Hållbar jakt

Jakten på älgen och bilden

Fotografen och influencern Sofia Ekenlund har nästan 35 000 följare på Instagram. Genom sina bilder berättar hon om naturen och jakten i Ragunda.   

– Ibland är det svårt att veta om jag ska sikta med kameran eller bössan när det brakar fram en älg, säger hon.

 

Älghunden Amaroq skäller intensivt. Han vill att Sofia ska koppla loss honom så att han får börja jaga älg. Myren är som en färgsprakande smällkaramell med höstens röda och gula färgtoner. Ovanför oss reser sig ett dimhöljt berg, en karaktäristisk syn i Ragundadalen. Det är precis det här som Sofia brukar fotografera. Det handlar om naturen och dess magi som hon förmedlar i sina bilder på ett sätt som når alla sinnen.

– Naturen är den naturliga källan, det är här jag får inspiration och i bilderna är det viktigt att det är äkta, och det här är äkta för mig, säger hon.

En kvinna står på en myr och håller i en jakthund som drar i kopplet

För sex år sedan tog hon jägarexamen, men det var ingen självklarhet då hon som barn tyckte jakten var otäck och hon grät när vilt fälldes. Hon gråter fortfarande när ett djur dör. En kalv skulle hon aldrig kunna skjuta om det inte skulle vara för att det är ett ståndskall för hennes hund.

– Jag är en sån djurvän och det är känslomässigt jobbigt att behöva döda. Tårarna kommer fortfarande samtidigt som jag är väldigt tacksam över de djur jag får och det tackar jag naturen för. Jag tror att det är viktigt att känna så också, det är inte bara att ta.

För Sofia är det viktigt med en hållbar jakt.

– För mig är det viktigt att veta vad jag äter för kött. Om jag slutar jaga kan jag lika gärna bli vegetarian.

En kvinna och en hund tittar ut mot myren

Det är hela konceptet med jakt som hon gillar, det är roligt när det händer något under passen, men inte en nödvändighet. Så länge hon är utomhus är det en vinst i sig.  

– Jag släpper djur och tar bilder ibland, jag behöver inte skjuta.

En kvinna går på en myr med en jakthund.
– Hemma för mig är där jag känner skogarna. Det här landskapet med mycket dalgångar det älskar jag, säger influencern Sofia Ekenlund.

Jakten är även en slags meditation för Sofia, där tiden går snabbt även om det inte händer något. Hon gillar att bli totalt avkopplad från resten av världen.

– Jakten ger mig frihet, det är en sån upplevelse att bara få vara med sig själv i tystnaden. Det känns som om många människor har svårt att vara själv, men om man klarar av att sitta själv på ett jaktpass då klarar man det mesta, säger hon.

 

Foto: Sofia Ekenlund
Foto: Sofia Ekenlund
Foto: Sofia Ekenlund
Sofias fototips för att fotografera naturen
  • Den mest magiska tiden i naturen är tidig morgon, när alla sover är naturen vaken. Du får kliva upp tidigt för att vara ute när det ljusnar, men det är värt det.
  • Varma kläder behövs, inget hjälper mot kylan så bra som en eld.
  • Åk till ett ställe där det inte finns andra människor. Våga gå ut i naturen, många är rädda för det, men jag lovar att det bara är avkopplande.
En kvinna och en jakthund gosar på en myr

Namn
Sofia Ekenlund

Plats
Ragunda kommun

Porträtt på kvinna som tittar in i kameran

Namn
Lena Morén

Plats
Genvalla, Östersunds kommun

 

Med skogen och fjället som klassrum

Lena blev granne med fjällen

Barndomsminnena lockade henne till Jämtland. Närheten till fjällen och naturen i vardagen har gett läraren Lena Morén både ett rikare friluftsliv och arbetsliv. 

– Har alla med en kåsa? frågar Lena Morén eleverna som står vid grillplatsen på Norra skolan i Östersund.

Skolan ligger mitt i centrala Östersund, men det är nära till naturen och det utnyttjas. Här är skogen, fjället och skolgården klassrum. Skolan har en friluftsplan där olika mål finns för varje årskurs. De fjällvandrar, åker slalom och skridskor och gör skogsexkursioner. Det är enkelt att organisera en tur till skidspåret eftersom Östersunds kommun, liksom sex andra kommuner i länet, erbjuder gratis busskort för barn.

En lärare sitter bredvid tre elever som täljer grillpinnar

Det kan även vara mindre aktiviteter som i dag, säkerheten kring hur man handskas med ett stormkök.

– Att kunna grilla pinnbröd mitt i stan ger verkligen en friluftskänsla, säger Lena och börjar instruera eleverna i hur man sätter ihop ett Trangiakök.

Lena kollar vad eleverna kommer ihåg om allemansrätten och vad som gäller när man gör upp eld. Händerna sträcks upp i den höstkalla luften och alla vill svara.

En elev gör iordning en grillpinne med pinnbröd

”Vi bor på fel ställe, bor vi i Östersund har vi en timme till fjällen.”

För tre år sedan arbetade Lena på en skola i Sundsvall. Livet rullade på, tre barn och man och hus, de var tillfreds och rotade på platsen.

