsatser skapas ett hållbart fiske så att generationerna efter också ska kunna fånga fisk. Vid en av Nulltjärnarna fiskar just nu två kvinnor och de vill bli fler. Därför startade flugfiskeinstruktören och fiskeguiden Sivan Jansson den rikstäckande fiskeföreningen Fjällorna för 15 år sedan.

Emma Erlandson är lokalansvarig i Östersund där har de invigt kaffepannan och haft en första träff.

– Syftet är att vi ska få ut flera kvinnor till våra vatten och att vi ska få fler fiskekompisar, säger Sivan Jansson.

Fisken lyser med sin frånvaro trots att Sivan byter fiskeplats och fluga. Men för henne gör det inte något.

– Fiske för mig betyder avkoppling, det är meditativt och för mig är det också ett sätt att fiska mig frisk.

Sivan Jansson fick en stroke för 9 år sedan och det var genom fisket hon rehabiliterade sig. Fisket är ett bra sätt att återhämta sig och att ladda energi. Genom att vada i strömmande vatten så stärker man balansen, och flugbindning är ett fantastiskt sätt för att öva upp finmotoriken. I dag är hon återställd förutom hjärntröttheten, men också den hjälper fisket henne med.

– Stresshormonet sänks, jag får energi och intrycken från naturen är lätta att bearbeta. Jag hittar ett lugn och laddar batterierna, säger hon.

För Emma Erlandson är gemenskapen med andra fiskande kvinnor viktig, men hon ser fisket som en typ av meditation.

– Oftast har jag tusen bollar i luften och har svårt att varva ner, men med fisket är jag bara där, berättar hon.

Därför handlar det inte så mycket om att fånga fisk.

– Vi kommer ut i naturen, det är just det fisket handlar om, säger Sivan Jansson.

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra.

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Astrofotografen

En fotostjärna med fokus på mörkret

På NASA:s hemsida visas hans bilder på pärlemormoln, hans film på norrsken har världsbandet Coldplay använt under en turné och fem av hans bilder har blivit till frimärken. Göran Strand är astrofotografen med fokus på himlen.

Vad är det med mörkret som fascinerar dig?

– Många kan bli rädda i mörkret men jag gillar att vara ute själv och fota, sinnena skärps och jag uppfattar omgivningen mycket starkare. För mig är det också en slags meditation att vara helt själv i tystnaden, det ger mig sinnesro.

Vad är det bästa med Jämtlands län ur en fotografs ögon?

– För mig är det kombinationen, att jag kan se stad, vatten och fjäll från samma ställe. Och jag behöver bara åka en mil från Östersund för att slippa ljusföroreningar och kunna se Vintergatan.

Vad är det magiska med stjärnor, norrsken och månen för dig?

– Det är att få känna sig obetydlig, vi stressar runt i våra liv, men när jag tittar på månen blir allt det betydelselöst. Det är nyttigt att känna sig liten ibland, då tror jag man blir en bättre människa.

– Maja Blomqvist, inflyttare från Göteborg.

Snörikt och attraktivt

Frostviken är paradiset för Marika Hopponen Westberg

Frostviken är ett vinterparadis för skoteråkare och andra friluftsentusiaster. Där bor och arbetar Marika Hopponen Westberg med hållbar vinterturism.

Frostviken ligger i Strömsunds kommun och är ett attraktivt område för skoteråkare tack vare tekniskt krävande terräng, stora friåkningsområden och ordentliga vintrar.

– Vi har nog aldrig haft en snöfattig vinter här, säger Marika Hopponen Westberg som driver Jormvattnets Fiskecamp och bor samt arbetar som naturvärd i området.

Marika flyttade till orten i mitten av nittiotalet, för platsen och för kärleken.

– Jag är i paradiset. Här varvas fjäll och sjöar likt ett silverband. Det är inte heller långt till Norge och den vackra atlantkusten.

Frostviken kallas ibland ”Lilla Kanada” på grund av den unika terrängen och lockar besökare från mellersta och norra Sverige samt Norge. Turismen är viktig för bygden och möjliggör service i form av affärer, skola och hälsovård.

Det har inte varit odelat positivt med många turister i Frostviksfjällen. För åtta år sedan hade markägarna i området ledsnat på att få sina skogsplanteringar sönderkörda av skotrar och att skoteråkande turister kom väldigt nära privata hus. Det var startskottet till projektet Hållbar vinterturism, ett samarbete mellan markägare, Strömsunds kommun och externa finansiärer med fokus på ekonomisk hållbarhet, kommunikation och säkerhet. Som en del av projektet tillsattes naturvärdar som bland annat arbetar med informationsspridning och tillsyn av området. Marika har varit med sedan starten för fem år sedan.

– Att köra skoter är den bästa frihetskänslan. Det är ett fantastiskt redskap som möjliggör för nästan vem som helst att komma ut och njuta av storslagen fjällnatur. Vi naturvärdar finns på plats för att det ska vara lätt att hitta och göra rätt, säger Marika.

Skoterområdet erbjuder 100 000 hektar körbar mark varav 30 000 är tillgängligt för friåkning. Tack vare projektet har området delats upp i skyltade zoner vilket gör det lättare att orientera sig, både för besökare och vid en eventuell olycka. Det är avgiftsbelagt att köra i på fjället som är ett kommunalt regleringsområde. Pengarna går tillbaka in i verksamheten och i gengäld får besökarna flera mil preparerad led och pengarna som till stor del görs av ideella krafter.

– Det här området är ett smörgåsbord för skoteråkare. Varsågod, det är bara att ta för dig av allt från lättsam körning på myr till tekniskt utmanande körning i raviner. Man kan utan problem åka en hel dag tillsammans oavsett vilken nivå på skoterkörningen man har, säger Marika.

Zonidelningen gör att det går att stänga av delar av området vid behov som lavinrisk eller av hänsyn till rennäringen som de samarbetar med och vars djur i perioder betar i området. Det har även bidragit till att vissa områden är skoterfria, där den som vill njuta av längdskidåkning eller hundspann kan göra det i stillhet.

– Här finns plats för alla, säger Marika Hopponen Westberg.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring.

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare.

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp.

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg). Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips.

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också.

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp.

Men det tar vi en annan gång.

João left the stress of Brazil’s biggest city for Duved

Moved from Stockholm

Fell in love with snowboarding

More social contact in Duved

Daring is winning

Further reading

João lämnade stressen i Brasilien för lugnet i Duved

Flyttade från Stockholm

Kärlek till snowboard

Fler sociala möten i Duved

Att våga är att vinna

Lästips!

Jakten på älgen och bilden

Lena blev granne med fjällen

Hellre Jämtland än Hollywood

Sivan och Emma fiskar sig friskare

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

En fotostjärna med fokus på mörkret

Frostviken är paradiset för Marika Hopponen Westberg

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!