Parisa tog steget från Iran till Campus Östersund
Parisa Setoodegan från Iran har rest över stora delar av världen. Nu är hon internationell student på Mittuniversitetet i Östersund och här vill hon stanna.
– Östersund är mer intressant för mig än Paris, säger hon.
Det finns bara två hinder kvar för henne – att lära sig svenska och hitta ett jobb. Parisa Setoodegan lever nu i den dröm hon såg framför sig för några år sedan. Ett liv i en bullerfri miljö, luft utan föroreningar och med lyckliga människor.
Nästan hälften av de som studerar på Mittuniversitetet i Östersund bor kvar i länet två år efter examen. Det är också Parisas mål. Allt började när hon satt på en parkbänk i Köpenhamn. Parisa tittade på människor som sprang och promenerade förbi henne. Hon tyckte alla såg så lyckliga ut och kände att det här var ett liv hon också ville ha.
– Det handlar inte om att bara andas utan att leva på riktigt. Jag ville försöka få det livet med min man Arash och min son Faraz.
Det var resorna runt om i världen, som resekonsult, som visade Parisa att Norden var det som lockade henne mest. Då hade hon redan en kandidatexamen i engelsk litteratur och en masterexamen i turismhantering. Nu tar hon sin andra master i turism och kulturgeografi på Mittuniversitetet i Östersund.
– För mig är Östersund den perfekta mixen av stad och natur. Det känns bra att bo på en sån plats, säger hon.
Efter ett år i Östersund förstår Parisa nu varför det finns ett sådant stort utbud av sportbutiker i stan. Hon har lärt sig att jackor har olika funktioner, en behövs mot vind, en annan mot regn, och en tredje för kyla. Hon blir fortfarande lika imponerad när hon ser familjer med barn cykla förbi på gatan eller någon förälder som springer med en barnvagn.
– Jag älskar att folk sportar så mycket här, säger hon.
Enda gången Parisa fått en kulturchock i Östersund, var när de hälsade på förskolan där sonen skulle gå. Hon tittade runt i lokalen och frågade var hennes son skulle sova lunch. Svaret hon fick var att barnen sov utomhus.
– Jag blev chockad och frågade om det även gällde under vintern. Jag fick veta att köldgränsen var 20 minus. Oj, tänkte jag men nu lever min son som en svensk och älskar snö, säger hon och skrattar.