– Min mamma kommer från Jämtland och vi har en stuga här. Fjällintresset växte hela tiden för oss, berättar Lena.

Hennes man Magnus, skickade ett sms till Lena när han var på ripjakt i Jämtland och skrev: ”Vi bor på fel ställe, bor vi i Östersund har vi en timme till fjällen.”

– Det var där vi ville bo, men vi tänkte att vi inte kunde flytta. Vi hade det bra i Sundsvall och det kändes som om det var lite av ett välfärdsproblem att vi inte hade fjällen runt knuten.

De två äldsta barnen var positiva, den yngsta mer skeptisk. De landade i alla fall i att flytten var det bästa beslutet för hela familjen. Efter 17 år i Sundsvall tog det bara några månader så hade de köpt ett hus i Genvalla, Annersia. Flytten gick ett halvår senare. Lenas man Magnus kunde ta med sig sitt jobb så han bytte bara kontor medans Lena bytte arbetsplats.

– Jag var nöjd över mitt gamla jobb men det är berikande för mig som lärare att få jobba här. Jag får möta möta elever med en mångfald av bakgrunder och flerspråkigheten gör jobbet intressant.

Fyra elever står med sin lärare vid en grillplats

Att vara lärare i Jämtland Härjedalen kan se väldigt olika ut. Här finns allt från den lilla byskolan till en av Sveriges största gymnasieskolor med runt 3000 elever. Gemensamt för många skolor är att undervisningen ibland sker på fjället och i skogen. Det kan vara bivackträning i Åre, vandring till Helags eller som på Svenstaviks skola där eleverna varje år får en älg från lokala älgjaktslaget för att lära sig det hållbara med att ta tillvara på kött från närmiljön. Funäsdalens skola har ski-in och ski-out läge med bara några meter till gondolbanan där barnen åker skidor på rasten. En del skolor har uttalade frilufts- och fjällprofiler och på gymnasienivå finns möjlighet för elitsatsande ungdomar att kombinera studier och elitsatsningar inom fotboll, gymnastik, alpin- och längdskidåkning.

Pinnbröd som grillas i eld

Naturen är kärnan i allt som har med aktiviteter för Lena att göra. Hon paddlar kajak, fjällvandrar och åker längd och turskidor. Hon kör skoter och fiskar. I våras blev hon färdig med jägarexamen.

– När jag kom hit tyckte jag att november var en trist månad. Det var innan jag upptäckte långfärdsskridskor. Nu är det mitt största intresse.

Numera handlar november om att hitta vilka sjöar som fryser först.

– Hela familjen åker och det är fantastiskt vad man får uppleva. Jag är glad att mina barn får med sig det här med naturen, det kommer hjälpa dem när de behöver balans i livet.

Varje år åker Norra skolan på fjällvandring. Foto: Jannike Bodin

Nu är hon granne med fjället, precis det hon drömde om.

– Oavsett var du bor i Jämtland och Härjedalen så har du nära till fjällen.

Dessutom har hon fått två goda grannar till. Hennes föräldrar flyttade upp efter 45 år i Mora och bor i dag några hundra meter från Lena och hennes familj.

– Jag känner att cirkeln är sluten, jag är hemma.

 

Lenas tre plus med Jämtlands län:
  1. Fjällen. Men också den varierande naturen, allt från skogsland till sjöar älvar fjäll. Det är så vackert.
  2. Det är lätt att få in naturen i vardagen eftersom den är så nära. Vi har möten med älg där vi bor så gott som dagligen när vi motionerar hundarna i skogen.
  3. Närheten till allt. Det tar tio minuter för oss att ta sig till Östersund, fast vi bor på landet.
Porträtt
Namn
Jonna Hylén & Martin Johansson
Plats
Undantaget

Kultur i länet

Hellre Jämtland än Hollywood

Jonna Hylén och Martin Johansson vet att det går regissera sin egen tillvaro i arbetslivet. De arbetar som kulturproducent och regissör i länet och de skulle aldrig byta Jämtlandsscenen mot Hollywood.

– Jag tror att det är bättre att vara en stor fisk i en liten pöl, säger Jonna Hylén.

Allting börjar med en gul post-it lapp under en sömnlös natt. Numera är lappen inramad på kontoret på Frösön. Ordet som står på lappen är ”Undantaget”. Här driver Jonna Hylén och Martin Johansson en scenkonstförening som verkar för att skapa levande teater i länet av, för och med jämtar. Det där ordet som kom som en idé under den där natten, har nu bidragit till att föreningen Undantaget firat 2 år.

Två personer sitter på en scen

"Jag tänkte att dit kan jag väl inte återvända. Där finns inga jobb"

Både Jonna och Martin är födda och uppväxta i Jämtland, de delar erfarenheten av att ha lämnat länet och återvänt. För Martin var det drömmen om att bli skådespelare som drog honom söderut, för Jonna var det musiken och studier. Martin slog sig blodig i sina försök att komma in på scenskolan, istället gick han in i den berömda väggen som producent i Kalmar och under samtalen med psykologen klarnade allt.

– Psykologen sa att det enda jag pratade om var Jämtland, men jag tänkte att dit kan jag väl inte återvända. Där finns inga jobb, berättar Martin.

Två personer samtalar i en biosalong

Det är nu 10 år sedan och han har sedan dess skapat sina egna vägar i arbetslivet. Jonna har sig själv att tacka för att hon flyttade hem. Hon pluggade till etnolog i Uppsala, engagerade sig som projektledare för Kulturernas karneval, men ändå var det något som skavde.

– Jag saknade känslan av tillhörighet och sammanhang.

Dessutom tyckte hon att hennes kompetens behövdes mer i Jämtland än i Uppsala.

– Här kan jag göra mer skillnad, det är lättare att få gehör för idéer och stöd för sina visioner som kulturutövare, många tror nog att det är tvärtom, säger hon.

Sex personer är vid en scen och får instruktioner från regissören.

"Jag skulle aldrig byta det här mot Hollywood"

Så korsades Martin och Jonnas vägar tillbaka hemma i Jämtland och ur det föddes Undantaget. Det är många uppsättningar, samarbeten och sommarteatrar som Martin hunnit med under åren och mestadels skapar han sina jobb själv.

– Jag går hyfsat runt ekonomiskt här, men i förhållande till de som jobbar i Hollywood är jag inte ekonomiskt lyckad. Däremot är flera vänner och kollegor inom branschen avundsjuka på mig att jag lyckats bosätta mig och verka på en enda plats, som dessutom råkar vara min barndoms plats. Jag skulle aldrig byta det här mot Hollywood.

Två personer sitter på en scen som är uppbygd med berg i bakgrunden

Naturen är lika viktig för Jonna som scenen, närheten till äventyr som inte behöver planeras och att vistas ute ger henne frihetskänslor. Förutom vidderna och vyerna ser Jonna ser andra fördelar också.

– Det finns stora möjligheter att komma ur ekorrhjulet här, man kan hitta billigt men fint boende. Minskade levnadskostnader frigör tid och frigjord tid gör att man kan ägna sig åt det man älskar. Det handlar om att hitta en livsstil som är billigare så att man inte behöver ägna sin tid åt att tjäna eller konsumera pengar. Många skulle må extremt bra av det, säger hon.

Porträtt
Namn
Sharre Blomqvist
Projektledare för En attraktiv region och Ta steget

KRÖNIKA

Välkommen till Jämtland Härjedalen

Vi hade precis vinkat av min mamma i Göteborg inför hennes tågresa tillbaka hem till Jämtland. Hem till lugnet. Trodde hon. En kvart efter att hon kommit hem landade vårt flyg och snart stod min fru, jag och våra barn i hennes hall. Vår överraskningskupp hade lyckats. Chocken gjorde att hon knappt uppfattade att jag skulle på anställningsintervju nästa dag och att vi efter 19 års frånvaro nu planerade att flytta till Jämtland.

Motljusbild från en bil som kör på en vinterväg

Mitt i karriären och mitt i smeten. Det var ju så här det skulle vara, living the dream liksom. Även om vi trivdes i Göteborg fanns en gnagande känsla av att något fattades i våra liv. Tiden kanske? Vardagen bestod i att lägga ett livspussel som hela tiden fick fler bitar. Även om vi bodde centralt så gick osunt mycket tid till att pendla mellan jobb, skola och hem. Storstadsnormen och studier hade lett oss till Göteborg och en flytt tillbaka fanns liksom inte på kartan. Men våra samtal om livet kom allt mer att handla om att vi ville hitta en bättre balans och en göttigare vardag. Och där någonstans började vår flyttresa.

 

Ett längdspår går ända fram till altandörren

Rullgardinen gick upp för oss under ett snöigt sportlov. Med fjällen som fond upptäckte vi att den tillknäppta plats vi en gång lämnat nu präglades av sjyssta värderingar och innovativa, öppna människor. Värdegrundsdrivna initiativ, som i storstan oftast drunknar i trafikbruset, var här något som gav ringar på vattnet och bidrog till en skön plats att bo på. Det ville vi vara en del av! Väl tillbaka i ett sidregnigt Göteborg kändes beslutet självklart – om en av oss fick jobb i Jämtland så skulle vi flytta.

Tre personer tittar in i kameran från en pulkabacke

Visst är det märkligt. Föreställningen om att det inte finns några intressanta jobb utanför storstadsområdena. För så är det ju inte. Vi trodde att nytt jobb det får vi tidigast om ett år, kanske flera. Två månader senare hade vi båda fått jobb. Flytten var ett faktum, vi sade upp oss och började packa för nystart.

En pappa med två barn fixar utemat på fjället

Det var härligt att ha bestämt sig, men visst funderade vi på om det var rätt. Vi hade ju karriär och hörnbalkong i innerstan och skulle barnen få nya vänner? Då visste vi inte vad vi vet idag. Flytten gav oss en möjlighet att forma om våra liv utifrån vad som var viktigt för oss där och då. Nu njuter vi av att ha säsong året runt och mer tid för livet, fem timmar per person och vecka för att vara exakt. Den tid som vi tidigare ägnade på bussen mellan jobb, skola och hem ägnar vi idag åt varandra, små vardagsäventyr i naturen och annat som vi mår bra av.

Två barn leker i sjön under solnedgången

Visst går det att jobba för mycket även här. Men den omedelbara närheten till skog, fjäll och sjö ger oss kraft där emellan och vi är tacksamma att vi hade modet att låta hjärtat styra. Mamma har förresten hämtat sig från chocken och det är en ömsesidig glädje att nu vara närmare varandra. 

Ett barn håller för näsan framför en surströmmingsburk

Den största skillnaden efter flytten är att vintrarna fått en helt ny mening för oss. Tidigare var vintern vår innesäsong, nu är det precis tvärtom. Vintern gör länet till en enda stor lekplats dit hela familjen längtar. Att kunna planera för utförsåkning utifrån snöprognos istället för när vi har vår semester, det har blivit en vardagslyx för oss.

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin
Drömmer du om ett
liv i Jämtland Härjedalen?
Maila namn och adress till
hej@tasteget.nu och få
vårt magasin i
brevlådan.

Astrofotografen 

En fotostjärna med fokus på mörkret

På NASA:s hemsida visas hans bilder på pärlemormoln, hans film på norrsken har världsbandet Coldplay använt under en turné och fem av hans bilder har blivit till frimärken. Göran Strand är astrofotografen med fokus på himlen.

Vad är det med mörkret som fascinerar dig?

– Många kan bli rädda i mörkret men jag gillar att vara ute själv och fota, sinnena skärps och jag uppfattar omgivningen mycket starkare. För mig är det också en slags meditation att vara helt själv i tystnaden, det ger mig sinnesro.

Porträtt på en man som tittar in i kameran och ler

Vad är det bästa med Jämtlands län ur en fotografs ögon?

– För mig är det kombinationen, att jag kan se stad, vatten och fjäll från samma ställe. Och jag behöver bara åka en mil från Östersund för att slippa ljusföroreningar och kunna se Vintergatan.

Vad är det magiska med stjärnor, norrsken och månen för dig?

– Det är att få känna sig obetydlig, vi stressar runt i våra liv, men när jag tittar på månen blir allt det betydelselöst. Det är nyttigt att känna sig liten ibland, då tror jag man blir en bättre människa.

Översikt över staden Östersund med norrsken på himlen
Foto: Göran Strand @astrofotografen

” Va, ska ni flytta till mörkret? Så svarade grannen då han fick höra om våra planer. Efter vår första höst i Jämtland förstår jag att han måste ha menat november som kan vara imponerande mörk. Jag tänker också att han aldrig kan ha tittat uppåt, för där i mörkret händer massor”

                                                     – Maja Blomqvist, inflyttare från Göteborg.

Porträtt
Namn
Marika Hopponen
Plats
Frostviken, Strömsunds kommun

Snörikt och attraktivt

Frostviken är paradiset för Marika Hopponen Westberg

Frostviken är ett vinterparadis för skoteråkare och andra friluftsentusiaster. Där bor och arbetar Marika Hopponen Westberg med hållbar vinterturism.

Frostviken ligger i Strömsunds kommun och är ett attraktivt område för skoteråkare tack vare tekniskt krävande terräng, stora friåkningsområden och ordentliga vintrar.

– Vi har nog aldrig haft en snöfattig vinter här, säger Marika Hopponen Westberg som driver Jormvattnets Fiskecamp och bor samt arbetar som naturvärd i området. 

Marika flyttade till orten i mitten av nittiotalet, för platsen och för kärleken.

– Jag är i paradiset. Här varvas fjäll och sjöar likt ett silverband. Det är inte heller långt till Norge och den vackra atlantkusten.

Frostviken kallas ibland ”Lilla Kanada” på grund av den unika terrängen och lockar besökare från mellersta och norra Sverige samt Norge. Turismen är viktig för bygden och möjliggör service i form av affärer, skola och hälsovård.

En skoteråkare kör i lössnö

"Att köra skoter är den bästa frihetskänslan"

Det har inte varit odelat positivt med många turister i Frostviksfjällen. För åtta år sedan hade markägarna i området ledsnat på att få sina skogsplanteringar sönderkörda av skotrar och att skoteråkande turister kom väldigt nära privata hus. Det var startskottet till projektet Hållbar vinterturism, ett samarbete mellan markägare, Strömsunds kommun och externa finansiärer med fokus på ekonomisk hållbarhet, kommunikation och säkerhet. Som en del av projektet tillsattes naturvärdar som bland annat arbetar med informationsspridning och tillsyn av området. Marika har varit med sedan starten för fem år sedan.

– Att köra skoter är den bästa frihetskänslan. Det är ett fantastiskt redskap som möjliggör för nästan vem som helst att komma ut och njuta av storslagen fjällnatur. Vi naturvärdar finns på plats för att det ska vara lätt att hitta och göra rätt, säger Marika.

En kvinna pratar med kunder

Skoterområdet erbjuder 100 000 hektar körbar mark varav 30 000 är tillgängligt för friåkning. Tack vare projektet har området delats upp i skyltade zoner vilket gör det lättare att orientera sig, både för besökare och vid en eventuell olycka. Det är avgiftsbelagt att köra i på fjället som är ett kommunalt regleringsområde. Pengarna går tillbaka in i verksamheten  och i gengäld får besökarna flera mil preparerad led och pengarna som till stor del görs av ideella krafter. 

– Det här området är ett smörgåsbord för skoteråkare. Varsågod, det är bara att ta för dig av allt från lättsam körning på myr till tekniskt utmanande körning i raviner. Man kan utan problem åka en hel dag tillsammans oavsett vilken nivå på skoterkörningen man har, säger Marika.

 

En kvinna står utanför sin fiske camp

Zonidelningen gör att det går att stänga av delar av området vid behov som lavinrisk eller av hänsyn till rennäringen som de samarbetar med och vars djur i perioder betar i området. Det har även bidragit till att vissa områden är skoterfria, där den som vill njuta av längdskidåkning eller hundspann kan göra det i stillhet.

– Här finns plats för alla, säger Marika Hopponen Westberg.

Krönika

Så här gör man jämt – tips för jamtwannabes

Här i Jämtland Härjedalen gör vi mestadels som vi vill. Kan själv liksom. Men det finns vissa grundläggande grejor som kan vara bra ha koll på. Här lite handfasta tips för den nyinflyttade och för tastegettilljämtland-spekulanten.

Att åkatillfjällsöverdan. Nästan oberoende av var i länet man bor hinner man tvärfara ganska långt ut på fjället och ändå hem till halvåttarapport. Samma dag. Typ snabbsemesterläge jämt. Väl på fjället kan man turåka, topptura, fiska, jaga, skejta, cykla, åka skridskor, fjällmaratonspringa, åka utförs, samla mat eller nåt. Eller bara tomgå omkring. 

Numer finns också en massa ultra-moderna aktiviteter som t ex backcountryhiking, trailrunning, trekking och kiting. Det är samma som dom gamla, fast fortare och coolare. 

Viktigt: Håll reda på vilken årstid det är! Allt går inte göra jämt, inte ens i Jämtland. Almanackan styr en del, bl a prylpackningen för fjället. Och apropå prylar. Man behöver införskaffa utrustning motsvarande utbudet hos en enklare sportaffär. Införskaffa betyder inte alltid köpa nytt, det kan vara låna, hyra, köpa beg eller värre. Glöm inte silvertejp. 

Och till sist, åk helst dit alla andra inte åker. Det finns massor av såna ställen i länet. Dom ställena är roligare och hyser färre fiender (fiende = en visserligen glad och vänlig själ men dock en som friluftar sig på den kvadratmil där du tänkt frilufta dig ensammen).

"Många menar att avbefolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan"

Plocka hjortron heter mylting på ny-jamska. Man måste inte plocka eller ens äta mylta. Men varje gång man haft besök från sydligare nejder förväntas man vid avskedet överlämna en burk sylt. Med ett fånigt rött band. Så om man inte vill låta farvälandet förmörkas av vännernas avgrundsbesvikelseångest över utebliven sylt med rött band, behöver man he sig ut o plocka. Mylta. Läckande gummistövlar och inplockad hink är nödvändiga. Se upp för myrslukhål, björnarslen och ofrivillig blodgivning (mygg).  Bäst är att gå förvirrat och vilse. Då hittar man mest bär. Många menar att avfolkningen av Norrlands inland beror på att folk gått åt fel håll i hjortronfyllan. Men det är en annan historia.

Vädret i vår region kan vara underbart. Men ibland rör sig stora mängder överförfriskad luft med hög hastighet från NV. Det minskar risken för allmän unkenhet utomhus, men tillvaron kan upplevas som lite kylskåplig. Lösningar finns dock. Fleecebadbyxor o sommartäckjacka fungerar. Det finns raggsockor med urtag för flip-flopens mellantårnastolpe. Har man glömt mössan kan man alltid linda silvertejp runt skallen. Utbudet av frisörer är gynnsamt (125 kr för en renovering + 35 kr för tejpen).

Att fiska är nödvändigt. Köp många spön och ett långt fiskekort. Självhushållsfiska abborre för vinterbruk. Fånga en exklusiv laxfisk i ett vackert strömvatten. Fiska med en kompis som får mindre fisk än du själv. Man mår bättre då. Och skulle kompisen helt överraskande få mer fisk; häll diesel i hens flugask. Det ska vara miljödiesel.

Välkommen hit, till landets i särklass Goretextätaste område. Och du, ett sista tips, man behöver inte alls följa alla tips. 

Det är oftast roligare att göra som man vill. Man kan helt strunta i friluftsflängandets svett- o snorexpeditioner och ägna sig åt den eminenta lokala kulturen i form av konst, musik o teater och lokalproducerad restaurangföda. Eller så hänger man på Netflix och darknet. Det funkar också. 

Fast silvertejp och fleecebadbyxor behövs. Och så måste man lära sig hantera spännremmar och nästan kunna backa med släp. 

Men det tar vi en annan gång.

Porträtt
Namn
Ingemar Näslund
Författare och vattenstrateg Länsstyrelsen i Jämtlands län
Porträtt
Namn
Hans Henriksson
Plats
Långan, Krokoms kommun

Nära till allt

Det lugna livet i Långan

Lugnet, friheten och enkelheten. Det hittade Hans Henriksson när han flyttade med familjen från staden till Långan.

– Här finns allt man behöver. Här saknar jag ingenting, säger han.

Hans Henriksson står vid köksfönstret i sitt nybyggda timmerhus och tittar ut över Landösjön. Fiskeintresset var en bidragande orsak till att de flyttade till Offerdalsbygden.

–Jag vill ha närheten till naturen och fjällen, till jakt och till fiske. Här finns allt man behöver, säger han.

Hans hamnade i Jämtland 2004 efter att kärlek uppstått på det årliga evenemanget ”skoterns julafton” i Åkersjön. Han flyttade från Bergsjö i Hälsingland för att bli sambo i Östersund med sin Linda.

Redan när de flyttade ihop i stan började de leta efter ett mer lantligt boende. Först hade de inga planer på att bygga nytt, och inte heller tänkte de bosätta sig på Lindas barndomsgård i Långan, granne med hennes föräldrar. Men efter att några budgivningar på hus rusat iväg, så insåg de att nybygge på familjens mark ändå var ett riktigt bra alternativ.

När familjen 2018 kunde flytta in i sitt vackra timmerhus var det efterlängtat, inte minst av deras två barn på 12 och 7 år.

– Barnen trivs otroligt bra här ute. Det finns massa saker att göra och allt är så enkelt. De kan vara ute i skogen, åka skidor och fiska. I stan satt de mycket framför datorn, vilket de inte alls gör så mycket här, säger Hans.

Hans Henriksson jobbar som utesäljare på Ahlsells. Ett fritt jobb där han reser mycket, men även har möjlighet att jobba hemifrån vissa dagar.

– Det fungerar klockrent att jobba här när vi har fiber, och det är ett sådant lugn i den här miljön så det är lätt att fokusera på det man ska göra, säger han.

I byarna i Offerdal finns ett aktivt föreningsliv med flera idrottsföreningar, jaktlag och byaföreningar. För Hans är engagemang i föreningar en viktig del av byalivet.

– I en liten by behövs ju alla och alla kan bidra med något, säger han.

Hans är med och tränar sonens fotbollslag, han är ordförande i byalaget och även jaktledare i sitt jaktlag. 

"Jag tror att livet på landet kommer att bli allt populärare"

Byn Långan består idag av både nya och gamla invånare. Hans tittar genom köksfönstret och pekar när han berättar om lite nyare bybor.

– I det röda huset har det flyttat in ett par från södra Sverige. I ett annat hus i byn har det flyttat in en kille som har ett åkeri. Det är många nya i byn. Jag tror att livet på landet kommer att bli allt populärare i dessa tider.

Platsen med det stora hjärtat

Vad är grejen med livet i Jämtland Härjedalen?

Är det de milsvida fjällen? Den gastronomiska maten eller det perfekta puderåket? Är det öringen som hugger eller är det pulsen på torget en sommarnatt under Storsjöyran? Kanske är grejen med Jämtland Härjedalen allt det där och mycket mer – men för att hitta platsens essens börjar resan på en grusväg i de djupaste skogarna förbi en hjärtformad damm. 

I den hjärtformade dammen är vattnet rofyllt. Den ligger lite undangömd vid en grusväg i byn Enarsvedjan i Offerdal. Det är en kärleksförklaring utöver det vanliga. När grävmaskinisten i byn skulle förlova sig kom han på den perfekta presenten till sin blivande fru. Han formgav och grävde dammen och gav henne sitt hjärta i dubbel bemärkelse. Något ovanligt kanske, men visar att här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är. 

Tolv procent av Sveriges yta. Det kustlösa länet Jämtland Härjedalen. Stränderna saknas inte, men här ligger ofta fjällen som fond till dem. Här finns människor som gillar att skala en apelsin långsamt. I det tysta, i ensamheten i naturen. Likväl som det finns de som föredrar pulsen i Östersund. Eller blandningen. Pulsen och tystheten. Människor som är precis som våra 17 000 sjöar, där vattnet ibland är stilla och ibland har höga vågor. 

Från sämst i Europa till bäst i världen

På en skitig hinderbana på Frösön ålar sig Sonia Elvstål under nätet. Hon tränar för att bli bäst i världen på snowboard i Paralympics i Kina 2022. För elva år sedan förändrades hennes liv efter en vänstersväng med motorcykeln. Hon är i dag ett ben kortare, men ett helt liv rikare som hon själv säger. 

– Jag tog mig upp ur sjukhussängen efter olyckan för att jag ville dansa igen. Målet var att medverka i Let´s dance och då måste man vara känd. För att komma dit bestämde jag mig för att satsa på Parasnowboard, en sport som ingen annan tävlar i Sverige tävlar i. Jag är hela landslaget, säger hon.

För tre år sedan stod hon för första gången på en snowboard. Inför sin första tävling hade hon bara övat i en barnbacke, och hon slutade sist. Nu har hon klättrat till en sjunde plats i världen.

Drömmen om att medverka i tv-programmet är numera begravd, Sonia upptäckte nämligen att det är i skidbacken hon inspirerar människor. Nu vill hon bli en förebild och utveckla deltagandet i Parasnowboard för barn och unga med funktionshinder.  

– Östersund som vintersportstad är fantastisk. Jag kan sitta på kontoret och 20 minuter senare står jag i slalombacken, säger hon. 

Både kärlek och gråa hårstrån

Det finns ingen väg till Saskia Stanneveld och JanÅke Johnssons gård. Enda sättet att ta sig till deras röda hus är att gå en stig som leder genom skogen och över en fjällbäck. För tio år sedan lämnade Saskia Europas folktätaste land för ett liv med JanÅke i Jänsmässholmen. I en by med endast ett 30-tal invånare fick hon en helt ny kultur att förhålla sig till och det var inte självklart att hon skulle bli accepterad av den samiska släkten. 

– Jag hade läst mellan raderna på vad min mamma sa, att det bästa var om jag träffade någon som var same, berättar JanÅke. 

– Det gick ändå bra, det fanns flera andra i släkten som gift sig med personer som inte är samer, säger Saskia. 

"Det är renen, väder och vind som sätter agendan"

Kulturchocken kom att visa sig på annat sätt. 

– Holländare vill att det ska hända saker, hon är driftig och snabb och det krockar med det samiska. Vi planerar inte två veckor framåt utan det är renen, väder och vind som sätter agendan, säger JanÅke och Saskia skrattar och säger: 

– Han har fått tagga upp lite och jag har fått tagga ner. 

Tillsammans brinner de för renarna och menar att den relationen är det viktigaste av allt.

 – Renarna ger både kärlek och nya gråa hårstrån, precis som en relation ska göra, säger Saskia. 

 

Tänder en gnista för eldsjälar

Genom mod kommer man långt. Det har Jonas och Rosmari Hagström visat. De startade en musikskola 2010. När ”Hej Främling” frågade om de kunde ta emot Edward från Uganda som praktikant förändrades livet totalt. När de såg hur nyanlända hade det på flyktingförläggningen kände de att de ville hjälpa till. Jonas och Rosmari som vet att det är vetenskapligt bevisat att man av körsång blir friskare och gladare, bestämde att de ville bilda en kör för nyanlända.

Jonas och Edward presenterade idén för en grupp lokala företagare. När Edward pratade grät alla i rummet och de lokala företagarna skänkte 50 000 kronor, som blev starten på ”The Rockin Pots”. Resten är historia. Kören med nyanlända och svenskar har lett till samarbeten med Tomas Ledin och Niklas Strömstedt samt framträdanden i tv och på Eurovision Song Contest. I dag finns ”The Rockin Pots” i fem olika städer. Framträdandet på Storsjöyran med Tomas Ledin minns Jonas allra mest.

– I publiken stod de företagare som bidragit med pengar för att kören skulle födas. Med små medel kan man förändra andras liv, berättar Jonas. 

 

Vardagsrummet i byn...

De 91 bygdegårdarna som finns runt om i länet är byarnas samlingspunkt, lite som byns vardagsrum. Det är här man hänger och lär känna varandra.

På bygdegården Stenhammaren i Mattmar står det denna kväll pyssel på schemat. Bybon Britt-Inger Nilzén är en av initiativtagarna.   

– Nu får ni vara kreativa och låta fantasin flöda, säger hon och börjar skicka runt färger, klister och tapeter till barnen.  

"Här händer saker hela tiden"

Här anordnas bland annat musikcafé, bridgekvällar och ramskvällar. För några veckor sedan anordnade 15-åriga Vilgot Halvarsson Bixo en Lan-helg. Många unga dök upp för att spela datorspel och tv-spel på ett gemensamt nätverk. 

– Vi var 22 stycken och det var jätteroligt. På Stenhammaren har jag varit sedan jag var liten och här händer saker hela tiden. Det är viktigt för byn och här kan alla umgås, säger han. 

 

...och i staden

I ett framtida vardagsrum i Östersund sitter Erik Odén. Just nu ser den här innergården inte så mycket ut för världen, men Erik är den som ser möjligheter när andra ser ruckel. Det här kommer att bli ännu en vacker mötesplats mitt i centrala Östersund. Erik är fjärde generation i familjeföretaget Ruth Odéns fastigheter, döpt efter hans 96-åriga farmor som han dagligen pratar med. Han beskriver själv att de är det lilla fastighetsbolaget med det stora hjärtat. Det är tredje innergården han nu utvecklar där de gamla kulturhistoriska husen bevaras och öppnas upp för att skapa nya mötesplatser i.

"Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor"

– Husen är ingenting om vi inte fyller de med människor, för mig är relationerna till hyresgästerna det viktigaste, säger han. 

Han väljer att göra saker som kanske inte alla gånger är de mest ekonomiskt fördelaktiga, men som leder till bra utveckling av stadskärnan. 

– Innergårdarna tror jag är lite som ett vardagsrum för människor. Kan jag tillsammans med mina kreativa hyresgäster möjliggöra fler vardagsrum i stadskärnan, då tycker jag att vi är bäst tillsammans. 

 

Fri att vara sig själv

Det är inte många byar i länet som undgått journalisten Stefan Nolervik på Östersunds-Posten. I nästan 40 år har han berättat om länet genom texter och bilder. För honom är det självklart vad grejen med länet är. 

– Det ovanliga med Jämtland är att det bor så vanliga människor här, det finns inget krystat och påklistrat. Det är en sån enkelhet och här kan man vara sig själv, säger han. 

En styrka vi ofta är blinda för själva menar han. När han åker runt i byarna i jakten på nya reportage så behöver han bara stanna bilen så kommer nyfikna människor fram för att prata. 

– Vi pratar och skrattar och trivs ihop utan att egentligen känna varandra och det här tror jag är specifikt för Jämtland, vi är samma. Man behöver inte vara född här utan detta är något man formas in i, det blir så av miljön, säger han. 

Det enkla genuina livet på landet är fyllt av drivkraft, sker något i byn ställer folk upp. Länet är ett av landets mest företagstäta, det finns nära 16 företag per 100 invånare.

– Man har alltid behövt överleva, tidigare var det kanske en fäbodvall man drev, nu tillverkar man något och säljer istället och på så sätt får bygden att överleva.

Vi har en stad, Östersund, och den är livsviktig anser Stefan.

– Centrala stan är så nära storstaden som vi jämtar kommer utan att åka så långt, där hämtar vi allt nytt utifrån. Vi får uppleva det där storstadsbruset, ljudet, dofterna och synintrycken, det är fantastiskt. Och sen kan vi åka hem och dra på oss skoteroverallen, säger han.

Stefan sätter sig i sin skitiga bil som färdats på grusvägar. Han ropar genom fönstret:

– Grejen med Jämtland är friheten, man är fri här.

"Här byggs starka relationer av människorna som gör platsen till det den är"

Kontakta oss så hjälper vi dig ta steget till Jämtland Härjedalen

Du vet väl att du kan kontakta oss för vägledning inför din flytt? Genom att kontakta våra inflyttarvägledare får du individuell vägledning, konkreta tips och svar på frågor som behöver lösas innan du tar steget till Jämtland Härjedalen. På sidan flyttvägledning kan du läsa mer.

Magasin
Drömmer du om ett
liv i Jämtland Härjedalen?
Maila namn och adress till
hej@tasteget.nu och få
vårt magasin i
brevlådan.
Porträtt
Namn
Ali & Roya Afzali
Plats
Brattland, Åre kommun

”Vi bor bland änglar”

Vid fjällets sluttning fann de tryggheten

Roya och Ali Afzali flydde från Afghanistan för att finna trygghet och hittade det vid fjällets kant. Nu driver de egen firma tillsammans och väntar sitt första barn.

– Det känns som att jag lever i en dröm, så bra är det här, säger Roya Afzali.

Tre dagar efter att Migrationsverkets buss släppte av dem utanför Continental Inn i Åre beställde Ali Afzali en taxi. Han bad taxichauffören att köra honom till de bilverkstäder som fanns i närheten. Svenska kunde han inte då, men engelska pratade han bra. När taxibilen stannade utanför Åre Maskinservice i Undersåker gick Ali in och pratade med chefen.

– Jag frågade om det fanns jobb, när de frågade efter referens pekade jag på taxichauffören, berättar Ali och skrattar.

Ali fick lämna sitt telefonnummer och några veckor senare fick han påbörja sin praktik på verkstaden. Det var början på ett långt samarbete, för han skulle komma att behöva deras hjälp igen.

Två personer står framför en bilverkstad
Ali och Roya Afzali driver sedan ett år tillbaka Åre Express Bilverkstad i Brattland i Åre kommun. De har precis anställt en person eftersom de har så mycket jobb. – Ibland tänker jag att jag drömmer att vi bor här, säger Roya Afzali.

Medan Ali började skruva på bilar jobbade Roya extra som städare och ingick i en volontärgrupp via Vuxenskolan som senare ledde till fast jobb. Efter ett halvår på asylboendet stod de helt på egna ben utan något bidrag från Migrationsverket. Redan innan uppehållstillståndet beviljades visste Ali att han ville driva egen bilverkstad. Han hade förberett alla papper till Skatteverket, en månad efter att de fått beskedet att de fick stanna i Sverige, öppnade han portarna till sin och Royas bilverkstad i Brattland.

 

– Men vi hade inga pengar, jag fick köpa verktyg billigt på en auktion och sedan fick jag låna verktyg från Åre Maskinservice. Vi har fått så mycket hjälp från alla våra vänner, säger Ali.

– När jag pratar med min pappa i Kabul berättar jag att vi bor bland änglar, det är så jag kallar dem, säger Roya.

Roya som arbetade som bokförande polis i Kabul har i dag valt en annan bana. Hon sa upp sig från sitt fasta jobb som städare och studerar nu för att bli barnskötare. Samtidigt är jobbet underordnat det som betyder allra mest för henne.

– Det är kul att jag har lärt mig att simma och cykla här, men min dröm var att bo där det är tryggt, det gör vi här.